Njuter fullständigt av alla de ostar som gjorde det omöjligt att styra landet.

Trekanten en Brie från Meaux, den runda en getost från Charolais 

Charles de Gaulles dilemma - allas njutning. Han fick frågan om att leda Frankrike och lär ha svarat: "Hur kan man förväntas styra ett land med 246 sorters ostar"

Jag har skrivit någonstans om gudarnas ost. Låt mig omformulera mig och ge ett bredare perspektiv på ostarna. Den här månaden i Grez sur Loing har jag fått förmånen att botanisera bland ostar från gudarna, sådana som väcker de allra starkaste känslor oavsett om det är en enkel sotad getost, en ordinär brie de meaux eller en Charolais med l'appellation d'origine från AOC.

Den senare på råmjölk från get. Jag ger mig inte in på att beskriva hur den smakar, men om jag menar att den "beter" sig i både mun, minne och stannar kvar länge räcker det. Bryter små bitar av den lokala bagarens brioche och lite lokalt smör med havssalt till, Otroligt!

Förväntan lika stor idag som igår och för i morgon - getost till frukost

Om bara en liten liten stund ska jag gå över gatan till bageriet och köpa ett fortfarande varmt bröd. 

Handlade ostar för en mindre förmögenhet  i en ostbutik i Fontainebleau med tillnamnet "terroir", fatta att det inte kan bli bättre.

Igår kväll tog jag ut en sotad getost från kylen och som doftar som i ett mjölkrum i en ladugård från förr, mild söt med ett getsting!

Snart skär vi upp den och trycker in skivor i smörad baguette, svart kaffe och njutning. Har eoner av tid att vara i ateljén därefter. Lite skitväder idag så det passar.

Så förflyter våra dagar med lust, mat, arbete och Ricard

Det där dagliga utanför ateljén i solen

En så stor lust till arbete och en sådan våldsam kärlek till ateljén bilderna och K. Stilla som Loings vatten flyter under bron, den alla som är här ska, bara SKA, går dagarna.

Om morgonen kommer K med frukost som vi äter utanför ateljén i solen, fortfarande varma baguetter och smörade med rikligt av ankpaté eller någon ost som ät himmelsk.

Fontainebleau idag vid pass 16, en kaffe till mig och en Ricard till K.

Kanske vi gör en utflykt senare, till Nemour eller Fontainebleau för en kaffe till mig och som idag en Ricard till K. En crepe med vispad grädde och choklad. Riktade in oss på en anka eller grodlår idag, men vi var för tidiga i stan och orkade inte vänta, fick bli en burgare istället - ibland händer det att vi också äter sådan mat här i Grez.

Besökare i min ateljé som var frågvisa om mina pasteller

I söndags var det den där typen av Konstronda i hela Grez, hängde vepor utanför vart och varannat hus vilket i viss mån vittnar om vilken kulturby det här är och självfallet var Chevillon också öppet för besökare som vällde in i strid ström. Personligen tycker jag ju sådant här är ganska jobbigt och ännu jobbigare blir det ju att stå där med stapplig franska och förklara sina bilder. Mest jobbigt för att en av månadens begränsat antal dagar försvinner. 

Har nog aldrig känt en så stor kust till arbete i ateljén och sååå viktigt för mig att K är med här också i vår samtida vila eller som Strindberg skrev: "Kommen hit lefver jag opp igen. Allt är skönt, natur, bostad, menniskor, mat. Det är ett välsignat ställe. Hvaför vet jag inte."

Stor pastell på papper

Tredje eller fjärde pastellen av bron över Loing

Utflykt till Nemour, frukostering, chark, njutning och vila

 Ledig från ateljén på Chevillon. Först en frukostering som fick dra åt det härligt "onyttiga" sedan buss till Nemour i sommarvärmen 29°C.

Njutning tillsammans med Kicki, Tommy och Viveka, små kaffepauser på uteserveringar, mat och strövande i stan. Fick tag i fem burkar hårspray då de tagit slut i Grez!

Barderat och uppsnörat, kärlek i hantverk och perfekt hängt kött

Underbart saltat, kryddat och torkat späck Lardo de Collonata

Här finns butiker som ännu inte slagits sönder av köplador utanför stan och med matkonstverk, stor njutning i några charkuterier. Ost! 

Avslut med gemensamt ätande och kväll med samtal och vin för dem det behagar ute i Chevillons trädgård. Fortfarande varmt vid midnatt. Bortskämd och fantastiskt att vara här.

Stekt nyplockad och närodlad squash hemma i lägenheten

Sardellerna, lena, saltiga utan att vara ettriga. Smörar en 

baguette och lägger på rikligt med sardeller, en vansinnigt 

god kombo, jag lovar!

Blivit känd i vår lokala butik i Grez som hårspraymissbrukare

 För inte så länge sedan var mitt hårsvall över en halv meter långt. Då kanske det hade varit en mer naturlig förklaring...eller kanske inte?

Packade ner en ansenlig mängd torrpastell till Grez sur Loing och vår månadslånga vistelse här på Chevillon. Som de flesta vet innehåller torrpasteller inte något bindemedel. Färgen anbringas pappret genom att färgkornen repas av mot papprets gräng, det vill säga kornighet, men färgen klistras inte fast. Minsta lilla skakning kan göra att färgen helt enkelt ramlar av. För att klistra fast pigmentet till pappret sprayas det med ett harts som lösts i till exempel etanol. Fixativ är skitdyrt (tycker jag). En genväg är hårspray.

