onsdag 26 januari 2022

Hetta i middagen och kaoniew som bas

Rostar torkad chili i torr panna

Jag är inte så förtjust i maten som serveras på thairestauranger.  Anpassade i sälta, hetta, syra och de smaker som ska sticka ut och rulla runt i munnen. Ofta spetsat med monosodaglutamat som ger en metallisk känsla i munnen och rätterna är också utdrygade med råvaror som inte hör hemma i en thairätt (industriskurna "wok-grönsaker" mest innehållande en av världens mest besprutade grönt; paprika)

Köttsallad med lök, vitlök, fisksås, salladskål, skivad 
entrecote, fisksås, chili och palmsocker

Hemma äter vi bättre, trots att jag inte är någon "thaikock", så menar jag mig ändå veta en hel del och ha en ganska så fördjupad kunskap i ämnet.

Kycklingvingar bakade i ugn efter att ha marinerats några timmar

Jo jag tar genvägar också, som för några dagar sedan då jag körde "kladdriset" i micron istället för att ånga det efter alla konstens regler.

Somtam på morot och kålrot


Annars håller jag mig till den thailändska smakpaletten. Nam prigbun att doppa riset i


tisdag 25 januari 2022

En söndagsmorgon värd namnet med lockande doft från köket av våfflor


I mitt liv finns Kristina, hon är inte bara min närmaste vuxna utan också den i mitt liv som håller mig utanför katastrofer och förmår ge mig insikter. Sådana som jag förr bara låtit fladdra förbi.  Dessutom allt det där i gemenskap oss emellan med allt det innebär.

I söndags morse sov jag. det gjorde August också. Vi fick förmånen att vakna av den där karaktäristiska doften av nybakade frasvåfflor och nybryggt kaffe. Våfflorna toppade med vispad grädde och bär från Hälsingland.

En våffelsöndagsmorgon att minnas.

söndag 23 januari 2022

Kallt men skönt och vita hjortar i blickfånget

 


Det var kallt i vinden idag. Vi gick en skön runda med Assar, i svag motvind. Där uppe i skogsdungen låg de och tryckte, dovhjortarna. Kicki såg en liten rörelse, en präktig krona som rörde sig bakom snår av slån, gled fram. Så gick det snabbare, ett elegant hopp över stängslet mot hästarnas bete. Assar fick upp dem och blev naturligtvis som tokig i långa spårlinan och väckte som en galning trots att åkern buktade så att han egentligen inte såg.

Hornen tillhörde en stor vacker vit hjort ställde sig alldeles i kanten på åkern och tog sedan ett nytt seglande hopp över häststängslet. Det blev med ens stor rörelse bakom slånsnåret och ut studsar en hel flock hindar. I flykten om fyrfotahopp tog hindarna täten och långsamt satte den vita hjorten med den stora kronan iväg efter precis som att han ville vara säker på att alla var med. Kronan hade svagt utvecklade skovlar så man kan väl tro att hjorten var en 3-4 år kanske. 

Det finns en hel del vita hjortar här upp. Jag har sett dem förr och Assar känner inte sällan deras närvaro. Men det är alltså inte albinos utan en variation. De föds "i originalfärg" men blir sedan ljusare och ljusare med stigande ålder.

Nu ligger Assar här bredvid och snusar, sömnjagar under tyst gläfsande och ryckningar i benet. Ute efter den vita hjorten?

Idag var det Kicki som bokstavligen drog ut mig på en kvartmilsrunda. Alltså, promenera? Hur kul är det? 

Så känner jag varje gång, och bara att klä på sig allt för att inte frysa ihjäl är en prövning. Idag värt alltihop - drar jag mig till minnes alla promenader vi gjort så är det värt alltihop varje gång hon "tvingar" ut mig. Borde vara mer tacksam för det än jag visar - väl ute bjuder ju verkligheten på de mest fantastiska äventyr och upplevelser och det är en nåd att få uppleva det med henne!!!!

fredag 21 januari 2022

Att ta reda på allt

Har precis skrivit en matkrönika om Astrid Lindgren som kommer att publiceras frampå vårkanten. Jag var hemma hos Astrid och hon säger, "Jag har aldrig överflödat med maten".

Allt i betydelsen att ta vara på allt.

I veckan köpte jag ett stycke kött, färsk grisnacke. Den har räckt till två rejäla måltider för mig och August och sedan också tunt skivad till åtskilliga mackor - lite salt, lite majjo och så ost (skitgott).


Tryckkokte köttstycket i över en timme med stjärnanis, en chili, en gul lök. Lät kallna och skar sedan i munstora bitar som jag hårdstekte. Stekte sedan lök, chili och kålsallad i olja och dressade hett med lite ostronsås. Värmde Udonnudlar. Det blev fantastiskt.


