Hem eller bort eller både ock?

Sådär ja, nu är jag i Hovra igen efter en vecka i stan. Uppdrag: Att riva en innervägg. Nu kaffepaus, kokkaffe på vedspisen, snart signalerar hurran.

Och väggen då. Jodå har börjat så smått, Trodde taket skulle avslöja sig när taklisterna togs bort och takpappen rämnade, men icke sa nicke, miljontals pappspik håller taket intakt. 

Hoppas på gammal pärlspont under pappbeklädnaden nämligen.

Körde två mil längre väg uppöver via Hudik och det gick snabbare än över Bollnäs.

På tomten 25 cm rutten tung snö och nu kring noll. Torrdasset hägrar inte precis.

Oj, nu visslar Johannan. Kvällskaffe!

När jag kommit till Kinesiska muren vid avfart Älvkarleby
känns som att vara på väg på riktigt

Gävle bro - nu börjar trista växelkörningsvägen många mil, men bara lite trafik idag
så det var helt OK.

Ska jag över Bollnäs så är det någon mil efter Hakkegård vi svänger av, men idag
var det skönt att ha andra planer, ett pärlband av hemvändare mötte mig och då
blir omkörningarna alldeles för jävligt jobbiga.

Parkeringen vid avfarten från E4 mor Ljusdal, hämta grejer på Biltema trodde jag,
men självfallet tomt i hyllan. Spelar roll? Nu är det bara sju mil kvar

Glada fågelholkar i Delsbo efter vägen, snart hemma.

Sådär ja, i matbutiken nästgårds för bunkring av middagsmat och mjöl,smör och bröd.

Äntligen, effektiv körtid tre timmar och en kvart. Eld i spisen och på med elementen. Så, nu är det
varmt och skönt.

Furstinnan av Amalfi

Jag förstår mig inte på den till dels dåliga kritiken eller till dels folk som sett den och gått ifrån eller suttit kvar och ”låtit sig plågas” på Dramaten.

Bästa platserna, balkong, rad 1 och mitt för scenen igår kväll.

Det var någon som skrev att Shakespeare säkert hade önskat att han skrivit stycket och i så fall hade han gillat Susanne Ostens fortsättning och tolkning av groteskerierna, den snabba replikväxlingen, snitsiga blankversen och framförallt de utlevande karaktärerna, exakt så på gränsen till det banala, men lyckligtvis så på gränsen att det blir underhållande teater. 

Fantastiska rollprestationer och scenlösningar i tre och en halv timme.

Korv i långa banor och grynkorv med lång smak

Rolf Eriksson med sin älskade grynkorv. Vi köpte två kilo. Fullständig njutning!

 Idag var det andra dagen som korvfestivalen begicks på Münchenbryggeriet i Stockholm.

Packat med folk och trevliga möten precis som förutsågs långt innan.

Annars var det mesta sig likt, där stod Gudruns och Sibylla (sistnämnda med överraskande bra grejer för att vara storbruk) tillsammans med andra större aktörer och så några mindre, men ändå ”fabriker”.

Jag saknar många av hantverkarna, de där små fåmanscharkarna som gör uppstickarkorv av utvalda råvaror, de som kämpar som fan för att synas och komma ut med sina ofta utmärkta korvar. Som Rolf Eriksson på grynkorv.se i Skara, men han var på plats...och tog plats!

.

Den där grynkorven har en mildhet och kryddning intill perfektion, den smälter i munnen och har en trevligt fettma så att den fyller ut alla munhålans vinklar och vrår, en lysande korv från vårt förflutna som framkallas för oss i ett sken av igenkänning och...ja, faktiskt lycksalighet!

Jodå, nästan som hemma,Björks var självklart på plats - en av våra favoritcharkar hemma i Färila.
Här med den egna forbondekorven som jag i och för sig tröttnat på vid det här lager men som sä-
kert kan locka många till att handla. 

Förvisso är det här ingen liten tillverkare som sliter för att synas, tillverkar ett 60-tal andra charkprodukter i Skara och fem ton grynkorv till grynkorvens dag den tredje torsdagen i oktober, men samtidigt en kulturens försvarare som är värd en omfattande hyllningstext.

Slås av fäblessen hos många korvtillverkare att hemfalla åt choritzo, habanero, cheddar och andra skarpa och märkliga smaksättare till sina korvar. För att inte tala om korv med chili så het att det bara blir löjligt, vad är de för fel på fänkål, isterband, hackekorv, potatiskorv och fläskkorv? Hittade ett isterband, en sorgligt slank sak, som tyvärr inte smakade annat än kemisk syra och noll rök.

Annat lustifikt var björnkorv tillsammans med andra norrländska produkter som torkad ren och Björks forbondekorv. Första gången August smakade björn - "varför ska man äta det här", kommenterade han efteråt!

Bullens Pilsnerkorv hemma, med riktigt mos och fransk senap och med det rätta ospruckna "knäppet"

Så rundar vi ett hörn och där fördes Bullens Pilsnerkorv upp till himmelsk höjd med tryffeltoppning eller löjromstoppning. Utöver grynkorv är Bullens pilsnerkorv Augusts favorit. Vi tog varsin med tryffel, så ”jäla” gott MEN, August konstaterar att hans korv var överkokt och skinnsprucken och därför inte hade ”rätta knäppet” när man bet i den så upplevandet var inte bra, tyvärr. Konstaterar alltså att även själva tuggmotståndet är rätt viktigt för helheten när man äter korv.

Jag skriver som jag gjorde förra året, tror jag. Efterlyser mer hantverk, mer experiment, vågade kryddningar, småproducenter, mindre öl och sprit.