Jo
det var chokladfestival i helgen. Tyckte det skulle bli en utmärkt
sysselsättning som avslutning på veckan. Det blev det också på sätt och vis.
Landade
i finalen av årets konditor. Mycket folk, trängsel och spänning. När det sedan
drog ihop sig så blev det skickliga Isabella Westergren från Bollnäs och
Stockholm Hotell At Six som vann.
Snuttifierat och ganska obegripligt fick hon
komma till tals i TV4 och morgonsoffan alldeles för några timmar sedan – borde fått
ett betydligt bredare upplägg med sina konster.
Tävlingen
blev det centrala på bak och choklad. Bland utställarna mängder av
industritillverkare och agenter för mängder av chokladvaror. De där hemkörda
pralinerna fanns väl här och där, men hantverksdelen var väldigt bortryckt
alltså till förmån för storfabrikanter klädda i hantverksdräkt.
Två
saker. Jag letade och letade och hittade till slut en bänk med elever på
Kristianstads yrkeshögskola för konditorer. Vackra,
rasande goda små munsbitar till praliner med klassiska päron, karamell och
kaffe och med lena ganacher.
Det
hör ihop, ost och choklad – inte många som uppskattar kombon, jag gör det!
Ramlar
mitt in i en ostprovning med ett par och hos båset till Bränna gårdsmejeri som
fysiskt ligger i Valsjö tio, tolv mil norr om Östersund upp mot norskegränsen.
Smakade
en rad getostar, där i stort sett alla var positiva överraskningar. Men den bästa låg
längst ner var brun, lite skrumpen och ingick inte i provningen, en vit caprin,
lagrad i långt över ett år.
Jag
har varit på jakt efter den sedan jag jobbade med Christer Lingström på
Edsbacka och hade kontakter med en getfarm i Norrtäljetrakten. Det är väl snart
20 år sedan och jag fick köpa till jul en ålderlig caprin som doftade get,
jord, nötighet, ammoniak och hade en sådan umamiverkan att det blev implosion
långt bak kring tonsillerna. Nu låg den där framför mig för 550 kronor kilot.
Klart att jag köpte mig en rejäl bit och lyckan var fullständig.