fredag 31 mars 2017

Lyckliga i marsgeisten, båda två



På åkrarna utanför, 52 ha. Igår kväll Bläcku, bara läten, för mycket skymning för att se. I morse star-äur och marsgeist med snön på tvärs. Assar är den ende som inte bryr sig. Vem bryr sig? Stretade han lycklig mot vinden. Han är banne mig alltid glad och ska nog bli ordning på vad det lider.
Men det är det här jag säkert kommer att sakna...men, vem bryr sig?






onsdag 29 mars 2017

Laddar till på lördag, Jesus Christ i Turebergskyrkan



För andra året har jag fått förmånen att vara recitatören i Jesus Christ Superstar och försöka understryka livet i de laddade texterna. Förra årets föreställningar blev omtumlande och medryckande tack vare en engagerad kör och utspelande solister. (har själv övat på att med eftertryck spruta ur mig "pena" i Pontius Pilatus och ge dovhet och upprördhet i stycket när Jesus skickas på korset)
Kom dit! Det ges två föreställningar (se affischen, nedan)!





måndag 27 mars 2017

Köpa anka och confitera är ett lyckligt liv



Alltså, det här med att koka i fett är stor njutning. Några burkar ankfett är nödvändigt i kylen, inte minst för att steka hemgjord blodpudding i, vad annars? Smör? Då förgås allt!

Köpte hem en anka förliden, brukar se när de "reas" ut, då folk över lag verkar ha problem med att köpa hem hela djur och kanske äcklas av att stycka eller kanske helt enkelt inte vet hur man gör.

Låter ankan ligga till sig några dagar. Styckar och tar ur, gnider med vanligt salt och lägger under plast över tid, (12 timmar).
Har redan då tagit skrovet som släpper en hel del fett jämte krås som fått sjuda med en bit selleri, en bit purjo, en lite gul lök, timjan från fjorårslandet, en lite morot, en liten palsternacka. Smältande värme bara. När restköttet lossnar tar jag upp och rensar ur allt ätbart till en liten rillette, (eller till Assar) silar från klarfett och häller över, ställer att svalna. Resten av buljong och fett får skikta sig kallt på trappen med lock så inte räven känner.



Sådär, sköljer av köttet och torkar med duk. Skirar fettet från buljongen och kompletterar med en burk. Smälter långsamt i tjockbottnad kastrull. Lägger så i köttet, brösten överst, vingarna nederst. Svag värme, bara sjuda och får så göra i timmar, försiktigt, försiktigt. Rör i grytan ibland för att inget ska fastna.

Och sådär (igen), när köttet släpper från lårbenen, jaa, då är det så gott som klart.
Kör klyftad potatis i ugnen med tryffelsalt eller riktig pompa (se The Flying Elks kokbok).
Dags att håva upp köttet försiktigt med hålslev och låta rinna av över kastrullen. Lägg på papper på bleck med skinnsidan upp och kör i salamander eller under grillelement tills ytan blir krispig. Tranchera och servera med lite ankfett som sås.

Mer om mitt liv i ankvärlden HÄR

Sen då, när man blivit van med metoden, kör kycklingdelar i ankfett, eller lammläggar (Wow) och inte dumt heller med färskt sidfläsk (jag brukar säga att så fort man confiterar något annat än anka i ankfett är ankfettet förbrukat. När jag confiterar anka är det bara att sila från och använda igen)

söndag 26 mars 2017

Cigarettpaket från Kina




Kanske är det någon som har den läggningen att hon eller han samlar på gamla cigarettpaket från hela världen.
På den tiden jag rökte drog jag i mig världstobak varhelst jag landade.
I Kina har ciggen fantastiska namn som ska locka till rökning.



Håller på att rensa ur gamla memoryboxar (läs historisk ångest) som det står "nostalgi" på.
Som sagt, innan jag slänger så ta en titt, den som anser det är samlarvärde, vad vet jag, hör av sig och lägger som det är värt.






Undantaget! Thailändsk röka som försöker imitera ett västerländskt superröka
Lägg till bildtext


måndag 20 mars 2017

Klibbris, bästa söndagsmaten, även på en måndag

Bakom riset står en blå skål med torkat kött
Mer om det HÄR

Så var det det här med kladdiga riset igen, det en del kallar klibbris och några kännare för kaoniuw.
Det har blivit ganska mycket av den här varan hemma hos oss den sista tiden. Äts av alla i familjen och man får den där beroendeframkallande hettan av prik bun.
(en halv lime pressas på saften och rörs med tio torkade och hårt rostade samt mortlade thaichili. En halv dl fisksås rörs i tillsammans med lite rivet palmsocker - det sista är min smakidé och rundar av hettan något)
Igår hade vi kaoniuw som söndagsmiddag och till serverade vi marinerat torkat kött, en röra på makrill med vitlök, lök, fisksås, chili och lime samt vitlöksstekt skivad lever av anka och kyckling spetsad med färsk mynta.

