Märkligt vid ostrondisken igår på ICA

Släntrade förbi fisk och ostrondisken igår och tänkte att om det är lite rea på ostronen eftersom helgostronen ska lämna plats för färska helgostron. det var det och det blev ännu billigare än jag tänkt, För här fanns odlade franska för 15 kronor styck och det tackar man ju för.

Jag sa att jag tar tio stycken till förrätt.

Människan bakom disken börjar väga dem i handen ett och ett och jag börjar prata lite ostron med henne och frågar om svenska ostron och om fina flatostron och då får jag svaret som fick mig att nästan ramla baklänges.

-Nej du vet vi tar inte in dem nu för vi säljer så lite så här års. svenska ostronen kommer till sommaren, då folk har semester sådär i juli och har tid att öppna och äta!

NEJ!

 

Kommer ni ihåg torskrom på burk?

Den där smaken har jag jagat sedan tillverkningen och försäljningen i Sverige slutade för decennier sedan. Jagat och saknat och när nu ett av mina många barn börjat göra resor fram och tillbaka till Norge så fick jag en lustig återkoppling i smakminnet. Där finns burkarna nämligen att köpa, dansktillverkade, så nu är jag både försörjd och förnöjt. Öppnas i båda ändarna och sedan skärs i skivor, tunna fina och råa som pålägg på frukostmackan eller dubbelpanerade och stekta till middagsmat med citronsås och potatismos.

Panerade och stekta skivor av torskrom, en delikatess!

 

Torrkött är stapelvara hos oss

Ibland hittar jag bra högrev i fattighyllan, vi kallar den för det, hyllan med varor som stått kvar för länge och närmat sig sista försäljningsdatum. Den hugger vi snabbt som attan och ofta till halva priset. Befriar den direkt vid hemkomst från allt plastemballage och ställer på en tallrik i kylan. Skivar så småningom upp köttet i tunna skivor och lägger dem att marinera i en blandning av fisksås, ostronsås, mortlade korianderfrö och soja. Räcker över dagen, men gärna över natten också,

Lägger ut köttet på papper och så in i ugnen på 80 grader varmluft torkade, men inte spröda.

Ät med kaoniew.

 

Ostron, Ostron, Ostron: Nu skulle man bara ha en stor fet jävla cigarr också!

Så här ska det se ut en söndagskväll, och Alma hemma från Thailand 

via Bergen. Ostron som nattamat!

Alltså, så här års njuter jag i stora drag. Ostronen är hyfsat billiga och säljs i många olika storlekar och fångstmetoder.  Jag blir så lycklig över att kunna köpa hem ett gäng och bara köra både till frukosten och till middagen. Kyssa havet? Absolut.

Och idag, en måndag, så säljs helgens ostron ut i fiskdiskarna.Tänk, ostron på bordet en måndag eller tisdag. För övrigt så sänks priset redan på söndag eftermiddag. Det var igår jag fiskade hem ett gäng.

Minns alltid den där gången i Bretagne när jag som tonåring hamnade på ett värdshus och drog i mig ett dussin och märkte hur bra jag mådde, ostron direkt från havet, kanske tio minuter upptagna innan de öppnades och landade framför mig. 

Minns nästan alla de där överraskningarnas ostronmiddagar, som den uppe i Vardsø när flatostron serverades med tre granatäppelkärnor i varje, alltså, tänk er svinkallt och en hel dag ute på havet för att fiska spindelkrabba och sedan in till restaurangen med levande eldar, värme och gemyt och så mycket söta flatostron vi maktade med att äta. Eller i Louisiana ute i träskmarken i sällskap av familjen McIlhenny på Tabasco och vi kunde äta hur mycket ostron vi ville, både naturella och gratinerade och därtill kräftor i mängd. 

När Föreningen "Låt måltiden blomma" samlade för årsfest på Vinkällaren Grappe och jag svarade för förrätten och kopierade ostronserveringen i Vardsø med granatäppelkärnorna, stor succé och jävligt gott.

Igår med en vinegrätt och med grillad citron och en novis, förstagångsätare vid bordet som till en början var tveksam men som till slut estmerade tre ostron utan problem, faktiskt med merkänsla, slank ner med ett leende. Så ska det vara, ostron ger leenden både utåt och inåt

Våra urätna frukostostron söndag morgon!

Upptäcker att jag skrivit väldigt mycket om ostron här på bloggen genom åren. HÄR en länk till det som finns om dessa fantastiska skaldjur

 

Idag har jag levt i nykterhet i 33 år.

 

Alkoholism är inte bara en sjuka som drabbar den som 

dricker.

Tror ni vägen hit varit problemfri och utan fallgropar så är det fel. Men jag tänker så här; att vilket liv är utan fallgropar och knöggel? I alla fall så har de senaste 33 åren, idag, varit utan alkohol och andra sinnesförvirrande droger, rak nykterhet. 

Det som alltså upplevdes som en omöjlighet för 33 år sedan var möjligt, men hade inte varit det utan hjälp av andra i samma situation.  

Alkoholen fullständigt förhärskade i mitt liv. 

Jag greppade ett halmstrå och fick en behandling i 27 dagar och därefter ständiga AA-möten. I början i stort sett varje dag, till och med flera gånger om dagen. Jag insåg snabbt hur chanslös jag skulle vara utan dessa möten.

