fredag 27 februari 2009

Äntligen - Sillbullar



Det är ingen hemlighet att vi är ett gäng som tillbringar fredagsluncherna på Edsbacka Bistro.
Förra fredagen skrev jag om hur vi insisterat länge på att få en efterlängtad och traditionell lunchrätt: Sillbullar med korintsås - idag stod den på menyn -visslingar och applåder.
Barndomen och uppväxen kommer vältrande över oss som blivit uppfödda på kalvstek om söndagarna och sillbullar på måndagar. Så är det - en resträtt av rang. Men för några av oss i sällskapet var det första gången som de mötte dessa kanske i det närmaste utrotningshotade smakerna. All föll sillbullar på läppen och speciellt dessa "edsbackianska". En perfekt gräddighet i bullsmeten, bra sälta, härlig transmak och en perfekt stekyta med rätt frasighet. Såsen balanserad mellan sockersötman och ättikssyran samt med de småsega korinterna med sin inbyggda lilla bitterhet. De här är nog bland de bästa sillbullar jag ätit undantagna dem jag lagar själv.
Det säger en hel del om vårt fredagsstamlokus, lyhördhet och mod.
2007 föreslog jag en annan vardagsvariant av lunchkrog att servera sillbullar men fick bara som svar: Va fan tror du jag vill gå i konkurs eller!.
När vi ätit påminde jag vår ständigt närvarande restaurangchef på Bistron, Anders, om hur Tomas Drejing brukade traktera sina gäster på salig Petri Pumpa i Lund när servitören dukade av och frågade om det smakade bra. Fick han då ett överdådigt svar fällde han omedelbart repliken: Önskas supplimang, till vilket han alltid fick jakande svar.
Andra dukningen inleddes och in kom fler sillbullar och sås i snipa, riklligt späckad med korinter, underbart, fantastiskt, oerhört.
Sillbullar serveras enligt uppgift till och med måndag lunch, gack omedelbart och beställ ett lunchbord!!!! Detta är en smak som måste bevaras.

Sillbullar med korintsås
4port.

Det här behöver Du:

2 filéer salt urvattnad sill
1 stor gul lök
200 g kokt kalvkött eller oxbringa (inte rimmad)
200 g kokt potatis
1 stort ägg
2 1/2 msk pot. Mjöl
1 dl ströbröd

Till såsen:
2 msk korinter
1 msk vetemjöl
1 1/2 dl
2 dl Kalvfond
1 msk sirap
1-2 msk ättikssprit 12 %
Smör
Salt
Vitpeppar


Så här gör Du:

Lägg sillen i mjölk några timmar. Skala och hacka löken och låt den koka mjuk i smör utan att ta färg. Mixa eller hellre mal sedan löken, sillen köttet och potatisen till en fin smet. Peppra och rör i ägg och potatismjölet utrört i lite kallt vatten. Fomra till biffar, de ska vara mindre än vallenbergare och större än rådjursbitoks. Smetens konsitens ska dock vara någonstans emellan Wallenbergare och benløse fugler (järpar).
Vänd biffarna i ströbröd och stek i rikligt med smör tills knaprigt på ytan.
Koka korinterna i 2 1/2 dl vatten i tio minuter, sila från men spara en dryg halv dl av kokspadet.
Gör en redning av en msk smör och mjölet. Späd med kalvfond och korintkoksvatten. Låt koka tio minuter och smaka av med sirap och ättika samt korinter. Salta eventuellt och färga med lite soja.

onsdag 25 februari 2009

Knake och upprättelse i butik




Jag har skrivit om Knake förr. Man kan inte äta ständigt, smaken är så karaktäristiskt att man lätt tröttnar på dem.
När jag var nere i Lund för en dryg vecka sedan åt jag knakar så fort jag blev hungrig. Efter två dagar och kanske sex knakar senare var jag trött på smaken. Vackade 20 stycken och tog hem till frysen. Idag tog vi fram några av dem för ett Knakekok med gul lök och kryddpepparkorn. Kok och kok förresten - de ska bara sjudas så att de blir genomvarma. Hemlagad senap till och Rodjanas rotsakskompott på selleri, potatis och morot spetsad med smör från Ålands mejeri och så en skvätt grädde.

