Hellre Sala än MacDonalds på vägen

Den senaste tidens undersökande journalistik måste väl i alla fall något påverkat MacDonalds.

I helgen reste jag två turer till Sala - Rodjana och barnen var där några dagar hos syster Mam och hennes Hasse - trista vägen att köra själv, speciellt som att en god vän ringde och hade sett mig köra förbi Norrviken på väg ut till E18. Tänkte att "kör jag Gamla Sollentunavägen så kommer jag att förstå att jag ska köra Stäketvägen ut" - men vi pratade och pratade och när vi lade på luren hade jag passerad Knivsta på E4 - alltså fick det bli Uppsala och över Järlåsa (där man till för några år sedan producerade allt svenskt behov av Pucko).

Eftersom jag nu tog den vägen fanns det heller ingen drive in MacDonalds att ta till för att fylla magen.

Bordet var dukat när jag kom fram - hungrig? Absolut - borde väl räknat ut att bordet skulle vara dukat!
Fram ställs heta äggnudlar, kaoniew, friterade kycklinglevrar och somtam sältat med pla-ra. Det nordostthailändska fisksåsalternativet är den saltröra som bäst kan jämföras med den romerska och därmed världens äldst bevarade smak; Garum.

Lokalt i Thailand är det hemkörd Pla-ra som orsakar en och annan vådlig sjukdom. Slarvigt fermenterat på dåliga råvaror ger alltifrån angrepp från livsfarliga parasiter, maskar och bakterier - visst folk dör av pla-ra.

Nej, vi utsätter oss inte för den risken, trots den underbara smaken - sedan lång tid tillbaka är jag noga med att säga ifrån att jag inte vill ha den jästa fisksmeten i anrättningarna.

Nu är vi dock smakförlösta - pla-ra har kommit som pastöriserad. Därför kunde vi njuta av en råhet somtam med pla-ra, och då smakar den som den ska smaka.

En fullständigt livsfarlig sysselsättning - att fritera kycklinglever - i alla fall om man glömmer att ta bord den tunna fina hinnan som omsluter levrarna, gör det och marinera med fisksås, gurkmeja och vitlök, fritera sidan i fritös med lock för säkerhetsskull - lite stänk är det värt för smaken och njutningen är fullständig speciellt med kaoniew och Nam prig Pau

Man kanske ska tillägga att det här var en somtam på svensk kålrot vars namn på franska förr var "chou de Siam". (följ länken och läs mer. Och den som vill läsa allt om somtam och bland annat får läsa om hur man sältar sin somtam med jästa risfältskrabbor följer länken här

Kåt på thai - hettan i somtam

Det har blivit så förfärligt mycket gris och jul och potatis och gratin och stekt kött och strömming och lever och grytor och svensk tradition på sistone.
Sent igår efter stadsvandringen i isande yla gick Rodjanas mortel igång ute i köket. Omogen papaya hade vi, torkade räkor, lime, socker, chili, vitlök, tomat - det räcker - och så fisksås försås och dagen till ära bara för att det fanns - pyttesmå aubergin.
En het, lockande, saltsyrlig somtam thai.
Läs mer HÄR och om somtam som den ska vara och inte ska vara HÄR. HÄR om hur längtan blir för stark och hur nöden inte har någon lag. Hur somtam ingår i vår husmanskos kan Du läsa om HÄR....eller förresten gör så här - sök efter somtam på min blogg - det blir en hel delö träffar och mycket thaigastronomisk läsning.

Så frågar vi oss när vi sitter och äter från samma tallrik md två gafflar och lite ris och andas häftigt när chilistyrkan bedövar och upplivar, river och smeker att varför utsätter vi oss för det här - vi har samma svar -Somtamkåt!!!

Med risk för att bli tjatig om vår nya besatthet: Mieng kam, somtam och vårrullar på sjømat

Bara för att vara på den säkra sidan och med hänsyn till vad vi skrev igår om att handla Mieng kam kits i asienbutiken åkte vi in till Olof Palmes gata och China Market och där fanns de, cellofanpåsarna med allt innehåll, packade i torsdags och därför fortfarande gångbara.



