onsdag 25 november 2020

Ja, men vi har ugnspannkaka Sven-Gunnar



Påminner mig om en lunch för många år sedan med Sven-Gunnar Svensson. Det var på Cassi och vi träffades på hans kontor Sven-Gunnar och jag och hans franska bulldog. 

Var sugen på en riktig hackebiff med pompa.

-Låter bra, sa Sven-Gunnar.

Väl där blev han ju som alltid kungligt bemött (spelar ingen roll om det var i Norge längst upp i nord eller i Frankrike på vishan, han blev alltid hjärtligt bemött).

Den här gång på Cassi lutade sig cheffen över disken och sa, Sven-Gunnar, vi hade ugnspannkaka igår, men du kom inte så vi har sparat en portion till dig.

Han blev som ett litet barn i en godisbutik, och där satt jag med min hackebiff och stirrade på en underbar ugnspannkaka med fläsk och rårörda lingon på platsen mitt emot.

Jag tänker alltid på den historien när jag gör min egen ugnspannkaka, luftig och helt perfekt. Igår var fallet:

Sikta, 4 dl vetemjöl och en halv tsk bakpulver, rör ut i fem dl fet mjölk. Tillsätt sex ägg och vispa till smet. Späd med ytterligare sex dl mjölk. Ugnen ska stå på 225 grader. När värmen är perfekt så ställ in en långpanna. När den är brännhet släng in en rejäl smörklicke 25-50 gram. Låt bryna några sekunder, ta ut plåten och se till att smöret dansar runt om och även upp över kanterna. Häll i smeten och ställ i ugn i 30-35 minuter. Ät med rårörda lingon.

Så blev middagen igår med bacon.

måndag 23 november 2020

"Lite skrattretande,", sa sotarn!



I Hälsingehuset - enligt utsago byggt kring 1860, men förmodligen hundra år äldre, nedmonterat och sedan uppbyggt igen. Så småningom  för en slutligt ombyggnad 1946 då en ytterligare våning byggdes på och grunden byttes ut, jordkällaren under huset fylldes igen. I Hälsingehuset finns en liten fantastisk värmelösning, en kamin och ett rör. Förmodligen har det fungerat en gång i tiden, men när sotaren tittade på anläggningen log han åt snillrikheten och varnade; Elda aldrig i den här! Det hade vi inte gjort heller utav eget sunt förnuft.

Kaminen, i stort sett en plåtig tunna med en liten eldstad underst är alldeles sönderbränd och det lågoprna inte lyckats utplåna har rosten varit behjälplig, rosten och tiden.


Från kaminen går ett eldrör rätt in i skorstensstocken för att komma ut på andra sidan, i ett annat rum och där ta en krök och så in igen i skorstenen och rökkanalen, en pipa som inte är godkänt - inte för att det finns misstankar om läckage eller att den inte skulle fungera utan mest för att anläggningen är så brandfarlig.

Nu har det här inte alls varit prio ett, men kanske kommer at bli någon gång. Tycker ändå den vittnar om en viss fiffighet. Någon som sett något liknande?

Till sommaren tror jag vi river ut kaminen, tar bort krökröret i andra rummet, täpper till och murar igen och skaffar en nu kamin att kunna elda i. Vore fantastiskt med en kamin i sovrummet så som det var menat en gång i tiden, långt före eldragningar och radiatorer (nydragning av el och nya radiatorer pågår i ögonblicket, i somras ny elcentral med allt vad det innebär av elsäkerhet!)

Bästa värmen utöver dyr el är den gamla härliga Skoglund och Olsson #6 i köket, den värmer upp på ett kick. Och ved har vi för två i en fylld vedbod och en stack på gården. dessutom kommer nästa års gallringar att ge oss ved för lång tid framöver.

söndag 15 november 2020

Så slarvigt att inte ta upp efter sig!

                 

Nej det handlar inte om mina kvälls eller dagpromenader med hunden med hundskitar längs vår väg, sådana hundägare inte tar upp.

DET HANDLAR OM KOMMUNEN och om att inte göra klart!

Den 18 oktober skrev jag om några som tagit sig före att rensa ogräs med gångjärn på bouleplatsen efter Sollentunavägen, norra centrum. Det visade sig att det var kommunen som haft ambitioner att få bort gräset ur banan - alltså, en grusplan tas över av gräs relativt snabbt om inte någon håller efter. (naturen vill inte ha nakna jordplättar, det vet alla som helvetesrensar i grönsakslandet!)

Så gjordes, men den någon lämnade efter sig högarna med rens. Det var alltså snart en månad sedan och självfallet har det envisa gräset slagit rot i renshögarna och nu tar för sig mer än någonsin. Jobbet var dessutom slarvigt utfört så nu växer det vidare där de tidigare försökt skövla (skovla, gångjärnat!) Det är faktiskt lite skrattretande.


Jag minns en gång för mycket länge sedan när jag låg på nykterhetsanstalt, nåja en lyxigare variant av Minesotamodell. Där fanns en äldre gubbe bland oss andra suputer. Skåning var han och en reklamation - alltså efter ett återfall kom han tillbaka. Hemmet var en kringbyggd gård där innergården var belagd med kullerstenar, säkert flera hundra år gammal. Mellan stenarna växte numera gräs - inte mycket, men dock grässtrån här och där.

Den där reklamationen, som irriterade sig på allt och egentligen inte ville vara där för att bli bättre, han gnällde något alldeles förfärligt och gick till slut in till ledningen och sa på skånska - "Hörrni, det ska aldrrig varra grräs i STENORREN!" 

Följden blev att han nästa dag utrustades med ett litet järn (alltså järn järn) en liten pyttespade och en stor hink och till det en liten knäkudde. Ja ni förstår resten. Den tid han hade kvar på hemmet hördes inte ett pip från hans sida.

Alltså - en månad efter att boulebanan rensats växer det av herrans lust igen och mest i högarna av ogräs som lämnades kvar.

Nu kan man väl ta historien om skåningen till intäkt när man säger till mig "Ja, men gå ut själv och rensa gubbjävel".

Den intäkten är redan utbetald i form av skatt till kommunen för att bland annat det ska vara en rent och snyggt i det offentliga rummet, så det så! Retar mig bara på slarvet.

söndag 8 november 2020

Laris

 Nås av sorgliga nyheter ofta nuförtiden. Idag att min gamle målerilärare den genialiske Laris Strunke gått bort. 

Under min korta men intensiva tid på Gotland hade jag förmånen att återknyta kontakten med Laris ett otal gånger för intervjuer och konstprat för radion. Har också genom åren fått följa honom på hans bildliga resa som inte alltid varit självklar. En stor sorg att han försvunnit.

Senast vi träffades var på Edsvik i Sollentuna där han ställde ut och också bjöd på actionpainting.

måndag 2 november 2020

Det här blir intressant, kommunalhuset renoveras

 


Det här blir intressant, nya utsikten från vårt vardagsrumsfönster och gårdsbalkong. Under åren i London titulerade jag serier av målningar "scaffolding".

Nu har jag ateljén åt andra hållet ut mot gatan, men jag ska med intresse följa projektet med den yttre renoveringen. Älskar rytmiken i byggnadsställningar.