Rodjana gjorde ännu en gastronomisk insats idag - hon gick ner till Oriental Livs appropås händelsen senast med oxbringan. Nu erkände chefen att praktikanten gjort fel och att han uppfört sig märkligt vid klagomålet jag framförde. Så kunde Rodjana hämta ut tre kilo utmärkt högrev. Rätt ska vara rätt.

måndag 23 februari 2009

Högrev blev bringa från usel butik



Jag har aldrig varit med om något liknande förr.
Vi skulle ha gäster, det var igår.
Klockan tre gick vi ner till vår ganska flitigt anlitade invandrarbutik.
Trista grönsaker, men bra konserver och en köttdisk med kött av okänt ursprung (om man så säger).
Emellanåt har vi hittat rätt när vi fått syna köttet ordentligt och då fått hyfsat välhängt entrecote eller högrev.
Igår ville jag ha tre kilo högrev. Den för dagen något förvirrade mannen bakom disken pratade och pratade och gav mig sedan en inpackad plastpåse med kött som jag betalade och tog hem.
Väl med stekgrytan på spisen och preppade rotsaker, lök och kryddor tog jag upp köttet ur plastpåsen.
Ett rejält stycke som slinker på ett underligt sätt mellan hinnor.
Men för i helvete!
Det är bringa jag fått och jag såg middagen fara sin kos. Aldrig att man kokar mört det köttet på två timmar. Jag skar genom de grova och slemmiga hinnorna till grytbitar och fräste i olja och smör, hällde på lite starkvin och några porteröl, skummade och lade i morot i bit, rotselleri, gul lök, purjo, palsternacka, några nejlikor, kryddpeppar, några enbär, svartpepparkorn och vitpepparkorn samt lagerblad.
Så gick Rodjana till thairestaurangen och beställde färdigmat. Efter veckan som var och helgen som gått hade vi ingenting hemma att bjuda till middag.
Så under processen blev jag mer och mer förbannad - vem fan var han som smusslat ner helt fel kött i min påse.
Tog fram kvittot och ringde och förklarade vad jag beställt, vem jag var, och vad jag fått.
Döm om min förvåning då killen bakom disken börjar överösa mig med invektiv och fullkomligt skriker i telefonen att det är högrev jag fått. Till och med en charkuterist i den lokala ICA butiken eller ICA maxi skulle kunnat se att det inte var högrev jag fått med hem. Det gick inte att prata med karln, han hade tappat ansiktet fullständigt och hade en fullkomlig svada av försvar.
Idag gick Rodjana till butiken och fick som svar att den som sålt köttet och den som svarat i telefonen är samme man och praktikant och därför inte ska gå att lita på.
Affären heter Oriental livs och ligger på Malmvägen - gå inte dit!
Grytan då?
Jodå det handlar om tid, bringan har enormt mycket smak och blir OK efter fem och en halv timme och med nyskuren lök och rotsaker ilagda de sista 20 minutrarna.

Ljummen sallad till, hemsvängd majonäs blandas med tunnskuren savoykål som fått ett dopp i kokande vatten och fått rinna av. Grillade thaisparrisar välts i tillsammans med lite kraftigt karamelliserad gullök och vitlök.

lördag 21 februari 2009

Snart slår den ut


Vattenspridare står där kvarglömd från den blöta sommaren. Frusen av is och nattens pudersnö. Sitter lika fast som haverrötterna och palsternackorna. Snart slår den ut med vattnet och snart får vi upp rötterna som primörer. Hos oss sjöng talgoxarna pipiwhitt, pipiwhitt och skatorna samlade kvistar till bon. Vädret var dem emot och mer snö är att vänta.

Gaeng pha moosap - nu är det smakfest!


