Pizza var god dröj!

Det här är en liten favorit i repris vilket betyder att jag skrivit om pizzan på det här sättet förr. Idag är det ju superaktuellt att skriva om pizza eftersom nyårsdagen av någon outgrundlig anledning blivit pizzans dag. Slår mig att pizzan har allt, i alla fall om man är dietist och tillhör den gamla stammen med tallriksmodellen framför ögonen och om man undantar den feta osten och i stället räknar den som rätt och slätt "mejeri". Kolhydrater (bröd) grönsaker (lök, champinjoner, oliver, tomat, skocka) och proteiner (kött eller fisk).

Det var den svenske legendariske krögaren Bengt Wedholm som efter att ha varit i Paris och ätit pizza reste hem till sin egen krog Östergök och byggde Östergöks pizzeria. Året var 1968 och stället låg i korsningen Kommendörsgatan och Styrmansgatan på Östermalm i Stockholm. Han fick en rad efterföljare. 

Inte alla har ställt samma kvalitetskrav som han själv med färska råvaror på pizzan. Att äta pizza där var dyrt, i alla fall för en konststudents plånbok och ansträngande då ingen i sällskapet hade åldern inne för att ensamma gå på lokal och dricka karaffvin. Men att äta pizza där var samtidigt en upplevelse. Aldrig tidigare hade jag nog ätit något så främmande i smak och konsistens och med en så fullödig kryddighet. (han var mån om att bara använda färska och prima råvaror så aldrig senare har jag stött på denna makalösa pizza.)

1969 gick jag och en av mina bästa vänner, tyvärr borta idag - va fan ska folk dö för? - på Piazza Opera (eller hette den Pizza Opera) på Gustaf Adolfs torg. Det var en av de första pizzeriorna efter Bengt Wedholms Östergök. Vi gjorde stället till vårt och det var frasiga bottnar och läckra fyllningar - men mest var det nog för karaffvinet (som vi beställde utan att ha åldern inne) vi satt där så fort vi kom åt och kassan tillät - litervis med surt rödvin och alltid en italiensk kaffe och Strega innan vi gick hem. (det här var strax innan vi bytte vårt stamlokus till Prinsen)
Förmodligen var det också där jag fick min livsdos av pizza. Sedan dess har det bara blivit en pizza emellanåt och alltid har vi i efterhand önskat att vi INTE ätit pizza. 

I kväll blir det en liten kycklingpaj med tryffel av överblivorna från den makalösa gårdagskycklingen.

Första inlägget för året, om gårdagskvällens meny hemma med barnen

Det var väl inte så märkvärdigt egentligen, 

men djäkligt gott - precis så som det ska vara 

en nyårsafton.

August är den som alltid vill ha dessert till vardags. Idag fick han det. Min absoluta favorit och när jag äter den framkallas minnet av alla andra tillfällen jag ätit den och platser och i sällskap för länge sedan lämnade: Banana split! Har allt!

Av känd anledning äter vi inte Kronfågel, om vi nu inte vill ha en billig fågel som inte smakar något och bara ha som proteinutfyllnad (och när inträffar detta?)

Vi köpte fyra små kycklingar, 30 dagar gamla, slaktade vid en vikt på 750 gram. Fåglar som fått gå ute och fått smak. Grytstekte med en bottenskyla av smör, lök och svamp som fått pernodkoka och flamberas. Innertemp, exakt 70°. Serverat med en potatisfondant, förkokta potatispuckar som sedan får koka färdigt i ankfett. Och så en gräddsås kryddad med rosmarin.

Nu har vi börjat det här året helt bakifrån med desserten. Förrätten var annars den gamla vanliga på nyår. Billighummer som tagits ur och vänts ner i en stuvning av grädde, lök, buljong och champinjoner och sedan gratinerats med grottlagrad gruyere.

Se, så var det. 

God fortsättning