söndag 28 mars 2021

Jo det blev ett underbart gott dillkött på kalvryggen.


Ända sedan barnsben har jag varit väldigt förtjust i dillkött. Helst på kalv, men också på lamm  eller rimmad kyckling/höns.

Fick ju tag på en blek kalvrygg förra veckan. Den avplastades och fick ligga på tallrik i kylen. Idag var det dags.

Fram med en burk fryst reducerad renbuljong, tärnade köttet i tvåcentimetersbitar och så i badet tillsammans med en strimlad gul lök och dillstjälkarna. Sådär ja, låt puttra i 30-40 minuter

Ta upp köttet och rensa bort dillkvistarna. Koka ner buljongen. Gör en bottenredning i en ny kastrull och sila ner buljongen i den.

Så till trixet jag brukar ta till och det bokstaveras grädde. Pytsa i såsgrunden till lagom tjocklek. Smaka abv med salt och några matskedar ättika. Jag tycker det ska vara rejäl ättikssmak i dillkött. Vält ner en hög, mer än du tror, av fint skuren dill. Rör runt och låt stå på låg värme när köttet hälls i. Så vänta en stund tills det hela är riktigt varmt.

Servera, varsegod.

fredag 26 mars 2021

Nu blir det säkert dillkött på kalv...eller nåt annat


Det är liksom sådär jämt, att jag luskar runt i affären när få andra handlar. Pustar bak ett alldeles för tätt munskydd och med helt immade glasögon. 

Så dyker det upp något som är hyperintressant och som får mig sysselsatt i köket i många timmar - som senast med oxruladerna. (åt dem mikrade till middag även ikväll, lysande gott).

Den här gången var det ett blont stycke kalvhögrev till hyfsat pris. 

Blippade direkt och ångrade intet samtidigt som det började snurra i huvudet hur gott det kommer att bli, en chili...nej för katten alldeles för fint kött, en mustig gryta? Njaä, grillade skivor brukar ju bli bra men det blir självklart dillkött med hög syra.

Plockade bort plasten så får den mogna på tallrik några dagar i kylen, kanske längre. Ser fram mot den middagen, eller snarare dessa middagar.

Rejäla oxrulader en vanlig torsdag



 Jag har inte lagat oxrulader sedan 2005-2006 då jag skrev  "Järnspisar hackekorv och tabberas". Nu gjorde jag det igen och undrar varför jag väntat så länge? Jo för att det är lite meckigt. Inte så svårt, men det tar tid.

Bryning


Gick en genväg och handlade stora lövbiffar som gick att banka ut lite ytterligare. Strök med fransk senap och rullade in en ansjovisfilé, några stavar morot och några stavar rättika, förslöt med tandpetare.

Bräserar i renbuljong

Mycket smör och så lite olja så inte smöret brinner sönder i en het stekpanna. Ruladerna fick bryna ordentligt och placerades sedan i en stekgryta med renbuljong!  Satte nämligen ett riktigt renbuljongkok när vi köpte en hel ren förra året, massor med goda märgben som fick rosta tillsammans med rotsaker och sedan puttra i ett dygn, silades och förpackades i halvlitersbunkar för frysen.

Ruladerna fick sedan puttra försiktigt i en dryg timme.

Potatispuré, pressgurka, gräddsås och lingonsylt som tillbehör.

Jättegott (med kött som bara smälter i munnen och har fantastiskt mycket smak!)


torsdag 25 mars 2021

Lösnagel i Kungsörnens Idealmakaroner




Kanske det vidrigaste jag varit med om på länge. Öppnade makaroner för en så enkel, men god, middag på stekt falukorv, idealmakaroner och en becha med pepparrot.

Öppnade ett helt nytt fabriksförslutet paket mackisar, och tog ett decilitermått och grävde runt. Såg bara hur det flimrade förbi bland de gula makaronerna, en centimeterlång mörkröd sak. Fiskade upp den och det visade sig vara en elegant målad lösnagel.

Kommunicerade det hela med deras kundtjänst när det värsta av spykänslor lagt sig, men inget svar.

Hur i helvete har det gått till? Vidrigt!

tisdag 23 mars 2021

Jag har nog alltid målat landskap


Det står målningar överallt. Upptäckte ett lager jag hade kvar där jag bott tidigare. Nu ska det flyttas till en annan plats, fan vad man kånkar runt på grejer.

