Förra året var jubileumsår, han skulle fyllt hundra och då missade jag honom. Sanningen att säga är det åtta år sedan mitt senaste besök, men det gör ju inget, för honom står tiden numera helt still och har så gjort sedan han begravdes här vid Grötlingbo med utsikt över de mäktiga friserna på kyrkväggen, de han kalkerade och hade i sin ateljé och som sysselsatte honom tankemässigt under så många år då tiden alls inte stod still.
Mors, sa jag idag helt stilla vid graven, denne mäktige vars bilder jag fått slå följe med sedan jag själv började intressera mig någon gång under senare delen av 60-talet.
Hur han kom hit?
De kan jag berätta om någon annan gång. Gjorde nämligen en liten dokumentär för radion för länge sedan och fick intervjua prästen som jordsatte honom med en liten ceremoni och psalmsång.