Det finns tillfällen då Rodjana intensivt längtar till det gamla köket. Ungefär som jag kan länrta efter en riktig kalvstek md gräddsås och skalpotatis eller en oxrulader när jag befinner mig långt från Sverige.
Igår var Rodjana en sväng inom Hongkong trading i stan och redan där föddes längtan efter en Gaeng pha moosap, en centralthaianrättning som hon ofta lagade när hon jiobbade som kock i Kanchanaburi. En gryta på fläskfärs med curry, chilli och örter skulle man väl kunna sammanfatta, men oerhört aromatisk.
Så här lagade Rodjana sin Gaeng pha moosap igår:

Olja hettas upp i en järnpanna och fläskfärs steks lätt tillsammans med röd currypasta. Späd med fiskbuljong till grytkonsistens. I med små gröna ärtstora auberginer och rikligt med kvartade medelstora thaiauberginer, färska grönpepparstänglar, limeblad, hela färska thaichilli och strimlad grachai (finns färdigstrimlad i thaibutiken). Smaka av med fisksås (för sältan) och strösocker (för sötman!!!) Stringbeans eller wingbeans ska i och så tillsist blad av baigrapao, dvs holy basil. Servera med ris och njut.



Jag själv lagade en thaiomelett som fungerar fint till. Omeletten ska mildra hettan i grytan.

Det här behöver Du:
4 stora ägg
1 tsk fisksås
2 sticklökar skurna i 2 cm på diagonalen
3 msk fint malen fläskfärs


Gör så här:
Mosa ner fläskfärsen i äggen och vält ner löken, rör i fisksåsen. Blands så lite som möjligt och stek i het gjutjärnspanna, vänd och stek färdigt.

Ja, se det var min uppgift för dagen!

fredag 20 februari 2009

Pilgrimsmussla och vatten



Vi gick till vår traditionella fredagslunch idag på Edsbacka Bistro. Christer Lingström mötte oss tillsammans med restaurangchefen.
Vi har länge insisterat på en alldeles speciell och mycket traditionellt svensk lunchrätt som jag återkommer till den dag vi serveras den (avtal med rest.chef. att inte tjata).
Istället överraskades vi med en liten "skämmabortamuse", nämligen en alldeles perfekt stekt pilgrimsmussla med en vinbärstomat och en stjärnhovtryffel lagd på en tryffeldoftande risotto. Leendena far iväg när sådant möter oss för fredagen är fortfarande en vanligt grå vardag och bör förgyllas!

Ett annat vatten, världens bästa. En annan plats, Paul Bocuse och en annan mussla, kommer visst från Norge

Varmrätten idag,; en riklig fläsklägg med rotmos. Så ska det vara och så får det bli, alltså att rimningen av köttet framkallar törst resten av dagen. Här sitter jag alltså med mina systembolagsinköpta S:Pellegrino och pimplar intills dess att även Sverige förstår att det bästa vatnet stavas Badoit och etablerades redan 1938 av Auguste Badoit vid källorna i Saint-Galmier. Världens bästa vatten! Ut med det i handeln NU!

Så tillbaka till jobbet för att njuta. Idag med ett långt samtal med Greta Nilsson. Det är väl inget konstigt med att intervjua en Greta Nilsson för en kommande bok om inte det är som det är att Greta Nilsson fyller 101 år nästa vecka. Makalösa tillbakablickar berättat av en med ögon som sett i verkligheten och som minns kritallklart och berättar så att jag själv får tydliga bilder av hur det såg ut, hur det smakade, hur det var.
-Mina älsklingsrätter var nog kåldolmar, ingen kunde göra kåldolmar som min mamma Tekla. Och rulader, oxrulader som mamma fyllde med späck, stekte i hemkärnat smör och lät koka färdigt i en kort buljong för att sedan reda med grädde till sås.
Underbart. Tack Greta, Tack för samtalet idag.