Och se, då dök det upp ett landskap jag målade för kanske 15-20 år sedan ute på udden på Östergarn under en eftermiddag med Anders Palmér. Vi hade stafflier och målarlådor och stod med avstånd och målade. Slås av hur den målningen då korresponderar med målningarna jag gör idag.

Väcker en massa minnen, men de redogör jag för någon annan gång om det ens finns intresse för allmänheten. 

"Nej det ska vara pizzadeg på vete och extra allt"



Eftersom vi hade en kalljäst surdeg klar att baka föreslog jag att vi kunde baka surdegspizzor på en del av den. Men A opponerade sig och satt att han minsann skulle baka pizza på den lenaste vetedeg jag sett. Så blev det, han kom med degen i händerna och bad mig känna, alldeles silkeslen och blank. "Nu ska den jäsa en halvtimme med jag gör mise en place".

Riven ost av två sorter, en filler neutral och en med väldigt mycket smak. Sardeller, kapris, vitlök, tunna skivor av torkad griskind, ostronskivling, tomatsås, ruccola.

Pizzakväll, ja det blev det.

söndag 21 mars 2021

Ja vad ska det bli, biff å bröd

Ja vad ska det bli av det här?

Stod där en ensamkväll med massa grejs i kylen som inte hörde ihop.
Då får man liksom se till att de hör ihop.
I torrskåpet fanns den en påse kaonieuw, allts stärkelseris. Blötlade det raskt.
I kylen ett kålhuvud som såg väldigt trött ut och bakom det ett betydligt fräschare savojkål, ett stort stycke biff, en påse med ostronskivling. Flaskor med nampla, svampsoja, ostronsås och en burk med nam prig narok (i direktöversättning chili från helvetet i motsats till en annan sort som heter savann och följdaktligen är chili från himmelriket - alltså det onda mot det goda eller nåt sånt, jag väljer det onda).

Ett ensamt ägg i ett glas, varför då? Jo för när jag bakade bröd så föll degkroken ner i äggkorgen. Lyckades rädda enda ägget som kraschat.
Färsk vitlök och lime i arbetsskålen på bänken.


Mise en place: Hyvla eller skär tunnt vitlöken rätt över och brutalt. Strimla biffen grovt och strössa över mer salt än du tror. Blanda och knåda lite grann.  Strimla savojkålen och riv ostronskivlingen, blanda med vitlöken och en matsked av helveteschilin (den är inte så jävla stark som namnet säger.)

Skölj riset. Lämna kvar så mycket vatten att det täcker med en halv centimeter och så in i mikron på högsta i fyra minuter. Sätt woken på så mycket värme det går och skvimpa i rejält med rapsolja. När det hela ryker så kör runt biffen i exakt 45 sekunder. Ta upp med hålslev och lägg på tallrik.
Rör runt i riset och kör fyra minuter till i mikron.

Häll ägget i woken och rör runt med en spatel så att det blir flakigt och flikigt. Direkt i med svamp och kål. Rör runt. Droppa i ostronsåsen och så någon överdrivet stor matsked med fisksås och svampsoja, rör hela tiden. Våga gå ifrån och titta på riset. Häll i lite vatten om det ser för torrt ut för nu ska det efter omröring gå tre minuter till. Lägg upp kål och svamp på tallriken bredvid köttet. Och nu ska riset vara klart (det ska ju egentligen blötläggas under dagen och sedan ångkokas i nästan en timme, det här är en genväg jag hittat på och det funkar skitfint).
En sak till. Gör en sås till riset av tre fyra rostade och mortlade chilisar, några matskedar lime och någon matsked fisksås. Mer om nam prig bun


Så var det brödet då. Jo, det går en del bröd och då är det surdeg som gäller. Gör mest formbröd på råg och vete, saltigt och syrligt, doftar fantastiskt men passar inte ihop med hopplocket till middagsmat.

lördag 20 mars 2021

Tillbaka i en digital tid


Det var ett år som var väldigt besvärligt men också avgörande, snart 30 år sedan och jag hade min sista utställning. Var så slut att jag inte ens kunde vara med på vernissagen. Inget var roligt, det som tidigare varit stort var nu som en fjärt i universum, jag kapitulerade och bestämde mig för att göra annat i livet, eller snarare överleva.