Innehållet i en påse räcker som förrättssnacks åt fyra. Eller förrätt - det är något som inte existerar i det thailändska köket. Möjligtvis kan det förvilla när man ser vissa få smårätter uppdukade och whisky till att dricka (eller snarare taskigt destillerat maltsocker). På thai heter det Gab glaem. Ibland serveras denna omgång solitärt, annars inför måltid. Alltså rätter för ett slags brännvinsbord precis som vi själva haft och har det (smörgåsbordet, julbordet etc) och som började under Cajsa Varg och då bara var en sup och en salt kringla, men som utvecklade sig till "svenska tapas". Vi brukar ha marinerat torkat kött, torkade småfiskar, starka sallader - kort sagt små rätter som serveras utan ris.



Hursom hittade vi dessa Mieng Kam kits på China Market för överkomliga 55 kronor. Därifrån fick vi också med oss ett paket vårrullar på sjømat (hittar inget bättre ord just nu) som blev jätteläckra friterade.



Rodjana gjorde en superhet somtam på en inköpt somtamthaisås vilket är en slags genväg när man saknar tamarind hemma. Det finns inga genvägar konstaterar vi och personligen tycker jag att en riktig Somtam Isaan är betydligt godare eller en somtam thai som är helt igenom på oförställda råvaror. Då får man en betydligt större umamiklang. Denna smak finns ju naturligt, men också som kristaller - VARNING - det som heter glutamat och med vilket thaiköken är så fyllda av: phohng chuu roht ผงชูรส (uttalas pomg chalott). Säg alltid till när du beställer thaimat som take-a-way eller på restaurang att just denna kemi ska utelämnas - endast på detta sätt kan man komma förbi detta otyg.

Allt tillsammans gav oss en rasande trevlig middagsstund - bara August var hemma, tjejerna var ute på Halloweenspök hos Nyströms.

Somtam 1

Den första gången, kommer jag ihåg, är snart tio år sedan. Jag satt på en marknad tillsammans med en Edsbackakock, ”Helge”, om någon kommer ihåg honom. Ett tag utvandrade han till Thailand för att laga mat och han hade varit där några månader och lärt sig allt innan vi träffades – tror att jag gjorde ett radioreportage med honom. Och då sitter han och föreslår att vi ska äta en ”somtam thai”, ”men varning för den är så djävla stark att kocken som blandar den måste ha plasthandskar på sig för att inte fräta bort skinnet och naglarna”.

Omogen papaya är huvudingrediens och den strimlas fint och blandas ner i en mortel där det redan ligger vitlök, chilli och lite socker. Allt mortlas hårt efter vart som allt saftar sig. Tomater tillsätts och torkade räkor, pressad lime och så fisksås.

Jag åt en fantastiskt het somtam idag nere på stranden till lunchen som också bestod av ”laab” som jag ska återkomma till senare, men som var fullknökat med kumminblad som har en dragning i smak åt koriander.
Visst är somtam starkt om man beställer den ”pet mak mak”, men plasthandskarna på kocken är bara för att vara hygienisk och som alltid skydda händerna från chilli så att man inte för chillin vidare till kroppens olika sköra hinnor som t.esx ögonen.
Här finns en knaprighet och en grön smak av den omogna papayan (malakao), en fantastisk syra från limen som balanseras med sockret. Och så tomater och torkade små räkor YES! Allt lyfts och förstärks, ja till och med rundas till av chillin. Ät den hur stark som helst – det kan till och med vara plågsamt gott och efter tio minuter, när hettan i gommen lägger sig är man såld – man vill tillbaka till upplevelsen, smakresan igen och igen och igen.
Vad det kallas?
Beroende!!! Besatthet???
Kolla Austin Bush, som jag förresten lunchade ihop med idag - mer om det senare.

Morteln är de viktigaste verktyget – ett måste om man ska klara sig i thaiköket.