Igår skar jag bitar av köttet som jag blandade i lök, vitlök och chili som fått steka på låg värme en halvtimme. Så i med franska vita bönor och buljongen från tryckkokaren som silats och reducerats. Förstärkt med några kvistar timjan. (se bilden)


Se där, en riktigt god måltid och inte överflödat utan tagit reda på allt.

onsdag 19 januari 2022

Covidstress - Bara Assar är cool.

                                                                                                     Foto: KE

 Visst är det stress. Kalla mig hypokondrisk, det är okej, men jag tror de flesta är hypokondriska idag, en hypokondri framkallad av den här jäkla pandemin. Att vakna varje morgon och känna efter "är det inte lite trötthet bakom ögonlocken, kanske liiite feber, tjock bakom näsan. Få se nu om jag sväljer, visst smärtar det lite."

Eller andra i familjen - hallå jag känner mig förkyld. "Testing, Testing, Testing" tjo där rök fyra gånger 68 kronor, första gången, andra gången och nu vet i helvete för vilken gång samtidigt som det går rykten om att dessa tester inte är att lita på. Jäkligt förvirrande och till slut så vet man inte riktigt på vilket ben man ska stå.


Så har det varit i snart två år och allt blev tidigt förstärkt av kön till de där sprutorna som man räknade ner tiden till. Allt medan kamrater insjuknade och en och annan lades i respirator och några dog. En jäkla stress alltså. Samtidigt som några i bekantskapskretsen visar sig så pantade att de vägrar vaccinera sig. I A,s skola är 20 lärare hemma och 122 elever. Nu blir det "testing" igen.


Står knappt ut med det här och känner feberångor ur kroppen, tar tempen...36.6; HELVETE!

Detta är terror som framkalla hypokondri hos de allra flesta. Ett tecken på ett fullständigt vacklande samhälle där folk krossas genom den skapade osäkerheten.

Tröstar oss med Assar som bara tar det lugnt. Världens ballaste hund!

Nu ska jag bli som han!

Udon-nudlar med långkokt gris och chilibuljong


Jag är lite förtjust i Udon-nudlar. Men det går i perioder. De har ju så mycket karaktär att man lätt kan tröttna. Men idag njöt jag och A dem. Mest då vi hade en karré i kylen att ta om hand. Lade hela köttstycken att marinera i en sås av soja, honung, chili, fisksås, buljong, korianderfrö och riven ingefära och vitlök.


Körde köttstycket helt i tryckkokare med en gul lök, fyra vitlöksklyftor, tre stjärnanis, pepparkorn. Efter en dryg timme efter första pyset (jo jag har en gammaldags tryckkokare som är skitbra) tryckutjämnade jag och tog upp köttet som då nästan föll isär. Reducerade buljongen till hälften och silade.

Stekte salladskål med lök och kryddade med ostronsås, Hettade upp nudlarna i kokande vatten (2 min exakt). Serverade med den heta buljongen, hett, gott, mättande.


Tycker du nudlar är sådär lagom spännande? Följ den här länken till allt jag skrivit om nudlar.

tisdag 18 januari 2022

Stångkorv eller "stånkkorv", hursomhelst ffg sedan 70-talet!


Jo jag kommer ihåg smaken och har kunnat framkalla den när som helst och det där tuggmotståndet, löken till och ett lösstekt ägg. Så blandar man ihop allt med stekt potatis, svartpeppar och röda inlagda betor.


Det blev ett sådant fint återseende idag när jag och August festade loss på stångkorvar tillredda efter alla konstens regler. Viktigt att föra smaken vidare till nästa generation och A är precis som jag själv vad smak anbelangar och njuter verkligen at det gamla bondekökets älskade rätter - mer än husmanskost.


Det finns lite olika uppgifter på vad namnet stångkorv kommer ifrån. Det minst trovärdiga är att man stånkade fram korven (vilket är det man gör). Det mer trovärdiga är att namnet "stång" kommer efter stången som man stånkar korv med. Det vill säga den stång som via en en kolv och hävarm pressar in korven i sprutan som sedan fyller fjälstret. Mest troligt är enligt SAOL att namnet kommer från den stång som koven hängdes på efter stoppningen för att torka.


När det gäller stångkorv är verkligen fjälster en adekvat benämning på korvskinn för det är fornnordiska och betyder gömsle. Och här pratar vi verkligen om att gömma bort sådant som man helst inte presenterar på en tallrik, i alla fall inte utan en viss vämjelse eller vad sägs om djurets senigaste bitar och om hjärta/lungslag. Sedan blandar man ut det hela till max med korngryn. En traditionell stångkorv har bara 22% köttinslag och det var en stor andel när den lagades under slutet av 1600-talet och vidare under 1700-talet då de allra flesta levde på grynmat allenast.


Närmaste släktingar till stångkorven estmerar både jag och A å det vildaste nämligen isterband och grynkorv.

Jag har skrivit massor om korvmat här på bloggen.