tisdag 30 juli 2013

Rubens himmel över Rotebro


Jag tänkte en gång jag skulle bli bättre än Rubens på att måla himlar. Jag gav upp tanken, både Rubens och himlen självt sköter saken så mycket bättre.

Trädgården gillar läget


Skördade mycket dill för att omkringdillandet ska bli till kron, enstaka välväxande lämnades, med andra ord.


Så, trodde inte det hade gått så fort, men gallringsbetorna är alldeles färdiga, sådär mjälla, söta, vackra. Kokta och serverade med dillmajonäs.


Allt växer så det knakar. Kronskockorna snart skördemogna...Yes, med finaste olivoljan

Åter till Rättvik och familjekväll med Anders Lindström


Vi har ju den där långa bakgrunden ihop. Först kör i Kummelbykören herrans massa år och parallellt "Äldre musikalisk komfort"  (En liten vitsig förvrängning av Early Music Concort"). Anders var musikledaren och byggde väldigt medvetet en rent outstanding karriär som körledare. Utan överdrift kan man säga att han med Kummelbykören var med om att skapa en helt ny musikkultur genom att introducera Christmas Carols i Sverige. Idag sjungs Carols överallt. Han var också med att introducera den anglikanska kyrkans evensong, kanske inte lika spritt, men ändå.

Jag kan nog säga själv att jag inte alls hade haft samma musikaliska utgångspunkt utan min vänskap med Anders Lindström som öppnade perspektiven rejält.


Vi fortsatte från Venjan och västra sidan om Siljan, i fäbodslandskapet. Vi åkte och pratade och pratade och åkte och stannade inte förrän i Tällberg där vi fick hembakat potatistunnbröd med messmör. Inte sådär LCHF, men undantagen får bekräfta regeln.

Här hände något märkligt. Vi hade legat ute några dagar och farit efter dammiga vägar. Nu skulle vi hem till Anders Lindström och behövde kollektivduscha. Alltså stannade vi till vid tunnbrödsstället, egentligen "Klockargården" och frågade i repan om det möjligtvis fanns möjlighet att hyra en dusch.

"Nej, men ni kan få låna vårt spa om ni vill, det är inte öppet nu så det är ingen där".

Man bara gapar, kan det verkligen vara sant det människan säger. Jodå, och vi blev ensamma i hotellets spa en knapp timme.


Laddade åkte vi hem till Anders Lindström och Ulla Karlsson. Utsikten över Siljan blev fonden när vi grillade och så smått började förstå att vi borde läst Anders guidebok över Rättvik ens innan vi anlänt.

(fortsättning följer)




lördag 27 juli 2013

Dalarna, en liten flukt och till en håla vi bara visste fanns



 Det är svidande vackert och avstånden är ringa. Vi vaknade i Rättvik av mina snarkningar (ungarna sa att det säkert hördes sju kupéer bort) och åt frukost utomhus framför lokstallana och i ett fräsande vitt sommarmorgonljus.

Lite sällsamt att äta en sådan där "vanlig" frukost. Hemma är det en kopp välling till August, en kopp kaffe till mig, macka och mjölk till Alma och Lovisa. Efter kaffe, äggmed kaviar, fil, frukt, müsli hängde det i luften: "Pappa, så här kan vi väl äta frukost jämt på morgnarna".

Lite spännande och väldigt skönt att ha en hel oplanerad dag framför sig. Packade och drog mot Mora. Ungar nu för tiden har inte en aning vem Anders Zorn är, det ingår liksom inte i kunskapsskolan, men det tar exakt tio sekunder för dem att ta reda på allt om honom. Nu tog det några mil i bilen och en kaffe på det amerikanska kaféet mitt emot (Zorn skulle gillat det).


Anders Zorn på fotograferad bild

Det är som att träda in i ett litet tempel bland alla de där kända målningarna, alla tidigare sedda. Tittar på färgbehandlingen, sättet han har att lägga komplementfärgerna mot varandra, riktigt nära blir hans målningar som sammangyttrade pixlar och då ser jag hans blandning av veronesergrönt och umbra i skuggorna från det rosafärgade utomhusljuset eller de nästan blå skuggorna i det gula kvällsskenet vid vattnet. Det är nästan så att man låser sig fast och inte ser själva motivet förrän på tre meters håll, oj vad det växer och så fantastiskt tydligt det är. Visst, jag har sett det här förr, men det var extra kul att berätta det vidare för ungarna.

