lördag 31 maj 2008

Kao tom - rissoppa

Kao tom med broskben som fått koka med och med friterad vitlök - l'ägg till lite torkad, rostad chilli och måltiden är komplett.

När inte vi har något annat har vi alltid rissoppa. Det är lite som när Rodjana var liten och hela hopen syskon skulle ha mat - det behövs inte så mycket, ris kokt i vatten till en gröt, soja, fisksås, en thaiomelett, om det inte finns sidfläsk eller broskben att låta koka med. Och det är väldigt mättande och det är väldigt gott, milt för magen om den inte kryddas upp med rostad chilli och det är något som jag inte kan låta bli.
Vi åt kaotom hemma i "thaikolonin", sedan somnade alla i "olika högar" förutom morfar som tog barnens rum i besittning och med all rätt. Han hade suttit på flyget hela natten och för honom var klockan fem timmar före, så åtta igår kväll var ett på natten för honom. Att han sedan gick upp vid svensk tretid är en annan femma - det var ju ljust och då undrar man varför alla andra ligger och sover. Hemma i Thailand är det sidensvart till klockan sju.

Mer om kao tom och med ett recept finns här

Jo förresten, morfar tog med sig ett antal burkar med nam prig hemifrån. "Thai Pla". Han tänkte sälja burkarna här; fermenterad fisk kokad, reducerad, med kryddor och örter, färdig att använda till ris eller i soppa. En verklig specialare som jag återkommer till - men är det redan nu någon som känner snålvattnet rinna till (Nam lai lai) - hör av er med ett mail till mig.

fredag 30 maj 2008

Bläckfisk, smör, vitlök och tryffel



Det är en rent oslagbar kombination som Rodjana vet är en favorit och som hon komponerade till mitt behag. Det ska vara stor och smakrik bläckfisk och bara det vitaste renaste köttet, väl rensat från insidans trådiga hinnor.
Bläckfisken ska "förstekas" i mycket het panna en minut. Bläckfisken släpper en hel del vätska då. Lägg upp den strimlade fisken på papper. Hetta upp pannan på nytt och bryn smör. Stek bläckfisken i smöret tillsammans med tryffel eller tryffelolja. Strö över rikligt med rostad vitlök eller låt färsk vitlök gå i före fisken. Ät helt varm.

Svärfar Chaluay med kaotom (rissoppa) för en stund sedan innan tröttheten efter resan tog över och han gick till sängs.

Tidigt i morse hörde vi "thaiknarren" komma strykande över vårt tak på väg till ARN. Den gör så varje morgon vid pass tjuge i sex. Samtidigt satte vi oss i bilen och följde efter. Ombord på flyget var min svärfar Rodjanas pappa 75. Han ska vara här i tre månader och det är med stor glädje vi tar emot honom.
-Nu förstår jag att ni står ut i Sverige, sa han när han mötte majsommaren utanför flyget. Tidigare har han landat i mörkaste vintern och inte riktigt fattat att det blir ljust, varmt, levande och grönt även här.

torsdag 29 maj 2008

Räkor ska ätas råa - Goongchea nam pla



Gongchea nam pla är alltså inte en översättning till thai på det sagda, Räkor skall ätas råa översätts snarare med gin "goong tong gin goong sod".
Alla smaker löses upp i munhålan, umami svävar fritt, sötman spretar mot det lite fiskiga i grunden och texturen är både fast och mjukt sammet. Vi kortmarinerar räkorna på ett serveringsfat efter at de skurits i magen och tarmen avlägsnats. Stjärtskalet får sitta kvar. Där läggs de som "skorpioner i en blandning av fisksås och lime. En förutsättning är naturligtvis att räkorna är absolut nytinade, råa och väldoftande.
Till räkorna serverar vi en het Nam Djim: färsk vitlök mixad med chilli och fisksås tillsatt med lime.

De här var födelsedagsmiddag för lille August som fyller ett idag.
Naturligtvis hade vi ett helt bord fyllt med olika slags rätter, räkor var temat utöver marinerade hårdstekta vitlöksbroskben följt av köpetårta (!) med ETT ljus i.

Och två mostrar och två goda vänner slöt upp och sjöng för kilen som tittade storögt när han förstod att sången var riktad till honom.
Tidigare på eftermiddagen svalkade sig tjejerna med pärlande rosé - för mig en nostalgikick bara att notera färgen i glasen.

Ordrik onsdag med Swedbank och Fastighetsbyrån på Edsvik

©Foto Björn Bergqvist

Det är för härligt att stå inför 2-300 människor och prata mat. Speciellt om de församlade är 55+ och har smakerfarenheter, människor som bedyrar som en enhällig kör att de står långt längre än genomsnittets 18 minuter i köket dagligen.
Jag fick ynnesten igår, och har därmed blivit lite av en standardtalare åt Swedbank och Fasighetsbyrån, när de bjuder till informationskvällar om hur det står till med de olika ekonomierna. Jag blir istället för supén. Jag får prata fram smakerna. Och visst hör det ihop med ekonomierna och samtidigt inte (!) för matordningen förbryllar mer.
Det är nämligen så, finns det uträknat, att vi idag har mer pengar än någonsin över att lägga på mat och aldrig tidigare har vi lagt så lite på det vi ska äta. Samtidigt kommer det ut en kokbok om dagen - en ekvation av ekonomi, smak, längtan, drömmar som inte riktigt går ihop, men gör det tydligen ändå.
Dessa VIP kunder hos Fastighetsbyrån och Swedbank som samlats i det stora galleriet på Edsvik var visst sådär underbart spelbara att jag bara behövde säga kalops så kunde de visualisera både såsen, kryddorna, texturen och hur det känns när man får ett lagerblad i munnen och drar det ut mellan läpparna. Den sista generationen kanske - hoppas inte.

