Nu är det banne mig höstkant på tillvaron, trösken dundrar förbi huset och det är helt betagande

August har väntat på trösken sedan vetet var grönt, hela sommaren, typ: "Kommer inte tröskan snart". Nyss kom den, för bara några minuter sedan dundrade den förbi Lugnet i det första taget mellan Paradiset vid järnvägen och Älvsunda gård vid Älvsundavägen.

Hela luften fylls av tröskdamm, men luften är ändå hög, klar och ren.
Kommer nog vete på åkern nästa år igen, sedan hoppas vi här hemma på ett hav av lin, men blir nog raps eller ärtor.