Ursjungen efter adventskonserten idag i Klara
kyrka i Stockholm. Uppklädd i konsertkläder körde vi genrep i koret och sedan
på läktaren med Dotter Sion och Advent.
Genrepet gick väl för mig som jag
misstänkt att det skulle gå, fullständigt åt pipsvängen, hittade inte toner,
blandade ihop stycken, svamlade mellan notrader, satsade på fel ställen.
Tog en runda under paus mellan rep och konsert,
medan kyrkan fylldes så sakteliga med folk och gick och hälsade på Cajsa Varg.
Hon ligger nämligen mellan svängdörrarna och kyrkporten i sidovalvsingången.
Ingen lapp, ingen tavla bara en stor bastant svart järndörr. Där – förmodligen
en trappa ner under kyrkan, där vilar hon i det Klinkowströmska gravkoret. God
dag och adjö Cajsa Varg, jag brukar säga så när jag är där och står framför
dörren.
Så, konsert. Har inte varit i högform precis,
men nu satt de där tonerna och jag svamlade inte till det och det blev en
väldigt vacker timme.
Så här efteråt blir jag alltid så fylld av
musikendorfiner att det är svårt att landa, att varva ner. Får sitta här ett
tag till och glädjas över att kören sjöng kristallklart till Maria Starborgs
dirigerande.