måndag 23 april 2007
En dödsdag i gläntan
Domstenen kallas den, därifrån lär kronofogden ha läst upp dödsdomarna före avrättningen och därifrån kunde jag berätta historien om Döden i skogen. Bild: Peter Klingsell
Det var en glåmig söndag och de döda låg som markerade åsar i det uttorkade kärret. Det doftade vårmylla i skogen och ingen visste riktigt att döden var så nära där de bodde, alldeles bakom bullerplanket. De döda som svävar i Limbo - helvetets förgård med vitsippor i gläntan och tussilago i syd. Snart är hela gravplatsen lindblomsgrön och en och annan fågel kanske vågar sjunga även där, där som de döda skuldfyllda och avrättade vilar. Nej, nej, nej - skrek de och skriket finns kvar i stenarna, i vinden - nej snälla!
Så många människor har inte samlats här sedan sista avrättningen. Bild: Peter Klingsell
"Döden i skogen - Live" i söndags när jag besökte Almare Stäkets Hembygdsförening och ett 50-60 tal medlemmar som lockats ut till ett av hembygdens otäckaste minnen, häradets avrättningsplats.
Troligtvis var det första gången, sedan 1864 då Adolf Åberg avrättades för mordet på procentarkärringen Sofia Gustavsson på Nyboda Gård, som det samlats så mycket folk här. Då kom det enligt ögonvittnen närmare 3000 och det var en fruktansvärd avrättning som alla avrättningar.
Gravsök, steglingsgropar, asklager, lämningar efter bränningar, döden finns i varje andetag. Bild Peter Klingsell
Astrid Lindgren och maten
I morgon tisdag ger jag en föreläsning på Kulturhuset i Stockholm. Passa på att se den lysande fotoutställningen om Astrid Lindgren och kom sedan och lyssna på vad maten betydde för hennne och hur den serverades i hennes böcker. Astrid Lindgren ger i sina berättelser ledtrådar till den svenska matutvecklingen från slutet av 1800 talet och Emil i Lönneberga fram till 1960 talets Saltskråkan. Räknar man med Ronja så är vi nere på folkvandringstid och kan ägna oss åt tillagning av små blodklimpar (palt= klimp eller litet stycke),
Min berättelse i morgon bygger på min bok "Järnspisar, hackekorv och tabberas"
Klockan 18:00 Kulturhuset 3tr.
Välkommen
Thai Thai Thai
Austin Bush är tillbaka i Sverige. För tio år sedan var han utbytesstudent på ett gymnasium i Sollentuna. Märkligt att hans svenska är så bibehållen, rent rasande bra, men han är ett "språkgeni" i mina ögon. Jag tjuvkikade över axeln på honom när vi var på China Market för att handla. Köplistan var skriven på thai, vilken kille!, och Rodjana kan intyga att hon sällan hört en västerlänning prata en så utvecklad thai.
Som tam thai
Nu ska vi göra en del jobb ihop den här veckan. I lördags skulle vi till Edsbacka Krog. Mötet där blev dock uppskjutet till senare i veckan så istället hamnade vi hemma hos oss efter en signal till Rodjana och efter lite kompletteringar till kylskåpet på vägen.
Tom kha gaj, en syrlig kyckling och svampsoppa där syran hämtas från tamarind och sötman från kokosmjölk.En soppa som jag brukade beställa in varje lördagsförmiddag under mina år i London och på en thaimalayrestaurang uppe på Leicester square efter att ha gjort helgshopping på marknaden. En soppa med minnen alltså!
Roligt att bjuda thaimat till en kännare, ännu roligare för både mig och Rodjana att anrättningarna föll honom på läppen.
Austin har bott och arbetat i Thailand sedan snart tio år tillbaka och verkat som matfotograf för en lång rad uppdragsgivare i både Sydostasien och Europa/Amerika. Om Edsbacka krog ska han rapportera för ett framträdande matmagasin i Singapor.
Vi träffades för en id sedan i bloggvärlden och jag fick besöka honom i Bangkok när jag var på jobb där i december. Redan då beslutade vi att inleda ett samarbete och den här veckan gör vi alltså våra första jobb ihop.
Mina älskade broskben, klart undervärderade i det svenska köket. Kan grillas, friteras, marineras, kokas, användas i soppa. De är tåliga och har allt. Mest ett jättetryck i smak (kanske beroende på fettet...eller?)
Austin förekom mig i morse genom att blogga om lördagen. Läs vad han skriver här.
Gissa om att jag dessutom har en lycklig liten femårig dotter som fick låna kameran av Austin och ta sina första matbilder och dessutom få dem publicerade med byline.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)