Tittade på kartan. Alma som spela folkmusik på fiol har spelat en låt från Venjan. Jag hittar orten. Det är tre och en halv mil dit, över bergen, rätt genom skogen. säger inget, bara kör. Hon spelade den visan på både farsans och morsans begravningar, "Visa från Venjan"

På väg till Venjan

Det är en liten ort, ligger vid en liten å, en kiosk och en kyrka. Det vilar tystnad och behagfullhet över trakten, nästan så att man skulle kunna tänka sig att bo där...faktiskt!

Vi har passerat åtskilliga och stora myrar som säkert döljer åtskilliga mängder hjortron. Längst bort på en myr såg vi något som såg ut som en halv älg som rörde sig. Tog kikaren och det visade sig vara en praktfull tranhanne. Efter en stund kom även honan ut på myren och ställde sig.

Vi går in i kyrkan och sätter på iPhonen. Där har vi en inspelning av visan som Christina Frohm gjorde åt Alma. Vi spelar den högt och ljudet rullar runt och det är så djäkla vackert där vi står tysta. Utanför skiner solen.

fredag 26 juli 2013

Thaimaten från hålorna, en sak för turistroteln i Thailand



Det blir bara sämre och sämre, det här med att thaihålorna (hål i väggen) och för övrigt också de som kallar sig "thairestauranger" fuskar med utfyllnadsmaterial som aldrig setts i Thailand.

Jag blev så glad idag när jag såg att Noi's matvagn uppe vid K-rauta i Sollentuna hade Laab som kan lagas av såväl nötkött, fågel och fläsk (broskben blir fantastiskt bra). Grejen är att köttet ska finfördelas och sedan långtidsmarineras. Sedan ska köttet stekas i olja, långsamt så att det nästan smälter ner. (Gott blir det också när man lagar laab på kycklinglever)

Hemligheten är sedan att balansera köttet med myntablad, lime, chili och fisksås. Det här är genuin mat från östra och nordöstra Thailand.

Jag fick en laab, som jag aldrig ätit förut, vete fan om det ens kan kallas laab. Här var anrättningen späckad med halvwokade bitar av grön, röd och gul paprika och av strimlad blaskig slanggurka. Köttet hade inte varit i närheten av en marinerad utan var prefabricerat slajsat (biff)-kött från charkuteri. De härligt rostade (friterade) torkade hela chilifrukterna var ersat av en matsked ordinär rostchili från påse och örterna som ska följa en riktig laab, dillkvistar, myntastjälkar och klyftor av vitkål var ersatt med sladdrig gurka skuren någon gång på förmiddagen. Detta är inget annat än matbedrägeri!

Oj vad förbannad jag är!

För några år sedan gick ambassaden i Stockholm ut med en uppmaning att se till att allt som serveras och är lagat av thailändska kockar ska ha en bästanivå och vara trovärdig från thaiköket. Man till och med ordnade med kurser i thailand för sådana som kände sig manade att öppna eget ivrigt påhejade av sina svenska män (maten kanske smakar bra därhemma men kunskaperna räcker inte för att ta steget ut och vara professionell. Min mamma och mormor var ena djäklar på att laga mat, men inte sjutton öppnade de eget för det.) Thailändksa matkurserna hoppades ambassaden skulle vara ett villkor för att öppna eget i Sverige. Utvecklingen har gått käpprätt åt helvete i stället.


Nu kokar jag hallonsylt på 1.2 kilo nyplockade egenodlade hallon och marmelad på dryga två kilo egenplockade och egenodlade röda vinbär utan fusk. Och oj, vad jag ångrar att jag inte lagade kvällens thaimat själv.

Rättvik tur och retur


Lite slitna, såg bättre ut i TV än i verkligheten "Första klass" och "Dressinen" från "På Spåret" under Oldsberg
Man kan inte skryta med att den här lilla sommarveckan gått i gastronomiens tecken utöver pallisadgrillningen hos Tommy som är ett utmärkt sätt att varsamt tillaga fläsk och korv. Snarare har det varit rent groteska övningar i snabbmat.

Det kändes skönt att landa hos Anders Lindström för svensk grillning och kärlek i tillagningen. Då hade vi också kunnat få njuta av hans Rättviksbok och hade klarat oss lite bättre, eller snarare fått se mer av betydelse, under vår första dag i Rättvik. Mer om Lindström senare för den här dagen ringde jag hans mobil och då var han i Sollentuna (!).