En dag i taget har det adderat till 33 år och fortfarande går jag till AA och jag lever ett värdefullt liv, ett liv jag aldrig trodde skulle vara möjligt att leva för 33 år sedan exakt så som det står i Stora boken om AA:s nionde steg.

Om du som läser det här och själv vill slut dricka alkohol få du gärna kontakta mig. 

Men alltså vilken bra idé, skafferiutmaning!

Som odlare och samlare och allmänt nördigt knäpp så blir "visthusbodarna" (dvs skafferi, kyl och frys) smockfyllda av sådant jag tänkt spara i det längsta, varför vet jag inte, kanske för att jag vill dra ut på odlingsåret i det längste, ha den goda smaken kvar, rädd för att det ska ta slut, en snålhet som bedrar vishet.. Sålunda ligger där vitbetor, kålhuvuden, röd spetskål, pumpa, capuchinerärtor Visingsö, lokförarens sockerärter, vaxbönor. You Name it. 

I skafferiet tornar burkar upp sig med surkål, tonfisk, makrill, tomatsås, krossade tomater, gul lök, vitlök och mängder av olika slags pasta och nudlar, olika slags ris och åtskilliga flaskor med såser typ tre olika sojor, ostronsås,  chillisås, ketchup, Tabasco och några vars namn jag inte ens kan uttala än mindre stava till. Här finns en hel räcka med syror, från riktig 12% ättika till finaste vinägrarna och längst in, längst bak staplar av snabbnudlar. 

I kallförrådet har vi några påsar potatis från odlingen och det värsta av allt, frysen på landet är också smockfylld av kalvkött och grönsaker, olika korvar, alltså av den slags varan köper jag på mig fortare än en gris hinner blinka, isterband av olika slags mest, men gärna andra småskaligt hemgjorda. 

Nu ser vi fram mot att stånka egen korv. August hade önskas sig en korvspruta till jul och självklart blev det så. Men inte än. Måste först upp till Hälsingland där jag har Kristoffer Franzéns utmärkta korvbok. Lite minns jag själv från gris och rådjurskorvarna jag stoppade och rökte under min tid på Gotland, men nu ska det bli korvar med stor variation och hög smak, moderna gamla korvar.

Gulbeta, röd toppkål, morötter, ärtor och en helt makalös sås, 

allt signerat August Lager.

Lyssnade på Meny i veckan, ett långt inslag om religionen i maten. Intressant och givande.

Där hörde jag om skafferiutmaningen. Att under två månader (eller om det var en) bara äta av sådant man har kvar hemma i skrymslen och vrår...och det har vi ju om du orkat läsa ända hit!?

Budgeten ska vara 250 kronor i veckan för allt det nödvändigaste av komplement.

Snart har det gått första veckan och vi har klarat oss på att handla två liter mjölk och ett paket smör (räcker ganska länge). 

Det är helt knäppt att ha så mycket mat sparad. Längst in i frysen fanns en renfile och renfärs...alltså, vi kommer att klara den här utmaningen helt okej tills vi kommer upp och börjar äta av frysen i Hälsingland. Och allt annat än nöd kommer det att gå på oss. När odlingsåret börjar på nytt kommer det att vara tomt och vi glada och mätta.

Det är kul att säga till August att laga middag av det han hittar i skåpen.

Häromdagen blev det en basta med ärtor, friterad torskfilé och syrad lök med dill

och citron, helt jävla magiskt gott.

 

Lite av varje men mest kaffe, Helene Schjerfbeck och jag själv framför sålt verk.

Jag står gärna över både födelsedagar och julaftnar när det gäller att motta gåvor, men mina barn är alltför traditionella - hur kan det blivit så. Å andra sidan uppskattar jag deras ambitioner för de väljer sådant till mig som jag verkligen inte visste att jag behövde. Som den här fantastiska DeLongin, en espressobryggare av rang. Förstår inte hur jag klarat mig tidigare med bara en presskaffe, kokkaffekanna och en mockabryggare. Nu tar jag en 100% robusta från Indien till morgon, en mjukt och nästan chokladig Arabica till lunch och gärna en efter lunchen. Klockan tre är det dags för nästa och så en efter maten och en Robusta precis före läggdags (jag sover gott på kaffe!!!) Och jag är så evig tacksam för den här apparaten att det förstår ni inte. Maler bönor från när och fjärran, handlar kaffe av specialrosterier som pratar kaffe som om vore det kärlek och det är det. Att mellan de där kaffestunderna ta en presskanna köpemalet är också en vana.

En annan vana är att åka till Åmells. Den här gången för att se fantastiska utställningen Mod att måla, med kvinnliga konstnärer, en bra början på utställningsåret med målningar aldrig tidigare sedda. Jo det är bild som Helene Schjerbeck gjort, men blir liksom lite generad över enkelheten och styrkan.

Häromkvällen var vi bjudna till middag hos Lisa, numera inte bara en vän utan också n kund på Cupido där jag visade ett 50-tal bilder i höstas. Nu hänger den där så elegant och vi ackompanjerades av hängningen med perfekta pilgrimsmusslor följt av lika perfekt röding. En så angenäm kväll på Kvarnholmen med massor av konstprat, matprat, släktprat, historia och om gemensamma vänner och bekanta. Åh jag är så nöjd med den där målningen.