måndag 16 november 2026

Vad sägs, oxkinder 82 grader i 24 timmar sedan brässerade i en mäktig så.

 


Limmigheten på läpparna efter en sås är ett bevis på kärlek i köket (ända mätbara sätter!)

Det var mycket kärlek igår när vi åt rödvinsbrässade oxkinder och potatismos.

Kinderna fick först en stekyta i en väldigt het panna. Fick svalna och sedan fick de gå i vår sous vides i 24 timmar på 82 grader.


Såsen bereddes av lök, selleri, morot, vitlök som bryntes rejält. Fem deciliter rödvin fick koka ihop med rotsakerna tills en och en halv deciliter återstod. Späddes med buljongen i vacpåsarna och med lite extra demiglace, Silades, fick koka ner ytterligare, salt och blankades av med smör innan kinderna försiktigt lades i bara så att de blev uppvärmda. Serverades med hemlagat mos. Limmigheten mot läpparna total - massor av kärlek.



Missa inte Konstnärsklubbens auktion på onsdag. Visning redan i morgon tisdag

Min blygsamhet förbjuder mig, men jag säger det ändå. För andra året är det jag som är auktionist. (blinka lite om du vill att jag ska slå klubban liiiite snabbare)
NEJ förresten, jag är omutlig!



Förra veckan hade jag förmånen att gå genom Klubbens rika arkiv av bilder som ledamöter, några sedan länge borta, skänkt. Hittade en rad "gobitar" som jag själv gärna hade önskat till min samling.

Nu bjuds de ut till högstbjudande på torsdag klockan 18 jämte en hel rad konstverk av hög kvalitet.
Förhandsvisning på tisdag mellan klockan 12 och 17 och på onsdag mellan 12 och 18. Auktionen börjar direkt onsdag klocka 18xxx

Jag har själv med två verk, pastell på papper, båda från bron i Grez sur Loing mot Nemours (glas och ram) bilderna 18.5 x 25 cm.

Det går att lägga ett bud redan nu till lager@tabberaset.se eller på mitt Messenger 






torsdag 12 november 2026

Pannkakor, mandelcroissant, LIVS och lingon

 

En bullig ugnspannkaka med vetemjöl från Hallens Kvarn i Kilafors


Såna här grådaskdagar med en temperatur som varken bär eller brister och ett middagshumör som är blankt så är pannkaka en utväg och LIVS ett sätt att muntra upp.
Börjar bli alltmer "allergisk" av industrimjöl och väljer hellre mjöl från mindre kvarnar som är malet av ärligt spannmål (dvs utan konstgödsel och bekämpningsmedel).
LIVS har butikshyllorna fyllda med dessa alternativ och inte bara spannmål utan dagliga leveranser från smågårdar av både grönt och kött.  Mår bättre av att handla där än hos matkedjorna. Småskaligt och godare. Det är som mitt eget odlade gröna. Lågavkastande i jord som jag vet vad den innehåller och med mycket mer smak.

Tabberaset med pain au chocolat på LIVS

Mandelcroissant signerad Sebastien Boudet

Grådaskdagarna är pannkaksdagar liksom måndagar...alltid ugnspannkaka. Alla i familjen sprutar åt olika håll om måndagar, men samlas till slut i god tid för ugnspannkaka med fläsk, bacon och lingon. Kvällen är vi upptagna av körrep.
Andra grådaskdagar fikar vi på livs med surdegsfralla ost och surkål, kanske med en eller annan pain au chocolat eller en mandelcroissant. Vi förpassas till Frankrike i ett ögonblick.


På landet är det inte sällan som vi dukar upp en 
pannkaksbrunch med eld i vår stora vedspis.



Vi har blivit storförbrukare av Hälsinglands röda guld.
Just så här års har vi 15 kilo i frysen...det går åt.











onsdag 11 november 2026

Kastanjeallén i trädgården på Pensionat Chevillon

 

Kastanjeateljén om dagen i september 2024

Jag hade egentligen jobbat färdigt den där dagen i januari 2025. Det var nästan svart ute under träden, ett månsken strilades som ett ljusschakt mellan kastanjerna som bildar allé från ateljén ner till stranden av Loing.