Somtam - sallad på papaya

En matbloggare, Lisa, uttrycker dagen efter kock-SM sin stora vurm för kålrötter och jag delar denna med henne, och då inte bara kokta till rotmos utan även i den asiatiska matlagning vi ägnar oss åt hemma i vårt kök. Det är också något som Lisa förstått att kålroten också har en asiatisk kapacitet.
Den som följt den här bloggen har kunnat få känna doften av omogen papaya, "malakao" som jag och Rodjana med förkärlek kan inta sent efteråt i den gemensamma sängen. Het så det fräser om läpparna, sött, salt, beskt och med himmelska torkade räkor som binder ihop och lyfter den knapriga malakaon till sällsamma smakhöjder.
Jag hade förmånen att få äta en rad olika "somtam" med "somtamexperten" Austin Bush senast jag var i Thailand (december).
Här är somtam på kålrot rena lyxen och anses som en verklig delikatess: Fint strimlad kålrot som mortlas med lime i klyftor, vitlök i klyftor, fisksås, hela thaichilli, strösocker, torkade små räkor.
Hemma har vi gjort den här heta salladen på våra egna kålrötter från vår 1700-tals kålgård, små, möra, välsmakande - vilken somtam.
Gott blir det också på vanlig slanggurka om den inte är alltför växthusuppdragen och vattnig (skam till sägandes så är de billiga euroshoppergurkorna bäst, förmodligen besprutade till självlysandets gräns, men hårt knutna, bra frisk neutral gurksmak med trevlig beska) Bilden är en sådan gurksomtam.

Egen kålrot för lyxig somtam

Jag hörde någonstans att kålrot ibland används istället för omogen papaya till den thailändska salladen "Somtam". Det blir en fast, syrlig, nästan pepprig somtam.
Därför sådde jag tidigt i våras kålrötter i ett av landen.
De har idag vuxit sig till mindre handbollsstorlek, men ser fortfarande juvenila ut för att inte tala om smaken.
För Dig som vill laga en kålrotssomtam, som alltså upplevs lite lyxigare till och med av de mest traditionsbundna thailändare (som Rodjana) finns receptet i den räcka av inlägg jag skrivit om denna hetsande sköna sallad och som vi brukar gå upp sent om natten när alla andra sover och mortla till för att avnjuta i dubbelsängen i sänglampors sken.
Tryck HÄR och byt ut mängden riven papaya mot riven kålrot istället.

Botaniserar jag i kålrotens historia så vet väl de flesta att den kallas för "swede" på engelska efter "Swedish turnip" alltså "svensk palsternacka eller rova". Alltså vi har en gröda som upplevs som helsvensk utomlands? Så är det faktiskt! Det här är en nordisk växt, uppkommen som en korsning mellan rovan och kålen.
När den här rovan/kålroten/swede började den av någon outgrundlig eller självklar anledning kallas för "chou de Siam". Hur fan det hör ihop, vet jag inte, men misstanken finns ju när jag bevittnar mötet mellan Isaansalladen somtam och den svenska rovan. När jag äter den är jag villig att kalla den för "chou de Siam" likt fransmännen gjorde innan de förvandskade till "chou-fleur" eller ännu värre "rutabaga" som är amerikanarnas benämning på kålrot och som de hämtat hem från Västergötland, så det så. På latin rassica napus !

Tack Gode Gud för Thaimat

Kaikem som kommit en bit på väg - vi provsmakade idag, Kaikem på hönsägg

Enkelt. Och väldigt mycket Thailand.
Ris, grillade marinerade kycklingvingar, somtam på gurka och så testade vi en ny fisksås som hade en varm rund smak med en god balanserad sälta och en giftig förmåga att få det tristaste ris att bli en upplevelse.
Vi har ju redan en favoritfisksås men den tog slut häromkvällen och då bad vi min stora dotter och hennes kille att köpa med en flaska. Hon kom med en thailändsk fisksås "Tre krabbor".
Visst den är kanon, men samtidigt lite mjäkig att man tröttnar på den ganska så snabbt. En fisksås ska inte lukta gott med normala svenska preferenser. Den ska slåss i munnen och riva med sältan.

Kycklingvingarna var halal och fryst, 21:50 kilot i lokala turkabutiken. Där hittad vi också svensk gurka, lagom beska, tjocka, krumma, snygga - 10 kronor ... för tre gurkor!
Jag köpte sex.


