Saigrog - thaiisterband

Ibland brukar jag understryka det som så många ser som en fullkomlig omöjlighet - likheterna mellan det thailändsk och svenska köket - och då undantar jag de kinesiska wokrätterna med alla dess tbh och olika smaker.

En poäng i jämförelsen är thailändarnas och svenskarnas gemensamma fäbless för det sötsura. Våra bruna bönor är något som estmeras liksom "vår" pressgurka. ("Vår" inom citationstecken då vi svenskar tror att vi uppfunnit en rad rätter och smaker, men inte ens de svenska krusbären som enligt Almquist endast svenkar kan tillskrivas är svenska och hur det hänger ihop berättar jag i en essä i kommande årsbok hos Svenska Turistföreningen som utkommer i höst inför 2010) Pressgurkan har jag hittat på thailändska landsbygden såväl som i Laos.
Nu ska det handla om thailändska saigrog som närmast kan jämföras med svenska isterband, men där tar jämförelsen slut då dessa thailändska små korvkrabater verkligen är syrade och härligt fläskfeta med saftighetsbevarande ris i korvsmeten. Svenska isterband befinner sig i fullständig degenerering och är väl närmast att betrakta som grynkorv då syrligheten med vissa undantag minskats till den grad att den inte längre är märkbar.
Saigrog äter vi hemma hos oss färdigköpta i butik, stekta långsamt och hårt och med kladdris och chili som tillbehör.
Chilin äter vi färsk och knaprar av till korven, intensivhetta!. Riset gör vi till små runda bollar i handen och doppar i prig bon

Omelettsoppa

Finns det verkligen något sådant?
Ja, av bilden att döma så finns den och det är inget påfund skapat hemma hos oss i syfte att driva med Er utan en realitet i Thailändska köket då inte mycket annat finns att tillgå.
-Herregud, säger Rodjana, hemma hos oss kunde vi ha några deciliter okokt kladdris, tre ägg och en plakapong (konserverad makrill i tomatsås eller importsardiner). Med lite vårlök, fisksås, fiskbuljong och chili blev det en god omelettsoppa att doppa riset i. Det räckte åt mamma och pappa, mig själv och mina sex syskon och vi blev mätta.
I veckan som var fanns soppan hemma på spisen. Vi har tagit till den förr, mest när Rodjana vill bli nostalgisk för det blir hon, och för att den är god, Kokt omelett får en gräddäggig smak, lite som varm, mjuk, kokt sockerkaka.
Mat ligger känslor och minnet så väldigt nära. Å andra sidan blir Rodjana nostalgisk av all thailändsk husmanskost och det är på gränsen jag blir det också, men mest av paltbröd>!