Sedan en tid tillbaka har jag ånyo en ateljé, liten men naggande god och fullt tillräcklig. Den där tiden som var fanns inte digitala bibliotek, digital kommunikation, inget internet. Jag satte därför inga spår annat än i verkliga arkiv, samlingar, museer etc.

Söker man på mitt namn så kommer det bara upp sådant jag sysslat med efter, skrivna böcker, mat, resor, asien.

Nu har det blivit skillnad, knappt har jag jobbat ihop en kollektion målningar eller snarare art-works de senaste tre åren och så plötsligt syns de på Internet. Jäkla kul med den responsen trots att jag ännu inte ställt ut (men tanken finns att göra det). Helt nya grejer, men som jag upptäckt, med samma problematik, samma tid på ytan, samma envetna berättande och samma jävla inre kämpande med färgen och formen. Som att kliva på samma station jag klev av för 30 år sedan. Samtidigt en så stor tillfredsställelse om man nu inbegriper vaghet, osäkerhet, tvivel ångest.

torsdag 18 mars 2021

Vissnade blommor är ganska vackra i alla fall



Hur var det nu med rosor som ändå är rosor och snus som är snus om än i gyldene dosor, Frödings konstaterande som håller i alla lägen. 

"Strunt är strunt och snus är snus om ock i gyllene dosor", Rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor".

Tulpanerna har stått där i sin vas som bukett som falnat efter vart. Höll sig jättelänge och stod kallt om natten vid balkongdörren. Så sakta gav de upp, blev gråa och tappade kronblad som lade sig vackert på duken under, jag lät den stå, vattnade inte mer och vattnet som var kvar fick evaporera, hela buketten blev torrare, knastertorr.

Länge stod den där och förmedlade vacker nedmontering, men var ändock tulpaner om än vissnade.

Idag begravdes buketten i sophinken. Men rosorna från K står fortfarande vackra efter en dryg månad på skrivbordet.

Att bryta en biffvecka med ostron och chili



Jag har i alla fall en beundrare av min chiligryta. August återkommer ständigt med förslaget: "När du ändå
är i affären, kolla om de har någon bra högrev så du kan laga oss en chili".
Hittade en bra högrev förra veckan som avplastades och fick ligga på tallrik i kylens nedre regioner. Igår var det dags. Lagades i fem timmar i stekgryta efter alla konstens regler (några bryter jag medvetet och har i lök som efter två timmar inte finns en bit kvar av. den reder såsen jättebra).

Rökig och het.


Så kom jag över sex ostron, de enda som fanns kvar (Anders Mård!). Ostron odlade i bassänger i havet söder om England. Över förväntan sötsalta och välsmakande som förrätt.
Var övertygad över att chilin skulle räcka till åtminstone två middagar, men pyttsan. Av ett och ett halvt kilo fin högrev blev det över en pytteportion till en singellunch.


Appropå pytte och pyttsan så blev det kylskåpsrensning till en av våra luncher, August äter hemma till följd av distansundervisning. Till pytten åkte kall tärnad potatis, lite biffrester, några kokta rotsaker, lite som fanns kvar i frysen av en krögarpytt, lite persilja från en trött ruska på diskbänken och tärnad falukorv som jag tänkte spara till Assar. Med två stekta ägg och HP-sås var det så vi klarade oss så att säga.

Biff med lök till lunch

Visst är det härligt med så mycket välhängt kött i kylen att det även räcker till en lunch dagen efter middagen. Älskar biff med lök nämligen, men nu är det slut för det här veckan.

tisdag 16 mars 2021

Klassiker: Biff med lök

Ja vad säger man? Har minnen sedan treårsåldern av biff med lök. 

Kom över ett stycke välhängd biff (nej den var inte svenskt, den var polsk!). Skar en skiva till Assar förra veckan och han svepte den.

Ger du hunden så fint kött? Ja faktiskt. Sen fick biten ligga på en tallrik i kylen i sex dagar. Mörningen fortsätter nämligen (plast är skit runt kött)

Stekte skuren lök i 35-40 minuter. Späder med kokvatten ungefär som när man kokar en risotto. Först då luras alla lökens inneboende smaker fram. En liten skvätt soja i.

Hittade några små röda potatisar i en påse på CityGross. Har inte en aning om sort, men fasta och fina. Kokade och halverade och grillade dem färdiga i grillpanna.