torsdag 19 februari 2009

Brödpudding och grisfotsaladåb

Grisfotsaladåb

Ibland blir jag så sugen på riktiga klassiker, riktig gammaldags mat. Bland mina kokböcker utgivna före 1930 finns det alltid recept på grisfötter och på billiga puddingar som restbrödspuddingen vi gjorde som dessert igår.
Aladåben är hur enkel som helst. Använd gärna lägg istället för grisfötter, inte mindre fett, men mindre pilligt att filéa ur. Koka tre timmar minst med lök, selleri, kryddpeppar, nejlikor (intryckta i svåle), vitpepparkorn, morot och det gröna från en purjo.
Ta ur och låt kallna, sila buljongen och koka ner till hälften. Klarna med en äggvita, låt kallna och lyft bort fettet med äggvitan. Hetta upp, sila igen. Filéa och skär läggen eller grisfotsköttet i tunna skivor. Klä en glasform med skivorna. Lägg allt smått och andra bitar i mitten tillsammans med gröna ärtor tills skålen blir fylld. Häll den avsvalnade buljongen över och stä'll i kiyl att stelna. Skär upp med en het kniv och ät med en torr tysk senap och skalpotatis - hur gott som helst.

Lagers enkla brödpudding på vetesur

När jag gick på college i London åt jag oftast lunch i den finare matsalen tillsammans med andra MA studenter. BA studenterna fick hålla ill i den slamriga stormatsalen.
Hos oss serverades ofta tre oli9ka rätter dagligen och med tillbehör. Till detta kom ett antal desserter, vaniljpuddingar, gratinerad frukt och brödpudding.
Att gammalt bröd kan bli så gott.
Hemma bakar vi två gånger i veckan för att alltid ha färskt bröd till frukost och till kvällsmaten. Bröd från vetesurdeg och bröd från rågsur. Det blir alltid någon liten bit över och den befrias från skorpan och skärs i sockerbitsstora stycken, vips in i en stor plastkasse i frysen att järnepannerostas med vitlök till soppa eller att göra brödpudding av.
Ta en formbrödsform och fyll med brödbitarna.
Ställ ugnen på 180 grader.
Hetta upp en panna med 100 g Lindahls smör. Stek brödbitarna försiktigt så att de får en liten fin yta. Värm 2.5 dl röd mjölk med 1.25 dl strösocker och rör tills sockret lösts.
Smörj formen med smör och bröa den lätt.
Häll sockermjölken i en bytta med en halv liter grädde och vispa ner fyra små ägg eller tre stora ett i sänder.
Fyll formen med de avsvalnade brödbitarna, häll gräddblandningen över och pressa ner brödet så att grädden kommer åt.
Grädda i 45 minuter. Efter 40 tas formen ut och beströs med lite socker. Sista fem minuerna ska värmen ökas till 200. Har inte sockret smält när puddingen är klar så hjälp till med gaslåga.
Servera med hemkokt hallonsylt eller äppelkanel.
En söndagspudding gör vi med kärnfria russin och fint hackade aprikoser.

tisdag 17 februari 2009

Håll käft och var lönsam



Överallt vakas det, övervakas.
Håll käft, jobba, var solidarisk, gnäll inte, prata inte och PLATS!
Jag har några nära bekanta som har så kallade fasta anställningar, alltså är inordnade i olika slags system som skyddas av regelverk och betalas med en sudd varje månad efter avdrag för diverse kostnader.
På vägen till den där avlöningen så kränks de dagligen med åthutningar, tillrättavisanden och ifrågasättande av den egna kompetensen. Någon gång emellanåt kommer kränkningen i ett enda stort crescendo som kallas utvecklingssamtal. Där förmedlas de tankar en överordnad har och där förväntas mina bekanta att eventuellt få ett litet utrymme för att ventliera vad de känner.
Ständigt förändras hierarkierna på deras jobb, nya ledningar skapar nya intentioner, nya underchefer har nya förväntningar och ny arbetsordningar. Hur i hela friden ska man kunna vara kreativ då utan att inordna sig i orgeln som en annan orgelpipa och bli en anonym genomförare av någon annans idé. Plötsligt tas redskapen bort och vederbörande pressas undan från allt vad eget tänk och ansvar heter och detta av en människa som inte en når upp till fotknölarna på närmsta underarbetare vad gäller erfarenhet, kunskap och bildning.
Jag förstår idag varför jag tidigt tog steget ut i den ibland ganska grymma frilansvärlden. Vad som helst, men inte detta inferno som skapas på arbetsplatser som var meningen vara kreativa. Fyfan - det är väl inte rart att landet ser ut som det gör, ingen får ju komma fram i bisamhällena.

