Firade årsdag på utmärkta Agrikultur

 

Uppätna ostron

Åren går och vi med dem. Nä det är inte trist. Erfarenheterna växer och förståndet blir faktiskt bättre och bättre, det är lite kul att bli äldre, det har jag alltid tyckt.

Nu var det inte min årsdag utan mitt sätt att bjuda till och då passar det sig väl inte bättre än med en rejäl och god middag.

Har alltid haft Filip Fasténs Agrikultur i tankarna - länge - och nu blev det av där under guldbron.

Större lokal än jag förstått och helt fullsatt, ett sorl av samtal, glas och porslin som klirrade och till min fasa även musik ur högtalare.

På hem väg efter Agrikultur

Vi satte oss vid vårt beställda bord. Alla restaurangoljud och musik liksom bara försvann, sögs upp och vi kunde prata i vanlig samtalston och jag med min hörselnedsättning hörde allt, märkligt. Hörde till och med, och det till vår stora glädje, att det spelades proggmusik! Tittade upp i taket och det var belagd med en grov och skrovlig yta. Där ligger säkert hemligheten, fantastiskt bekvämt och vi kunde fortsätta samtala om livet, om vårt liv tillsammans och om glappet i vårt liv tillsammans och om hur vi fogats ihop genom åren. Så ogenerat lycklig över att sitta där och fira en människa som betyder något ohyggligt mycket för mig, en människa som jag är oerhört tacksam att återkopplats till efter 46 års bortavaro. Tacksam över att förstå att det alltid varit meningen att det skulle vara vi två. 

Det har väl inte varit enkelt! Ska det vara det? 

Men prövningarna är utvecklande. 

För mig har denna nyblivna 70-åring betytt sanslöst mycket i personligt växande, i konstnärligt hänseende och i konsten att ta hand om sig själv. 

Grattis Kristina!

Om Agrikultur då?

Man blev glad över serveringen, personalen avslappnat omärkvärdig och personlig med en viktig uppmärksamhet.

Började med ostron (som jag öppnar bättre själv utan krams och irriterande skalbitar!) 

Kammusslan

Kammussla, åt det där hållet som den en gång serverades på Frantzén där både Filip och jag jobbade när han blev Årets Kock. Perfekt mussla med en äggkräm och sedan en buljong att skölja ur skalet med.

Sista svängen av Skrei. En 47-gradig tillagning, lamellig och helt jävla fantastiskt god.

K drack rödvin till efter min rekommendation och efter mina erfarenheter av Skrei under både kampanjen i Lofoten  med Skrejmølje (Googla på det!!!) och minnen av morgonsimmad Skrei som vi flög ner i islåda till Oslo Forneby och hämtade till kvällsmiddag. 

Skreien

Så en burgundisk ostkaka till dessert och kaffe. det är lustigt hur olika smaker kommer över en och får en att minnas. För säkert 45 år sedan åt jag en kaka till dessert i Sverigehusets restaurang, en burgundisk vinprovarkaka. Antingen är det just det "burgundiska" alltså själva ordet jag hakat fast vid och som nu fick mig att känna likhet eller som en legatobåge från då till nu, eller så är det de facto samma  slags kaka, samma smak, samma karaktär, det svindlar lite.

Den burgundiska

Hade inte träffat Filip på låt säga tio år, det blev ett kärt återseende när han kröp fram ur kökets inre med stora kramen, så jäkla trevligt och vilken 70-årsfest det blev, med bara jag själv och föremålet för uppvaktningen. 

Laddar för spelmansstämman i Hovra med en nyinköpt degmaskin till Augusts Napoletanska pizzor

 

Förra året gick det som en dans med pizzor till hugade spelmänniskor och ditkommen publik. En helt fantastisk tillställning torsd. fred. och lörd. Kristi Himmelsdag och med artisteri man får betala många hundra för att se på andra platser. Genomlyckat och som grädde på moset fanns Augusts Napoletanska pizzor att beställa vid hans lilla tält vid Lôo.

Hovrastämman är starten för stämmosommaren för spelmän och låtsugna, en plats för bildning inom folkmusik och för den skull också världsmusik, dans, sång - helt enkelt en kökkenmödding av musik.

Första kontrollen att degmaskinen fungerar som den ska.

Så här kom den för några veckor sedan, 70 kilo tung, ett effektivt

åbäke med massor av pondus.

I år kommer Kristi Himmelsfärd tidigt och Hovrastämman håller öppet 16, 17 och 18 maj (det är väl då de där heta tropiska nätterna börjar i Sverige?)

August laddar stort och provkör redan nu sin stora degblandare och i år kör han med två pizzaugnar för att slippa förra årets långa köer (trots lång väntetid hörde han aldrig någon knorra) Så var beredda på pizzarace även i år. August är laddad med ännu mer deg och goda pålägg.

Skräpiga Häggvik inte skräpigt längre. Tack Förskolan Smultronstället på Folkungavägen

 Småttingar som fostras till riktiga vanor, till konst, musik och all övrig kultur. Smultronstället på Folkungavägen är en kreativ bomb i Häggvik.

Tittade ut genom vardagsrumsfönstret och såg massor av sopsäckar, samlat skräp som på en utställning, symbolen för källsortering, glada målningar och arbeten med pappersmassa, hopplockade metalldelar sammanfogade till konstverk.

Det är ett kommunalt dagis, f'låt en kommunal Förskola, som fattat galoppen med att plattformen för ett liv är nyfikenhet!