Vi kom närmast från Falun där vi bodde vid Lugnet. Ett annorlunda turistboende i Rättvik är vid lokstallarna i centrum och alldeles vid badet i Siljan. Bokade under väg direkt på nätet.

Man glömmer så lätt, men påminns - så är var det...
...trångt och bassligt, inte direkt bekvämt, men minnesrikt,
i alla fall för barnen. "I'm too big får en A train"

En entusiast har tagit över två norska sovvagnar. Tänkte, eftersom jag turnerade ganska mycket i Norge på sjuttiotalet och åkte en hel del nattåg långa sträckor, att jag kanske till och med sovit ombord för 35 år sedan?

Sovvagnarna köptes in en gång av Gunde Svahn som sedan sålde dem till Oldsberg.  Nu sår de vid lokstallarna i Rättvik och där inne i stallarna hittar vi också "Första klass" och "Dressinen" som var med i "På Spåret".

Alma och August på plats i "Dressinen". Vart är vi på väg? "Jaa, det vet i fan, dit nästan visar kanske. Sugen på en folkmusiktrakt, sugen på Zornmuseet, sugen på öppna landskap och stora skogar. Efter i natt vet vi inte alls.

Det är inte världens mest bekväma boende, och inte billigaste heller, men ett boende som skapar minnesavtryck.

Anders Lindström just närsolen går ner över Siljan.
När vi ringde var han han hemma i Sollentuna.

Mer från Rättvik senare.



torsdag 25 juli 2013

Ny resa med barnen, började med Tommy Löfgren på Västanå



Vi våldgästar Tommy och Mona alltför mycket tycker vi, men gästvänligheten består och vi tar med oss kött, kilovis, varje gång till hans pallisadgrillning. (Inlägg från midsommar)

På Västanå möts gräddan av naturkännare, botanister, geologer, naturgeografer, svampgurusar och fjärilskännare. Vackrast är kvällarna vid långbordet i trädgården och vid kvarvarande eld från grillningen.

Tommy i sitt jobb som vegetationskarterare, varje liten färgförändring anger olika slags  rekommendationer eller  fakta om vad som växer var och vad som bör göras, en prick - en raritet. Komplicerat, jag har försökt förstå i decennier.

Så åkte vi dit för en första övernattning för vår tur vidare och jag blev insläppt på Naturskyddsföreningen Älvkarlebys hemsida på FB. Något för den vetgirige att söka medlemskap i.

Upptäckte att oxkött kanske behöver mer av direkt maillardreaktion som inte pallisadgrillning ger. Långsamgrillad grisnacke däremot som ska gå länge och rakt genom passar mycket bättre för den här slags tillagningen. Vi hade två kilo drygt med oss och det gick åt i ett huj.

söndag 21 juli 2013

En natt i skuggan av lugnet

Giganternas kamp brukar göras upp här på målrakan framför läktaren på Riksskidstadion Lugnet. Nu är det öde och tomt, bara ett Tabberas, ensam mot hela himlen

Alldeles bakom oss i stugan på Lugnet ligger Riksskidsadion med hoppbackarna. Det är mol tyst. VM eller om det är SM  boule pågår lite längre bort härifrån.

Igår kväll låg ungarna kvar och jag gick själv iväg ut över upploppsrakan, stod ensam framför läktaren.

Märkligt, jag bodde flera år i Falun men var aldrig på skidstadion, aldrig.
Nu lite morgonsimning i Lugnet pool, frukostering och sedan vidare till Rättvik.


Man kan bara undra hur en fullt friskt funtad människa ens kan komma på tanken att flyga ut över detta skräckinjagande stup

Vem lurar i vassen? Brukar vara gäddan, men här är det snökanonerna som påminner om att nu har det vänt och vi är på väg mot snö och is och djävla vinter.


Pistmaskinerna är oljade och startklara

Rödfärg, köttbullar och stora stöten


Har i ett infall av nostalgi förflyttat mig till Falun. Visat barnen där jag bodde på Hyttgatan 62 några år under början av 80-talet. Ateljén på Södra Mariegatan och grafikverkstaden på Blindgatan.

Lustigt, jag har sett Stora Stöten hundratals gånger. Mindes den inte rätt i alla fall och då var jag ändå med om att starta en boxningsklubb vid samma namn i Falun och tillsammans med Gubb Jan Stigson.