Rodjana gav mig uppdraget att göra somtam på gurkan:
Det här behöver Du:
20 cm grovt skuren gurka (se bilden)
1 dl jordnötter
1/2 dl torkade små räkor
saften från en 1/2 lime
1 tsk socker
9 torkade thaichillis (tre för den oinvigde)
1 msk fisksås
1 1/2 vitlöksklyfta




Så här gör Du:
Mortla först vitlöken och chillin med jordnötterna grovt, se till att vitlöken och chillin är ordentligt fragmenterad.
Lägg i räkorna och mortla något så att det hela blandar sig. Vänd ner gurkan med ev. spad och blanda med sked, mortla lätt igen och lägg i socker, lime och fisksås. Mortla och vänd runt. Häll upp på fat och servera.

Jag gjorde en somtam för barnen utan chilli och en till oss - häftigt hett, eller "pet mak mak", som det heter på Thai. Vi lade oss i soffan efteråt och tittade på nyheterna - det har tagit en halvtimme för att det där post traumatiska efter hetten byts mot en enormt otrooolig skön efter-maten-känsla.
Det var den känslan Rodjana for efter när jag för tio år sedan envisades med att laga mig igenom hela det svenska bondeköket.
"Man känner att man ätit i magen - men det känns inte i sinnet", sa hon.

Kombinationen med det vita riset som vi stänker fisksås över, somtam och grillade kycklingvingar är helgjuten. Servera sommarvitkål i klyftor till - det behövs om somtammen är het.



Kaikem - ett prov efter en knapp vecka ska de inte vara riktigt färdiga heller, men vi kunde inte hålla oss.

Somtam på kålrot

Klassiska ingredienser till en somtam - här kan man gärna lägga till lite av de fermenterade rörorna som gör rätten så karaktäristisk för nordöstra Thailand

Kålrot har inget namn på thai. På engelska heter hon "swede" och i amerika kallas hon för rutabaga efter västgötskans "rotabagge". Visst kan man utläsa en del av det - skriver mer om detta i kommande årsbok från Svenska Turistföreningen!
Jag har skrivit det här förut, hur fransmännen ett tag kallade kålroten för "chou de Siam". Kolla här. Från den länken finns länkar vidare till tabberasets alla somtamhörn.

Dröm om min förvåning då Rodjana berättade att den traditionella salladen på kålrot anses lite förmer jämfört med den gjord på papaya - duger gott att återkomma till - vi lagade dem nämligen igår kväll på nyskördade rotbaggar och som förrätt - hett, fräsigt, syrligt, salt - en "somtam chou de Siam" har allt!

Somtam som vi åt den igår

Somtam...igen!

Härliga somtam - med pla-ra.
Efter att födelsedagsbarnet fick välja middagen - spagetti med kantarellsås och Lyceejuice med isbitar till att dricka så fick det gå några timmar innan kniven och morteln gick igång i köket.
Mitt i konstaterades att jordnötterna var slut - det är ju så om man inte markerar innan, nu går det att göra en somtam ändå med allra bästa resultat. Och som intensivt djup sälta använde vi den fermtenterade fiskröran från Isaan, pla-ra som där ersätter fisksåsen Nam pla.
Det var alltså dags för morteln att göra tjänst.
Pla-ra är en av de äldsta bevarade smakerna som finns, hopmixad, jäst och planerad av människan av flera olika råvaror - den tillverkas än idag efter samma recept som romarna använde när de mixtrade ihop sitt Garum, en fiskpasta eller fisksås som användes som smakförstärkare i snart sagt alla tillagningar.

Så satt vi där och flämtade under styrkan från chili, lime, socker och pla-ra. Späntade tunna stickor från en omogen papaya och av härligt friska gotlandsmorötter.
Nu är det natt, alla sover hemma. Tyvärr går det spysjuka över nejden i regnets Sollentuna.
Regn ja. För åtta år sedan föddes Lovisa. Då var det snö upp till axlarna och jag hade en mycket bättre begagnad bil med sommardäck och just den här dagen slank jag omkring för att köpa babysitter och åkpåse och bilbarnsstol och mössa till babyn som låg kvar med mamma på Danderyds patienthotell och de stora barnen fick komma dit och sjuksystern kom in och tittade på vår baby och sa att hon nog hade en släng av gulsot för hon var så gul i hyn, men att det skulle bli bättre bara hon fick solljus på sig.
Leende kunde jag viska försynt till sjuksyrran: "Du titta på mamman".
Vår åttaåring är fortfarande guldbrun i hyn och har rött guld i håret och fick en knallrosa mobiltelefon i födelsedagspresent.
En kvällslatte till skrivandet

