fredag 20 mars 2009

Gaeng pha ngua och jackfruit som kanom wan


Den 21 februari var det senast, nu som om det inte var något arbete alls lagade Rodjana en Gaeng pha ngua till middag. Sist i februari på griskött, idag på den finaste entrecote och med okras som redning.Dessert blev jackfruit i sockerlag med krossad is! Så slutade vår matvecka om man anser att veckan börjar i morgon lördag, arbetsveckan slutade idag i alla fall. Nästa vecka är resvecka, kul.

Påskfjädrar ska vara dödplockade



För sexton år sedan gjorde jag ett inredningsjobb för någon tidning, minns inte vilken, men det var till påsk. Då besökte jag den enda svenska tillverkaren av påskfjädrar. Ett företag som köpte kalkonfjädrar att själva färga. Bara en ytterst liten exklusiv serie fjädervippor tillverkades av gås.
Jag tog fram den gamla artikeln och fick mig till livs den terminologi som användes:
”Flats” är långa fjädrar. ”Marabou” är ulliga som kommer från fågelns gump. ”Mollen” är mer spänstiga och tagen från bröstet.

Ur intervjun med företagaren som förser hela landet med svensktillverkade påskfjädrar saxar jag lite av vad som sades:
"Gåsfjädrar använder jag bara vid elegantare bindningar, de är mer graciösa och då använder jag också inslag av fjädrar från tuppars nackar eller från pärlhönsbröst. Dessa fjädrar tar jag från Kina eller Vietnam. De blir som små konstverk."
Företaget importerade all fjäder att färga och binda till påskvippor. De svenska slakterierna fjädrar kalkonerna industriellt vilket innebär att man kör fåglarna i något som liknar stora betongblandare md gummidobbar som rycker bort fjädrar och dun. (Så görs med all kyckling vi köper)
"Vi köper fjäder från Canada och Israel, där handplockas fjädrarna från de slaktade fåglarna. I tumlare trasas nämligen fjädrarna sönder och går inte att använda."

Isterband med syra och rök

Ett isterband utan syra är som kärlek utan kyssar...eller hur nu är om man ska travestera det här med grädde och kaffe.
I alla fall så har industriisterbanden befriats från syrakultur för att tydligen "folk" inte tyckte om det. De isterband som säljs vakumförpackade som "äkta småländska" har vare sig varit i Småland eller är äkta vad gäller smak och innehåll - det är simpel grynkorv helt enkelt.
Så var inte isterbanden vi åt på Edsbacka Bistro idag utan riktigt syrade och med en tydlig rökning, kanske till och med i överkant vad gäller det sistnämnda. Stuvad potatis till - väldigt bra och gräddig.
Vid dagens lunchbord intogs tre isterbandsportioner, en gäddqueneller och en lammbitoks med paprikakräm. En värdig avslutning på veckan.
Nästa fredag äter jag i New Orleans innan jag flyger hem.

Uppe i smöret - sista avsnittet - Väddö gårdsmejeri

Jag vill visa på alternativen till "okeysmöret" i affären och kanske uppmuntra folk till att ryta ifrån och kräva det där goda, lite bättre, lite smakrikare, mer hantverksmässigt framställda smöret. Se det Åländska som jag pratat om. Dubbelt så dyrt och dubbelt så gott.
Ett annat smör är det från Väddö gårdsmejeri och familjen Edlund som jag beöker i det sista delen i min lilla trilogi med reportage om smör. Ladda ner avsnittet här genom att trycka på "Lyssna" eller ratta in P1 och Meny i morgon eftermiddag och lyssna på reprisen direkt 16:03.