
Jag är väldigt svag för de gamla kinesiska glasyrerna, de gröna krakelerade ytorna, de mättade röda glasyrerna som är så ovanliga.
På flygeln i mitt föräldrahem stod en kinesisk liten urna, säkert inte mycket värd, men med en grön krackelé som upptog mitt unga intresse, ständigt.
Det är alltså en speciell glasyr som ger dessa okontrollerade krackeleringar som täcker hela ytan, glasyrer som kallas "Sung", "Lung Chuan" eller "Kuan Ware".

I vårt närmaste köpcenrum har det häckat ett helt gäng kinesiska porslinshandlare de senaste veckorna i hopp om att sälja glaserade krukor i kölvattnet av det kinaintresse som OS skapar.
Vid första anblicken är lejonparten av krukorna anskrämliga kopior av gammalt fint kinesiskt porslin och om inte kopior så nytillverkat efter gammalt mönster, möjligtvis i någon tradition.

Så tittade jag närmare häromdagen och noterade till min förvåning att säljarna, för att slippa ta med sig krukor hem till Kina, reade med 80 procent(!!!). Självklart renderade detta en mer granskande syn. Och då fann jag det enkla, vackra och det krackelerade som jag så sökt efter sedan jag var barn. Jag hittade rena former med glasyrer som har en fem tusen år gammal tradition i ryggen.

Jag tror det kinesiska gänget står kvar även i morgon eller till och med under helgen och säljer av det sista. Fyra vaser fick jag med mig hem med den största rabatten jag någonsin kunnat notera och som jag dessutom hade oförskämdheten att pruta extra på.
"Du handlar som en kines" sa krukförsäljaren till mig - och det blev jag stolt över!