Somtam en vanlig söndag

Jag ser att jag skrivit "spaltmeter" om den här thailändska fantastiska salladen. Ursprungsråvaran ska vara papaya, "malako", men morot, kålrot och gurka går om inte lika bra så i alla fall mycket bra.
I det glåmiga vädret som råder just nu här i Stockholm gör en het somtam underverk både på fysiken pch det psykiska, hettan kommer från insidan.
Pröva att göra en somtam själv Du som inte smakat. Det är annorlunda, salt, "fiskigt", starkt, men också så smakrikt att hela munhålan blir upptagen.
För en tid sedan skrev jag ett inlägg:"Kåt på Thai!". Där kan man lätt vandra vidare bland en hel rad somtamlänkar.

Svensk morot i Somtam

Jag har skrivit massor om somtam  här på Tabberaset.

Igår prövade jag att göra en sötsaltig somtam på söta gotländska morötter som fått ligga till sig under vintern och samla smak. Det blev en alldeles utmärkt förrätt till hemlagad pytt i panna på överblivor som köttbullar, falukorv, lammstek, savoykål, potatis och lök. Serverat med rå äggula och HP sås.

Tillbaka till somtammen (heter det så i bestämd form? förmodligen inte, men ni förstår vad jag menar) på gotländska morötter. Eftersom det bara var som en liten aptitretare så räckte det med två halvstora morötter som jag rev i så långa rivremsor som möjligt. I thaimorteln lade jag ner två större vitlöksklyftor, en torkad rostad chili, en tsk palmsocker,  en tomat utan kärnor, en msk limejuice och så mortlade jag med trästöten tills det i det närmaste blev en smet eller puré. Matade på med en msk fisksås och tio torkade räkor. (finns frysta i aseinaffären) Mortlade vidare och började lägga i morotsrivet efter vart. Meningen är att man ska slå sönder fibrerna i morötterna så att de nästan emulgerar med allt det övriga. Serveras.

Så blir värmeböljan en tillgång

Jag är inte säker men tror att det möjligtvis kan stavas ส้มตำ på thai - Rodjana är inte hemma för att kolla

Det är thaivärme - vi jobbar i vinterhelvetet där är allt är kallt som ett isbjörnsarsle i månad efter månad och med kortdagar i ljus. Så kommer den, sommaren, först olidlig med regntunga moln och växelväder. Men vi vet att vi är garanterade intensivsommar några dagar i högtryck och i alla fall är det så för mig, att det är för dessa dagar jag lever vidare hemma i Sverige, denna fullständiga förvandling av ismassa till tropik. Älskar, på gränsen till besatthet och njuter så fullständigt.

Bästa sovplatsen just nu

Så sadlar vi om till thailiv hemma. Ungarna sover på balkongen och maten får bli thaikryddad så det svindlar för ögonen. Det svider i tio minuter och känns olidligt härligt - därefter inträder den fullständiga tillfredsställelsen och man förstår att den inre orala hettan står i ett intimt förhållande till sommarnattens 30 gradiga värme.

Gör det, prova en somtam (eg. sallad på färsk grön papaya) på rivna morötter (fjorårets) eller kålrot. Slösa med chili och fisksås, sältan och styrkan behövs.

Sök på somtam på Tabberaset för att hitta recepten, de finns många olika, eller ta det här på Kålrot.
För en riktig somtam behövs en mortel (och gärna också en god mortelhustru) läs mer om det här

Kött, kött, kött, somtam på morot och puré på mandel, som poesi

Grillade vitlöksklyftor i jungfuolja

Det är ju faktiskt inte så svårt och vi är lite åt kötthållet nu efter att ha varit vegetarianer hela förra veckan. Fick tag på härlig grillbiff med ett sådant där skönt motstånd som just biffkött ska ge. Halva biffraden ligger på fat i kylen utan plast för att mogna och få ännu mera smak.

