tisdag 3 juli 2007

Ulla Winbladh



Hon blir en följetong - vår vän Gittan - som slår följe till luncherna. Igår Edsbacka, idag Ulla Winbladh, imorgon någonstans efter Mälaren tror vi. Och vi har så förbaskat trevligt. Babyn sköter sig och njuter i vagnen.
"Ulla" där för övrigt min dotter serverar på "gruset" är en utmärkt plats att "se folk", en prinsessan Lilian, en Bert Åke Varg, en Ulf Larsson, en Pelle i köket och så alla man känner igen, men aldrig intervjuat och därför inte kan placera. Lät det där konstigt? Det var meningen!


Liva, hon heter så en av mina tre döttrar, den äldsta, rekommenderade inget - "ta det du brukar tycka om". Det är ju deras "strömming Bellman" med senap i panaden, men så dök det upp en kokt lamm i dillsås signerad Mats Öhrn och den blev självklar. Rodjana tog en rimmad lax med dillstuvad potatis. Rejäla portioner, väldigt gott och ohyggligt prisvärt speciellt som miljön är så intagande i solen. Avslut på Xoko med dubbelkaffe och mandelbavarois.

Uppäten-utsuddad; bavarois på Xoko

Utsuddad Xoko

Det är egentligen att börja baklänges, på Xoko - igen.
Och bäst jag sitter där framför en uppäten mandelbavarois och förstår att jag skulle tagit en bild så kommer jag att tänka på Robert Rauschenberg som länge hade önskat sig ett verk av dignitet från Willem De Kooning, men fick en blyertsteckning på en akt (förmodligen på hustrun som han tecknade om och om igen).
Det var inte av besvikelse utan av ett slags retsamt engagemang - en fråga om det var möjligt - som eggade Rauschenberg när han tog ett suddgummi och suddade ut teckningen och med bara några De Kooningspår kvar på pappret signerade verket med: "Utsuddad De Kooning, Robert Rauschenberg."
Av mandelbavaroisen återstår intet.
Lystet tagen av Göran Lager.