Rödfärgeriet startades någon gång för länge sedan av en Gahn vill jag minnas, och Gahns anfäder är Clan Colquhoun. Gahns blev sedan Arnberg och ur den grenen kommer jag (allt enligt släktforskare i släkten). Det hela startades en gång med Wolter Colquhoun som kom hit som bergsexpert och hade inte han  (och nu rör vi oss i ett fyrahundraårigt perspektiv) kommit hit just då hade han inte gift sig och fått många barn och ...ja, kaosteorin funkar även när det gäller den egna baktiden.

Vi lämnade Älvkarleby och Tommy Löfgren lagom för att käka lunch i Falun och fick då rekommenderat Hyttstugan i Sundborn. En krog som serverar en lunchbuffé ända till klockan 16. Hallå, de är kända för sina köttbullar.


Väl där blev det mest köttbullar ur buffén, gräddig, rik sås. Handtrillade bullar stekta på stekbord, såsen kokad för sig. Saftiga, tuggiga, med bra stekyta som behållits trots såsen som stuvning runt ikring. 100 % oxfärs och lök samt kryddor.

"Varför just det här just nu mitt i sommaren - det får mig att längta till julbordet" (Lovisa)








lördag 20 juli 2013

Norlings traditionalism


Den är ivrigt påhejad av mig själv. Traditionen. Det är bara så att varje gång, den 16 juli, då han fyller år, så SKA det bara vara "hamburgers" i trädgården. Och folk ska komma med presenter, men det får inte vara några nya slags människor, det ska alltid vara desamma. Hamburgarna ska tillagas på grillen och det ska vara massor med tillbehör och framförallt ska de vara vackert väder. Tårtor är självklart till kaffet och Janne som inte ens är rökare ska röka en cigarill eller cigarett av exklusivare märke.






torsdag 18 juli 2013

Trädgården är igång och i köket gör vi snabb körbärsglass

'
Mina bondbönor blommar vackert, märkligt att tänka att dessa används som kistdekorationer och att folk en gång i tiden var hart när sagt förbjudna att äta dem av religiösa skäl. Lär mer om mina bondbönor här! Massor av recept.

Det är för bedrövligt. Jag tänkte att i år skulle jag verkligen vara tidigt ute. Jag var inte det, girigheten på jobbet gjorde att jag dröjde. Sedan hade jag ingen ordning alls på utsädet. Men när man köper en ny förpackning bönor från en erkänd fröfirma och det inte blir en enda böna - då börjar man undra om jag över huvud ska syssla med trädgård.


Nu är morötterna, de blå och de vita uppe ordentligt. Någon lynnig idiot har dock roat sig med att kasta in ett par nävar persisk klöver över staketet så innan jag orkade lägga mig på knä en timme fick de små morötterna verklig konkurrens. Vit och gulbetor är på gång. Rödbetorna vet jag kommer långt senare, sådde hur sent som helst och bara för att få primörbetor i augusti - så djäkla gott.

Kronärtskockorna är på god väg, men av en sort jag egentligen inte gillar. Löken tar sig bra och potatisen blommar snart.

Började dra upp några kortdagsväxter som pakchoi som är satta i landet nu tillsammans med en ny laddning sockerärtor. Så säkert i någon japansk senapskål också och...javisst ja, gruvsalladen är läskande god där den spridit sig vid sidan om vintersquash, svartkål och grönkål (en del av skörden öronmärkt för Norlings.)

Nu är inte mördarsniglarna något reellt hot mot störvaxbönorna och gråärtorna längre. Däremot upptäckte jag att de små snäckorna (det vi kallar för sniglar sedan vi var barn) är ena djävlar på bladväxter. De knaprar längs nervtrådarna tills intet återstår.


tisdag 16 juli 2013

Härlig frukost och usel lunch



Man är riktigt elak mot sig själv när man slinker in i liksom panik för att magen bara skriker efter mat. Det blir ALLTID fel!

Så blev det igår. Vi stod upp tidigt. Lovisa skulle åka till kompisar på Blidö. Vi bestämde oss för en hållbar frukost, kallskuren basturökt skinka, hemgjord örtmajjo och senap, dolmas, smågurkor, ost (Från Strängnäs ost, vanlig hushålls lagrad i 46 månader tills den genomgår en metamorfos till läckerhet och där man också kan köpa lagerskadad ost av och till))

"Det där håller man sig mätt på hur länge som helst" (kommentar LCHF-folk)

I alla fall, långt längre fram på dagen och åtta mil senare var vi "skithungriga" och åkte ner till värdshuset vid Furusund (platsen bäst känd för att Astrid Lindgren hade sitt sommarställe här och naturligtvis också genom Strindberg.)