Fick inte med mig något skitdyrt fixativ till Grez. Mina just nu stora pasteller skulle ändå kosta en förmögenhet att fixera med konstnärshandelns fixativ. Alternativet - som jag lärde mig under fattigåren som student - är hårspray!!!

I Grez finns en affär för det nödvändigaste och en bagare som är helt utsökt.

Varje dag knallar jag upp gränden till affären och köper hårspray. Det finns små hårsprayer av ett känt sminkmärke för 6€ och så finns det stora för 3.40€ (motsägelsefullt). I förrgår tog de stora burkarna slut och jag var ju tvungen att på min knackiga franska förklara att, nej jag använder inte sprayen till mitt hår utan till att fixera pasteller. 

-Det kommer säkert in mer av det stora burkarna i morgon eller övermorgon, svarade handlaren.

Jag såg hans misstänksamhet och andades lite av "stackars människa som missbrukar hårspray" och detta trots mina försök till att förklara.

Min vackra ateljé doftar frisörsalong!

"Island möter Grez" Pastell på papper 58 x 65 cm

Det blev en heldag i ateljén och fortsatte bryta mitt löfte

Bron, Pastell på papper 50 x 63 cm

Värmen är mig behjälplig. Jag älskar den. Igår bara 28 grader! Bryter mina löften!

När vi kom hit första dagen så gick jag ner i trädgården och tittade på den där bron som går alldeles bredvid oss över Loingfloden, den jag berättade att Carl Larsson stod på och friade till Karin Bergöö för 141 år sedan. Bron som har ett släktskap med Pont Neuf i Paris. Bron som varenda en som varit här på ett eller annat sätt förhållit sig till och tecknat, målat eller berättat om, konstnärer och författare som satt Grez som lite livsavgörande.

Den där första dagen gick jag in i ateljén och så gjorde jag bron för att det skulle vara gjort - jag hade faktiskt annat i huvudet som surrade som som jag ville syssla med.

Jobbat med en bildserie som jag ville veta hur den skulle utvecklas och om den var möjlig, förutsättningarna var så bra i den här franska ateljén.

Men jag behöver de där pauserna när jag inte behöver stå där och tänka. Den mångtecknade bron finns ju där och jag har ju den fulla friheten att göra min egen tolkning, min egen idé eller som jag brukar tänka - bara gör den som en slags idévila.

Den där sista, jag sa så redan efter den första skissen av bron att det skulle vara den enda och den sista tog tag i mig. Från att vara automatiserat till att bli en resa, en uppgift, ett slags måste.

Så var det och så fick det bli, franskt papper från Fontainebleau och pastell 50 x 63 cm.

Idag för 141 år sedan förlovade sig Carl och Karin här på Chevillon i Grez

Det var alltså just här där jag och Kicki befinner oss och bor och verkar för närvarande som Carl Larsson friade och förlovade sig med Karin Bergöö. Dessa två är fortfarande frontfigurer för konstnärshotellet  Chevillon i Grez sur Loing.

Min vän Björn Kronvall messade ett klipp ur dagens Falu-kuriren vilket kom lägligt till oss på Chevillon just idag.  där berättas 

Messet idag berättar om den stora händelse som ägde rum här denna dag för 141 år sedan den 10 september 1882. 

I början av sommaren -82 rullade ett tåg in på stationen i Bourron-Marlotte. Ryktet sa att en hel hop svenska kvinnliga konstnärer var med på tåget för att vistas i Grez sur Loing, byn åtta mil söder om Paris som fångat så många nordiska och andra internationella konstnärer genom decennier.

Raskt tågade då en grupp manliga konstnärer, däribland Carl Larsson mot Bourron-Marlotte (konstaterar att det är en jäkla lång promenad) dit för att möta kvinnorna. När Karin Bergöö klev av tåget möttes hon av Carl och det för första gången de träffades, det ögonblicket skulle så småningom förändra mycket i det svenska konstlivet i allmänhet men för Carl och Karin i synnerhet.

Sommaren gick med många möten, middagar och massor av arbete ungefär som nu. Vi är just nu sju konstnärer, forskare och fotograf  på plats.

Carl Larsson bodde vid tiden på byns andra konstnärshotell Laurent och Karin på Chevillon. Alla umgicks och den 10 september 1882 kom de överens om en promenad till  Montcourt för att handla och äta druvor. Dit är det dryga två kilometer genom skogar och över broar.

På hemvägen och alldeles nära hotel Chevillon precis mott på bron som jag kan se från mitt ateljéfönster om jag anstränger mig, där stannad Karin då Carl hejdade henne. Han stod där och rörde vid Karin och sa: "Vad jag älskar er".

Snabba papper på den tiden för raskt ordnades med en förlovningsfest i hotellparken ner mot  Loingfloden och den var väl i full gång ungefär nu för 141 år sedan när jag sitter på platsen för händelsen och skriver detta den 10 september klockan 19:20.

Några veckor senare annonserades förlovningen i svenska tidningar, resten är historia.