Temynta i Meny

Temynta
Han finns med på 100 lappen tillsammans med tebusken, Carl von Linné.
I torsdagens Meny i P1 berättar jag om hur han gör sig till talesman för merkantilismen och är övertygad om att Sverige skulle kunna bli självförsörjande av te.
Hur det gick med den saken det vet vi. Att han senare hittade ett "tealternativ" i "temyntan" och var nöjd med det framgår av hans anteckningar i samband med den västgötska resan.
Jag fortsätter alltså den uppmärksammade serien "Diné med Linné" med ett nytt inslag idag. Reprisen går på lördag 16:03, men kan laddas ner när som helst här.
Inspirerad av dagens egenproducerade program gick vi åstad till Rappnes på Ulriksdal och köpte oss en temynta vilken saknats i vår 1700 tals kålgård, en sådan står nu bredvid en likaledes nyinköpt isop i örtagården.

Emmy som Leila K

I "Döden i skogen" skriver jag om "stackars Emmy". En prostituerad som ung vandrade ner från Attmar och Galtström i Sundsvallstrakten till Stockholm. Historien är så sorglig hur hon omedelbart hamnar i ett utanförskap och nedmonteras av fängelsestraff och män som utnyttjade henne.
Peter Klingsell, research för boken, bläddrade i en fängelseprästs dagboksanteckningar från 1800 talet. Det var då han hittade Emmy. I en dagbok, inte alls från hennes egen tid, hade hon skrivit med vacker handstil i smyg om att hon inte står ut med fängelset. Förmodligen hade hon tagit sig in till prästen olovandes eller skapat en relation till svartrocken. Några sidor längre fram och vid ett annat tillfälle skriver hon ner alla sina drygt 80 älskare (kunder) alla, eller de flesta ur Stockholms överklass, herrar med middagar och cigarr och fruar som snopet väntade hemma medan de prasslade i kjolstyget på Emmy.
Hon skulle varit glömt, borta för alltid, om det inte varit för dessa rader i prästens bok. Utifrån dem har vi kunnat berätta hennes historia och väcka henne till liv igen, givit henne aktningen tillbaka, respekten.
Så långt började vi leta efter en bild på Emmy. Hennes liv varade i 1800 talets slut - det borde finnas ett fängelsefotografi.
Vi blev fästa vid Emmy, hennes historia och vi ville ge henne upprättelse för att hon misshandlades, för att hennes baby hon födde i fängelset rycktes från henne bara någon dag gammal och dog ytterligare någon dag senare - kärleksbarn, älsklingsbarn, sorgebarn. Vi kallade henne "Stackars Emmy.Vi ville be om förlåtelse för ingen annan gjorde det någonsin.
I en låda med osorterade bilder i ett arkiv. Där låg fotot på Emmy klädd i den vackra rocken och den älskade muffen som återkommer i uppteckningarna av tillhörigheter var gång hon häktas för tjyveri.
Emmy håller på att bli en ikon 150 år efter sin död, den vackra kvinnan med det sorgliga draget över munnen och de blanka stora ögonen och med den älskade muffen. Petter kallar henne för 1800 talets Leila K.
Läs vidare om Emmy som dog blott 32 år och några månader gammal, i boken som kom i höstas och som lättast handlas här!