Sådär, nu är det snart klart. Det ryker om grillpannan så på med köttet. Salta rejält under grillningen. En minut på varje sida, knappt. Koll med termometern, 45 grader, det räcker. Låt vila en fem minuter på skärbrädan för servering. Montera ihop och njut.

Dagen efter stekte jag en överbliven skiva biff och steklök tillsammans med potatis, alldeles utmärkt lunch.

I kylen har en högrev mognat på tallrik i flera dagar, Tar ut den snart så att den får rumsvärmas. Blir till en chili tills i morgon kväll kan jag tänka. I kväll blir det nog en vegetarisk pytt i panna med röda betor och stekt ägg.

måndag 15 mars 2021

Försök plåta pölsa så det ser gott ut.

Uppäten Pölsa från Björks i Färila

Jo jag har gjort flera försök, undanhåller dessa för offentligheten. Huvudsaken är ju att det smakar gott på tallrik, stekes lite fint, men absolut inte för mycket och så serveras med stekt ägg (som till stångkorv) och inlagda rödbetor.

Just så år jag och August igår, pölsa från Björks i Färila - kan inte bli bättre och med små röda kokta delikatesspotatisar till. 

Jäklar nu blir jag hungrig, ikväll blir det välhängd biff med lök och stekt potatis.

Assarponken från rufs till finfrisyr


Vi vet ju egentligen inte vad han gillar bäst, den rufsigt ovårdade stilen som i och för sig är charmig men väldigt svårvårdad eller den fina lena stilen som är så prydlig att man skulle kunna ställa ut honom. Assar får inte välja själv, det gör vi när rufset släpper ifrån sig ett halvt kilo smuts och sand i sängen.

Katharina, vår pälsvårdare är urskicklig med Assar och har kan gå därifrån utan att behöva ta vägen via terapeut med allvarliga psykiska men. Nu när ett knappt dygn passerat skulle vi nog kunna säga att han nog trivs bäst i vårfrisyren. 

fredag 12 mars 2021

Lustigt att hamna i en slags tidsförskjutning


 I förrgår fikade vi med distans till alla andra nere i Centrum. Mitt i kaffet (!) dök det upp en människa från SR Studio Ett som ville höra med oss hur vi upplever Coronan och hur det satt spår i oss. K gav ett mycket vederhäftigt vittnesmål om att vara lärare under det gångna året, aktuell lyssning för alla och jag hasplade ur mig lite om kultur och upplevandesvält.

Jo det är klart att det snuttifierades lite, dvs klipptes ner, men ganska bra ändå. Sändes igår 25 minuter in i programmets special om corona som började fem över tre.

Bara det där lilla gjorde att jag fördes tillbaka till det älskade radiomediet, det ögonblickliga extemporerandet, något slår till både i tanke och i röst. Tror det är få av tillfällen i livet som jag har skarp koncentration och faktiskt inte tänker på något annat. Gör experimentet med Fader Vår, tänk inte på något annat än bönens ord och innehåll. Morsning. Då förstår var och en hur en med ADHD har det men 100 procent mer och tankar i flera plan som spretar. Men just då, i radio existerar inget annat när gröna lampan tänds, det blir blankt och stilla ett ögonblick och sedan kommer det. Jävligt efterlängtansvärt.

torsdag 11 mars 2021

Torsdag äter väl alla lasagne eller?


 Tänker så här sent om kvällen att det hade varit gott med ärter och fläsk. Men jag lagade en maffig gratäng på pasta, köttfärssås och becha...ja alltså en Lasagne. Det blev bra, man behöver mer bechamel än man tror och köttfärssås hade jag gott om sedan spagettidagen i veckan, riklig med charlottenlök, chili och sardeller.

Vi blev proppmätta, (lasagnekoma) av bara en flis av det stora blecket. Men det är väl bra, fryser in resten i portionsbitar så att det finns.

" nej, låt den vara, jag vill ha den till lunch i morgon", vädjar sonen som hela veckan varit hemma och haft skola digitalt på distans.

onsdag 10 mars 2021

Trerätters på en onsdag


August och jag, fem ostron var, stekta nudlar med ostronskivling och ostronsås, uppfriskande citronglass. Jo mindre bra kan man ju äta en vanlig onsdag.

Vi två har ett alldeles speciellt förhållande till ostron och jag tror banne mig att nu under pandemin har vi nog tröstat oss med ostron några gånger i månaden och jag är så glad över att August är en ostronälskare.