Timjan i Tysteberg



Christer Lingström hade sina lyckliga barndomsår i Tystberga som ligger i närheten av Nyköping.
Därifrån har han hämtat fler än en råvara om det nu inte bara är så att just "Tystberga" ligger väldigt bra i mun; "Tystbergaost", Tystbergaviolrot", "Tystbergatimjan".
-Roten till violen är smakgivare i den här desserten och det är min far som plockade violrot när jag var barn och som då inspirerat mig.
Så berättade hr Lingström när jag åt deras 25 årsjubileumsmeny för en tid sedan och när han drog in tystbergapappans violrot i desserten så stod Fredrik Pettersson bredvid och gjorde stora ögon.
-Men det är ju ett extrakt vi använder?, kommenterade han fövånad över Christers utläggning.
-Jo, extrakt från pappas tystbergaviolrot, slog Christer fast.
-Happ.


I fredags gick vi som vanligt till Bistron för att luncha vid vårt centralt placerade runda bord. Jag valde tystbergakorven som timjansspäckats och den var väl sådär ganska ordinär som restaurangkorv med eget namn betraktad - men det var gott utan att sticka ut.
Snart är det fredag igen!

måndag 16 februari 2009

Lurad, lurad, lurad - TV kör matforum

Jag var i butiken idag och tänkte som vanligt att nu går jag in där, hämtar en kundvagn och för att bli lurad.
För visst är det så, butiken försöker lura mig på allt.
Från upplägget av varorna i butiken, tiden, rörelsen, aktiviteten, uppmärksamheten i rummet. Det är taktiskt och genomforskat.
Just nu pågår en debatt på kulturkanalen: Storforum maten.
Agneta Dreber är där från livsmedelsföretagen och hon understryker att de varor som finns i affärerna är godkända och därför bra.
Värsta grodan från henne var på en propos om en etikett som sa "Med god smak av mandel", men där fanns ingen mandel i.
-Nä, just det, men etiketten ljuger inte, innehållet smakar ju mandel - alltså "med god smak av mandel".
Det är så sorgligt deprimerande argument att man ger upp.
Men det spelar ingen roll, förresten, för jag fick tag i några billiga grejer idag i affären.
Ingenting jag kan använda i mitt eget kök, men billigt och godkänt och därför helt okey. De var billiga för att något geni hos producenten hittat ett parti råvaror som kanske inte var av lika hög kvalitet som den vara som ligger på fina dyra hyllan, men ändå, nu var det billigt och det är klart att det får avgöra.
Det är inte så gott kanske, men billigt, jag fick två för en.
Skitbra!
Och så kände jag att det som förlorades i råvarusmak kompenserades genom smakförstärkare - helt Okey. Man blev bara lite törstig och tillsatsen är ju godkänd så varför inte, billigt är huvudsaken.
Marit Paulsen pratar om hur vi en gång levde i en kemisk yra och vad det anbelangar har vi kommit en bit.
Va bra - vi slipper delar av kemin i maten och det som är kvar av kemi är ändå godkänt och det väger upp en sämre råvara med sämre smak för tillsatserna får till och med det dåliga att smaka bättre.
Hej och hå.
Nä, maten handlar jag inte längre i sådana här lurendrejeributiker som ICA och Konsum, inte det jag ska äta. Det blev dasspapper, diskmedel och blöjor idag.

söndag 15 februari 2009

Klotterkonst och skadegörelse

Förmodligen såg inte pappa och mamma den lille pojken när han var liten. Han gjorde allt för att bli synlig, men lyckades föga.
Så växte han upp och strävade under hela uppväxten efter att bli sedd. Men ingen såg.
En dag förstod han att han kunde bli konstnär, men hade missuppfattat det hela, konstnär är man för att det finns en inneboende drift att förmedla, att synliggöra annat än sig själv, att se vad som är möjligt.
Den lille osedda pojken hittade på att förstöra en tunnelbanevagn samtidigt som hans tilltag filmades. Då skulle han bli sedd och visst blev han det. Så nu kan han vara nöjd.
Det var bara att det hela var ett examensarbete på Konstfack. Wow!
Efter fyra års studier så var det det här som kom ut, detta var resultatet, Jesus.
Det han trodde skulle bli en hyllad examen, tilltaget han kallar konstnärligt, blir inget annat än en djup suck från många och ilska från ännu fler.
Det var just det här som fick mig att, efter elva års högskolestudier, hoppa av en allt konstigare inställning och allt märkligare uttryck. Färg som rinner åt obestämt håll, fläckar som är satta utan tanke, budskap som inte formulerats, riktningar som inte definierats är bara viftningar och betydelselösa gester.

