fredag 7 mars 2008

Helkväll på Frantzén Lindeberg

Klassiskt? Ja så till den milda grad för en tryffelidiot som jag själv. Här som en hyllning till Christer Lingström på Frantzén Lindeberg, Fyra olika texturer tryffel, Jesus!!!

Det var fullt igår, men jag hade ett självskrivet bord för mig och min gäst - en av de kanske mest namnkunniga och respektingivande inom den gastronomiska världen, men tämligen okänd utanför den.
Mitt stora nöje igår var, utöver matupplevelsen, att lyssna och samtala med mitt sällskap och stilla betrakta hans reaktioner över det som serverades.
Jag kunde ana ett försiktigt närmande till en början. Eftertanke. Smak, textur.
Det var det som slog mig också - det hade jag glömt, hur väl olika texturer behandlas - jag mindes mest smakerna sedan sist, men inte hur krispighet och mjukhet, det blöta mot det torra och varma mot det kalla, det stora mot det lilla, hur detta gjorde så mycket för helheten. Djävla elegant!
Så blev leendet bredare och bredare på mitt sällskap och det var lustigt att se.
Det var en ren fröjd att höra kommentarerna om vinvalet och hur vinet var stämt till det som serverades på tallriken. För mig som aldrig blandar mat och vin, eller vin över huvud och alkohol inte alls och detta inte alls av ideologiskt/moraliska orsaker är det makalös lyssning.
Och rätt efter rätt granskades inte längre kritiskt misstänksamt utan intogs njutningslystet positivt.
-Fantastiskt att kunna balansera flera så krävande smaker med en sådan balans i samma tugga, de här killarna vet vad de gör, sa han efter halva måltiden.
Efter drygt fyra timmar och 20 rätter var det två mycket nöjda människor som satte sig ner och pratade med Björn Frantzén och Daniel Lindeberg.
Min gäst ville veta mer, bakgrund, tidigare jobb, vidare intentioner och han ville uttrycka uppskattningen av det han precis ätit sig genom och gärna veta mer om smakutveckling.
Restaurangen var i stort sett tom, diskaren hade gjort sitt och sagt hejdå, parkeringsbiljetten höll på att löpa ut.
Det ser ut som att Frantzén Lindeberg redan upprättat kontakter mot en trygg utveckling.
Nu var inte min gäst Gud, men uppfattas, till hans ogenerade uppskattning, näst intill som en sådan.

Trädgårdsmässan med frö

Så här såg det ut bara några minuter innan folk släpptes in på årets trädgårdsmässa. Släpptes in? Vällde in är ett bättre ord.

Jag gick dit av en enda anledning - att köpa fröer från Impecta fröhandel och få påsarna direkt i handen. Har inte tålamod att vänta trots att det är många veckor kvar innan försådden.
Nu har jag en präkig bunt med fröpåsar igen. I morgon går jag dit och köper några dahlior.

ryggskott ffg

Att ryggen krampar, axlar och skuldror, är en yrkessjukdom.
Det spelar ingen roll hur jag än försöker ändra ställning vid datorn. Vid slutet av veckan är jag helt tillintetgjord med värk långt ut i fingrarna och domningar. SVBK kanske.
Igår eftermiddag skulle jag hämta upp ett rivjärn i nedersta lådan. PANG, eller snarare KLICK. Ruggen låste sig från "höfte fäst" och gjorde förbannat ont. Som en fällkniv stapplade jag ut till röda soffan och vältrade mig ner under svåra plågor - det gör helvetiskt ont. Såg minst en vecka framåt bara flyga iväg.
Lovisa sprang och letade rätt på vetepåsen vi köpte av hemslöjdsgillet i höstas med vacker broderat fodral i linne. Snabbt in tre minuter i mikron och sedan direkt på ryggen - nu gjorde det till och med ont att andas.
Värmen höll i mer än en halvtimme och långsamt klingade smärtan av. I morse gick det att jobba igen med minnet av det onda som gjorde mig långsamt försiktig.
Det ligger i familjen det här med ryggskott så jag ska nog ta det lugnt en tid framöver.

Baka baka liten kaka


Vi satt där med en skvätt yogurt, ingen surdegskultur, väderkvarnsmald vete och vattenkvarnsmald råg och inget bröd för morgondagen.
Alltså, igår kväll, med ryggskott på tillbakagång satte jag igång min elektrolux hushållsassistent och körde på. Mer än hälften av mjölet var i och gästen långt innan löst med lite sirap och degvätska. INGET SALT när det sent omsider skulle i. INGEN BUTIK öppen på närhåll.
Kommentaren i morse från Lovisa var att brödet var helt schysst bara man har lite salt på. Hon hittade en liten behållare med några uns flingsalt som blivit lämnad.


Degen fick jäsa ut ordentligt i två omgångar.
Dagsbröd bakar jag alltid på ho, som gotlänningarna säger, på känn som många andra kallar det.
Ganska mycket råg i förhållande till vete och två ordentliga jäsningar, inget finlir alltså och så 250 grader nederst i 15 minuter och 175 grader i 40.