Sedan noterar jag hur löjligt glad jag ser ut när jag pratar med folk.

onsdag 28 maj 2008

Ordlös onsdag



Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

tisdag 27 maj 2008

söndag 25 maj 2008

Allt kött är hö



Vi var så alldeles förbaskat sugna på en riktig entrecote - serverad med en liten sallad på spetskål och färsk gurka, fetaost och en olivolja med lite citron.
Åkte till min köttbutik - som tyvärr inte tillhandahåller annat än likvattenmarinerat kött, dvs plastpåsemörat -OCH DET ÄR INTE BRA - även om tillskyndarna av metoden självklart förfäktar att det till och med är hygieniskt bättre än hängmörat.
Köttet behöver inte bara tid för att möra, det behöver luft och också och alla mikroorganismer som finns i luften, de hjälper till att bryta ner allehanda segheter (ja jag vet jag har ingen vetenskaplig terminologi för det här).
260 kronor kilot tror jag den kostade och jag köpte fyra präktiga skivor och körde på högst två minuter på varje sida, sådär, klart och perfekt.
Men det är något i smak man går miste om när köttet får mogna i vakum och i sina egna utsöndrade dödssafter.

(råkade berätta det här för våra goda vänners tonårsdotter som blev vegetarian på studs)
Själv har jag inte riktigt den inställningen till köttet utan lever efter devisen att "allt kött är hö" (psaltaren någonstans, tror jag visst).

För 260 kronor kilot kunde köttet varit bättre - men så stället jag skyhöga förväntningskrav också. Så det så!
Och jag ser framför mig varsamma handlare som har så pass mycket plats i sina kylrum att de kan hänga kött på ben och vara stolta när de säljer det - inte tvärt och surt snäsa att vakmörat är minst lika bra - för det är det inte, långt ifrån!!!!!

*Finns i sommarpsalm också..."Allt kött är hö
och blomstren dö
och tiden allt fördriver
blott Herrens ord
förbliver

fredag 23 maj 2008

Östgötaflickor och lanthushållslärare

©Björn Bergqvist

Det är som när en TV reporter intervjuade Ingemar Stenmark för länge sedan efter ett makalöst slalomåk där han till och med varit nära att köra ur, men räddade sig kvar och vann tack vare utmejslad teknik.
-Ingemar - hur bar Du dig egentligen åt, frågade reportern
Stenmark var på sitt vanliga manér tyst väldigt länge, sedan svarade han:
-De e in't lönt att förklara för en som int' begrip.

Igår kväll pratade jag mat för en kunskapsbank, en minnesbank och folk som begrep. Kvinnor från medelålder och uppåt, Östgötaflickorna och lanthushållningslärare.
Då behövs inte så stora åthävor och många förklaringar för säger jag paltbröd så vet alla hur det ska tillagas och serveras, sak samma med kalops, doften av nyplockade smultron, inläggningar, gamla ostar, vattenkrusbär, saltströmming.
Mitt prat föregicks av en soppmiddag ur "Järnspisar, hackekorv och tabberas": nässelsoppa med lätt inkokt lax och ägghalva tillagad av det unga garde som driver utställningshallskafét på Edsvik. Jag frågade varifrån de skaffat nässlor - "vi plockade själva" GULDSTJÄRNA! ...för det var första gången de lagade till nässelsoppan och den var kanongod (förstås efter mitt recept)
Sedan var det rundvandring på utställningen med intendenten Ricardo Donoso innan det vankades småländsk ostkaka med körsbärssylt och grädde, men där hade kockarna gått bet. "Vi vågade inte laga den själv". Det blev köpeostkaka istället, ljummad i ugn.
Det är med mat som med konst - man måste våga!

En lyckad kväll blev det i alla fall och trevligt att få prata mat med folk som vet hur den ska smaka och som har vågat hela livet.

torsdag 22 maj 2008

Döden - avrättning - släktforskning


Många släktforskare har stött på avrättade och bödlar bland de sina när de grävt djupt i historiska släktled. Det kan upplvas som chockerande, men mest nog överraskande för i svenska historieböcker står det knappast något alls om den mörka tid som var Sverige. Ingenstans står om 1734 års lag som var den svenska sharian - den mosaiska lagen som dömde efter öga för öga och tand för and.
Det står om att 300 häxor brändes till döds i häxprocessen. Nä, det är inte sant. Det finns bara två dokumenterade levandebränningar i Svensk historia. Kvinnorna halshäggs före bränningen. Visst är det i övrigt förfärligt att detta fick ske. Vad som inte står i historieböckerna var att under samma tid halshöggs och brändes 900 män dömda för tidelag!

Igår hade jag en stor grupp släktforskare från Sollentuna släktforskarförening ute vid Steks färjas afrättsplats, den om vilken Schiller skriver när han kliver av färjan och ser två män avrättade, styckade och uppsatta på sammantaget tio stegel: Et förskräckligt spektakel.