Låt oss gå på somtammen först. Jag har skrivit om somtam massor, men det är ett sådant bra tillbehör att det kan upprepas. Därför har jag tagit fram allt på en skärbräda av ingredienser. Vad som behövs är en thailändsk stor mortel av keramik med stöt i trä.

Släng i vitlök, chili, palmsocker, jordnötter och mortla till en smet. Pytsa i limejuice och fisksås och mortla försiktigare för det kan skvätta. Lägg i de grovt rivna morötterna lite i taget och mortla så att fibrerna krossas. Halvtid! Så lägg i de torkade räkorna och det sista av morötterna och mortla tills det vätskat sig lagom (ja det är väl inget jävla exakt recept men jag tycker inte man behöver det, smaka av istället, är det för osalt så stänk över mer fisksås typ).

Biffen stekte jag till en innertemp av 50 grader och slängde upp köttet för vila i sju minuter. Skalade (!!!!) mandeln, kokade mjukt försiktig. Hällde av det mesta av kokspadet och krossade med en stålvisp, i med 50 g smör och uppkokt (nerkokt) grädde. 

Sådär jag, bara att servera, äta och njuta.

Umamimiddag

 Lite av stapelföda här hemma liksom ikväll. 

Söker jag på kladdris eller kao nieuw på min egen blogg kommer det upp en hel radda inlägg och om jag söker på kycklingvingar är det väl snarlikt.

Så, egentligen behöver jag inte orda så mycket mer än att säga kao nieuw, kycklingvingar,
somtam på kålrot och nam prig bun. Mat som det smäller i käften av.

Somtam på kålrot

Thaimat på Gotland i grillkiosk vid stenbrott

Ofta när vi är ute på semester och bilpromenerar i 90-120 får jag ställa mig på bromsen efter hustruns och ungarnas skrik: Thaimat!
Det händer oftare och oftare.
Vi tog en tur upp mot Slite och hade väl egentligen tänkt oss en lunch vid ett riktigt gotlandsbord, ett sådant Nisse Sundberg serverade på sin tid på Hemse Hotel - han den störste av gotländska matambassadörer någonsin.
Sådana bord är så sällsynta att man ninte längre orkar fara runt och leta. I den oorganiserade annonstidningen Gotlandsguiden finns ingenting om det som formar en kultur - maten! Inget annat änannonser från de som gör försök till efterapningar av Stureplanskäk, afterbeach och så den rika men dyra cafékulturen.
Vi ramlar in i Slite centrum och då kommer det - det välbekanta skriket från baksätet: Thaimat!.
Det visar sig inte vara bättre den här gången än en grillkiosk vid en bensinmack.
Vi parkerar och går in. Doften skvallrar inte om thaikäk - snaraare om pommes och överstekta hamburgare.
På väggen står de mest traditionella thairätterna uppradade med bilder.


Jag överraskar Daa i luckan genom att fråga på thai om de inte skiulle kunna göra en somtam "preo wan, pet mak mak". Hon skiner upp som en sol och svarar att det tror hon visst at hon kan men att jag får hålla till godo med en somtam på morötter för någon papaya har de inte fått tag i.
Ibland får vi en sådan stark längtan efter den ohyggligt heta maten och nu satte vi oss ner i en hamburgerätande hop och hela bordet blev fullt med thaimat på papperstallrikar och ut far en av tjejerna och på thaivis säger: "Jag kan ta hand om bäbisen så ni får äta och det är de stora leendena och det heta köket och vi är skitglada och det pulserar i tandköttet av den sköna chilin.
Silururtidens magar grävs ur och blir till cement i nutidens betongprojekt. I cementnutidens byggnader slår 500 miljoner år av hjärtan i tid och finns ett nermalt silururtidsöga som vakar