Hade ätit middag och läst dagens bok som jag hämtat från Chevillons rika bibliotek. Ensam på hela anläggningen och klockan slog 23. Skulle jag eller inte?

En längtan efter att se dagens bilder, eller snarare allt, jag dittills gjort. Har för vana att sätta upp på väggen för att se dem tillsammans. 

Gick ner från min lilla lägenhet "Julia Beck" och till den förträffliga Bonnierateljén. Hejdade mig precis när jag låste upp dörren. Det hände saker i den där kastanjeallén som för all del är dramatisk även dagtid, sommartid och vintertid, men nu, med vintermånens kalla ljus och de varma skuggorna, magiskt. 

Gjorde en snabb skiss för att inte förlora ögonblicket och sedan nästa ögonblick hela natten varefter månen flyttade sig. Hittade det emblematiska och tog med mig hem till ateljén på hemmaplan. Sysselsatt mig ända tills det inte finns mer att hämta, åtskilliga pasteller, åtskilliga förenklingar och färgförvecklingar.






Första skissen den där natten i januari 2025

Väggen just nu den 10/11 -26 i hemmaateljén

Uppdaterar med några fler.


Etat I Påbörjad i november 2026.
















Smärtsam roman om Sigrid Hjertén

 


Jag vet ju hur det slutar för Sigrid Hjertén, ett stort konstnärsskap ändar i lobotomering på Beckomberga. Rummet beskrivs i inledningskapilet i "Vidunder, en roman om Sigrid Hjertén" (Bookmark 2026) av Ulrika Ewerman. Sterilt, hotande, ovetenskapligt och man känner doften av eter och död. Två veckor efter lobotomeringen av Sigrid slutade hennes liv.

De sista kapitlen i boken lade jag först åt sidan. Lät dem vänta, alltför smärtsamt att läsa. När jag väl tog mig före var det sent om natten. Fruktansvärt berörd. Smärtsamt.

(Från 1944 fram till 1969 lobotomerades över 4500 svenskar på sinnessjukhus, många dog efter operationen och de som överlevde kände inte igen sig själva ens.)

"Vidunder" är en fiktiv roman, trots det med många igenkänningar. 

Just nu många Hjerténmålningar ute till försäljning. Åmells som på bilden (gå och se!) och på Stockholms auktionsverk,

LÄGG ETT BUD PÅ MINA BILDER SOM GÅR UNDER KLUBBAN DEN 18 NOVEMBER


 LÄGG ETT BUD

Konstnärsklubbens årliga auktion

Förhandsvisning Smålandsgatan 7 den 17 november klockan 12-17 och den 18 november klockan 12-18.

Auktionen börjar den 18 november klockan 18 xxx

Jag har med två verk, båda från Grez Sur Loing "Från bron mot Nemours" (pastell ca 18,5 x 25 cm, glasade och ramade).

Lägg ett bud redan idag så tar jag med mig till auktionen (jag är kvällens auktionist). Skicka ditt bud till lager@tabberaset.se eller över Messenger.

Verken avhämtas direkt efter auktionen eller påföljande lörd/söndag. De kan också skickas mot kostnad.


BILD 1

BILD 2




fredag 2 oktober 2026

Christa Pikes dödsstraff som gick åt helvete jämte allt annat statligt mord

 Det finns inga som helst vetenskapliga bevis för att dödsstraff förhindrar andra från att begå brott. I själva verket föder dödsstraffen vårt behov av hämnd och vedergällning. Öga för öga och tand för tand står det på tre ställen i Moseböckerna. Gandhi sa vid något tillfälle apropå detta att om vi ska följa dessa bibelcitat så kommer snart alla att vara blinda och sakna tänder.


I Sverige insåg vi dödsstraffet som verkningslöst redan i början av förra seklet och vi avskaffade straffet i fredstid genom ett riksdagsbeslut 1921 efter sista avrättningen 1910. I Regeringsformens andra kapitel §4 står det sedan 1975 att "Dödsstraff får ej förekomma" ens i krigstid. USA och Japan är de enda av demokratiska länder i världen som fortfarande har döden på straffskalan.