Varmrätt? Förvisso har jag ett och ett halvt kilo fin högrev i kylen, men den fick vänta. Det blev stekta nudlar så här: 

Två nystan äggnudlar
1/2 rödlök skuren i tunna båtar
200 g ostronskivling
2 "nävar" fint skuren spetskål
4 fint hackade vitlöksklyftor
2 tsk ostronsås
1 msk Kikkoman soja
knappt en msk fisksås
1 torkad chili

Koka upp vatten och lägg i nudlarna. Koka försiktigt några minuter och under uppsikt. Häll av i durkslag när nudarna är "mjuka med spänst".Hetta upp olja i en stor wok, Häll i kål, vitlök, chili, och lök. Låt steka, men inte bli vidbränt någonstans, bara ta liiiite färg här och var. Skyv undan i woken och lägg i svampen, som självklart får ta färg. Vält i nudlarna. Blanda och smaka av med såserna, smaka, smaka, smaka. Sådär ja...Klart!!!


När vi öppnat ostronen så grillade vi en citron att ha till, men all citron gick inte åt och istället för att kasta dem tog August hand om dem och vispade in citronsaft och zest i en vaniljglass. Friskt och gott avslut på onsdagsmiddagen. Jäkla gott alltihop.

Ostronätaren 2009 två år gammal


Ostronätaren 2021 snart 14 år gammal


tisdag 9 mars 2021

Birgitta Rasmusson, inspiratör som är borta. Börjat baka av lust



Moloken efter att en vetesur dött. 

Tänkte så här, att i väntan på att min tvärsäkra rågsur ska vakna så bakar jag vanligt jäsbröd (alltså på industrijäst). Vanligt lite saltigt formbröd.

På vägen hem från landet i fredags lyssnade vi till reprisen av Meny med Birgitta Rasmusson, en mycket ämabel människa som jag lärde känna i många olika sammanhang, inte minst när jag jobbade med Sven-Gunnar Svensson. Nu och är båda borta och saknade, Birgitta härom dagen och Sven-Gunnar för åtta år sedan.

Min grej har aldrig på riktigt varit bakning. Tror det varit alldeles för många missar för att locka till längtan.

Meny-programmet med Birgitta och den sanslösa entusiasm och deras gemensamma smaknjutning fick mig att börja bläddra i "sju sorters kakor". Upptäckte att den är alldeles sönderläst, har väl bakat en del och sedan förträngt, men kanske mest läst.

Igår kväll så började jag baka igen, enkla formbröd med enkelt vetemjöl, industrijäst, vanligt salt, lite socker, olja och och fem deciliter vassle som blev över efter veckans färskost.

Varför ska jag köpa osmakligt rostbröd för när det här är så enkelt och så gott.

"Rysligt" säger vän av komlex bakning med stenmalt mjöl av ålderlig typ och med surdegsgrund.

Ja, men det var inte det jag ville uppnå, ville verkligen ta vara på vasslen och göra det kvickt.


Så här gjorde jag:

780 g siktat vetemjöl

1 pkt jäst

1 msk strösocker

2 tsk salt

5 dl vassle (eller vatten)

Lös jästen i lite av vasslen och strösockret. Häll över resen av vasslen och mata på med det siktade mjölet lite i sänder. När degen gått ihop någorlunda strö över salt och låt arbeta med degkroken i 15 minuter (minst). 

Låt sedan jäsa bredvid spisen som är satt på 200° i 40 minuter.

Smörj formbrödsformarna genom att pensla dem med smält smör. Vält upp degen på mjölat bakbord och dela så att de passar formarna. Bearbeta inte degen utan häll den orörd i formarna och platta till den något så att den fyller botten. Täck med bakduk och låt jäsa ytterligare minst 30 minuter. Släng in en kaffekoppa iskallt vatten i ugnen, stäng luckan och sätt in bröden efter en halv minut på ugnens nedersta fals. Baka i 30-30 minuter eller tills innertempen är 98°. Ta ut och vält ur formarna och lägg bröden på galler täckta av bakduk för att svalna. 

Nu bubblar en rågsur ovanpå torktumlaren i badrummet för nästa bakprojekt med utvalt stenmalt mjöl. Sen ska det bli småkakor också som en hyllning till Birgitta Rasmusson.

måndag 8 mars 2021

Varför är jag här?