Middag idag igen


Som jag tidigare skrivit har vi en bra entrecoteleverantör. Från denne hade vi kvar en bit (som vanligt) i kylen. Den fick lufta några timmar och bli rumsvarm innan den stektes i skivor och fick sällskap av strimlade sockerärtor, strimlad savoykål och egenodlad rödlök som stuvades med ostronsås.


Stekt basmatiris med överbliven lax, ärter, majs, paprika (jo en sådan där fryst grönröra från just frysen). Allt steks och stuvas med pojkesoja och lite fisksås, enkelt, gott och jag inbillar mig att det är nyttigt också.

Brödraskapet och bondbönsvälling

Brödraskapet, August och Gaston, sönerna.

Soppan från senast - den doftande härliga bondbönsvällingen.

lördag 14 februari 2009

Thailändsk köttsoppa...nåja?



Ofta produktutvecklar vi hemma i köket. Och när vi har rikligt med överblifvor hemma åker det ofta ner i någon thaimat för så gör vi i Thailand. Stekt kött brukar bli till en underbart het jam ngua eller en svensk lappskojs som i Sverige.
Nu hade vi "ostekt" entrecote hemma - det har vi för det mesta, riktigt bra som fått "hemmahänga" på ben några dagar för att mogna på riktigt och inte i sitt eget livvatten som blir resultatet när köttet vackas. Vi hittar köttet i en riktigt juste turkisk butik på en granngata där vi bor och till ett pris som verkligen är välkomnande, under hundringen kilot.
Fiskbuljong, pojkesoja, kinesisk "blytung" soja, nudlar, torkad och rostad krossad chili,fisksås, sticklök och fint skivad hastigt stekt entrecote. Det är förförande gott.

Och igår var det en begåvad gäst i kylskåpet, det vill säga jag själv, som råkade komma åt avstängningsknappen för frysen och åkte sedan till jobbet. Resultatet blev en massa matlagande. "Djävla Electrolux", skulle man kunna skylla ifrån sig med att säga. Hur fan kan man placera avstängningsknappen så att varje gång man ställer ett paket mjölk på ovanhyllan så kommer man åt knappen?
I alla fall så är det bondbönssoppa på gång. Den här gången på skalade bondbönor, egenodlad silverlök som svettats i smör och bränts av med några matskedar Sambuca! och fått koka sönder med lagerblad och bittelite stjärnanis och några vitlöksklyftor. Mixas slätt och blankas av med smör. Precis före servering vänds rikligt med vispad grädde ner á la Ninon (champagnen hör dock inte till dessa grova goda bönor.)

torsdag 12 februari 2009

Kan jag ta av korven?



Rodjana är helt såld på de riktigt lagrade och torkade franska korvarna. De bland andra som jag släpade hem från Lyon häromveckan.
Ïgår fick jag en försynt fråga:
-Kan jag ta av korven?
Men vad i...det är ju bara att äta, det är de till för, svarade jag självklart.
Då förstod jag. Den korv som åsyftades var en lagrad och långtidstorkad, mognad fläskkorv och den var vackad. Nu låter det nästan som självmord, men vacken är en bra förpackning. På saluhallen i Lyon ger de den servicen väl medvetna om att det kommer delikatessnördar från hela världen och som har en lång resa hem. Och jag hade så mycket korv redan att jag ville förlänga hållbarheten på den här med en eller några veckor.
Därför låg den där oåtkomlig och blankpackad.



