Ur resväskan drog hon upp flera olika - mina älsklingsflingor med socker och kanel och flera olika med knasig färg.
Ja, jag vet, det är helt galet, men varför kan man inte få ha lite galna morgnar i mjölk från Yerseykor hos Kajsa Karlsson på Antuna.
Långt tidigare, i slutet av 60-talet och början av 70-talet satt jag som nitad vid symaskinen och sydde allt mellan skjortor, byxor och ulljackor med foder.
Med tiden lade sig det där intresset, varför vet jag inte, men så blev det.
Skjortor är speciella - jag har svårt med illasittande, det där jävla modet med formsytt har jag aldrig gillat, gärna hellre vida armar (sydde en gång en skjorta med väldiga puffärmar och nästan som draperad efter kroppen och med krås) och rejält med utrymme. En annan egenhet jag har med skjortor är att de ska ha tvära slut en bra bit ner på skinkorna, ingen form där heller i akt och mening att de ska hänga snyggt och se klätt ut även om man låter skjortan hänga utanför byxan.
Skissade på en del modeller där bröstfickans placering är jäkligt viktig och skjortkragens storlek och form på snibbarna, antingen rejält ivägstickande eller snyggt avrundade.
Jag tog med mig skisserna till ett litet skrädderi i Patong, Thailand, som jag tittat in till tidigare. Diskuterade med skräddaren som sa att allt skulle vara klart om några dagar.
Redan dagen efter kom han hem till mig för en provning och för mina synpunkter. efter tre vändor och två dagar var de klara. självklart hade jag tagit det absolut bästa bomullstyget till mina skjortor.
Idag strök jag en av dem för veckan som kommer - lite lustigt, en 25-åring som gått i tvätten över 500 ggr, och ser ut som ny. Jämför med en köpeskjorta från förra året från Dressman och som redan fransat sig i sömmar och blivit anskrämligt sliten i nacken.
De här, mina desgnade skjortor från det lilla skrädderiet i Patong är i kvalitet fullt jämförbara med några skjortor jag har från 50-60 tal från Algots som jag ärvde av farsan och tvättar och stryker och bär än idag.
Jo, en sak till, har några minst tio år gamla skjortor några från Oscar Jacobsson och några från Eton. Också dessa håller, men kostar ju skjortan vid inköp.
Vi har inte setts på långt över ett år. Känns väl lite sisådär att inte se ett av sina barn på så lång tid. Kärlek i morse när hon kom med flyget - samma underbara tjej som vanligt. Hemma i nästa två veckor nu. Rissoppa, leverpastejsmörgås, kaffe, och stekta dumplings hemma hos morsan tillsammans med Alma och August, alla de tre senaste ungarna samlade, mysigt.
Ytterligare ett önskemål är korv stroganof, så det får det bli i veckan. Känner igen det där när man varit borta från Sverige länge, de där smakerna som får en att känna tillhörighet - för mig var det !"svenskt kaffe" efter Londonåren. Semla och svenskt kaffe.
Jag har en fäbless för det absolut onyttigaste (ibland). Med sig i bagaget hade Lovisa tre paket frukostflingor från närbutiken i Brooklyn, härligt självlysande och bäst idag till lunchen, en skpål med fet mjölk och amerikanska flingor med marshmallows. Det är det där havregrejset som gör att de framstår som allsidig kost och nyttigt.
Påminner mig om ett paket cig jag köpte i Kina. Istället för varningstext stod det översatt "Rök mig, det är bra för dig". Men de här flingorna var ohyggligt goda...så det så!
MEN, så blir det alltid lite över som skrumpnar något - alltså som blir ännu bättre i smak trots att de ser förjävliga ut - de ligger där i grönsakslådan och för ett otränat öga utgör en ganska trist syn, men för mig en tillgång.
Samlade i veckan ihop till en soppa. Där låg en trött purjo där det gröna vissnat, en gul lök vars yttre lager kändes svampig men som var utmärkt skalad, fyra morötter fortfarande hårda men rynkiga, tre tunna vårlökar som hängde, några palsternackor som tristat till sig i tunnänden och mörknat, en kvarts rotselleri med gulnade skärytor. Färsk spenat i en påse som jag lade i iskallt vatten för att färska till sig.
Skalade, skar bort, rensade och förvandlade allt till mindre bitar. Glansstekte i järngryta och hällde över hönsbuljong (tryckkokar skrov, hals och gump hackat i en timme med lök och rotsaker lite då och då och silar och fryser in - har alltid denna hemkokta buljong att ta till).
Så fick det puttra i grytan tills helt mjukt. Körde på med stavmixern så att det slätade till sig helt och hållet. Nu tog det sig och ångorna var fantastiska att andas in. I med flera nävar av den urkramade nu spänstiga spenaten. Konsistensen ska vara matig, soppig och bekväm i munnen. Salt eller fisksås att smaka av med (fisksåsen ger en större umami och hjälper rotsakerna till ett djup.
Samtidigt rostade jag skalade sesamfrön, pumpakärnor och solrosfrön som blivit över och som låg resterande i trasiga påsar i förrådet. Rostade ganska hårt att serveras vid sidan om till var och en att ösa i soppan efter smak.
Där i kylen, längst in, hade gömt sig en förpackning skalade räkor i spad. Bara några dagar kvar före bäst, så några matskedar fick toppa varje portion.
Så låg där i brödfatet en halv baguette som torkat betänkligt. Skar i tunna skivor och bredde på riktigt smör, en snabb vända i stekpannan att ha till. Mjuk varm soppa med len konsistens, djup och mycket smak, knastriga rostade fröer, saltiga räkor och matig baguette. Se där, en utrensningssoppa som en smakbomb i munnen därtill mättande.
Mitt nya jag är också att en halvmeter hår klippts bort så här efter fem år. Började som helrakad på huvudet för åtta år sedan och sedan fick det växa långt och ganska böljande. Över en halvmeter till i förrgår.
Då gick jag med bestämda steg till frisören och fick en herrfrisyr. Märkligt nog så var inte skillnaden så stor - alltså jag pratar om känslan inte om utseendet.
Firar 30 års nykterhet i flera dagar. Klippningen var ett sätt att fira, ett annat blir ett AA-möte och igår firade vi med en räksallad till middag.
Isberg (ja häckla mig gärna, men jag tycker en krispig isbergssallad är oöverträffbar), söt spetspaprika, vårlök, schalottenlök, smörstekt ostronskivling (i smör från Antuna) som får rinna av ordentligt på papper. Hårdkokta ägg och så ett gäng handpillade räkor, ordentligt för räkor ska vara huvudingrediensen i en räksallad. Dressat på tallrik med en hemslagen klassisk majjo (med lite mer fransk senap än brukligt).
Väldigt gott med nybakade bröd till. Som dessert en härlig Camembert de Normandie (au lait cru) från la Recerve des Cremiers.