Het sallad och mild soppa

Det ser ut som att den här veckan ska gå i hettans tecken.
Rodjana kunde inte hålla sig utan gick förbi Tawen Thaifood på Malmvägen. Vi har dagis alldeles i närheten och häromdagen landade vi där för familjemiddag. Där finns Isaankock som vet hur en slipsten ska dras. Bara de vänjer sig av med att använda så främmande ingredienser som paprika i anrättningarna så ska jag rekommendera stället fullt ut. Vi har mest ätit traditionellt tillagade rätter som inte ens finns på den förtryckta menyn, men som de mer än gärna lagar till. Ett exempel är den traditionella somtam po kem som vi hade häromdagen på plats och som Rodjana tog med hem i låda ikväll. Bra syra och god sälta samtidigt som det fermenterade från risfältskrabban går igenom som en svag ton av surströmming. Den runda limen och motståndet från de torkade små räkorna är sjä'lvklar liksom fisksåsen och ett uns av socker. Det där sista är viktigt. Jag upplever det som att thailändska amatörmatlagare, främst kvinnorna alltså, är väldigt förtjusta i att sockra maten. Ofta blir det för mycket av palmsockret som sötmar igen alla andra smaker - men jag tror att gesten med det sockersöta är generositet.



Efer vår inköpta somtam lagades en soppa. Buljongen reddes av kikkomansoja, vatten och nam man hoi ostronsås (blir en alldeles utmärkt soppbas. I med runnts skivad savoykål så tunn att det blir som fasta nudlar. Ett helt ägg rörs i samt tunna skivor av selleri och salladslök. På toppen lade vi vår älskade fiskpudding...hmm, hur kan jag nu säga som jag gör om paprika i thaimat och så själv lägga på norsk fiskpudding i min thailändska soppa?
Jo, bara för att fiskpuddingen är exakt i smak som de thailändska logchinpla fiskbullarna, bara lite lösare i konsistensen. Ingenting i thailändsk kosthållning påminner ens om paprika. Så det så.

Våfflor, somtam thai och penicillin

Vilken härlig cocktail och vilken sanslös tröst. Det märkliga vara bara att jag kvalificerade mig för en penicillinkur, men inte min lille parvel. "Paggen" ska få genomlida skiten med feber och mardrömmar om natten. Så "kurade vi skymning"i söndags kväll.



På bordet ställde vi en botgörande het somtam thai på kålrot. Om det låter som en motsägning så kolla här.

Jag inbillar mig att denna c-vitaminspäckade och kryddstarka anrättning kanske hjälper kroppens eget försvar och gör ett snabbare tillfrisknande möjliugt. Just nu är det alldeles förbaskat dåligt och det finns ju några orsaker till detta - alltså inte bara en bakteriell.



Efteråt gjorde Rodjana sina perfekta våfflor med en frasighet som skulle få självaste mormor i Skärblacka att känna konkurrensen. I Skärblacka var morfar trädgårdsmästare, mormor lagade mat åt folk i den mån att hon var frisk - hon led av en elak kärlkramp. Om söndagarna lade hon ut stora träramar med hönsnät spända över och så satte hon igång med våffelbruk. Till sin hjälp hade hon ett hembiträde. En av dem hetta Astrid (*) och hon var med oss när vi flyttade till Stockholm. Tänk, vi flyttade med hembiträde och hon fick eget rum i villan. I alla fall så var doften av mormors våfflor oemotståndlig om söndagarna när vi kom på besök och åt söndagsstek av kalv som varmrätt.



Jag inbillar mig att Rodjanas våfflor framkallar de där minnena från 50- talet för att de görs med samma nogsamhet, samma koncentration, samma urval - det som vissa i köket kallar "kärlek" utan att egentligen förstå vad de säger.

En av hemligheterna är att hon tillsätter ett uns stött saffran vilket naturligtvis rundar till smaken och ökar på färgen.



Trots saffranet passar de utmärkt att äta på norskt vis med sæterrømme eller på det andra norska viset med brunost.

Vi gör stora satser smet så att det räcker någon vecka att ha plastat i kylen. Så får det elaka (**) våffeljärnet stå där i veckan och serva oss om morgonen eller om så önskas så här dags om kvällen.När veckan gått och smeten är slut är det skönt att stänga våffelbruket några månader - trots allt!

*Astrid, skulle Du mot all förmodan läsa det här så hör av Dig
**Man tröttnar ganska snabbt på att ha våffeljärnet stående framme.

