söndag 25 februari 2007

Jam nua - thaisallad på restkött


Den känns så blodigt hetsig, Jam Nua, thailändsk köttsallad med chilli.

Det här är en snabb thairätt som vi drar i oss när kylen svämmar över av helgkött, överbliven stekt entrecôte, en rostbiffslatt eller en bit fransyska.
Köttet skivas tunnt och skärs till "munsbitar". Skär citrongräs mycket tunnt tillsammans med skuren röd och gullök, hackad mynta. Varva med köttet och dressa med limejuice och nam prig pau. Smaka av med fisksås och lite socker.

Hemma gör vi en stor tallrik och lägger upp vår Jam med vitkål i klyftor eller sallad och sedan tar man munsbitarna efter vart med den egna skeden, sedan blir andhämtningen kraftigare vill vi lova.

Nam prig paun är ju vansinnigt stark, vi använder matskedar av den och äter mat med styrka som ingen vettig svensk brukar klara av utöver våra vänner som vant sig vid thaioriginal (Janne och Gittan). Var försiktig med kryddningen. Så småningom blir behovet så starkt att man måste ha jam av ett eller annat slag minst fem dagar i veckan som lunch eller som "hetsare" om kvällskvisten.
Vi ska servera lite annan slags jam (sallad) lite senare (bläckfisk, skaldjur, grönt, fisk).
Ät med ris, men det är inte nödvändigt.

En delikatess är sardeller krossade och blandade i ett gott jasminris. I thailand används en annan saltinlagd fisk, men Rodjana tycker att sardell är ett alternativ bättre än originalet. Och ikväll åkte sardellburken fram jämte fisksåsen...

...som i och för sig alltid och tvunget står på bordet antingen hela flaskan eller som en liten skål nam prig pla, dvs fisksås, skivad chilli och limnejuice.

Jag frågade Rodjana om det finns några regler för serveringen och hon svarade "Ingen alls". Man äter det när man är sugen på det där starka och då gärna med en kall Singha eller en Singha nam soda. "Det är ju inte middagsmat men kan inleda en middag där allt bullas upp samtidigt, fisk, köttm, fågel, soppa, sallad och ris eller den kan serveras som en liten tallrik till dem som bara är sugna närsom på dygnet".

Astrid Lindgren i Lund


Ville bara visa affischen till studentaftonen som jag deltog i härom dagen. Det är kul när arrangören inte låter sig lockas av det flashiga utan presenterar aftonen i en allt traditionell och snygg form. Här med alla medverkandes autografer.

Döden, döden - halshuggning till skogs!


En sida från Kultur: Väst

Upptäckte att Kultur:Väst uppmärksammat min bok "Döden i skogen".
Det är Falks grav i Hökensås som lockat till läsning av boken. En grav som betraktades enbart som en gammal grav ända tills att jag i boken kunde avslöja att Falk också avrättats på platsen.
Det är Peter Klingsell, medarbetare som research i boken, hittade sidan och mailade över den.
Peter kunde bidra med en historia om graven, en historia som han i hittat i ett arkiv som anteckning och så kunde vår samtid berikas genom att vi berättat om det som verkligen hänt.


Just den här graven och avrättningsplatsen i Hökensås är extra spännande då det under tidsperioder lagts blommor på platsen för stupstocken. Ingen vet vem som lägger blommorna där. För så har det varit sedan den fruktansvärda avrättningen.
En dag stannade en långtradare vid sidan om dödsplatsen. Det var nysnö. Chauffören gick ut för att uträtta sina behov, det var alldeles stilla och tyst. Mitt i skogen, ovanpå snön ligger blommorna, röda - en bukett, bunden. På snön och inga steg leder dit, inga steg därifrån.

Lotusblomman tillskrivs också den magiska egenskaper, dessutom är dess frön goda att äta och rötterna saftiga med härlig smak, jag ska laga till dem här fortsättningsvis för att bryta dödenförtrollningen från boken.

Paltkoma - vardagsvana!


Efter finliret och den helsköna gårdagen på Edsbackas Bistro blev det vardag på en lördag och en köksbordsmiddag.


Nu har vi bestämt oss för att just sådana middagar ska präglas av dubbelt så mycket grönt som annat på tallriken och till och med jag börjar vänja mig, mycket tack vare den fantastiska olivolja vi köpte i höstas och som kommer från en toscansk liten familjeolivlund. Plockad sallad av olika sorter, lite avokado med algsalt från Bjäre och turkisk yogurt och ripplad olivolja - det duger.


Vi var på Martin Olsson förra veckan och fick med oss godsaker hem, eller "latsaker" som vi också kan kalla dem. Bortgjorda kroppkaker av finpotatis och med rivet rimmat läggkött som är mättat av kryddpeppar. De bästa köpepaltarna man kan få. Alldeles lätta, förvisso vita och precis lagom stora och bara något kladdiga. Annars har jag tidigare alltid föredragit typen knytnävsstora så som de serverades på Reidners under Hemse Torgdag om hösten på Gotland, råpotatis, grå, fransiga och med vitsås, skirt smör och lingon. Så kan man visst fortfarande få dem fast uppstekta på konditoriet i Burgsvik.


Paltar har ett alldeles speciellt spatsiöst utrymme hos mig i både mage, själ och hjärta. Tänk också vad det smittat av sig både till Rodjana och småbarnen som kastar sig över bunken och liksom jag själv gärna vill ha extra rimmat långsamtstekt eller rostat rimmat sidfläsk till vid sidan av.


Okey att man sedan drabbas av paltkoma och en gnutta matångest lägger sig över pannan men det går över med pladdret på TVn i soffan med ungarna i en hög på ett täcke på golvet och ett kuddhav. När fåntrattarna utan sångröst åkte ut ur melodifestivalen var både själ och mage, tålamod och mättnad lättad. En ytterligare härlig matdag som inleddes vid lunch med klar buljong, mörkokta broskben och kokgurka var så till ända. för morgondagen har vi andra planer och nu ska jag ta hand om köksstöket, mitt i natten!