Där, från den stora domstenen, fick jag berätta en timme om vilka som mötte den förfärligaste av dödar i skogen, avrättningsdöden. Jag har namnen och jag har deras historier, jag har idens känsla och tanke och med oss i gruppen om 25 släktforskare fanns två slagrutemän som kunde bekräfta de gravar jag pekade ut, en Adolf Åberg, en Lindström som tog sitt 14 dagar gamla barn avdaga med yxa och rakkniv, mördaren Starck och många fler. De ligger där stympade och svävar i Limbo.

Flera av de samlade tyckte platsen var så otäck att obehaget gav dem lindrig andnöd. För så är det, platsens ande lever kvar.

Ikväll pratar jag mat för Östgötaflickorna och lanthushållslärare!
Kolla min nya bok här, längst ner där det också framgår att "Järnspisar, hackakorv och tabberas" och "Döden i skogen" kommer som pocket i höst!

tisdag 20 maj 2008

Vanlig enkel thaimiddag



Striderna måste få ett slut - man orkar inte vara banérförare hela tiden, jag lutar mig tillbaka med sådant som krämarhandlare och den goda smakens fiender aldrig kommer ens i närheten av under hela deras livstid. Det är deras stigma - synd att de inte vet om det!
En enkel thaimiddag - en somtam på gurka och en kao pla kapong (en burk makrill på ris med prig nam pla ochkanske lite citrongräs) är en njutning man unnar vem som helst...så det så!

måndag 19 maj 2008

Fläskrulader och slarvsylta på Maxi


Jag skriver det här som ett "Öppet brev till ICA Maxi i Sollentuna".
Jag åkte dit för ovanlighetens skull och passerade den irriterande urplockade och slarvigt upplagda frukt och gröntdisken. Så sökte jag hyllan för fläsk och med tunnskivad färsk bog - jag brukar använda sådan till fläskrulader snarare än att laga dem av skinkan som jag tycker blir för magert.

Skivorna låg där ganska granna i sina uppblåsta gaspaket. Omvägen till köttbutiken "Percys" kändes för lång so, why not?

Sagt och gjort - jag körde palsternackor i bitar i saltat vatten för att sedan smörsteka fram sockret. Ett tiotal stora champinjonhattar lades med avigsidan upp och fylldes med lite tryffelolja, vitlök och svamphack 250 grader en kort stund i smörad form.

Bogskivorna lade jag mellan plastfilm och bankade ut, fyllde med hackade katrinplommon och svamphack. Salt och peppar - shit! inga tandpetare så jag fick steka ihop dem och det går ju också bra om man har den rätta knycken.

Den stora skivan närmast var dubbelt så tjock som de övriga och låg överst i förpackningen varvat med något så när lika stora skivor. "Inknökat" bland dessa, under till, plockade jag fram det slarviga skivspill de övriga skivorna bestod av.

MEN - när jag kom till tredje ruladen/fläskskivan blev jag så besviken.
"Krämarhandlaren" hade lagt in slarvskivor tunna som löv, misslyckade skivor in mellan de fina, skivspill!.
Har aldrig köpt så dyra bogskivor. Jag menar hade jag gått till den kunniga köttbutiken hade jag fått alla skivor perfekta, men till ett högre kilopris. På ICA Maxi blev priset skyhögt över då jag inte kunde använda allt kött jag handlat.

Där stod jag alltså med det jag uppskattade skulle kunna gå åt till fläskrulader åt familjemiddagen och bli över till lunch i morgon, men sex skivor, dvs nästan ett av två paket, 40% gick inte att använda och två skivor satt ihop och var nedknölade längst under och en skiva var dubbel i tjocklek.

Jag undrar över vad de tänker de där fordom så stolta charkuteristerna? Tänker de - nu ska vi ge de dumma djävla kunderna - eller tänker de - dom tror att dom ska komma billigt undan, men ha ha det är vi som drar längsta stråt.

Det är så fel, denna förbannade stordrift för det finns ingen som helst omsorg eller personlighet. Det är slarv och på gränsen till äckligt och inte alls långt undan ompackningen av köttfärs inom samma företag, låg moral och låg inställning och ingen stolthet alls.

Stekskyn fick gå med i ugnsformen och sedan 15 minuter i 200 g under ständigt ösande.
Skyn hällde jag av och reducerade, körde i vispgrädde, hettade upp, färgade med lite kinesisk mörk soja och så är jag en sådan gammeldags nörd att jag toppreder med en beurre manié.
Jo, det är det, alldeles sjuihelsikes gott.

Självklart har jag mailat en länk till det här blogginlägget till ledningen för ICA MAxibutiken jag handlade köttet i och för en möjlighet att kommentera.

söndag 18 maj 2008

Vallmoballar



Sprängfyllda väntar de på att skicka ut sina knallröda kronblad som näsdukar i försommaren - men just nu våta av dagsregnet och kalla av majvintern håller de igen.
Trotsade allt och gick åstad att så gulbetor och cirkelbetor. Lade rädisfrö i såfåran för att snabbt kunna se var rödbetsraden är sådd och på så sätt göra det lättare för mig att rensa ogräs mens betfröna gror.

