Mullbänk, en odlingsklassiker

Jag har försökt i flera år att få till vattenmeloner. Linné kunde få fram dem redan på 1700 talet i både drivbänk och växthus. Senaste årens taskiga vårvärme har fått mina försök att bokstavligt talat ruttna bort. Jag läser med avund hur Linné listar meloner av svensk tålig sort i sin Adonis Stenbrohultensis, det vill säga listan över vad som odlades i pappa prosten Linneus trädgård i Stenbrohult (av vilken intet återstår alltsedan den stora branden då hus, trädgård och tydligen omgivningar blev lågors rov - till och med uppteckningen i original blev brandskadad att den som återstår inte är komplett) och då gack jag i år att göra så som Linné beskriver från en annan plats - mullbänkarna framför huset i Hammarby.

Jag kombinerar allt i ett och byggde redan förra året en odlingsbädd med sidor av hårtbundna halmbalar som jag fyllde med kompost. I år fick jag av en vänlig bekant tillika Rodjanas arbetskamrat och också islandshästägare nyskiten spillning att lägga i botten - två säckar doftande färskt. Varvade med fuktig halm och lade ett lager med fjorårskompost ovanpå för att till sist strö sex centimeter såjord på toppen. Värmen började utvecklas omedelbart. Med plastskivan över tror jag detta blir platsen för allt sådant som en mullbänk kan svälja. Redan direkt igår omplanterade jag kardon och kronärtsskocka och lade dem i värmen för att förhoppningsvis klara en köldknäpp innan de utplanteras på frijord kring den nionde juni.

Idag chansar jag och sår vattenmelon tillsammans med gurkor och något annat i mullbänken. Ännu mer potatis ska i jorden och alldeles för sent ska jag så palsternackor och fröså lite annat av kål i småkrukor för att dra nytta av mullbänksvärmen.
Känner som vanligt att jag är allt annat än tidigt ute - så idag mäter jag upp grunden till växthuset jag så länge tänkt bygga - ett enkelt bygge på ben av jordankare och enkelt jordgolv med trall på regel. Behövs verkligen. I år fick vi vår inglasade balkong bortriven vid ett totalt PCB sanerings och balkongfrontsbyte i vår bostadsrättsförening. Därför inget riktigt drivhus som brukligt, inga astrar, ingen majs, inga pumpor, ingen grönkål - det får bli lite improviserat i år därför.

Hellre Sala än MacDonalds på vägen

Den senaste tidens undersökande journalistik måste väl i alla fall något påverkat MacDonalds.

I helgen reste jag två turer till Sala - Rodjana och barnen var där några dagar hos syster Mam och hennes Hasse - trista vägen att köra själv, speciellt som att en god vän ringde och hade sett mig köra förbi Norrviken på väg ut till E18. Tänkte att "kör jag Gamla Sollentunavägen så kommer jag att förstå att jag ska köra Stäketvägen ut" - men vi pratade och pratade och när vi lade på luren hade jag passerad Knivsta på E4 - alltså fick det bli Uppsala och över Järlåsa (där man till för några år sedan producerade allt svenskt behov av Pucko).

Eftersom jag nu tog den vägen fanns det heller ingen drive in MacDonalds att ta till för att fylla magen.

Bordet var dukat när jag kom fram - hungrig? Absolut - borde väl räknat ut att bordet skulle vara dukat!
Fram ställs heta äggnudlar, kaoniew, friterade kycklinglevrar och somtam sältat med pla-ra. Det nordostthailändska fisksåsalternativet är den saltröra som bäst kan jämföras med den romerska och därmed världens äldst bevarade smak; Garum.

Lokalt i Thailand är det hemkörd Pla-ra som orsakar en och annan vådlig sjukdom. Slarvigt fermenterat på dåliga råvaror ger alltifrån angrepp från livsfarliga parasiter, maskar och bakterier - visst folk dör av pla-ra.

Nej, vi utsätter oss inte för den risken, trots den underbara smaken - sedan lång tid tillbaka är jag noga med att säga ifrån att jag inte vill ha den jästa fisksmeten i anrättningarna.

Nu är vi dock smakförlösta - pla-ra har kommit som pastöriserad. Därför kunde vi njuta av en råhet somtam med pla-ra, och då smakar den som den ska smaka.

En fullständigt livsfarlig sysselsättning - att fritera kycklinglever - i alla fall om man glömmer att ta bord den tunna fina hinnan som omsluter levrarna, gör det och marinera med fisksås, gurkmeja och vitlök, fritera sidan i fritös med lock för säkerhetsskull - lite stänk är det värt för smaken och njutningen är fullständig speciellt med kaoniew och Nam prig Pau

Man kanske ska tillägga att det här var en somtam på svensk kålrot vars namn på franska förr var "chou de Siam". (följ länken och läs mer. Och den som vill läsa allt om somtam och bland annat får läsa om hur man sältar sin somtam med jästa risfältskrabbor följer länken här