Idag på julmarknaden var Slöjdgillet samarbetande part som systerorganisation till föreningen och dessutom utspridd på hela området med fikus på vinter och jul. Vidhåller fortfarande att de säljer ut sig alldeles för billigt. Det är hantverk och kvalitet och ska som sådant betalas. Köpte med mig en fin bomullsstickad jordgubbemössa till minstingen i familjen, Livas Flynn.
Så doftade det vedbrasa och nedanför smedjan stod Edsbergsskolan med några lever och stekte kolbulle. Denna milarerätt och skogsarbetarrätt med så stor förankring i skogslänen och på en blandning av vatten, mjöl, salt och amerikafläsk (här användes vanligt stekt rimmat fläsk, men amerikafläsk ska vara tärnade bitar från feta slaget på sugga). Nu var det gott ändå med bra lingonsylt till.
Föreslog redan under min tid i föreningen att ta in flera aktörer för att få fart på verksamheten, men då var svaret att man kände sig under konkurrens. Möjligtvis kunde man tänka sig att andra aktörer kunde komma in om de betalade för sig, till och med systerföreningen, Slöjdgillet, fick betala en avgift för att få vara med. Sniket, sa jag. Ekonomiskt, sa resten av styrelsen och förstod inte bättre att konkurrens och många olika slags verksamheter drar folk och gynnar föreningen.
Kolbullarna gick åt som smör i solsken, hurra och de allra flesta gick sedan in i föreningsstugan för att dricka kaffe och bulla där Hembygdsföreningen själv svarar för inkomstbringande servering. Ett annat samarbete som inleddes tidigt är Biodlarföreningen med lokalt producerad honung.