torsdag 7 maj 2009

Vårbruk och snuva



Jag är nog ganska obetänksam. En riktig svinflunsa (får man ordleka med en pandemi?) håller på att sänka mig. Ändå ställer jag mig och gräver potatislandet. Det gör ont i varje muskelfäste, febern tilltar, hostan är påtaglig, snoret rinner - men lusten, odlingslusten övervinner allt. Jag älskar verkligen odlandet och jorden.
Idag fick jag ner Anja och några mandel. Sådde persilja bredvid dillen i landet och spenat i vårlådan. Gick en rond i köksträdgården och tog bort maskrosor. Rejäla tag med grepen* är det enda som hjälper - då kommer hela roten med. Och så allt gräs som dyker upp så här års och tvärblommar, viktigt att ta bort tuvorna med en gång innan frösättning.
Kom på att jag hade två "fådda" rosor av gammalt svenskt märke i en av vattentunnorna sedan i förrgår. De fick ersätta några som inte klarat vintern.
Ramslöken kommer bättre än förra och förrförra året vilket är rart, snart kan jag skörda och i landet blommar det redan av idiga vårväxter och första skörden av gräslök blir det i helgen när det fått torka upp lite. Vi klipper ner dem i "matjesstorlek" i en bunke som vi ställer i frysen. Bara at ta fram och repa av med gaffel när man behöver. Vi hade fräsch "nyskördadkvalitet" på gräslöken till färskpotatisen på julbordet.
Kom ihåg att anteckna det redan nu. För färskpotatis till julbordet - sätt potatis i slutet av juni.

*Hur länge ska en grep hålla? Köpte min andra på K-rauta. Den första gick efter tre tag, den andra efter en säsong (den förra) och några tag in den här veckan. Fick en härlig grep av grannen som hade en för mycket, en grep som är inkörd, sliten i handtaget av arbetande händer och den håller förmodligen till nästa generation.

Macarons och möte



Har precis avslutat ett hastigt, men effektivt arbets- och idémöte med Kristina Söderbäck som lär mynna ut i något stort till hösten.
Vi träffades hos Sebastien Boudet på Petite France på John Ericssonsgatan 6 över kaffe, smältande fantastiska macarons och smörsmäktande pain au chocolat.
Sådana här möten gör mig inte alls uppagen, bara uppfylld. Tänk att det finns människor som tänker som jag själv - brukar jag tänka. Som också har ett driv utan en massa döda punkter, som helt enkelt får "aschlet ur vagnen".
Det här kommer att bli lysande för oss förstår jag för det är det redan och alldeles abstrakt för den som läser om det just nu. Så ska det vara coh så får det bli ett tag till!