Jag vet hur alla i hela trädgårdsområdet på Fyndet ligger på knä och handrensar kvickrötter och envis kirskål och hur krökta ryggarna blir vid utsådd och rensning, av skötsel och vattning, grävning och hackning.
Nu ligger de flesta odlingsbäddar vackert nysådda.
Då plötsligt kommer en familj med två barn och en hund gående efter trädgårdsstigen på motsatta sidan av min lott.
Hunden är inte kopplad och den springer naturligtvis över alla lotter som inte har staket, rätt över alla odlingsbäddar och sätter sig att göra sina behov hos grannen varefter han på hundars vis krafsar sönder en hel köksträdgård med bakbenen.
Jag ryter naturligtvis i åt den hänsynslöse hundägaren som råkar vara en matte.
-Koppla hunden.
-Utöver att det är kopplingstvång generellt så är det ouppfostrat och kränkande mot människor som har sin verksamhet här när hunden springer och förstör det folk försöker åstadkomma.
Men hundägarfruentimret rycker bara på axlarna, har inte ens ett koppel med sig, och går vidare.
Tyvärr börjar jag sälla mig till dem som tycker att det borde vara förbud att ha hund i stadsplanerade områden.
Hund hör nämligen inte till staden - den hör till landet, hundgården, jakten och nyttan.

Potatis i fåran



I helgen var det aktivitetsdag i kolonilottsföreningen Fyndet vi har våra två trädgårdar, en formad efter Linnés Adonis Stenbrohultensis och en lite mer modern med bland annat Rodjanas påhittiga asiatiska grödor (satte precis bittergurka att förgro i balkongrummets inglasade fuktiga vårvärme.)

Traditionsenligt firades arbetet på föreningen med ärtsoppelunch till musik av "Komp i slaget", tyvärr denna gång i iskallt duggregn.
Nu ska jag inte skryta med att jag är aktiv så det förslår i arbetet som föregår matpausen (i år var jag faktiskt det!) men har ni märkt det hur många det är som gärna deltar i matens gemenskap, och som flyr ansvarsarbetet.
När jag kom som första bil på parkeringen och började rota var det bara ett litet idogt arbetslag av de "gamla vanliga" kolonisterna som var på plats. Och vi kärrade skräp och skit ett par timmar.
Lagom till artsoppan så kom det glada gratisätare som en hord, leende och pratsamma.
Å andra sidan är även den gemenskapen viktig, matens gemenskap och sällskapets gemenskap.

Så var det det gamla bvanliga snacket bland alla samlade. Vem som hade sått ut vad och vem som varit först med potatisen och jag som ännu inte ens sått rödbetor och som satte potatisen i ögonblicket.

-Du ska vara glad Du som inte har så bråttom. Senaste nätternas frost har bitit sönder det mesta av det som kommit upp hos dem som sådde för några veckor sedan och deras potatisar får börja om.

Potatisen förra året sattes att grodda i växthus redan den sjätte april

Jag hade allmoge kvar sedan i fjor och så fick jag Anja av Dan Berntsson via Jan Dahlqvist fotoraf i tidigare nämnde Berntssons utmärkta potatisbok (som går att få tag i genom bådas hemsidor)
Nu är Anja så ny att den egentligen inte finns förrän efter den här odlingssäsongen. Men jag har provat den och det är en fantastisk potatis för råstekning och för rostning. Påminner lite om allmoge i smak, men har en ännu mer krämig sötma och liknar sparrispotatisen i konsistens dock med mer spjärn i texturen.
Jag har satt fem kilo utsäde som fick gå lite för mörkt hemma hos Janne i väntan på att jag masade mig dit och därför fick löjligt taniga och långa groddar. Vanligtvis brukar groddarna på de potatisar jag själv sätter vara kåttjocka som rosenkransen på en rådjursbock.
Nu tror jag att jag slipper frostbitna potatisbladrosetter för det kommer att ta ett tag innan de sätter fart i den fortfarande ganska kalla jorden.

Majsen i drivhuset är nu lite under 20 cm och något tjockare än en blyertspenna. De senaste dagarnas kyla har gjort gott åt utsättningsgrödan. Melonen har tjocknat och blivit knubbig liksom de pumpor jag satt. Pak Choien gillar det här lite kalla klimatet och kommet att bli jättebra att sätta ut första veckan i juni och då under skyddstäcke mot sniglar och ohyra. Samtidigt ska bönorna sättas ut, störvaxbönor och sojabönor.

Nu ska jag faktiskt ut i duggregnskylan och så cirkelbeta (som var en av de första betorna som odlades i Sverige) vitbeta och gulbeta. Har också en del morötter, vita, orange, gula och blå som ska sås ut, men det hade jag tänkt ungarna skulle få göra någon varm eftermiddag i veckan efter skolan. Det är ett djävla pillerilljobb.
Onsdag och torsdag är dock upptagna. Då ska jag föst ut till en avrättningsplats och berätta om mördare och pederaster som halshöggs och steglades närmare folk än man tror både geografiskt och i tid och så ska jag berätta om nässelsoppa, vårmat och ostkaka för lanthushållskvinnor och östgötaflickor.
Det blir händelserikt hos tabberaset nu i maj.

lördag 17 maj 2008

Korsord på svenska i Thailand



När jag var nere i Thailand i februari för att skriva färdigt en bok - ligger på bokdiskarna i slutet av juni - passade jag på att göra några olika jobb för Meny i Sveriges Radio och åt Allas veckotidning.
Länge hade jag umgåtts med tanken att skriva om Britt-Marie Bergman och hennes man trumslagaren och thailändaren Ging.
Britt-Maries kryss hade jag av och till slagits med i olika magasin och tidningar och man undrar ju över underfundigheterna när inte allt blir "Ane" eller "Po".
Hon sitter alltså i ett litet underbart hus med skönt kallt golv på Phuket och levererar sina kryss.
Den här veckan publiceras reportaget i Allas och det är klart att hon har ett korsord med i samma tidning.
För den som inte vet så bloggar hon också.
Här skriver hon om mig, Kolla det!

