lördag 30 mars 2013

Kvalitetsstunder


Jag gillar att ha kvalitetstid med barnen en i sänder. det behöver inte vara så märkvärdigt, bara att låta det ta den tid som behövs, ibland ett ögonblick ibland hela dagar eller längre.
Som här i vintras, bara en stund på Kafé med Lovisa.

Lokalt på TV i påsk, Tabberaset pratar ägg, ris och bakelser


Det händer ju emellan andra händelser att jag larvar mig i lokalTV, ibland genom egen försorg och ibland genom andras. Nu blev det genom andras till påsk.


Thomas Ardenfors har ett alltigenom positivt magasin som sänder till högtider och traditioner och ibland utan någon annan sporre än längtan efter att göra nått. Jag tror, eller snarare vill mena att denna slags trevlighetsTV är både efterlängtad och därmed också vältittad.


Ladda ner själv och kolla. Jag kommer in ganska sent i programmet.







Stundens ingivelse och vi hamnade på Wärdshuset


Jag förstår ibland inte mig själv. Vi sitter hemma och är sugna på att slippa. Barnens ovecka och vår vuxenvecka och vi funderar och funderar. Finns det över huvud något näringsställe på tre kilometers avstånd värt att lägga pengarna på i tillfället?

Suchi, blä, Pizza, knappast - riktig mat, tänker vi och försöker komma vidare.


Wärdshuset hade min dotter Lovisa sagt omedelbart, men vårt konstaterande dröjer ända tills vi åker förbi.
Och som vi underskattat

Hamnade framför en tallrik absolut perfekt stekt strömming och Ewa framför en alldeles utmärkt och utbyggd fisksoppa. Se där, så enkelt det blev.



En kort resa, men fylld


Mitt i allt. Då det sorglösa var obefintligt efter det allt som skett. Vi tog bilen för en stilla dag i Uppsala. Ofvandahls, domkyrkan, "Vigges" Marias "återkomsten" och en grek som visade sig vara en förflyttning till någonstans i varma dodekaedern.



Märklig, alldeles vid ån och dofter av långkokta grytor, ångande fiskrätter, och kalla röror, retsinerade smaker som hetsade minnet, gjorde en glad, helt enkelt.

Vi delade en enkel måltid där, en halv trappa ner, Ewa och jag, en trapp ner från vägen och in genom en grekblå dörr. Fantastiskt.




Så sparade vi desserten till Ofvandahls där professor Brunius brukade sitta i ett hörn och tentera eleverna muntligt mot kaffe och bakelse. Slitet, inbott, oföränderligt och samma djädra söta go' i "Nappen". Ewa som har en sällsynt stor fäbless för choklad tog naturligtvis en "bomb" innesluten i ett mörkt (och stenhårt) skal.

Vandrade upp till Domen. Gick runt och synade i detalj. Nytt varje gång. Linnés och kungarnas, alla okändas, relikvarierna, höjden, väldigheten och den egna närvaron.

Så nära har jag aldrig gått "Återkomsten" av Anders Widoff.