För Rodjana var det en helt korrekt fråga; Kan jag ta av korven? Allts ta den ur vackpacket.
Hon befriade den och hängde den ovanför diskbänken med de övriga.
Och vilken smak, fett siden, torrt damm, nötig mandel och med dragning åt malmedel.
Se där, så ska en riktig korv smaka, Herredjävlar!

tisdag 10 februari 2009

Jordbruksminister Erlandsson i Meny från Lyon

Tabberaset och Erlandsson i Meny i P1

Så blev det alltså snabbt dags för den intervjdu jag gjorde med jordbruksministern i Lyon och för Meny i Sveriges Radio P1.
Jordbruksministern vill sätta Sverige som världsgastronomins nummer 1 och har i sin vision att fördubbla svensk livsmedelsexport till 80 miljarder på tre år.
Lyssna på intervjun och möt också Sveriges handelsminister Eva Björling i inslaget.
Gå in på SR:s hemsida.-Klicka på P1 och sedan på Meny. Fram till torsdag ligger inslaget i det senast sända programmet, efter det finns inslaget i arkivet.
Mer om Erlandssonintervjun tidigare i bloggen här.

Tillbaka till fläsket igen III: FRUKOSTMAT

Se där! Så ska en riktig frukost serveras. Och det är alldeles utmärkt gott att steka en äggulegul omelett till, /tre ägg + tre äggulor/eller varför inte en fet härlig bearnaise med rikligt med estragon i.

Tillbaka till fläsket igen II: MIDDAG

Just nu är jag väldigt mycket fläskmännska vilket kanske torde bero på GI anpassad kost. Å andra sidan åt jag åtskilligt välhängt oxkött i Lund. Igår lagade Rodjana rimmad fläsklägg med hela kokta svenska vinteräpplen till som enda garni.

måndag 9 februari 2009

Tillbaka till fläsket

Fläskutsikt

Malmö Aviation bjöd en förvisso fyllig, men dock "bara" en smörgås på vägen.
Stormhungrig kom jag hem och skulle steka upp fläsk från Sorunda korvfabrik som jag köpte förra veckan på Vinn på Stinsen.
Jg tror jag lät det där paketet slinka med varorna i övrigt för att det var "billigt". Sent igår kväll förstod jag att så inte var fallet. den rimmade fläskbiten bestod mest av fett och trots mina GI ambitioner så blev det för mycket och ytterligare trots det blev det inte mycket bättre av att skära bort mer än hälften. Det blev med andra ord väldigt dyrt fläsk. Nu åker jag till Percy's idag och handlar upp mig på riktigt rimmat fläsk, det blir billigare!

Flygbussen en snigel

Utsikten från en flygbuss - hur kul är det och hur effektivt?

Ja fattar inte hur det tänks, om alls.
Satt i Lund och hade ett knarr att passa på Sturup till Bromma kl 19:50
Tänkte åka kollektivt och ringde till flygbussen.
Tyvärr, sa de. Vi har lagt om sträckningen av flygbussen så den går över Malmö numer - snacka att gå över ån efter vatten.
För att passa flyget tio i åtta var jag tvungen att ta bussen från Lunds järnvägsstation klockan tio över fem. Sedan tog det nästan en och en halv timme för att komma fram och då hade jag ändå väldigt lång väntetid innan flyget kom iväg. När jag var hemma kvart i tio hade resan med flyg och dörr till dörr tagit fyra timmar och tre kvart - då åkte jag taxi från Bromma, hade jag åkt kollektiv den sista biten också hade resan tagit nästan sex timmar - "pissnödig och med hemlängtan och nedförsbacke" kör jag bil från Lund till Stockholm på den tiden.

En dag på slottet

Tullgarn - ett av de kungliga slotten

Inte riktigt på slottet men nästan - i en flygel hos en TV matlagare.
För så har det varit att jag tagit fem skriv och jobbdagar utan Internet, utan mail och utan telefon. Åkte till Skåne för en kort jobbvecka i torsdags och landade på Bromma återbördad för några timmar sedan.

I onsdags innan jag flög iväg var jag för ett magasin i Tullgarn och intervjuade en TV matlagare, ett väldigt roligt jobb att göra - berättar närmare senare.