Leverhatare: Se hit!

När jag släppte en kokbok för några år sedan hade jag inbjudna matskribenter i Konstnärsklubbens lokaler i Stockholm att ta del av boken och smaka på maten.
Rätterna som lagats upp formgavs som små läckra munsbitar, eller snarare bakelser. En av dessa var korvkaka med skirt smör och rårörda lingon.
Det har skett ett generationsskifte bland matreportrar och matjournalister.
Där träffade jag en ung tjej - jag var väl dubbelt så gammal kan jag tänka.
Hon stod och mumsade på sin andra laddning korvkaka. Så sa hon riktat till mig:
"Guuud va gott. Vaad är det här?"
Vispad lever med korngryn och kött från grishuvud, russin, ingefära, mjölk, grädde, lök och sirap, svarade jag.
"Lever?", sa hon med en bister tugga i munnen.
Ja, man vispar levern tills den blir helt flytande, eller river, eller mal eller kör i mixern till soppkonsistens, sedan blandar man i allt det andra och så bakas den i ugn.
Flickan hade ju redan sagt att det var Gudagott. Nu tvivlade hon på sig själv, plötsligt, och tuggan växte i munnen. "Leeever" var det sista jag hörde innan hon försvann ut i köket.
Gamla spöken tas upp till ytan igen, men gott var det.



Det ovanstående var bara en reflexion för att komm in på en av rätterna, en av middagarna, i veckan som gick.
Rodjana hade köpt 250 g kycklinglever. Vi brukar hårdsteka den med vitlök och äta med kladdris. Nu stuvades istället levern med örter och kryddor.
Gör så här för att åpstadkomma detsamma och en unikt god smak.
Ta 20 små tahichilli, låt skaften sitta kvar. Hacka grovt en och en halv kapsel vitlök och skala en 2.5 cm bit färsk gurkmeja. Riv ner en smal näve thaibailika (queen). Mortla det hela tills det blir finfördelat.
Skär levern i mindre bitar (tärning). Ta fram ostronsås, lite strösocker och fisksås. Hetta upp en halv dl olja i en panna med höga kanter. Vält i det mortlade och rör runt. När hettan omedelbart är tillbaka ska levern vältas i och fördelas i pannan. Rör sedan inte för mycket utan späd med lite vatten om det blir torrt. Skeda över några matskedar ostronsås och smaka av med fisksås och lite socker. Severa denna Pad Tab Gai med nykokt ris och lite nam prig bun.

torsdag 15 maj 2008

Sagogrynssoppa som dessert i Thailand



Jag är så förtjust i en del thaiefterrätter, mycket för att de faktiskt påminner mig själv om min egen barndom, och jag har skrivit om det förr, men det är inte mindre värt att upprepas för det: Vem minns inte sagosgrynssoppan från 50 talet. Jo det är klart förstås om man inte var född då, för den tycktes falla in i någon slags modets glömska.
Den är inte så lite lik grodrom. Lätt röd eller grön eller ofärgad. Och kornen ska vara kokta så att de är perfekt geléiga och så att de leker mot gom och tunga. Det är helt enkelt sensuellt oralt och taktilt.

Vi brukar köpa hemlagade små bollar av sagogryn med samma fyllning som till Kao Kieb Pak Mah (små nudelknyten som ångkokas på sidenväv, fyllda med korianderrötter, torkad rättika, nötter och vitpeppar. De små sagogrynsbollarna innehåller också marinerat fläsk.

Sagogryn har använts i Sverige sedan ostindiska kompaniets dagar och togs in i Sverige antingen i tunnor eller som förpackningsmaterial åt det vackra porslinet. Grynen framställs ur sagpalmen och i min förstaupplaga av Cajsa Varg (jag har den inlåst på säkert ställe!) nämns sagogryn.
Nu gick jag att kolla om det jag säger är rätt, och det är det - märkligt nog uttrycker hon sig då om soppan på samma sätt som jag själv 252 år senare:

Sago soppa
"Till ett bord om tio personer tages et godt halft qwarter sago som tvättas mycket väl att han ingen osmak har och lägges sedan i kokande vatten med ett stycke kanel och citronskal, men när grynen lägges uti så vispas det något, så det skiljer sig och när sagon ser klar ut - som grodrom - är han kokad:
Då gifwes soppan smak med franskt win, citronsaft och socker, men vill man hava henne röd så slås pontac deruti: eller utan win med bara citron, eller bärsaft: om bruneller behagas, då skäras de sönder och läggas något förr uti än grynen bliva kokade, äfven ock russin: när hon anrättas, lägges stekta brödskivor uti och strös stött kanel och socker öfver. Sago kan ock brukas på köttsoppor, men då skal soppan vara mustik och hafva god smak förut."

