tisdag 16 november 2021

Mitt bland alla flyttkartonger fick jag Anders Lindström som övernattningsgäst - hur kul som helst!

 

Två dygn med Anders Lindström är en gåva. Det har varit alltför länge sedan vi fick bolla minnen, åsikter, musik och gemenskap.

Första kvällen gav vi inte upp förrän klockan slagit halv tre på morgonen, sedan satt vi hela förmiddagen vid frukostbordet och "spikulerade". Om kvällen var Anders med på repetitionen med Stockholm Concort, en kör som leds av Lars Åke Levin och där Anders ska gästdirigera i vår med engelsk musik. Det är alltså den kör vi sjunger i idag, jag och K, efter att vi lämnade Nicolai Kammarkör för snart två månader sedan

Vi har ju känt varandra i över 50 år och kan snappa upp grejer som hände decennier tillbaka. Samtalsämnen saknas absolut inte. Dessutom alla gemensamma vänner som vi har, körsång skapar inte bara musik, fokus, energi utan också samtal, relationer och stor glädje.

Nä, nu måste jag öva!



Farsan 100 och äntligen är det klart vems hans farsa är



Idag skulle Ingemar Lager fyllt 100 år. Han föddes den 16 november 1921 med "fader okänd" i kyrkboken.

Av och till genom både hans historia och min historia pratades det om vem hans pappa, min farfar, var utan att vi kunde få några andra svar att "förmodligen var det den, eller den".

Det hade viskats och hemlighållits genom alla år, det här med faderskapet. Min farmor fick farsan när hon var 20 och hon blev gravid när hon var 19. 

Det var väl en av huvudanledningarna till att jag för några år sedan tog ett dna-test hos MyHeritage. Kanske det den vägen skulle dyka upp ett svar. Dna ljuger ju inte och så här lagom till att farsan skulle fyllt hundra så sitter jag på ett vattentätt svar - jag vet vem min biologiska farfar var och farsan har två halvbröder i livet. Det är en otrolig historia som också ger mig stor tillfredsställelse i frågan om härkomst, släktskap, botten.

Fick en träff på en människa som tillhörde min "närmaste familj" och som jag delade fler dna med än med en känd kusin, son till farsans halvsyster (för övrigt den enda och också den yngsta av farmors fem barn som är i livet). Naturligtvis oerhört märkligt och en aning frustrerande. Började med at försöka pussla ihop det hela på dennes möderne och fick hjälp av MyHeritage servicetelefon i Tel Aviv och en rad olika sökredskap, men kom ingenstans. Tänkte först att den här människan jag är så besläktad med skulle kunna vara ett resultat av ett snedsteg av farsan, men det stämde inte i ålder eller tid, ingenstans.

Så dök det upp en ny träff, med inte fullt ut så många gemensamma delar dna, men ändock och ur samma familj/släkt/efternamn som den första. 

Han skulle alltså vara kusin till min farsa, alltså barn till en bror till den som skulle vara min farfar och till vilken den här människan som först dök upp som nära släkting skulle vara barnbarn till.

Då återstod en viktig sak, eftersom jag inte kom längre med dna, och det var att kunna bevisa den här mannens möjliga träff med min blivande farmor.

Hittade en släktforskare på nätet som en gång genomfört en forskning på uppdrag kring den här farfarsmannen och han ställde upp. Bland annat fick jag ett fullständigt cv över honom och en noga daterad redogörelse över hans liv.  

DÄR SATT DEN! Den 19 december 1920 kommer han till den by där min farmor bodde och där farsan senare är född. Han får jobb som hjälpreda i brukshandeln, en affär som låg i stort sett granne med min farmor. Han själv - låt kalla honom Melker - var 20 år gammal och det sägs att han cyklat från Orsa för att få jobb i handelsboden.

Den 16 november 1921 föds farsan i grannhuset till affären. Den 19 november, alltså tre dagar senare, drar Melker iväg från jobb och by.

Då säger historien att den här Melker hade blivit uppkallad till min farmors far och han hade frågat om han menade allvar och skulle ta till sig farmor och farsan och bilda familj. Melker hade svarat nej och då hade han blivit ombedd att "dra åt helvete". Jag har alltid misstänkt det, men fick det nu bekräftat - Melker drog åt helvete, det låg tydligen vid den tiden i Borlänge.

Ja vad gör man när hela historien ligger där framför en. Jag ringde upp den äldste av min halvfarbröder och berättade och fick klart för mig att om faderskapet i min släkt varit en väl bevarad hemlighet så var den ännu mer hemlig i hans familj - det fanns inte ens misstankar.

Har nu också fått fram bilder på en åldrande Melker. Det är slående likheter mellan honom och farsan. Även intressena i livet inte bara tangerar och håller en exakthet, logeaktiviteter, ledarskap, gastronomi.

Ännu håller jag den här delen av mig själv namnlös ända tills jag pratat med samtliga berörda. Det är ju omtumlande för mig och förmodligen även för dessa.

Sorgligt nog hann inte farsan få reda på vem hans biologiske far är. Farsan dog för åtta år sedan. Melker kanske också varit ovetande, men det vetefan förresten, men kanske kunde glatt sig åt farsan som son.






rit.