fredag 11 juni 2021

Saft av svarta vinbär väcker plötsligt minnen i värmen


Det är varmt. Jag packar för sommaren. Hela ateljén i en tung låda - många blyfärger! Hetsar, vill få med allt, även onödiga grejer som jag tror att jag kan behöva. En kinesisk tushrivare jag köpte i Peking  och inte använd på över 20 år, silkespapper som måsta ligga slätt, en färdig målning, alla akvarellfärger. 

Blommorna på balkongen, alltså allt som försåtts och ska ner i jorden asap. Lampor, röjsåg, kläder. Helvete.

Sätter mig ner med ett glas saft av svarta vinbär.

Det var lika varmt den gången och min dryckesångest var ännu hetare. Döden kändes i bröstet och jag gick och gick och gick, men det gav sig aldrig. Ångesten och paniken tycktes ha flyttat in permanent. Det brukade släppa om jag gick, om jag gick fort och inte tänkte, liksom motade. Det tog timmar och mil. Jag gick runt som en dåre i samma spår. Det skymde tyckte jag, om det var himlen som blev mörkare eller om det var i mitt inre visste jag inte. Gick upp mot sjukhuset, vände vid dörren, gick en mil till, allt väldigt snabbt. Tog en lång vända, sedan tillbaka till sjukhuset. Gick in. Jag var så fördärveligt jävlig inombords, helt slut, helt uppgiven, inte nykter men spritfri. Sköterskan tog prover och jag fick gå in till en läkare, en ung kille. Han lyssnade, och jag tror han förstod. 

Det var dämpad belysning i läkarrummet, han, doktorn bläddrade i böcker samtidigt som han förhörde mig om brännvin, om alkohol, om mängder. Jag trodde att han trodde att jag ljög, men det gjorde jag aldrig. Just där och då ville jag kapitulera. Fick blåsa i en alkometer. Noll!  Jag var ju där för att alkoholen inte längre hjälpte. Ångesten och brännvinet hade gjort slut och ångesten hade vunnit. No Return!

Doktorn bläddrade fram och tillbaka och sa tvekande att jag skulle få ett antabus som det inte gick att dricka på och sen skulle jag få benzo (!) mot ångesten. Han bläddrade vidare och sa, "när du kommer hem nu så ska du ha lite mörkt i rummet"..."så måste du dricka vätska"...ingenting med alkohol förstår du"...jag tycker"...,sa han. "Köp med dig lite saft hem, drick saften varm, helst av svarta vinbär".


Så där satt jag hemma och gjorde som jag blivit tillsagd. Nyss fick jag det där minnet. Precis när jag hällde upp ett glas saft av svarta vinbär. Smaken fick mig att flyga och bli påmind. Glömskan är mig aldrig behjälplig. Påminner mig ständigt om den bedrövliga tiden jag genomled.

Hur gick det sedan? 

Läs min bok "Utanför normen".


onsdag 9 juni 2021

tisdag 8 juni 2021

Handen på hjärtat Arla, behagar ni skämta?

 


Är det här ett skämt. Arla gör ett 60 procentigt smör. Då blir det 40 procent över och då undrar man vad det är för "filler" i produkten.

Just nu går ett företag ut brett och söker testpiloter till Arlas nya smör (om den nu ändå inte är ett skämt) och efterlyser "ärliga synpunkter".

Nu ska vi ha "smör light" att steka i! Man undrar var det här ska ta vägen. Smör ska ju användas för den höga fetthaltens skull och för den goda smörsmaken. Det är en helt annan smak att bre något annat fett på sin macka än 80-83 %, rikheten, fettman, sältan och syran som lyfer alla smaker i brödet. Eller som här om dagen nötbrynt smör till ett stycke grillad färsk vitkål eller som igår skirt smör av bästa märke till en sous vide "kokt" Kummel. 


Hallengren och snuset som räddar liv

Mina snusplantor som ska ut i landet om en vecka ungefär

En alldeles utmärkt ledare i Expressen här om dagen. Fakta om snuset så som jag lade fram dem för massor av år sedan i samband med en ytterligare straffskatt som då utfärdades.

Här, allt jag skrivit på bloggen om snus.

Och här ledaren i Expressen. 

måndag 7 juni 2021

Lysing i sous vide 45°C en timme med dill och lagerblad


Lysing, eller som vi säger i Sverige, Kummel, är en helt fantastisk matfisk. Fastare i köttet så här års än torsken och lite tåligare vid tillagningen. Minst lika flikig i lamellerna och utmärkt med sin nötiga smak tillsammans med skirt smör och pepparrot.

Det var August som beställde den igår. "Sugen på Lysing - det var länge sen".

Och idag: "Det här måste vi äta oftare". Och gärna för mig.

Köpte en rejäl filé på skinn. Drösade den och lade i kylen i två timmar. Tog fram och sköljde noga bort allt salt. Vackade ganska hårt med dill och lagerblad. Fick vila i kylen till middagstid idag då den placerades i sous viden 45 grader i exakt en timme. Smältande smöret som skirades och så rejält med pepparrot och fina kokta potatisar till, en höjdare på en måndag!

fredag 4 juni 2021

Men ta er samman och renovera Enfors Pinne



I veckan som var gick Sollentunas stadsarkitekt min vän Jan Enfors i pension. Hans jobb har varit att förvandla kommunens ganska bleka förortsarkitektur till en stram, men samtidigt vänlig, stadsbebyggelse . Långt ifrån färdigbyggt men anslagen finns här. Olika stadsdelar i Sollentuna har blivit märkbart förbättrade under hans tid när han med kunskap och förstånd insett att det är mot okunniga politiker han hade att slåss. Politik utan skönhetsideal, utan byggnadserfarenhet, eller utan ett enda historiskt minne. Jag tror folk mår bättre i de miljöer och de hus som Enfors varit med om att driva fram än i de som byggdes före hans tid. Så här i efterhand kan man konstatera att politiken skulle lyssnat ännu mer på denna sakkunskap och kanske anteckna det till protokollet för framtiden att det finns de som vet bättre.

För många år inleddes det som var meningen att bli en förvandling av Malmvägen. Broarna revs, gångarna sattes igen, parkerna byggdes om och meningen var att Malmvägen skulle bli en stor vandringsgata som kombineras park och handelsplats med små butiker och torgstånd, kaféer och restauranger - det har inte riktigt blivit så (än?).

Efter att broarna revs över Malmvägen från Töjnasidan och in till Servicehussidan sparade Enfors en av kolonnerna som bar upp konstruktionen. Den putsades och installerades med små ljusdioder. Bland oss kring Enfors blev namnet på installationen "Enfors pinne". Jag tror han gillade det. Men nu är det tolv år sedan det här hände och skulpturen har blivit illa åtgången - det är dags för renovering, gör det för pinnen är jävligt fin och står där som en symbol för när Sollentuna byggdes med flit och kunskap (och tyvärr en hel del motstånd från tillbakasträvare).

Janne, nu kan vi luncha och fika när vi vill!



tisdag 1 juni 2021

Chicken curry, hot hot hot.

Fick en förfrågan om thaimat som jag bollade vidare till mitt ex. När jag såg menyn som erbjöds som buffé så blev jag så jäkla sugen och plockade ur frysen det jag hade och som skulle kunna passa. Rejäla kycklingben, egenodlad mangold (jo det passar utmärkt som bladgrönsak isf tex spenat) och lök, vitlök i mängd och chili och som alltihop sedan stuvas med grön currypasta och cocosmjölk. 

Det blir nog bra det här med ris till aftons.