Kalla Pla Kapong på thai, fisk i burk, ekvivalent med makrill i tomatås.
Mosa fisken med fisksås, chili, vitlök, vårlök och mynta.



Ånga klibbris så här:

Skölj och blötlägg riset på morgonen. Till middag silas riset från i en handduk. Koka upp vatten i en stor kastrull. Ställ ett durkslag över kastrullen. Lägg i riset i handduken och vik tyget över riset.Lägg på ett lock och ånga riset. Kolla med jämna mellanrum så att kastrullen inte kokar torr. Efter 45 minuter är det lagom att kolla riset. Ta en gaffel och se om stora kockor följer med. Riset ska vara kramvänligt, jätteklibbigt och inte ha alltför, men ändå, lite bett. Riskornen ska vara mjuka och följsamma i munnen (sicken beskrivning!)



Det finns en genväg för lyckad kaoniuw, nämligen mikron:

Mät upp så mycket ris som du behöver och skölj. Blötlägg i några timmar (behövs inte, men kortar mikrolängden). Sila från vatten och häll på nytt så det nästan täcker. Ställ den mikrotåliga bunken i mikron och kör en kvart. Fyll på mer vatten om det blir torrt. Mikra kanske tio minuter till på högsta effekt. Kolla med jämna mellanrum. Klibbris har den fördelen att man vet att det är klart även om det är första gången man prövar (se ovan om kramvänlig följsamhet)



lördag 18 mars 2017

När katten är borta vankas korv på bordet



Så här är det att min livspartner inte gillar korv. Enda anledningen är att hon inte vet vad som finns i den och man ska inte äta sådant man inte vet vad det är. Så långt kan man kanske hänga med, men min nyfikenhet på olika smaker och framförallt nya smaker tar alltid överhanden. Gillar jag det inte, eller om det är för "läskigt" i smak så får jag väl spotta ut och lämna, men så diskuterar jag.
Fjälster är ju för övrigt (alltså korvskinn) ett fornnordiskt uttryck för "gömsle". Alltså ett sådant ställe man gömmer undan sådant man inte kan visa upp i "originalskepnad" (mer om fjälster och korv här).

När vi äter middag hemma och det bara är jag själv och barnen vid bordet händer det inte sällan att vi snarrar korv med okänt innehåll. Gärna då sådana vi hittar efter idogt botaniserande i den "östriska" hyllan på matvaruhuset "Pulsen" nästgårds. En hel kyldisk med polska och ryska och baltiska förnödenheter där jag också hittar sådana rariteter som fettgrevar vilka jag första gången i livet mötte på en liten krog, en bouchon, i Lyon som svenskarna brukade dra sig till efter framgångarna i Bocuse d'Or.

Nåväl, när jag som bäst sökte feta kryddiga fläskkorvar, och hittade sådana också, sneglade jag åt sidan och se där, en hel kyllåda med de kanske bästa isterbanden man kan få tag i. Till överkomligt pris (kanske ska tilläggas för det finns en del högpris som konkurrerar) isterband som har kvar sin grynighet i kombination med sin syra, nu till fem kronor styck. Det blev sammantaget fem fläskkorvar och 20 isterband. (Det mesta jag skrivit om isterband läser du här, där du också får en "sai grog" till livs!)

Till isterbanden blev det en resträtt som heter duga. Hade kvar av kålpuddingen från i veckan. Hackade ner den i stekpannan med lite Kikkoman och stuvade med grädde. Låter sämre än vad det är.

torsdag 16 mars 2017

Den är snart här, förbeställ på nätet! Taxi 1251


Tidig morgonpromenad bland vårecken



Tidigt i morse, ut över åkrarna, över Älvsunda, ner över Edsån med ivrig strömstare. Rådjursspeglar som hastigt flydde undan Assar som fick glädjepåslag då vinden låg på.
Spillkråkan karaktär från skogen och så en falk som jag först trodde var en duva i flykten, men som alltså inte var det. Gick så fort att jag inte kunde bestämma eller hinna se.



Som flärpar hänger sånglärkorna över åkern hemma och hela luften fylls av melodiskt kvirrande som gör allt för att konkurrera mot MD80, Jumbo, 737or, Airbus och en och annan Topolev.
Det är lite kul, för jag gillar både "jåglarna" och inflygningen till Arlanda.
Jo, stora "Edsånshägern" lyfte med svensk faunas värsta läte.

Bäverdammen i Edsån ner mot Hollywood, vårt förra boställe




Igår på långpromenaden mitt på dagen hade jag fyra tålmodiga hägrar nere vid våtmarken och så har våra ormvråkar börjat sina vårskrik över de 53 hektaren åker utanför huset.

Så vilsamt inför boksläppet den 28 dennes.

Lovisa och hennes bästa kompis igår kväll efter middagen

onsdag 1 mars 2017