Pontac = En druva som används till portviner bl.a
Bruneller = Små plommon från Provence

Rodjana lagade thaiefterrätt på sagogryn till ikväll .
Till fyra fem personer räcker det med två dl sagogryn som får "svällkoka i vatten så att det täcker ordentligt. Späd om det blir "föör" geléigt. När de små korne svällt och blivt fenomskinliga, men fortfarand ehar en liten "prick" som en kärna då rörs 1 dl socker ner som får smälta ihop i den blöta värmen. Vält upp och ställ att svalna. Koka under tiden upp lite kokosmjölk och salta försiktigt till god smak. Såsen ringlas sedan över sagogrynen och saltsötman är fantastiskt god.

På thai heter sagogryn "Sagko"

tisdag 13 maj 2008

Kahls vill inte ha mig som kund


Ni har sett dem, dessa franchisingbutiker med kaffe och te och tillbehör. Ganska trevliga och vi har en i vårt centrum.
Jag brukar köpa vardagsespresson där, Inferno som är ett fett rostat och påtagligt gott kaffe med vårt vatten.
-Inferno tack, sa jag när jag var där tillsammans med några av barnen för en stund sedan.
-250 gram?
-Nä, jag vill ha det malt och tar jag 250 så tappar det i smak mot slutet, så 200 blir bra.
-Men 200 kostar 50 kronor och 250 gram 55 kronor.
-Nej, men jag betalar väl kilopris, det är ju lösviktskaffe.
-Nä, vi säljer det inte så.
-Jag har köpt så tidigare av Er.
-Då får Du prata med chefen han kommer om en stund.
-Tror Du på allvar att jag som köper kaffe och teer av Er för 200 spänn i veckan skulle ens reflektera över att vänta på en sådan stolleidé att dividera om kilopris eller styckepris. Den där snålfemman kostar butiken en trogen kund!

Så krämigt!
Där handlar jag aldrig mer. Gör inte det Ni heller. Handlare ska veta hut!

måndag 12 maj 2008

Närmare Christer Lingström än mig själv!



Så låååångt bort!
I går var det stort scoutmöte i Edsbergsparken alldeles nedanför Edsbacka Krog. Vår Lovisa var med hela degen och på eftermiddagen var det troféer och märken som delades ut.
August släpptes lös i gröngräset ffg och på allvar.
Skitkul.
Han fick som eld i baken och försvann lååångt bort mot Edsbacka Krog.
-Tänk så där långt bort har han aldrig varit från oss tidigare -
Det var väl så han tänkte, för han var sååå lycklig.

lördag 10 maj 2008

Thailand vs Sverige



Det är inte så drastiskt som rubriken antyder.
Vi var några som sammanstrålade på inbjudan hemma hos Plair och Nille.
Grillen på allmänningen i full gång, massor av korv till ungarna, dricka till alla vuxna som det sig bör, strålande försommar... okey då...sommarsol och en massa människor vi inte fått träffa tidigare. Ohyggligt trevligt och inte minst för barnen - alla tillkomna som ett resultat i mötet Sverige Thailand.
På grillen trängdes marinerade kycklingbitar med välhängd entrecote från Hötorgshallen och våra grillspett på vitlöks och persiljemarinerad lammfärs.
Djädrarns vilken trevlig ikväll. Vi började vid fyra och var inte klara förrän nu i nattatimmen.

fredag 9 maj 2008

Jordfräs i landet



En del säger att det inte är bra för mikroorganismer och maskar att röra i jorden om våren, skitprat!
Jag kör jordfräs och det blir luckert och vackert och jag spar en hel del kroppskraft eftersom jag har så stora odlingsytor och en styv lerjord. Jag håller på att jordförbättra dessutom med hästskit, kompost och torv och då är det nästan nödvändigt med jordfräs för att blanda komponenterna - och det är klart att jag ser skillnaden år från år - det är nog med släp ändå.

Just nu ligger de där odlingsbäddarna, stilla, grå, till synes fruktlösa.
Idag fick jag ner bondbönorna, de äldre från Bunge på Gotland som troligen har rötter så långt tillbaka man kan komma med en bondböna. Då menar jag inte Mexico 7000 f.kr. som är bönors datering (hur man nu kommit fram till det?) I Sverige omnäms bondbönor första gången i skrift under 1700 talet


Jag sätter dem supertätt, 12 cm, inspirerad av mina libanesiska, bosniska, turkiska, rumänska, italienska, syrianska, bulgariska, gotländska grannar på "Fyndet". De stagar sig mot varandra och tål en sommarvind bättre utan att lägga sig ner.

Löken kommer sig bra, haverroten syns inte än, men bakom glas och i värmen har majsen blivit tre centimeter, vattenmelonen är uppe, allt annat också, lite för fort kan jag tycka, men jag får väl skola om det som är bredsått. Jag tänker inte sätta ut före sjätte juni så det är nästan en månad kvar om inte metereologerna kan garantera frostfritt. I så fall kanske man vågar så bönor lite tidigare än normalt. Ska ha sojabönor, störbönor, och vaxbönor.

