tisdag 30 juni 2020

Uthängd i ladan


Det var alldeles utmärkt festligt på Galleri Ladan i Ljusdal i söndags. Mitt första vernissage på 28 år.
Efter att under många år haft separatutställningar och varit med på konstmässor och andra upptåg i snart sagt 20 år så tog det plötsligt bara stopp hos mig alldeles i början av 90-talet. Jag tog min Mats ur skolan och började leva ett helt annat liv, slutade måla.

Folk har frågat mig varför?

Enda svaret jag haft var att det inte var roligt längre. Men det var inte själva aktiviteten som var orolig – ser i backspegeln att det var i mig själv oron fanns. (Mer om det i min bok ”Utanför Normen”)

Detalj, målning på papper "Landskap med störning" Blandteknik.


För några år sedan började jag igen med  rent stafflimåleri. Ohyggligt nöjsamt, men långsamt, trevande. 
Upptäckte att jag klev på vid exakt samma station där jag klivit av nästan trettio år tidigare, samma kompositions och färgfråga, samma enträgna slit på ytan, samma bildproblematik att lösa. Meditativt och emblematiskt kreerande.

Egentligen började det med en rad teckningar från Furillen på Gotland. Gamla övergivna industribyggnader, spår efter aktivitet, man hör larmet och gnisslet på plats, dunket från krossar och järn mot järn i vinscharna. Det blev det ständiga övermålandet och skrapandet tills inget längre återstår i min kommunikation med bilden, när den ger sig, när jag ger mig, när samtalet oss emellan är avslutat, då är den klar.

Brände upp det som inte kändes bra, knöcklade ihop och gjorde om. Snart framstod en och annan målning på papper jag skulle kunna visa.

Lager som konstnär, ser lite sådär ut va? Vernissage Galleri Ladan Ljusdal i söndags.


Tog steget till att måla landskap förra sommaren – sådana jag längtat efter att få göra, fälten, forsen, bergen i den nya miljön här uppe i norra Hälsingland, björnskogen, de små lövdungarna i den gula täkten, stenarna i älven. Trevande men det gick. 

Förde in de rostiga plåtschabraken från Furillens vissnade industri, kändes bra som markerande bildelement, sådant som bröt av, skapade rum i landskapet, speglades i bergen, skyn, på samma sätt stör det bilden till en slags nedmontering som de järnplåtarna själva monterats ner efter att blivit övergivna, en dubbelsidighet.

Nu fanns den där, en målning till utställningen ”Hitta hem” på Galleri Ladan nu i sommar i Ljusdal dit jag hastigt och lustigt blev aktuell och nu hänger ett av landskapen där.



Massor av folk i söndags med trevlig social distansering. Gunilla Kindstrand invigningstalade vackert och Kenny Håkansson ensam med en elgura och mikrofon.
Att också vänner ur mitt förflutna dök upp förgyllde dagen ytterligare.

När Kenny Håkanson drar igång en stillsam låt presenterar han den som att han spelade den med Kebnekaise 1973 – och jag minns och tiden står still i nuet med distans till det som hänt. Skitfint!
(och målningen min pryder sin plats)

måndag 29 juni 2020

Landet och barnen




I sommar har Alma varit med på landet inte mindre än två omgångar (med två dagars mellanrum), men i lördags blev det definitiv hemresa med tåg från Ljusdals station. Nu tar det tills i augusti innan hon kommer tillbaka, eller kanske slutet av juli.

Ja gläder mig så in i bomben att barnen gillar att hänga här. August har ju varit med oss sedan skolan slutade och en vecka till innan han drar med tåg tillbaka till stan.

fredag 26 juni 2020

Pastoralt i Hovra


Precis nu 20:06 och solen skiner över trädgården här på landet, allt andas stillhet efter hettan, hunden vaknar till liv och blir lekfull, vattenspridaren igång i kökslandet, arabisk folkmusik från köksfönstret och en bricka med ostar till kvälls dukas upp. Tar några rabarberstänger och kokar med lite socker att ätas med Hälsingegrädde. Sen så sluter vår dag.

Småbrorsorna chillar


Måste bara dela en bild som Alma 
lyckades ta på August och Assar när 
de ligger och chillar i köket på landet.

tisdag 23 juni 2020

Så här blev det av nässelmarken



Körde två rundor till sågen och hämtade bark.

Svettigt värre i värmen. Termometern på verandan i skuggan visade 31 grader.

