tisdag 16 juli 2013

Härlig frukost och usel lunch



Man är riktigt elak mot sig själv när man slinker in i liksom panik för att magen bara skriker efter mat. Det blir ALLTID fel!

Så blev det igår. Vi stod upp tidigt. Lovisa skulle åka till kompisar på Blidö. Vi bestämde oss för en hållbar frukost, kallskuren basturökt skinka, hemgjord örtmajjo och senap, dolmas, smågurkor, ost (Från Strängnäs ost, vanlig hushålls lagrad i 46 månader tills den genomgår en metamorfos till läckerhet och där man också kan köpa lagerskadad ost av och till))

"Det där håller man sig mätt på hur länge som helst" (kommentar LCHF-folk)

I alla fall, långt längre fram på dagen och åtta mil senare var vi "skithungriga" och åkte ner till värdshuset vid Furusund (platsen bäst känd för att Astrid Lindgren hade sitt sommarställe här och naturligtvis också genom Strindberg.)

Men hör nu här. Hamburgaren på Wärdshuset kostade 160 spänn styck...och vi var så här (II) djävla nära att parkera och gå upp till uteserveringen med utsikt över sundet (varifrån vi förrförra året föresten tog båten till "Saltkråkan", det vill säga Norröra).

Hamburgare ja, vi var skithungriga och tänkte, Okey...men det ligger ett annat ställe lite längre bort mot färjeläget...och.

Där fanns det bara mikrouppvämda pajer, usch och fy, kalla i mitten och brännheta på ytan och allt övrigt vad gäller smaken att önska.

Så, vi åkte ner till färjeläget. Där stod det GRILL i neon på taket. De hade sallader, hamburgers, pizzas. och vi tänkte Okey, igen....och vi gick in.


Till saken hör att jag under vägen i bilen uttryckt önskan om att äta en riktig wienerschnitzel, utbankad benfri kalvkotlett, panerad och stekt på så sätt att man kan sätta sig på den med linnebyxor utan att få en fettfläck ens.

Så står det schnitzel på menyn på den självlysande väggen på stället som heter Grill vid färjeläget i Furusund.

Lovisa tog en räksallad.

Schnitzeln serverades med vitlökssmör (!?!) och pommes.

"Eruinteklok" sa Lovisa. Fattar Du inte att en schnitzel för 80 spänn är det samma som chickybits, men platt och av fläsköverblivor.

Hon hade rätt, det var ett oidentifierbar köttmassa täckt av panad. Förfärligt!

Lovisas räksallad visade sig bestå av förvisso rikligt, men sådant som hälls på pizzor. Det vill säga glasartade blöta småräkor, champinjoner, äggkvarter, majs och smaklös riven smältost.

Ja, ja, ja man blir förvirrad och konstig på tom mage, men handlandet är svårt att försvara.