söndag 10 juni 2007

Norsk läsning


Visst - nu är det belagt; Tabberaset läses av norrmän.
I dagarna uppmärksammade jag en debattartikel om min bok "Döden i skogen" och debattartikeln visade sig också vara en alldeles utmärkt recension.
Det är klart att jag känner mig lite småstolt då jag har mina kanske roligaste ungdomsår i Norge. Jag tillbringade mina akademiår efter Konstfack där mellan 1973 och 1978 före min postakademiska exmen i London de kommande två åren.
Läs om de upprörda känslorna för den Norske Kirken som min bok"Döden i skogen" väcker.

Kul med uppmärksamhet


Hittade en vettig recension på en av mina böcker när jag googlade i värmen och åskan. Läs den här längst ner på sidan.

Magi med Astrid Lindgren

Anledning till att TV4 sände från Vimmerby och ALV var satsningen senare på kvällen på Astrid Lindgrens SOS barnby

Många har konstaterat att jag var i Vimmerby igen i fredags efter matinslagen i TV4 morgonprogram med prat om Astrid Lindgren och maten utifrån min bok.
Efter sändning hade jag och kocken Klas Lindberg från Ramkvilla Wärdshus några små timmar över och jakten på hyfsad mat inleddes - vi hade levt 24 timmar på mackor och hade förvisso riktat in oss på de överpejsat goda köttbullarna som Klas hade lagat och som TV kablades ut till alla öppna vardagsrum.
Alltså! Så här är det - att maten som dukas fram småäts det av inför kamerorna, "småäts" för ingen vill ju egentligen prata med mat i mun. Sedan, kanske under nyheter, eller väder eller något inslag, då landar hökarna vid bordet och massor av nävar sträcks fram från alla håll, alla mackätande kameramän, projektfolk, tekniker, gäster. Soprent!...om inte bordet ska in i bild igen förstås.
Så vi åkte runt i Klas bil och frågade oss fram. Ingen vi frågade kunde skicka oss vidare med bibehållet ansvar. Som framkommit tidigare så är det matfattigt i Vimmerby, i alla fall klockan 10 en fredag.
Vi hamnade på Näs - Astrid Lindgrens barndomshem. Förr låg det ute på landet - idag i stan. Gamla prästbostaden och så Astrids hem som pappa Samuel arrenderade. Det är vackert och det är pietetsfullt renoverat.
Det här har inget med ALV att göra (Astrid Lindgrens Värld) som mer är ett stillsamt "Legoland" med Astrid Lindgrens olika världar som temata. Det är väldigt inriktat på barnen och när jag pratar efter sändningen med parkens VD Mikael Ahlerup så säger han att han sakta, men säkert, försöker "Astridlindgrenanpassa" även vad gäller maten.
-Du har chickybits i stubben som är en grillservering!
-Vi har börjat kalla dem för kycklingbitar och hamburgare har vi avskaffat, svarar han bestämt.
Alltid en början.
Parken är långt ifrån ett tivoli. Den är ett barnäventyr där jag tror ungarna som läst böckerna känner igen sig.
Nu har ju Mikael Ahlerup min bok så nu vet han vad han ska servera och som är "Astrid Lindgrenskt"!

Bakom barndomshemmet och prästbostaden dit jag och Klas åkte invigs på tisdag (av Kronprinsessan) en stor utställningshall på över 900 kvadrat.
Vi fick en första titt och det är smått makalöst.
Bäst är museidesignen med konstnärligt och hantverksskickligt framställda skulpturer i trä och tittskåp från Astrid Lindgrens tankevärld.
"Vi lekte så att det var konstigt att vi inte lekte ihjäl oss"
Och Astrid syns balansera på på takstolen högt över höet på höskullen - och viss jag kommer ihåg själv hur våldsamt högt man vågade klättra för att hoppa och visst slog man sig ibland och visst var det fullständigt livsfarligt, men samtidigt helt gastkramande spännande och vansinnigt, fantastiskt.
Snickerboas förebild, här som spegling i det nya centret bakom pr'ästbostaden

Jo, förresten, såg Ni sista minuterna av sändningen i fredags då Klas tog fram pannkakstårtan med jordgubbar?
Då rasade, utöver en barnkör, även parkens många olika figurer in.
Ida hade ju serverat oss och hon var pigan Ida hela sändningen och hon forsatte spela sin roll även efter att sändningsutrustning och kameror släckts och monterats ner. Samma sak med Prussiluskan, Kling och Klang, Rasmus luffare...alla. De lever sig så in i rollerna att det nästan blir generande otäckt för en vuxen, ungarna måtte älska det.
Jag åker nog dit med barnen i sommar om Mikael Ahlerup bjuder in mig och det gör han nog och jag ser fram emot att åka till Näs också och visar barnen tittskåpen - sedan åker vi till Klas på Ramkvilla Wärdshus.