Efter att ha bloggat i samma klädsel sedan den 6 november 2006 och sedan dess presterat 1660 inlägg kom min dotter Lovisa, som 2006 var sex år gammal, och frågade om jag inte ville ha en ny header och ny design på bloggen.
Det är inte för inte som man egentligen ska låta bli att ändra på sådant, men visst, en försiktig modernisering kunde jag tänka mig. Sagt och gjort, i år fyller hon tolv och fick fritt spelrum med min blogg. Resultatet syns nu och då kan man undra vad det är för bilder hon använt, speciellt den på mig själv. I en av de fortfarande ouppackade flyttkartongerna hittade jag en fotsid marockansk "djellaba" som jag omgående kände mig bekväm i. Hade köpt den i någon stimmig souk någon gång för länge sedan, kanske sisådär 1993?
Lovisas egen blogg
Rosen är nytagen. Någon på facebook sa att den är av märket "Peace" och då är den väl det, jag har vänner på facebook som är ytterligt informerade.
Så har vi en plateau med ostron bara för att jag är ostronnörd och till och med gärna köper hem ett tjog att dela med mig själv en vanlig vardag.
Den där bilden på min hand som rensar är just så här års väldigt typisk. Jag tar någon timme eller ett par varje regnfri dag och ligger på knä och rensar, här är det bönan Signe som befrias från näringskonkurrens.
Nu ska jag själv börja trivas i de nya bloggkläderna och hoppas Ni som läser bloggen också gör det!
(Tack Lovisa, utan Dig hade jag harvat vidare med den gamla headern i säkert många år till)
fredag 15 juli 2011
Brott mot LCHF-lagen - riktigt god glass på Väddö
"Bara en liiiten en - det kan väl inte vara så farligt"
Det låter som en replik ur en svensk pilsnerfilm med huskorset som just tagit ifrån den kuvade mannen flaskan med brännvin och han bönar och ber om en liten slurk, bara en liiiten en.
Sockerberoendet har vissa likheter med alkoholberoendet och den mest påfallande likheten är att beroendet inte sällan får en dödlig utgång.
Igår tog jag ett rejält återfall, för att fortsätta alkoholjämförelserna, och det var på Väddö Gårdsmejeri som har den i särklass bästa köpeglassen att få. Förvisso söt som en bomb, men ändå balanserad och riktigt härligt fet. Smaksättningarna är också rent underbara.
Vi tog en tur för att hämta Lovisa hos en kompis däromkring och kunde inte undgå några ostar och så glassen. Sedan "författarmöte" med Arne Ljungqvist på Blidö och 30 mil senare var vi hemma. På vägen noterade vi flera utflyktsmål vi tänkt besöka senare i sommar när vi har bättre för oss än att åka och äta glass. (Om det syntes på vågen? Jodå för när ändå sorgen över återfallet behandlades stannade vi till och åt middag på den indiska krogen i gamla Åkersberga Centrum - en pakistanare vi träffat på badet i Kairo rekommenderade den och det var hyfsat bra! idag till lunch var det fet lax och bea på menyn.)
Nu är det bestämt slut på sockerdumheterna. Siktar mot ett mål före september och för att det ska uppnås måste gåstavarna fram.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)