tisdag 10 november 2015

Det är farväl nu. Den här veckan tar jag farväl av mitt gamla stycke odlingsjord, Fyndet och flyttar till Lugnet på allvar!

Så här prunkande var trädgården, kryddlandet, odlingsbäddarna, rabatterna.
Nej, det känns inte ett dugg vare sig sorgligt eller bittert. Faktiskt så känns det befriande.
Jag trodde i min enfald att det sker en viss förbrödning genom odlandet; Typ man slår inte någon på käften man bytt frön med. Jag trodde i min enfald att det här skulle kunna vara integrering på allvar, att kolonilottsodla, men jag har aldrig varit med om så mycket skitprat, stridigheter och rena hot människor emellan.
Jag har hållit mig på mina två lotter och jag har odlat. Herrejösses vad jag odlat och vad jag slitit. Skulle drastiskt kunna säga att den där lilla dubbeltegen räddat livet på mig, tvingat mig ut, tvingat mig att röra kroppen.

Min fantastiska svartkål. Hastigt stekt i brynt smör och så en dash av citron.
Så har odlandet självfallet givit mig det där av de allra bästa av smaker och kvalitet.
Nu är tiden ute, jag har helt enkelt inte lust att vara kvar där. Det stjäls och det baktalas och det förstörs för varandra och det bråkas om gränsdragningar och vattentillgång. Det där obehagliga bland människor tog till slut överhanden. De obehagliga människorna. 


Näst sista lasset. Snart är jag en hemmaodlare.
 Senast förra året var det en djävel som kastade in en halv hink gräsfrön över mina rödbets och morotsbäddar. Fick ett helvete att rensa. När jag kom tillbaka efter vintern och skulle börja vårbruka var det någon som snott både material och växter, raserat ställningar och staketskydd, vält kull allt sådant som stod lutat mot varandra över vintern...ni vet, bra-att-ha-pinnar och dyligt.

Jag vände mig om idag när jag åkte därifrån. Det är ingen vacker syn.
Men så är dt och så får det bli.
Jag vände på klacken och tänkte, nu har jag Lugnet, nu flyttar jag över det bästa och det som jag verkligen vill ha, rosorna, monophyllan, vita smultronen, pionerna som är praktfulla, rudbeckia, marktäckarna, vallmon och en massa annat.

Nu är det snart gjort. Körde en vända igår och kör en vända till på onsdag, sen är jag hemma.

Dessa anteckningar är värdefulla för mig. Det är den första skissen på min
 första egna trädgård. Nu är det dags att sätta sig och skissa för den nya trädgården
 Det är en sorglig syn, den där trädgården som jag varit så förtjust i i sju år och som varit så vacker och prunkat så kraftigt att jag knappt kommit in i den. Nu tar jag nya tag med trädgården hemma, den jag har utanför dörren och som är större, vackrare och med en superpotential...!

Men den var ju vacker.








Undantag två: Odlingslåda för vitlök

Hög tid att sätta vitlök. Nu är det gjort.
Inbillar mig att vitlöken kommer att trivas bättre på en halvvarm biologisk bädd än som jag alltid tidigare kämpat med, att sätta lökarna i jorden bara för att se dem outvecklade, tråkiga, maskätna, torkade eller uppruttnade...nåja, en och annan djäkligt fin vitlöksfläta har det blivit också genom åren.
Satte vitöken i förrgår. Blev ju en hel del odlingslådor över nu när jag rensade ur köksträdgården efter förre odlaren och började anlägga en mindre "puttenuttig", men mer praktisk och odlingsmässigt resultatinriktad trädgård med upphöjda bäddar av papp, hästskit och ensilage.



Lådans botten isolerades med flera lager kartong och så slogs några centimeter färsk hästskit i.
Ett lager med ensilage.

 Så la jag en låda som snart i vår kommer att omgärdas av vitsippor, sedan rosor. Här växer en hel del kirs så jag isolerade botten utfallande med tre lager kartong. Fyllde upp med några centimeter färsk höstskit och sedan ett 30 cm tjockt lager ratad ensilage. (Mer om det här kommer steg för steg då hela köksträdgården byggs upp på samma sätt, då utan lådor.)
I ensilaget gjorde jag fåror som jag fyllde med ogräsfri jord blandad med kompost. Där satte jag vitlöken med tio centimeters avstånd. Fyllde på med fem centimeter jord och täckte med ensilage upp till lådkanten. 
Sådär, ja, vem bryr sig? Nu får vitlöken vara ifred tills på vårkanten.


Klart att lägga rader av ogräsfri jord att sätta vitlöken i.
Ganska måttligt med jord!

Vitlöksklyftorna sätts i med rotsidan ner.


Så täcks lökarna över med mera jord och plattas till så
att klyftorna inte ligger i luftfickor utan har kontakt med
jorden.
Att jag nu flyttar ut viss nyttoväxtlighet utanför rådjursskyddet i köksträdgården har ett enda syfte, att låta utvidga och genom täckodlingen jag ägnar mig år få bukt med ogräset utanför odlingsområdet in trädgården. Därför tänker jag sätta en låda potatis i kirshavet bakom hallonen. Förmodligen ett område som använts som ett skrotupplag tidigare, massor med porslin och förvridna plåtbitar i jorden. Passar alltså utmärkt att isolera med kartong och odla i hästskit och ensilage.

Klart, packat med vitlök. Bara att städa upp.