Surströmming mitt i vintern - sexigt som fan

Mitt i smällkalla vintern bekymrar sig Stellan på Salt om surströmming vilket i och för sig är bra, men han inleder med ett inlägg om surströmmingsglass. Först tror man inte det är sant, men vid en närmare eftertanke förstår man att det är ett nytt vansinnigt glesbygdsprojekt i syfte att lusa staten på bidragspengar som dykt upp. Ett i raden av osmakligheter skulle man kunna säga - fick punchsmakande honung häromsistens - en gräslighet utöver det mesta när honungen i sig har en så fin smak av landskapet, blåbär, ljung, tall och gran. Får min honung från en av de kanske bästa "honungsfabrikerna" landskapet kring Ramsele närmare bestämt från Mats Eriksson i Lungsjön 0623-40110 Ring och beställ en låda, det är inte billigt, men det är en honung med naturlig hantverkskvalitet (vad nu det är, men ni förstår vad jag menar)!
Varför inte lägga kraft på att få den nya generationen söder om Dalälven, dvs "ickenorrlänningar", att pröva surströmming som den är istället för att hitta på krystade sätt på hög äckelmagenivå att äta den? Surströmmingsglass(!) Prövade i våras surströmmingsost som smakade surströmingslag, inget annat och vem traktar efter lagen?
Själv lärde min farsa mig att äta surströmming genom enträgna förklaringar som syftade till uppskattning. Jag såg ju tidigt hur förbannat trevligt han, morsan och deras vänner hade när de åt. Och det var inte frågan om klämmor för att dölja smaken med lök och potatis utan det var frågan om att njuta av filéernas konsistens och låta sältan rulla in i alla sinnen och känna den ljuvligt rena fisksmaken bakom all den tid som gått åt i tunnan för att framkalla densamma. Det handlade om att öppna hela det olfaktoriska centret för att doftmolekylerna skulle kunna bombardera den lilla hinnan mellan (nu kommer jag in på anatomiska grejer som kanske bara är inbillningar men som funkar i skriven text) doftcentrum och känslor i hjärnan. Först då, när jag lyckades och förstod, blev jag en surströmmingshabituer.
Surströmming ska egentligen inte ätas när man fortfarande kan få färsk fisk enligt almanackan och där har den ät släktskap med bland annat lutfisk. Surströmming och lutfisk ska ätas när isarna ligger som gör det svårt att få morgonsimmad torsk, lax, kummel, gös, röding, aborre, gädda, id etc.
Så är det ju inte idag när vi bara går ner till fiskdisken och transportsträckorna förkortats så att vi kan få hyfsad färskt till och med på måndagar.
Många tycker det kanske är för kall mat att sätta i sig efter söndagspromenaden när det är minus åtta i luften och lite vind.
Hemma satte sig farsan att filéa och skinna av strömmingar ut burken. Morsan skalade några potatisar. Sedan varvades tunna skivor av lök med potatis och strömmingsfiléer och tunnt skurna skivor av torskrom (från burk, öppna i båda ändar och tryck ut, skiva efter burkkanten). Häll sedan grädde över som till en jansson och strö över ströbröd. Grädda i ugnen tills potatisen är mjuk. En mild skön surströmmingsdoft kommer att lägga sig som en vintervärmare över hela nejden.
Jag har alltid förfäktat att det finns ett släktskap mellan Isaan-maten (nordöstra Thailand) och den svenska grundsmaken eftersom det köket är det salta köket. En av mina stora favoriter är Somtam som jag återkommit till här på bloggen ett flertal gånger.

En Isaan-laotisk somtam smaksätts med syrade risfältskrabbor - "po kem" = salta krabbor. Dessa mortlas ner i papayan bara som smaksättare.
En gång tog jag ett ben av dessa krabbor och sög i mig innehållet och det var som en dansant melodi av hela det salta thaiköket och med en kvadratisk upphöjning av surströmmingssmak varför jag i min enfald trodde man skulle kunna ersätta krabban som smaksättare här i Sverige mot en surströmmingsfilé. Det gick alltså inte - det blev oätligt, kanske som surtrömmningsglass vilket till yttermera visso fastlägger de normer som allmogen nedärvt genom generationr - tramsa inte med maten. Hade det var meningen att vi skulle smaksätta glass med surtrömmning så hade Cajsa Varg redan gjort det - men hon gillade ju inte glass så det kanske faller på sin egen orimlighet likt smaksatt honung.