Mot blodfett! |
onsdag 28 juni 2017
söndag 25 juni 2017
Pionens uppgång och fall
torsdag 22 juni 2017
onsdag 21 juni 2017
Tack alla för hyllningar
Alla underbara vänner!!!!!
Inte hade jag räknat med en sådan
våg av grattishälsningar som bara sköljde över mig digitalt igår, irl och ända
nu under dagen efter. Det blev i sanning en
överraskningarnas dag med filurerier och bakomryggenviskningar. Jag misstänkte
inte alls något, van över att mer än sällan fira mina årsdagar utan större
åthävor.
Vaknade till en underbar fransk
frukostering med en underbar sambo med kyssar och paket med exakt passande
innehåll. Och vi planerade att skippa lunchen, jag och Kicki för att äta
födelsedagsmiddag, bara hon och jag, på stamlokuset och stans sedan länge bästa
gastrobistro. Bespetsade mig på en têtatête med tilltugg, råbiff, piggvar och Eton mess med kaffe.
Åkte i god tid in till stan. Bordet
var beställt och vi gick runt och spatserade/flanerade. Tog en kaffe på ett
sunkigt ställe på Österlånggatan, fördrev tiden. (förstår nu i efterhand att
just enna prolongering var nödvändig)
Kom till The Flying Elk och hovets
fantastiska Johanna tog emot och ledde oss undan restaurangen, leende och med
orden ”ja just det, vi har ordnat ert bord här inne”.
Tänkte ”va fan, här fyller man år
och får ett bord undan allt längst in i ölbaren, Älgens hjärta”, som i normala
fall inte alls är sämre, men inte för ändamål att ha beställt bord. Undran och
besvikelse var nära. Dessutom satt det ett stort långbord med folk alldeles
bredvid det bord jag och Kicki skulle få. Tänkte, Fan va jobbigt, med ett
långbord som granne.
Best halibut ever!!!! (40°) |
Tittade upp och tyckte att de
närmaste vid bordet verkade bekanta. Det kom krypande, det där, att det gick upp
för mig. Men….va???? Där sitter mina barn och våra närmaste vänner. Allihop, då
gott som, av våra älskade. Lovisa och CK, Alma och August, Liva och Gustaf,
Josse och Hannes och vid änden av bordet våra kära gamla vänner Janne och
Gittan och PO och Karin. Men hur är det möjligt???
Blev bara stående, gapande,
stirrande, perplex. Den där varma känslan över att alla älskade var där tog
över, rörd och framförallt tacksam mot dirigenten av det hela, min älskade
Kicki.
Aldrig, aldrig förr har jag mött en
sådan kärleksförklaring, en sådan omsorg eller en så fullkomlig överraskning.
Tack alla ni mina närmaste och tack alla ni som från avstånd skickat
lyckönskningar och grattiskramar.
Tack Johanna, Lukas och Thomas
Gynning på TFE för den fantastiska maten och för att ni varit så vattentäta och
tack Björn Frantzén för en av de bästa piggvarrätterna jag någonsin ätit.
Tack älskade Kicki för att du finns
i mitt liv!
måndag 19 juni 2017
Gullregn och lankat kaffe med saltrostad kycklinglever
Passar gott med morgonpromenaden under gullregnsskyar. Har det någonsin varit ett sådant gullregnsår som i år, eller är det bara så att vi nu flyttat till gullregnets kvarter, att det alltid blommat hysteriskt just här? En annan förklaring en dag före pensionen att jag hunnit ikapp och äntligen ser dessa svindlande gula hängen i sommarvärmen.
Så till frukosteringen på balkongen i morgonens tidiga solgass, lankat kaffe och saltrostad kycklinglever.
Saltrostad?
Med mycket syra och sötma från balsamico och sherryvinäger i salig röra.
Så här, även i tidig rötmånadstid:
Gräv ner avspolade och torkade, rensade och f'ärska levrar i salt med slösande handlag. Låt ligga o saltrimma ett nästandygn. Ta ur, spola av och sett järnpannan på högsta så det bolmar och ryker och oljan som hälls i bildar flyktiga öar. En stor klick smör så det hoppar och fräser och sen i med levrarna och skaka runt. Låt bryna ordentligt och saltet gör att de hoppar runt av sig självt.
När levrarna är nästan genomstekta hälls över dem en blandning av två tredjedelar finare balsamico och en tredjedel sherryvinäger. Stäng värmen och låt simmar runt under lugn omröring tills all vinäger har dunstat bort och levrarna känns lagom torra. Lägg upp att svalna något och dressa med saften från en halv lime.
Sådär ja, att skiva när kylda och ha till kaffet om morgonen i gullregnstid.
söndag 18 juni 2017
Med hjärtat mitt i kulturen
Jag gillar sådana här uppmärksamheter när det ges till människor som strävsamt och hela sina liv tydliggjort våra basala behov och nyttan med musik, teater och konst. Konstarter som alltid hamnar i skymundan till förmån för annat.
Heder åt lilla Sollentunapartiet som förstår sammanhang.
Nu var det tid att ge svar på tal. Christina Frohm och hennes back up och följeslagare Bengt Pernholm samlade till en stund i Oxstallet på Edsvik.
Det blev en djupdykning i ett av Bellmans kanske viktigaste dramatiska verk. I modern tid bara framfört en gång och då av radioteatern, "Mantalsskrivningen i Rotebro".
Så har vi alltså ett lokalt spel, aldrig framfört i kommunen vilket självfallet borde ske. Mantalsskrivningen har varit upp hos politiken, men i sista stund backats bort...tyvärr.
Oxstallet söndag |
Musik blev det också inte förvånansvärt. Mantalsskrivningen är som en musical med mängder av både sånger och instrumentalmusik.
Inledningsvis var det något helt annat dock, en polska av en gammal klockare, Johan Olof Löfvén i Sollentuna kyrka som tog sig före att skriva folkligt och inte helt okomplicerat, men väldigt vackert.
Hjärtautmärkelsen så. Jo har man vigt sitt liv åt att inte bara förmedla folklig musik som riksspelman (utmärkt med hederstiteln redan som 18-åring) utan också som spelfröken i Sollentuna musikskola under hela sitt yrkesverksamma liv då är man värd ett hjärta. Spelar liksom ingen roll om eleverna inte senare i livet ägnar sig åt musik eller ens åt några konstnärligheter alls. Med sig i bagaget har de ändå fått en överbyggnad av väsentlighet, något de aldrig glömmer.
Så i eftersnacket kom vi in på fortsättningen. Och den mina vänner ska vi återkomma till vad det lider. Kan bli något stort som sätter Sollentuna på kartan även inom kultursfären.
söndag 11 juni 2017
Sitter och blir lite nostalgisk
Kollar genom bloggen och på mina gamla odlingar och hamnar som i minnenas trädgård. Längtar inte alls tillbaka, men är glad över att jag fått vara med och se resultatet av mina ansträngningar. Nu är det istället balkongerna som blir föremål för mina omsorger med prydnadspumpa, gladiolus, svärdsliljor, djungelgurka och gråärtor och faktiskt med några stånd potatis som jag tror kan komma ifråga till sillbordet på midsommarafton.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)