I morgon sår jag vitbeta, gulbeta och cirkelbeta, dill, mer persilja och så sätter jag mer potatis i den nyfrästa och djuvligt doftande jorden. Det är här gastronomin börjar!

onsdag 7 maj 2008

Ordlös onsdag



Fler ordlösa onsdagar hos Nejma

måndag 5 maj 2008

En thaimiddag i söndags






Gaeng Tajpla är en enkel röra av stor originalitet och med en sjuhelsikes massa smak som bara studsar omkring i munhålan. Styrka har den också, men inte bara från chili. Röran äts med khanomdjin (Rismjölsnudlar) som kokas i vatten och sedan kyls av och rullas i små knyten, serveras avkylda.
Gaeng Tajpla lagar Rodjana på torkade stora räkor, saltad torkad fisk, torkad och färsk chili, massor av svartpepparkorn, färsk gurkmeja, citrongräs och galangal.
Stommen i vår sändagsmiddag var fläskkarré som hårdstektes med vitlök och soja.
Kycklingen lagade Rodjana med grön curry i en geng keiuw wan gai.
Bilden överst är en kyckling stuvad i röd curry tillsammans med rysk slätbladig grönkål som är egenodlad.

Reporterrokad Kobra vs Fotbollskväll

Kristofer Lundström stängde inte Kobra ikväll. Han var inte med över huvud taget.
Jag gillar honom, men det var uppfriskande rappt och djävligt roligt Kobra i ettan ikväll när sportredaktionen på tvåan bytte plats med kulturfolket. Kristoffer såg jag några blinkningar av på fotbollskväll då jag zappade över dit. Han hade lagt sig till med en fotbollskvällssportreporterjargong. Mats Nyström behövde inte det, han behöll sin in i Kobra och det var mer hälsosamt än Lundströms jargongbyte. Kulturreportrar snackar på ett speciellt sätt? Ordrikt eftertänksamt. Det skulle gå att sköta sportkväll så också. Precis som Nyström som behöll sitt språk, sitt rappa sätt att fråga och följa upp frågorna. Fler sådana här byten vore roligt.

söndag 4 maj 2008

Kärlek till sig själv

Lisa visar klarsynthet över odlingsproblematik i ett nysignerat inlägg och jag hakar gärna på - kanske inte med samma klarsyn, men i alla fall med upprördhet och md erfarenheter, tjuvlyssnade under några år på landet.
Det handlar om vår mat, vår odling och vår gemensamma resurs.

Under många år bodde jag på Gotland och umgicks mycket med bönder - det var under förberedelserna för vårt EU inträde - alla var entusiastiska över alla avdrag och bidrag som skulle bli framtiden, äntligen skulle skitgörat löna sig.

Många räknade in pengar på åkrar i träda, andra räknade mjölkstöd och några räknade stängselbidrag och skördebidrag och viltbidrag och öppnalandskapsbidrag.
Så var det flera som plötsligt förstod att de hamnade i händerna på utsädessäljarna som sålde hela kittet av utsäde, gödsel och bekämpningsmedel, men ombesörjde då skörd och transporter och allt. Potatisbönderna köpte utsäde och efter skörd sådde de grönsgödsel på åkrarna, rajgräs.
VA BRA! sa vi, ända tills vi förstod att i kittet ingick också en slags roundup som tog död på grönsgödslet vars enda funktion var att tillfredsställa statsmaktens krav på minskat kväveläckage - att sedan bekämpningsmedel (vilket jag avslöjade i en artikel i Gotlands Tidningar redan 1978) gått ner i grundvattnet spelade mindre roll.

Det bekämpades så innihelvete att bönderna själva inte åt de grödor de odlade och när man frågade om man fick handla av dem svarade de kategoriskt nej då det egentligen inte var deras egen gröda utan skörden tillhörde "Kittet" och det skulle jag inte köpa för det gick knappt att äta. Inte heller grisarna, eller broilersarna, eller tomaterna gick egentligen att äta

Och de som förväntade sig bidrag för att lägga åkrar i träda fick inget bidrag för det gällde inte åkrar som redan slutat brukas utan åkrar som lades ner i samband med ansökan.

Det är därför, med den erfarenheten, jag idag i yngre medelåldern (!), finner en så stor njutning i att själv odla, att så, rensa, skörda.
Och det är därför jag med så stor noggrannhet väljer ut det vi ska äta och det vi handlar. Detta av respekt för mina barns liv och så av kärleken till mig själv.

lördag 3 maj 2008

Övervintrad kål

Medvetet fick den så kvar, åtta plantor, Rysk slätbladig grönkål, en gammal svensk kulturväxt från 1800 talet (säkert ännu äldre). Den går vi och skördar av vintertid. Nu under vären ger den välbehövd smak och c vitamin. Wokad med ostronsås, salta sojabönor och tillsammans med fläsk är den bättre en kinesisk broccoli med de mjälla stammarna.

Så här lagade Rodjana till den idag. Stekte i olja (wokade) och så olika sojasåser och ostronsås som kålen vick stuva i utan att förlora form, fläsk till!

Den sköna konsten

Riktig odlingsdag - med ryggont som konsekvens. Vita påskliljorna står vackert i solen och jag fick till de perenna rabatterna. Tog bort massor av tuvor av bergsklint och gulris som har en förmåga att sprida sig som kvickrot. Nu ser det "rensat" ut och jorden fick sig en dusör med hästdynga och kompost. Snart ska astrarna planteras ut, ringblommor sås, indiankrassen sättas in som marktäckare, Dahliorna planteras och mina gladiolus får bilda fond mot riddarsporrarna i blått, men det är en månad dit.

torsdag 1 maj 2008

Finger Lime



Det är klart att den sätter en del myror i huvudet.
Vad kan det vara? Bilden från den ordlösa onsdagen i veckan.

