Stig Svensson, brorsan Anders och farsgubben Ingemar utanför Marma kyrka.I helgen som var bilade vi (låter som en 60 talare) till Älvkarleby, Skutskär, Upplandsbodarna, Harnäs, Gävle och Bönans fiskeläge.
Vi gjorde det i sällskap med farsan som snart är 90, brorsan och jag – bara vi tre. Vi åkte i allas gamla barnspår. Ingemar – farsgubben – är född och uppvuxen i Harnäs. Han gjorde sina första år på Skutskärsverken, men ville egentligen bli operasångare och hade också förutsättningarna, men tiden var sådan att de omöjliggjordes för det räknades inte som riktigt.
I stället kunde han sortera virke så ingen djävlaranamma kunde slå honom. Att han sedan blev trävaruagent och direktör och företagare var bara samma slags utveckling han hade kunnat få som operasångare om han fått chansen.
Sången hade gott det det goda med sig att han träffade morsan hos en sångpedagog och så var det kört – tre ungar på raken och så fick vi våra spår däruppe i sulfitsmeten. Alla somrar.
Vi svängde in vid Marma. Vagt kom jag ihåg att vår kusin Stig jobbar som vaktmästare där – det var tomt på folk, men vi åkte runt och ut genom en dörr kom…Stig. Det var exakt 40 år sedan så det var en bra start på den lilla minnesresan.
Känn smaken och be en bön, läkerolfönster i Marma KyrkaMarma Kyrka är förresten värd en omväg, ritad av Erik Karlslund och byggd under funkisens inledande svenska era 1925. Altartavlan är ett av Einar Forseths sista verk. En lustig detalj är fönstren som är ett tack till Halgrens som sponsrade dessa om de fick likna läkeroltabletter - men det kan väl inte sitta och tänka på under Fader Vår?
