söndag 9 mars 2008

Skåningar har det lättare



Vad kan jag nu mena med det?
Jo jag läste Robert Dahlströms "komma-hem-krönika" i Ystads Allehanda.
Vi gjorde ju varandra sällskap på jakt efter den bästa wienerschnitzeln och vi hade snack om lokala kulturpolitiska angelägenheter och litteratur samtidigt.
Jag var helt upptagen, vid tillfället, av en hel del semesterböcker, bland andra en senkommen läsning av Carl-Johan Vallgrens "Den vidunderliga kärlekens historia". Läs den, språket är lika vidunderligt som kärleken.
Nej, vi hittade ingen schnitzel som tillfredade oss, men vad var annars att vänta när vi befann oss långt utanför schnitzelvägarna. Det är lika svårt att få tag på en godtagbar schnitzel i Thailand som god thaimat på thaikrog i Sverige.
Men hur är det då med att skåningar har det lättare?
Jo, Dahlström koketterar med att han känner sig hemma igen och det gör nog människor som äger sin hemvist. Hos dem får uttrycket "borta bra hemma bäst" ett ansikte, men för en annan som inte har det där hemdjupet med en ortstillhörighet som känns är det annorlunda, det tar längre tid att landa, att boa in sig. Jag är ju född i Norrköping och känner väl en liten tillhörighet där i alla fall nostalgiskt. Så bodde jag i norrförorten Sollentuna och så på Gotland i flera år. Många år i Norge, tillräckligt för att fortfarande kunda lura en norrman på min nationalitet - jag låter som en norrman som bott i Sverige länge och som kommer hem till Norge och på nytt etablerar modersmålet - och så bodde jag i Dalarna några år och i England hade jag flera universitetsår. När jag nu kommer hem från Thailand så när jag bara längtan tills jag får åka ner nästa gång för så djävla enkelt är det inte att hamna tillbaka i survädret som mest liknar en taskig sekelskiftesteckning i blyerts och får hela kroppen att värka sönder och samman opch själen att trakta efter värmande lugnet, meditationen.
Nu ska vi ha gäster trots att Lillaugust är snorig och hostig och har feber. Som tröst äter vi en het Paa Low Det är tillhörighet för mig - en slags vidunderlig kärlek - men så är det ju Rodjana som står i köket!.

PS! Dahlström, borde Du inte byta ut Din bild-by-line mot min bild ovan - Du ser lite mer kulturell ut där. DS!

Färdigt mos i påse

Vilken tokstolle väcker en idé att ha färdigt potatismos i påse och sälja i affär?
Han finns någonstans.
Påsarna såg ut som sådana där man har blodplasma i på sjukhus.
Moset var hårt, men gav efter för tryck.
Hittade påsarna under hyllan med Pizzakit, på Willy's.
Vart är vi på väg? Där ligger pizzadeg i rulle och så alla ingredienser i små fack och påsar. Matens IKEA, mecka ihop själv!
Men potatismoset tar priset, och det ligger där, alltså måste det finnas människor som köper skiten.
Är jag föraktfull?
Nä, men jag tycker bara synd om folk, speciellt barn, som har det så fattigt hemma (alltså inte ekonomiskt) att de kanske får äta färdiggjort inplastat potatismos med sked till middag.
Detta var A,B och C i vardagsmaten. En ska bort.

Har man sagt A


Då får man säga B.
Falukorv är stapelvara i vårt kök vid sidan om allt experimenterande, provlagande, thailändskt, kinesiskt och alla skrivmat till olika beställare.
Häromdagen körde vi en hamburgare för ovanlighets skull, saftig, ganska het, med stekt lök och tomatketchup mixad med syrlig tabasco

(A=Falukorv. B=Hamburgare. C=kommer snart)

Falukorv och linser


Smaksätter man buljongen med lite ankbuljong och skedar i ankfett till falukorven så lyfter den till en ny demension i vardagen, lite tryffel till och det blir riktigt god spis - vad lyfter inte med ankfett och tryffel (?) linser, lök och den bästa medistern världen kan bjuda, svensk falukorv.
Det var just så som Werner Vögeli uttryckte det när han medverkade i min bok "Femton kockar och Falukorv" att han fick en god ersättning i falukorven till barndomens medisterkorv, en väldigt god ersättning dessutom.
Den här vardagsfalun serveras som en pot au feu laddad med energi och är tämmeligen mager.