Kryptiskt egentligen, men ändå inte alls. Jag tycker det är djävligt obekvämt att picknicka. Flugor, getingar, kringflygande skräp, hårt att sitta, söligt när man inte har ett bord och inga stolar heller för den delen*.
Nu slumpar det sig inte bättre än att hela picknicken** igår var ett delmål för resan och att det var resan till målet (maten) var det sköna, en seglats i Peter Holstads havskryssare Sjöugglan. Eftersom det var tredje sommaren i rad och tillhopa med barnen så är det alltså numer en tradition där stora barnen vant sig vid att båten lutar av helvete vid kryss, men där August ser att undergången är helt nära och då övertygar man lite med att säga "August, det ska vara så här annars kommer man inte framåt...eller August, det är inget farligt"
Till traditionen hör att vi ska ligga vid en speciell berghäll och vi ska bada från akterspegeln på båten, vi ska gå till affären och vi ska uppröras över maten som vi alltså inte äter och så ska vi hitta en ny aktivitet. I år var det nya att besöka, Hemsöbornas alteregon, Bergs på Kymmendö.
Där längst ut vid den obebodda stranden dit bara skogsmän, skärgårdsfolk och en och annan tacka hittar, där vårdas ömt ett beläte till stuga, mer att likna vid ett gistet dass. Detta vindpinade skjul en gång hyste August Strindberg och det var väl Strindbergsåret som pockade på denna uppmärksamhet.
Shit!!
Det är märkligt heligt med detta relikartade grånande lilla hus. Läste om Jerusalemsyndromet häromdagen, tänkte...nu är jag Strindberg, där ute på de slipade strandhällarna...men då väckte barnen mig under lunkens dagdrömmeri.
Journalistkollegan Peter Holstad (Captain!) |
*Picknicken blev superlyckad, mycket tack vare Peter Holstads grillspett på bitar av tjocka revbensspjäll och Lovisas ostfyllda och baconinlindade champinjonhattar!
**Mer om hur jag ser på "picknickandet" förmedlade jag i P4 Stockholm när det begav sig. Vill Du höra mer om mat som jag förmedlar i pratiga samtal så lyssna i morgon helv tio på förmiddagen då jag pratar kräftor.