torsdag 27 augusti 2020

14 dagar av myrkryp, krypångest, andtäppa och längtan

Stilla flyter Ljusnan nedanför Färila


Utanför lägenheten har vi kommunens största rondell, en slags sambandscentral för genomfartstrafik. En plats för blåljusens nattliga jakter, BMW-raggares  dunka dunkabilmusik, ambulanssirénernas tjut mot akutmottagningen och de gamlas sista utpost vid sjukhuset som vi ser från balkongen, eller "ballen" som vi säger och som är en inglasad kuvös om 15 kvadrat, skramlet frtån pendeltåget bakom huset som studsar mot Brunkebergsåsens vall mitt över. 

Reninnanlåret vi stekte senast det begav sig och serverade med skördesallad

Jag gillar ljuden, jag gillar staden. Tidiga morgnar när jag öppnar glasdörrarna ut mot verkligheten är dofterna/lukterna en reminiscens från det förflutna - det är Londons Randolph Avenue när jag gick ut tidiga morgnar, den syrligt kyliga luften och skramlet från tunnelbanan vid Maida Vale, suset från trafiken vid Sutherland Avenue, kanalernas väta i detta lilla Londons Venedig. Jo jag förpassas dit med kaffe och morgontidningsläsning där jag sitter endast iklädd min älskade sarong från Sri Lanka.

Allt från den egna torparsängen, en 150 årig kökstäppa 
där matjorden mäter två alnars djup

MEN, detta oändliga över bergen, över skogen och över älven. Odlingen i torpets 150 åriga köksland, utrymmena, torrdasset, vedspisens värme, allt i norra Hälsingland. Saknaden, myrkrypet i längtan är för stor. I morgon far vi dit igen. Skördetid, potatis, mangold, bönor, kål, rödbetor, morötter - allt det där norrländskt anpassade. Vila i hög luft, kanske regn, kanske sol, spelar roll.

Och skägget har fått ge sig mot slätrakning på Sollentuna Barbershop

onsdag 26 augusti 2020

Vad heter parken nu igen? (UPPDATERING)




Vad heter den nu egentligen. 

Någon på kommunen som kan svara?

När jag var med om att inviga och invigningstala för en del år sedan gavs platsen namnet Erland Cullberg Park. Sedan fick den ett annat namn av någon av kommunikatörerna som det finns så många av i Sollentuna kommun och så har nog skett nu igen. 


Resultatet av det senaste debaclet blev en liten bronsplatta på en ställning som förklarar vem Erland var som konstnär. Den är ganska bra:



Men sedan har någon satt upp en larmskylt man tydligen är tvungen att ha ifall det skulle hända en olycka i lekparken och där ska man uppge platsens namn ”Cullbergsparken”. På den får man inga träffar på kartan i min mobil. Det får man inte på Erland Cullbergs Park för den delen heller. Alltså helt onödig och kanske livsfarlig hänvisning.


Vore kanske klokt att styra upp kommunikatörerna på kommunen, se till att parken nämns med det namn den fick vid invigningen och dessutom se till att den blir känd på Google maps och alla andra kartor över kommunen.


HÄR NÅGRA LÄNKAR FÖR MER LÄSNING OM ERLAND CULLBERG:

1) Mitt tal vid invigningen av Erland Cullbergs Park

2) Första gången kommunikatörerna missuppfattat allt, till och med namnet.

3) En tid var det helt skyltlöst.

4) Om min vän Erland Cullberg och döden

Äntligen, Jussi döpt vid källan i Hammarby

 


Ja jag skriver äntligen, för dopet var planerat till mitt i coronan i våras, men fick av förklarliga skäl ställas in eller snarare skjutas på framtiden. I lördags blev det dags och utomhusdop vid Hammarby Kyrkas källa och stort utomhusfika vid Fresta kyrkas församlingshem.

Skötte han sig? 

Självklart. Lillgrabben såg mest intresserad ut, ungefär ”Men, vad händer nu” .

Så blev den lille telningen, mitt fjärde barnbarn upptagen i gemenskapen, något mina egna fem barn blivit efter vart när de döpts i samband med konfirmationen (två återstår, en väljer bort och den tredje är i valet och kvalet).


Stor högtidskänsla blev det i alla fall kring Jussi, vackert, gripande, rörande.

Samtidigt firades att Jussi fyllt ett år här om veckan. Grattis Jussi (jo han är döpt efter världens genom tiderna främste tenor.