fredag 15 augusti 2008

Den lilla krabban


Jag har haft förmånen att få vara hemma med den här grabben, lille August, men nu börjar allvaret även för honom.
I veckan skulle vi börja inskolningen på dagis samtidigt som Rodjana började ett nytt jobb som gjorde henne sådan här som framgick under ordlös onsdag.
Han är snart femton månader och som min svärfar så pricksäkert beskriver honom en "Po" (en krabba). Han rör sig framåt och i sidled med blixtens hastighet och är överallt samtidigt. Släpper man honom med blicken så är han och klättrar någonstans eller står och balanserar och ser glad ut.
I veckan fick han nya stövlar och nya skor. Han blev så glad att han dansade. Sedan blev han stormande förkyld så att jag fick avbryta inskolningen. Nu får jag själv invänta en ny sväng dagisbakterier. Det är femte svängen och aldrig tycks man bli immun.
Mitt i nästa vecka börjar jobbet även för mig.
Sitter med ett rykande färskt, färdigt manus och det passar bra för vinterns skrivande har precis släppts i bokhandeln, Dopingjägaren har kommit ut.

En riktig ros


Det är ju så här rosor ska se ut. Inte raka stänglar med en röd bulle upptill. Rosor ska se levande ut, växande och vara fuktigt doftande, släkt med ett smultron. I regnet växer de i mångfald i vår trädgård.