Men så blev det i alla fall klart.
Blir en fin plats för eftermiddagsfika under häggen. Eller varför inte en plats för sommarens läsning.

Pessimisten får sig dock en skjuts när jag läser tiodagarsprognosen på SMHI. Onsdag nästa vecka 13 (!) grader.
Nåja, sommaren brukar vara så, det ä bara att anpassa sig.

måndag 22 juni 2020

Markduk och bark till ny uteplats

Nässelmark där nässlorna är ryckta med rötterna


Jo vi tänkte oss en till uteplats. Under häggen skulle kunna bli utmärkt. Här var till igår igenvuxet med meterhöga nässlor. 

Väl rustad med långärmat och handskar fick jag ihop en försvarlig tunna där jag dränkte nässlorna i vatten. 
Om tre veckor har jag en gödande soppa till landet, spädd 1:9. (luktar rena fanstyget redan).

Ska flytta nässeltunnan, annars går det inte att sitta här.
Barkmull på i morgon, ficka under häggen på eftermiddagen

Nu är marken beredd och markduk över. I morgon hämtar vi några kubik bark från sågen och lägger på. Ser redan fram mot att sitta i lummigheten med en kopp kaffe nu när solen värmer till bortåt 33 grader häruppe i Hälsingland.

söndag 21 juni 2020

Målning klar för sommarutställningen



Nu är den packad och klar för leverans. I morgon åker jag till Galleri Ladan i Ljusdal för sommarutställningen ”Hitta hem”.

Det är första gången på nästan 30 år jag visar något från ateljén offentligt efter ett tidigare mycket intensivt utställande över hela Europa och med några ganska omtalade separatutställningar hos dels Konstnärshuset i Stockholm och dels hos Galleri Wallner i Malmö. London, Paris, Oslo och Berlin är andra ställen jag då markerade på min utställningskarta (70 och 80-tal).

Otroligt spännande och samtidigt en smula nervöst att ta steget ut i offentligheten igen med en bild.
Att det blev just här som jag nydebuterar är att vi deltidsbor i Hovra, tre mil från Ljusdal.

Så är det och så får det bli.

måndag 15 juni 2020

Blond middag


Det blev en sån där dag när vi åkte butik förbi vad gäller middagsmat. 
Jag och A beslutade att äta av det som finns hemma: 
Färskpotatis som kokades och rördes med majjo, gräddfil, hackad rödlök och hackad saltgurka, serverades helt ljummen. 
Grynkorv från Skara, surkål. En liten klick sötsur senap – fulländat och blont.

lördag 13 juni 2020

Såtid här uppe i Hälsingland



Bästa tiden är nu, även om tvivlet är stort. Så ser jag det oupphörligen, att inget av det jag sår kommer upp.
Har det hänt?
Nä.
Har det någon gång bara blivit ogräs?
Nej!
Har jag någon gång blivit desillusionerad odlare?
Nä.
Varje gång har jag blivit överlycklig och varje gång har jag haft så mycket växtlighet i landet att jag själv knappt fått plats. Ändå det förbannade tvivlet!
Började igår och så här långt är jag kommen:

Klart:
Dill
Bindsallad
Plocksallad
Potatis
Vaxbönor
Bondbönan Arne (frösådd)
Majrova (Snowball)
Sommarmorötter

I trågen färdiga för utplantering:
Majs
Frilandsgurka
Grön squash
Japansk kål
Solrosor (jätte)
Dekorationspumpa
Naketfröpumpa
Grönkål
Spetskål (röd)
Störvaxböna (gul)
Störböna (röd)

Kvar att så:
Sommarblommor
Rödbetor, gulbetor, cirkelbetor
Naketfröpumpa
Palmkål (svartkål)

måndag 8 juni 2020

torsdag 4 juni 2020

En sådan där vanlig lunch


Gör en thaiomelett av två ägg som rörs samman. Olja som hettas upp i woken så att den ryker ordentligt. Häll i en halv msk fisksås och en halv torkad thaichili i äggen och fritera omeletten hastigt på båda sidor.

Åk dessförinnan till Björks i Färila och köp några skivor ”grillbacon” med härlig tjärdoft från rökningen. Stek i kvarvarande olja i woken, men inte för länge, bacon ska lättstekas/grillas inte kremeras (utom till K som i övrigt inte äter gris). Servera med den pösiga omeletten som botten och baconet ovanpå. Skitgott!