En böna, en alg, ett kryp?

Proffsen vet redan - den är helt ny.
Och den har en konsistens som små romkorn - när den är övermogen, som de på bilden, riskerar den att spricka upp och citruskornen väller ur det ganska tunna skalet.
Jag fick några av Nina på Grönsakshallen på GastroNord nyligen.

Det är alltså fingerlime och de små kornen som alltså utgör en helhet i de klyftor som skils av med tunna beska hinnor precis som i en vanlig lime eller citron, har en hög syra som nästan gränsar åt sälta och med en smak som är en blandning av lime, citron och kaffirlime (makrut på thai) alltså bergamott.
Jag kryddade en Valborgs-GT åt Rodjana med dessa korn och hon intygade att den då slog över i en limesötma och passade alldeles utmärkt i smak, men såg skräpig ut i drinken.
De frukter vi har kvar ska vi testa i thailändska sallader - säkert mer dekorativt där och framförallt smakrikt.

Barnledig middag med hjärtmusslor, namjim, räkor och majonäs



Vi har nästan glömt hur det är att äta utan barn - vad hittar man på att servera? Vad äter man tillsammans och vad gör man sen...?
Nåja, en liten parvel är kvar hemma, medan storasystrarna är bortackorderadehos vänner vi träffade i templet. Deras telning och lilla Alma kokade raskt ihop att de skulle sova över hemma hos dem och storasyster hängde på - så här blev vi sittande.

Hjärtmusslor - bara nedvända i fräsande hett smör. och till det en namjim het och mustig:

Namjin:
2 msk salta bönor - finns som konserv i glasburk
2 färska thaichilli
4 klyftor vitlök
saften från en halv lime
1 tsk socker
1 1/2 "tumme" ingefära
Buljong från skrovkoket
1/2 kkp jordnötter

Blanda allt och mixa slätt. Det ska vara som en lös, mycket lös puré.

Rodjana lade till det där med jordnötter i tillredningssögonblicket - de ska egentligen inte vara med, men det gav en extra fjong åt röran.



Nu till det djävliga!
Vi köpte hjärtmusslorna i vår lokala butik. Av 1 kg fick vi slänga 300 gram, de var skadade eller döda. (inte bra för 129 kronor kilot)

Räkorna var salta som surströmming, dock ej sura - inte heller bra för 199 kronor kilot

Första kvällen ensamma utan flickorna så fick vi hålla god min i elakt spel och behållningen var de friska sköna hjärtmusslorna och Rodjanas heta namjim.

Stockholm Buddhist Vihara, idag första maj



Jag vill på det varmaste rekommendera Stockholm Buddhist Vihara i Jakobsberg för var och en som vill träda in i lugnet och harmonien.
När vi kom dit idag satt Ven. Banthe Siri Dhammaratana ensam till bords och åt. Vi bjöd ett fat med frukt till efterrätt. Sedan bjöds vi till bords med en rad goda Sri Lankesiska rätter.
Efter min dödenbok vill jag veta hur de döda nås av det vi skrivit, om över huvud - det kan låta konstigt, men är det inte. Speciellt som vi nu för ett nytt bokprojekt går i en sedan länge död kvinnas fotspår och lyfter fram sådant som lagts i det dolda, mörka. Vi är inne och petar i det som kan upplevas som ett själsligt minne. Hon skrev till oss för 125 år sedan drygt, hon vittnade om sin förtvivlan med en otroligt vacker piktur och beredde oss att läsa just nu.
Det är klart att man känner ett obehag på gränsen till det övernaturliga, parapsykologiska eller patafysiska (hon var samtida med Jarry).
Jag frågade Bhante Dhammaratana om företeelsen var inne i oss själva eller om det förorsakades av reella andar - sådant här är rasande intressant nämligen. Och han tittade på mig och log och sa att "det kan vara både ock. Jag kan vara behjälplig."
Nu läser han kapitlet i "Döden i skogen" om avrättningsplatsen alldeles i närheten där de döda vilar i ett slags limbo och han läser kapitlet om kvinnan som talade till oss i en handskriven sida i ett arkiv,henne som vi följer och som vi ska låta berätta om till höstens bokutgivning.
-Det handlar också om att förbereda sig själv, rena sig själv inför arbetet, menar han. Enkelhet och eftertanke.

Vi stillade oss hela familjen och andra gäster i en kort ceremoni.
Sedan fick jag förmånen att köra honom till ett möte inne i stan inför Vesak den 10 maj på Etnografiska och den 17 maj på Viharan i Jakobsberg

Tabberasets böcker på antikvariat

Klicka på bilden för att kunna läsa texten

Det är ju kul att se att de håller priset hyfsat bra.
Tabberasboken om maten hos Astrid Lindgren är slutsåld om det inte ligger några ex kvar hos enskilda bokhandlare.
Ska man ha den inbunden och röd och fin så är det antikvariaten som gäller.
I höst kommer den som storpocket!.
Gå in här och beställ den om Du saknar den.