måndag 18 september 2023

Så förflyter våra dagar med lust, mat, arbete och Ricard

Det där dagliga utanför ateljén i solen


En så stor lust till arbete och en sådan våldsam kärlek till ateljén bilderna och K. Stilla som Loings vatten flyter under bron, den alla som är här ska, bara SKA, går dagarna.

Om morgonen kommer K med frukost som vi äter utanför ateljén i solen, fortfarande varma baguetter och smörade med rikligt av ankpaté eller någon ost som ät himmelsk.

Fontainebleau idag vid pass 16, en kaffe till mig och en Ricard till K.

Kanske vi gör en utflykt senare, till Nemour eller Fontainebleau för en kaffe till mig och som idag en Ricard till K. En crepe med vispad grädde och choklad. Riktade in oss på en anka eller grodlår idag, men vi var för tidiga i stan och orkade inte vänta, fick bli en burgare istället - ibland händer det att vi också äter sådan mat här i Grez.

Besökare i min ateljé som var frågvisa om mina pasteller

I söndags var det den där typen av Konstronda i hela Grez, hängde vepor utanför vart och varannat hus vilket i viss mån vittnar om vilken kulturby det här är och självfallet var Chevillon också öppet för besökare som vällde in i strid ström. Personligen tycker jag ju sådant här är ganska jobbigt och ännu jobbigare blir det ju att stå där med stapplig franska och förklara sina bilder. Mest jobbigt för att en av månadens begränsat antal dagar försvinner. 

Har nog aldrig känt en så stor kust till arbete i ateljén och sååå viktigt för mig att K är med här också i vår samtida vila eller som Strindberg skrev: "Kommen hit lefver jag opp igen. Allt är skönt, natur, bostad, menniskor, mat. Det är ett välsignat ställe. Hvaför vet jag inte."

Stor pastell på papper

Tredje eller fjärde pastellen av bron över Loing