Går förbi smultronstället ett par gånger per dag och det är en verkstad i ständig förändring. Pedagogiken är utmaningar, det är konst och viktiga lekar, byggande och sammanhang. Varje dag sätts inplastade barnteckningar upp på väggen mot gatan för alla att se, teckningar med ständigt skiftande temata.

Man blir glad, inte bara för att Häggvik idag är vårstädat och fint, utan för att barnen blir en del av samhället.

Nyss var Lokaltidningen Mitt I här med reporter och fotograf. Låt det bli ringar på vattnet, inte bara med städning och sopplockning utan med den väsentliga pedagogik som Smultronstället representerar.

Konst och kultur är bäraxeln för liv, ett motstånd, förstånd och själslig utveckling. Ett barn fostrat så slår inte någon på käften i framtiden i frustration, ett barn fostrat så kommer att ha andra tankar.

(Kolla Förskolans Instagramkonto: smultronstalletfsk)

En vinterfest att komma ihåg nu när drivans blomma smälta ner att dö

 Det är en massa år sedan, men eventet finns kvar på Youtube. I filmen låter det som att jag ÄLSKAR vintern, vilket jag inte gör, kanske bara någon dag åt gången, inte mer, sedan vill jag ha takdropp och vitsippor. Men tänk, det här var ett bra event som några få utvalda ur dåvarande Sollentuna Hembygdsförening och i samarbete med OAL-studio drog igång tillsammans med Sollentuna Kommun och Edsbergs slott. Ett levande kulturevenemang!

Titta på Youtubefilmen här

Ett ensamt piano, skrotad musik

                                                         

 Ikväll står Yuja Wang på programmet. alltså som jag väntat på denna ekvilibrist. Äntligen!

Samtidigt står ett sorgset piano i vårt grovsoprum. Ensamt och kallt. 

Provade och det är ju ett bra piano, ett litet kammarpiano som vi skulle tagit direkt om vi inte redan haft vårt älskade Östlind & Almquist som jag fick av min mammas ingifta faster, Maria Maja Hallendorff, när jag fyllde tre. I över 70 år har det gjort tjänst och flyttat med mig överallt, ibland stått på ett lager i väntan på att jag ska komma hem från nåt boende dit pianot inte gått att flytta.

Det är en tung jävel, fruktansvärt tungt. Senast när vi flyttade hit sa flyttgubbarna, som ändå har teknik för att baxa upp instrumentet två trappor (fyra halvtrappor): "Om ni ska flytta igen, ring inte oss!"

Älskar pianot som hittills klarat alla döstädningar och kommer att få bestå tills de inte går att stämma längre.

Men det stackars pianot i sopsorteringen. Har stått där i snart två veckor och blivit kvar trots att alla andra grovsopor hämtats. Det står där bakom en gigantisk frys någon ställt dit. (Inte klokt).

Jag har nyckel, kom dit med en kärra och hämta det, rädda det.

Som att lägga sig i silkeslakan eller ta en tugga av ett luftigt moln

Blev av med oskulden idag. Årets sämsta semla för tio år sedan räknas som den absolut bästa idag. Varför då? Jo för tiden har hunnit ikapp, världen har blivit bättre, mer förståndig vad gäller smak, ursprung, kvalitet och hantverk.

Sebastien Boudets semla är ett unikum, ett litet mirakel och en smakbomb utan överdrifter. En mandelmassa med brynta toner som djupnar, toner av apelsin och lite salt. Bullen är så luftig den kan vara och samtidigt med en seghet som känns i tuggan och vid delning, fylld med smak av kulturspannmål (svårt att tala om exakt vilka men kanske Emmer, Ölandsvete, Dinkel)

Så till det där lakana av silke eller siden. Grädden! Den är helt enkelt silkeslen i munnen, helt annorlunda än grädden vi möter i bakverk från kondis som mest är inpiskad luft och smörtjock i konsistens. Här är grädden rörd till exakt tjocklek, exakt när den håller ihop spritsas den varsamt över bulle och mandelmassa. I tuggan går grädden ihop med bullen och det händer massor i munnen av mandelmassans olika strukturer. Tittar jag i själva bullen är den härligt sammanbunden av glutentrådar som också det ger en variation och den brynta ytan får en sensationell Maillardreaktion som ger bullens olika spannmål en ytterligare push. Så här borde alla semlor smaka.

Sebastian Boudet och hans semlor igår på Livs på Söder. Tyvärr 40 

minuters kö, men det var det värt. (Kan lösas med ett nummerlappssystem 

så att man under väntetiden kan gå runt i butiken, botanisera 

och handla bland det utmärkta utbudet).

 

Märkligt vid ostrondisken igår på ICA

Släntrade förbi fisk och ostrondisken igår och tänkte att om det är lite rea på ostronen eftersom helgostronen ska lämna plats för färska helgostron. det var det och det blev ännu billigare än jag tänkt, För här fanns odlade franska för 15 kronor styck och det tackar man ju för.

Jag sa att jag tar tio stycken till förrätt.

Människan bakom disken börjar väga dem i handen ett och ett och jag börjar prata lite ostron med henne och frågar om svenska ostron och om fina flatostron och då får jag svaret som fick mig att nästan ramla baklänges.

-Nej du vet vi tar inte in dem nu för vi säljer så lite så här års. svenska ostronen kommer till sommaren, då folk har semester sådär i juli och har tid att öppna och äta!

NEJ!