I Skåne landade jag i Lund för några intensiva intervju och skrivdagar. Tidsschemat var superpressat och det är så skönt att jobba under sådana omständligheter då allt annat får vara och man inte får skylla slentrian och ointresse på ställtider, något som inte finns i verkligheten för journalister och skrivare - bara för svarvare!
Tiden räckte dock till för några luncher på utmärkta Klostergatans deli och till att inhandla hemhängd T bone hos Holmgrens att stekas och äta à la GI på kvällen. Att jag dessutom fick med mig 20 knakar hem förgyller vardagsdagarna som följer.

Fan, jag hade behövt en helg att vila mig på. Har varit igång länge nu med två jobbiga arbetsresor på 14 dagar Lyon och Lund. I morgon är det upp tidigt och se till att ungarna kommer till skolan och August till dagis. Snart är det sportlov för ungarna och då hoppas jag kunna koppla av ett slag.

onsdag 4 februari 2009

Tendentiös svålbränning i solen

De här är torkad bläckfisk som steks eller grillas och avger en både angenäm doft och rik smak. Bilder har inte ett skit med blogginlägget att göra mer än att både doft och smak är ett uttryck för det verkliga Thailand, det Thailand svålbrännarna och svenssonalkisarna tyvärr aldrig kommer i kontakt med, mest för att själva inte vill av upptagenhet med den egna förträffligheten.

Men så här är det ju.
När märkvärdiga "svensson - svenskar" reser utomlands tar de på sig herrekostymen och blir till läskiga översittare med det "vi och dom perspektiv" som de säger sig aldrig haft.
Detta visar sig i den avslöjande serien "semestersvenskar" där alkoholen tas in och det lilla av förstånd aktörerna möjligtvis är bärare av går ut.
De till och med tror att världen utanför den egna lilla inskränkta sfären ska förstå det lilla minoritetsspråk vi själva talar att döma av hur de kommunicerar med självklart oförstående thailändare. Det är generings-TV och det är förnedrings-TV, men samtidigt tydligare än uppdragen i uppdrag granskning. Varför i helvete resa över halva världen när det finns brännvin och solarium hemma. Det påtagliga ointresset för omvärlden är så övertydligt att man undrar.
Tyvärr ser inte en thailändsk marknadsförsäljare det komiska i en fyllesvenska som försöker köpa "buljoung", "chicken buljoung" eller "koriander"..."Why do You don't have koriander for?" Lustigt om samma svenska kunde lista ut vad en Thai kan mena om han eller hon frågar henne efter "pakchi" i Göteborg.
Sedan ställer sig samma svenska och fejklagar mat till sina vänner och med en rasande magsjuka, herregud!

måndag 2 februari 2009

Gräddhyllan

Ewa Björling handelsminsiter, Eskil Erlandsson jordbruksminister och Gunnar Lund parasambassadör på Paul Bocuses gräddhylla.

Ett steg mot folket på "stora stå". Längst ner på gräddhyllan stöttade två ministrar och en ambassadör Jonas Lundgrens matlagande i Bocuse d'Or.
Här lämnar Jonas sin kötträtt, sedan är dt över för hans del - bara väntan återstår, en hel dag, ett helt dygn. Tävlingen var uppdelad på två dagar. Sverige tävlade första dagen, Norge den andra - spänningen var långsam, ungefär som ett potatiskok, reaktionerna på läktaren våldsamma, slamriga, skrikiga, uppblossande. man skulle inte tro att det är så vid ett VM i matlagning - men det är det och honoratiores ställer sig på tå för att skrika med.

Anklever på burk, duger.


Tiden gick inte att styra, den färska anklevern skulle inte hålla sig ända hem och hela Frankrike fruktade storstrejk i samma ögonblick som planet till Paris lyfte. Därifrån skulle inte strejken påverka resan annat än om Air France inte fick fram en knarr. Nu fick de det, en som stått länge och som tog en timme att isa av efter att vi satt oss på plats. Nåväl, det blev anklever på burk och det duger också.
Prövade här med lite rårörd hjortron och det var inte helt fel.