Men hör nu här. Hamburgaren på Wärdshuset kostade 160 spänn styck...och vi var så här (II) djävla nära att parkera och gå upp till uteserveringen med utsikt över sundet (varifrån vi förrförra året föresten tog båten till "Saltkråkan", det vill säga Norröra).

Hamburgare ja, vi var skithungriga och tänkte, Okey...men det ligger ett annat ställe lite längre bort mot färjeläget...och.

Där fanns det bara mikrouppvämda pajer, usch och fy, kalla i mitten och brännheta på ytan och allt övrigt vad gäller smaken att önska.

Så, vi åkte ner till färjeläget. Där stod det GRILL i neon på taket. De hade sallader, hamburgers, pizzas. och vi tänkte Okey, igen....och vi gick in.


Till saken hör att jag under vägen i bilen uttryckt önskan om att äta en riktig wienerschnitzel, utbankad benfri kalvkotlett, panerad och stekt på så sätt att man kan sätta sig på den med linnebyxor utan att få en fettfläck ens.

Så står det schnitzel på menyn på den självlysande väggen på stället som heter Grill vid färjeläget i Furusund.

Lovisa tog en räksallad.

Schnitzeln serverades med vitlökssmör (!?!) och pommes.

"Eruinteklok" sa Lovisa. Fattar Du inte att en schnitzel för 80 spänn är det samma som chickybits, men platt och av fläsköverblivor.

Hon hade rätt, det var ett oidentifierbar köttmassa täckt av panad. Förfärligt!

Lovisas räksallad visade sig bestå av förvisso rikligt, men sådant som hälls på pizzor. Det vill säga glasartade blöta småräkor, champinjoner, äggkvarter, majs och smaklös riven smältost.

Ja, ja, ja man blir förvirrad och konstig på tom mage, men handlandet är svårt att försvara.


måndag 15 juli 2013

Ljummade med brynt smör som krydda


Jag är sent ute, märker jag. I trädgårdarna runt omkring har växtligheten nått längre. Å andra sidan kommer jag att ha primörer senare: 

Lök, cirkelbeta, rödbeta, vitbeta, blå morot, vit morot, kålrabbi i miniformat, omsådda rödbetor som små gallringsbetor i slutet av augusti, skärbönor, vaxstörbönor, hästbönorna blommar först nu, sockerärtorna är som små jungfrur, gråärtorna bara en meter höga, grönkålen frodig dock, vintersquashen tar sig långsamt men kraftigt och säkert, palmkålen kan snart skattas på sina nedersta knapriga blad, potatisen (cherie) har jag mest för att göra en jordförbättring i en del av trädgården som legat i träda i två år (blir väl full med nematoder).

Vitbetor och gulbetor går så förbannat långsamt att ogräset hinner ikapp och om. Så vet man inte var man ska rensa utan att betorna ryker med. Men så sår jag in rädisor, som är snabba, ungefär var 30e centimeter. De markerar ut raderna tills betorna blivit tydliga.





Igår skördade vi några rader. Stora, peppriga och vackra.

Jag skär dem i generösa skivor. Hettar upp en järnpanna, halstrar dem snabbt och lägger upp i en skål. Bryner rikligt med smör i samma panna och skedar över...en nypa salt och så en liten gaffel. That's all!

fredag 12 juli 2013

♪♫ ♫♪♪ Ja må han leva, ♪♫ ♫♪♪ Ja må han leeevaaaa, ♪♫..♪♫ ♫♪♪ Ja må han leva ♫♪♪ uti hundrade Åååååår!!!!♫♪♪

Det är en alldeles speciell dag för mina barns morfar i Thailand idag. Aktningsvärda 80 år. Jag firar med att visa några bilder jag inte är säker på att han sett, bilder från ett av hans besök i Sverige:

Med Faster Karin på Greklands Gård

På Ulriksdals slott, (fd Jacobsdahl varifrån Drottning Kristinas kröningståg utgick).

Med Stockholm i horisonten

På Skinnarviksberget för utsiktens skull

Ulriksdahls slott igen

Och igen!

I Mölle under sillfestivalen

På Kina slott Drottningholm

Linnés Hammarby

Hemma hos morsan och farsan i Viken när de fortfarande levde

På Linnés förstugutrapp i Hammarby

Ser ut som en slottsherre på Krapperup

Med Alma och Lovisa i parken på Krapperup