Den långa vägen nedanför torpet, den upp mot björnmyren och förbi de vackra skogsmarkerna. Vad gör jag här i stan, längtan dit är enorm. 

söndag 7 mars 2021

Kycklinglever Anglais



Det finns sådana dagar och så finns det andra. En av dessa många skriker liksom kroppen till efter inälvsmat. (är väl olika balanser i kroppen som styr dessa skriksinnen)

Idag skrek kroppen till efter Kycklinglever Anglais stekta i ankfett med confiterad charlottenlök och torrsaltat bacon samt kokt potatis och kapris.

Steker levrarna till 52° och häller över lite åldrad vinäger och mycket salt (!). Jämte det torrsaltade baconet, kaprisen och den lite sötare löken är kombon oslagbar.

(Bilden nedan är en liten fäbless jag har ända sedan det kom Robinhoodfigurer i plast med paketen sisådär 1958. Tillsammans med råfrysta lingon från Hälsingland och extrafet filmjölk så blir det här nattamat på riktigt, vet bara inte vad min dietist säger om saken, men det man inte vet har man ju intet ont av!)

Coronaspöket förmörkar varenda dag

Jag tillhör ju det där släktet av människor som tvivlar på själva livet, det vill säga att det kan slockna när som helst (och det kan det ju!!!) Men särskilt efter åkommor som smyger sig på som ångest och/eller skapar paniktillslag bara för att de ökar i styrka efter det allra första lilla tecknet. 

Det betyder att jag har corona 24/7 eller i alla fall symptom TROTS att jag försöker låta bli att träffa folk och om jag tvingas till affären så gör jag det då jag är övertygad om att det knappast befolkas av andra eller är åtminstone två meters lucka och då med spritade händer före och efter och munskydd på. Ändå, lite halsont, en kvällsfeber på 37.2 (vanligen 36.6) svullnader i luftvägar, öronvärk etc.

Så här är det ett helvete för jag går hela tiden och känner efter. Senast, för en dryg vecka sedan beställde jag hem ett provkit vilket bara några timmar senare meddelades vara negativt och under hela veckan var vi härligt isolerade i torpet långt bort i skogen. Alltså det jag känner nu är förmodligen en vanlig förkylning på samma sätt som jag kände det när jag beställde provkitet.

Tror jag lägger mig med en badbomb i ett hett bad och börjar läsa de böcker jag så länge traktat över att få tillräckligt med ro för att läsa, men fan känner mig inte helt kry...men det har jag ju inte gjort på över 60 år. I morron ska jag ringa läkeriet, har ett öra som trasslar. Visst är man som ett skämt?

Snart på denna plats något upplyftande om lever Anglais med torrsaltad bacon. Och domherrarna från förra veckan i Hälsingland är ett gott minnessällskap. Älskar det där körsbärsträdet året om.

Skotsk högadel på tallrik, hamburgare med smak av Aberdeen.


Kanske mitt skotska ursprung (Highlands) eller vad vet jag. Det finns en viss förkärlek för de skotska köttraserna. Det som vi gärna kallar Black Angus är i rakt nedstigande led desamma som skotska 1800-talsrasen Aberdeen Angus.

Och se på tusan, för en tid sedan var vi i Tallåsen och på hemväg mitt i smällkalla vinterlandskapet (-17 grader) vandrade Black Angus på kö mellan utlagda håvor av ensilage.

Inte visste jag att det fanns en så stor besättning nästgårds och dessutom med köttlådeproduktion och försäljning till privata kunder.

Av en liten lustig anledning kom vi över några hamburgare förra helgen. För surt för att grilla ute tyckte vi så det fick bli grillpanna på spisen. Glödhet panna, penslade hamburgarna med lite olja, salt och så stekning till en innertemp av 48 grader, upp för att vila på tallrik. 

Åååå, äruinteklok!!! Det är ju rått.

Ja jag vet att ute på restauranger så ska köttet i hamburgare ha en innertemp av minst 70 grader, men det är ju inte klokt, då är köttet förstört.

Köttet då, dessa angusburgare från Stenspers Gård i Tallåsen med de vackra vinterkorna?

Försvinnande gott kött! MEN, trots exakt stekgrad lite hård textur. Mer fett, absolut, men det är ju bara hur jag vill ha det, njurtalg (!) vilket också bär köttets egen smak.

Till våren blir det mer kött från Tallåsen och Stenspers, absolut.