Ser nu på rapporter från USA hur ledande politiker dividerar om den fruktansvärt misslyckade avrättningen av Christa Pike som nu ligger svårt skadad, men fortfarande vid liv på Vanderbilt University Medical Center i Tennessee, enligt specialister förmodligen med hjärnskador efter det tortyrliknande avrättningsförsöket där bödlarna sju gånger stack henne i armen för att hitta en ven att spruta in en avlivande dos pentobarbital i hennes kropp. Efter första dosen ropade hon med hög röst att armen kändes som att den skulle sprängas och om det verkligen skulle vara så. Bödlarna sprutade då in en ytterligare avlivande dos, men Christa Pikes hjärta fortsatte att slå och hon andades med rossliga andetag.  Avlivningen avbröts och ambulans tillkallades.


Biull Lee är guvernör i Tennessee och han har stoppat alla vidare avrättningar från och med nu och vidare året ut i väntan på utredning om vad som gått fel. Han hade makten att  benåda Christa Pike som suttit i dödskorridor i över 30 år efter ett bestialiskt mord på en jämnårig kamrat.


Efter det som hänt ropar nu motståndare till dödsstraffet  och hävdar att staten har brutit mot det åttonde tillägget som ska skydda amerikanska medborgare mot särkilt grymma och tortyrliknande straff.


Fallet med Christa Pike är inte ovanligt i USA. Från 1890 fram till idag räknas 3.15 procent av alla avrättningar kan räknas som "misslyckade" eller ofullständiga". det motsvarar 276 människor som utsatts för omåttligt lidande.


Tidigare har några stora läkemedelsföretag som tidigare levererat avlivande giftblandningar till slut vägrat dessa leveranser då de ansågs oetiska att användas vid dödsstraff. Pentiobarbital har även tidigare visat sig "ställa till problem". I vissa stater har man därför börjat använda sig av nitrogen hypoxia, det vill säga kvävning med kvävgas med svår ångest och ett utdraget lidande som följd.


I min bok "Utanför normen" (bokförlaget Mormor) har jag med ett kapitel om gasningen av Caryl Chessman, mannen som satt i dödscell 2455 i San Quentin och hur den påverkade mig som barn. Jag var i början av skolåldern och ljudade fortfarande nig genom artiklar om den vedervärdiga avrättningen som skedde också mot Chessmans nekande och han fördes flera gånger mot gaskammaren men avrättningen sköts upp om och om igen. Han satt till och med fastspänd för gasning i kammaren. En ren och skär vidrig tortyr både vad gäller väntan och avrättningen med gas.


En studie gjord av National Academy of Sciences pekar mot att så många som 4.1 procent av de som fått möta avrättningsdöden i USA har fått göra det trots att de varit oskyldiga. Det betyder att 70 människor av 1680 amerikaner som avlivats av staten varit helt utan skuld. Ännu fler har friats från dödsstraffet efter lång tid i dödscell sedan det påvisats att de är oskyldigt dömda och där har DNA använts med stor framgång. Över 200 fångar har släppts efter långvarig väntan i sina dödsceller.


Inte för att det råder något tvivel om Christa Pikes skuld, men till vilken nytta ska hon tagas av taga av staten. Förvirringen har alltid förfört tillskyndarna av dödsstraff precis som förvirringen gjorde med oss svenskar under lång historisk tid och under kyrkans och prästernas ok. 

Uppfattningen har varit att ett helt folk skulle förklaras skyldigt guds straff om inte våldsverkaren avrättades. Kvar i detta märkliga gränsland mellan tro, skuld och straff, mellan öga för öga och tand för tand, befinner sig fortfarande människor på den amerikanska kontinenten. Jag upprepar alltså att ingen stat kan ta sig rätten att avsluta liv. Tyvärr och märkligt hör vi nu under senare år hur borgerligheten basunera ut att det är dags att se mer till  brottsoffren och att dessa som en slags hämnd och tillfredställelse ska sonas genom att ge buset längre straff i fängelse och att det ska hindra andra från att begå brott. Ni som fortfarande ropar på hämnd och upprättelse kan ju ta er tid att läsa min bok "Döden i skogen" (Ersatz) som är en kartläggning över dödsstraffets historia i Sverige, offentliga avrättningar och delinkventernas egna berättelser.