söndag 29 juli 2007

Sista knäcken

Det växer över ända, man får krypa och leta mördarsniglar och ogräs. Men jag lever efter devisen, var någonstans i naturen ligger jorden i dagen?. Försöker hela tiden så in marktäckare, som här rödaste krassen, den som Linnés dotter kom inspringande till sin far om och sa att den svävade och brann. Den röda färgen har en våglängd i skymningsljus som bryter och får det att se ut som det gnistrar om den.

Jag jagade ogräset och strödde gångarna med volmad halm idag. Så var det det där sista som skulle göras efter att jag krupit under majsen och dragit våldsamt rotad mjölktistel - en liten bädd på vid pass 2x2 meter som var meningen skulle hysa blå morötter, men som inte tog sig alls. Spade fram och välta jord och ogräset över ända, bara att kratta ihop, täcka tills om en eller två veckor och så med japansk kål - en ohyggligt välsmakande kål, Pakchoy, som vi skördar ung och gör kimchi på - som ska ha kortdagar för att växa.
Det var det där sista för den riktiga semestern, PANG - så satte sig musklerna på tvärs i ryggen, det gör så djävla ont att man vill kräkas eller svimma. Tre djävla spadtag för mycket!
Fick en riklig pepparrot av Peter Klingsell också idag som skulle djuptgrävas ner i utkanten av kryddträdgården - jag stod på alla fyra med lillaspaden och mullade ner den i grolådan istället tills ryggen läkt.
Thailändsk Aom moo - en aromatisk soppa med chili och dill

Varm bad - kallt omslag och så smärtspray - det ska nog greja sig. Och fint som snus blev det i trädgården. När vi återvänder är det dags att skörda bondbönor och börja äta rosenstörbönor och vaxbönor, rycka löken opch ta upp det första koket av den äkta allmogepotatisen. Då är det också tid att skörda den första svällande kålen, stuva några blad av den ryska röda grönkålen. Det går snabbt nu när det snart är augusti.
I kväll åt vi enkel thailändsk arbetarmat, kaoniew och aom och lille August ligger på en barnsäng på golvet i köket och bara är så söt...my son!...två månader redan.
August Linnaèus Lyon, svårt att lyfta honom från golvet med den rygen jag skaffat mig idag, men det går väl med lite ryggträning och vila.

Hästskit gav gigasockerärt


Det är lite lustigt. Aldrig förr har jag fått något så gigantiska sockerärter som i år. Tidigare år högst normala storlekar, nu över 15 cm.
Har väl med växthuseffekten att göra, läste om att odlingszonerna är på väg att förändras. Eller så är det bara ett intensivt trädgårdsarbete.
Man skulle kunna tro att de stora sockerärtorna är träiga och oätlig - men icke, de är de godaste som jag ätit.