onsdag 30 maj 2007

Linne i Radio (del fyra)


Tabberasets uppmärksammade serie om Carl von Linné rullar vidare i Meny. Torsdag 10:03 i P1 SR går resan till matbordet på allvar - maten hos Linné på hans tid berättad av en "invandrare", nämligen den lille svarte slavpojken Badin från S:t Croix som Lovisa Ulrika fick som present och som hon genomförde ett rent Alva Myrdals uppfostringsprojekt med. Tanken var att se "hur en vilde från djungeln betedde sig i den upplysta världen om han fick fria tyglar".
Jag låter Badinl berätta om maten vid ett värdshus han återvänder till som vuxen, han slår sig ner vid bordet, ropar till köket, munnhugger med bordsgrannen äter och berättar om minnenas mat, minnesmästaren Badin.
Tabberaset i det egna Linnéanska odlingslandet.

Lyssna på det direkt i radio 10:03, repris 00:03 och på lördag 16:03 eller ladda hem HÄR! I 30 dagars arkivet finns också de tre tidigare programmen i Linnéserien, om den lappska resan och resan till barkbrödens Dalarna.

Exploderat RÖTT


På bara några dagar exploderade min vallmo.Vi fick lite tid över - jag och ungarna - för att gå till trädgården och så lite bruna bönor i min 1700 tals kålgård. Där, i perenna rabatten hängde de nu - de röda "näsdukarna". Förvisso återuppståndna sedan i fjor, men då var de bara året gamla så nu är växtkraften enorm och "pupporna" stora och håriga, blommorna fladdrande blodigt vackra vajande i vinden.
26 maj

Den heter Papaver pseudoorientale, papaver är släktnamnet och pseudoorientale är artnamnet (familjenamnet är Papaveraceae) precis så som Linné ville ha det.



Artnamnet pseudoorientale har med identitet att göra. Den vallmo man kan se i orientaliskt varma länder kan inte växa här med gott resultat varför den här jättevallmon kalla Pseudo som betyder "falsk" och orientale är ett artepitet. Falsk vallmo från Orienten alltså.

BB-gräsänkling med två tjejer



Det finns ingen annan lösning och en förälder behövs både här och där.
Storasyskonen har sitt och var hyggliga att ställa upp de första dygnen - nu får jag vara hemma och ta vid. Båda tjejerna är så tagna av lillebror Lyons ankomst att de inte ens orkade upp i morse och gå till dagis och skola - så kan det bli ibland och får också vara.
Rodjana och lillebror Lyon är kvar på BB där båda får ladda batterierna efter den långa förlossningen. Båda mår prima idag. Kanske kommer de hem i morgon redan.

Hemma förberedde vi en middag för dagisets internationella matdag senare på kvällen - en tradition som säkert har över 20 år på nacken. Vårt dagis kan inte tävla med grönytor, klätterträd och naturnära omgivningar då det ligger mitt i ett av miljonprojektens asfaltsdjungler, beryktad Servicehuset i Sollentuna.
Deras bästa konkurensmedel heter pedagogik och det är ett lysande dagis, dessutom en av de få platser där intergrationen är långt gången mycket tack vara personalen och ledningen.
Hur det visar sig?
Jo bildligt med en svensk flagga inne i korridoren och osynligt med en sanslös blandning nationaliteter vars barn agerar helt gränslöst visavi varandra och drar åt samma håll oavsett religion, hudfärg, ekono0mi eller föräldrar. Det är ett exempel som borde studeras av dem som vill nå en liten bit längre på integrationsvägen än statsmakten lyckats genomföra i landet i stort.
"Frk Erik med gitarren dirigerar med hela handen"
Barnkören blir bara bättre och bättre!
Föräldrarna ur barnens perspektiv och alla hade de kamera

Internationell matdag - det är det en gång per år och då får alla som ska börja nollklassen i höst ett diplom av "chefen" och en bok att läsa på sommarlovet.
Allt för sent kom jag på att ta bilder, därför var det mesta avätet ochy bortdukat


Bordet dukas med medhavda rätter från jorden alla hörn och föräldrar tar det superseriöst och lägger manken till med nationalrätter.
Mina småbarn är ju svenskthailändare så det fick bli en "Paa low gaj" med ris och nam prig pau.
Inte helt utan komplikationer och jag fick den bara att "likna" den som Rodjana gör med bravur - helst använder hon fläsk, men det kunde jag naturligtivs inte laga idag då den skulle serveras internationellt....ni förstår varför. Därför blev det kycklingbitar istället.
Hyggligt gott blev det i alla fall och starkt om man la till nam prig pau. Och i alla fall sa barnen det...alltså mina solidariska barn:
Vad var det som var godast?
-Pappas mat!
-Och Etiopiska piroger med köttfärs.

Själv föredrog jag melanöstriska rätter, alla olika slags dolmas, alla gryn och risröror med persilja och lök och de afrikanska, små fyllda piroger och annat smått och gott som bakade degbullar från Kongo, stora, söta, friterade.

Och storasyster Liva var där och med telefonkamera. Hon minns sina egna internationella matdagar på ett närliggande dagis som stora och dignande.

Så sjöng ungarna, bland alla klassiker så dök Almas egenkomponerade låt upp i barnkören och i arrangemang av frk Erik.:

Hej lilla pappa
vill Du ha en Skunk
vill Du ha en Skunk
Ja eller nej

Hej lilla mamma
vill Du ha en ros
vill Du ha en ros
Ja eller nej