Mitt i allt. Då det sorglösa var obefintligt efter det allt som skett. Vi tog bilen för en stilla dag i Uppsala. Ofvandahls, domkyrkan, "Vigges" Marias "återkomsten" och en grek som visade sig vara en förflyttning till någonstans i varma dodekaedern.
Märklig, alldeles vid ån och dofter av långkokta grytor, ångande fiskrätter, och kalla röror, retsinerade smaker som hetsade minnet, gjorde en glad, helt enkelt.
Vi delade en enkel måltid där, en halv trappa ner, Ewa och jag, en trapp ner från vägen och in genom en grekblå dörr. Fantastiskt.
Så sparade vi desserten till Ofvandahls där professor Brunius brukade sitta i ett hörn och tentera eleverna muntligt mot kaffe och bakelse. Slitet, inbott, oföränderligt och samma djädra söta go' i "Nappen". Ewa som har en sällsynt stor fäbless för choklad tog naturligtvis en "bomb" innesluten i ett mörkt (och stenhårt) skal.
Vandrade upp till Domen. Gick runt och synade i detalj. Nytt varje gång. Linnés och kungarnas, alla okändas, relikvarierna, höjden, väldigheten och den egna närvaron.
Så nära har jag aldrig gått "Återkomsten" av Anders Widoff.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar