Inte så mycket för påskmat, men lammstek fick det bli

Äsch, påskmat, som att äta ett julbord utan skinka och lutfisk. Eller ett midsommarbord med sill. Vi lagade en liten middag på en urbenad grytstekt vitlöksspäckad lammstek 58° med skysås av chokladmynta och kokt potatis.

Paj till lunch och våfflor till middag!

Lite lustig mathållning igår, men så blir det ofta på måndagar när det är stressigt att komma iväg till körrep.

Vanligtvis blir det pölsa från Björks om inte K är hemma, typ hon gillar inte pölsa. Hinner hon hem mellan jobb och kör så brukar det bli en svällande ugnspannkaka med bacon (också från Björks).

Igår på våffeldagen blev det självskrivet med våfflor. Påminner mig att fixa det vändbara våffeljärnet till vedspisen som jag hittade under en massa skrot på landet. Rostigt och ganska anfrätt, men det ska nog kunna gå att fixa med lite tålamod och vänlig kemi.

Igår skippade vi sylt och grädde och K bullade fram sallad, kallrökt lax, majonäs, räkor och sur grädde 32%.  

Lunchen blev lite stadigare, Västerbottenpaj från pajindustrin och en sallad på schalotten, isberg, tomat, gurka och toppat med syltade senapskorn från Skeppsholmen.

Sago Sai Moo och syrlig nudelsoppa med räkor

Tacka August för det. Efter en rejäl kulturvandring i stan skulle vi ta något på restaurang. "Vi lagar något hemma - det blir billigare så!"

Så satte han igång med sago sai mo, en slags fläskfärsfyllda "köttbullar" rullade i sagogryn och som sedan ångkokas. Thäiländskt som genom August levererats från den kockande mamman, men som han sedan ångade efter alla konstens regler.

Till det en syrlig soppa med nödingredienser. Vi saknade nämligen limeblad, citrongräs och galengal så det blev ett försök med fiskbuljong, fisksås, chili, lime, vitlök, schalottenlök och tamarindpasta. Helt en klart godkänd Tom Yam Goong - alltså med räkor som gick i när kastrullen dragits från spisen och risnudlar lagts i. Tack August - jättegott.

Det Arroganta Svinet i Kista - smack på bara - urgott.

 

Smack på bara. "Brickan" med grillad och rökta grejer som bland annat bringa, rimfläsk, egen korv, rå lök, marinerad rödlök, inlagd gurka och tillbehören coleslow, mac and cheese och stuvade sweetcorn. Men så gott en lunchbricka som jag och A delade och någon middag blev det inte ikväll.

Tommy Granström från Umeå dök upp. Ja alltså det är han som fick den galna idén att öppna en riktig Texas barbeque bara för att och nu driver Barbequeställena i både Jordbro och Kista.

-Det började hemma, jag grillade och rökte och det var bra så jag tänkte att idén skulle funka i ett större sammanhang och hittade en gammal bilverkstad i Jordbro där jag kunde slänga in min åtta meter långa rök. Det är där det Arroganta började - typ risigt skön miljö och kött efter tillgång typ är det jäkligt mycket folk så kan lunchköttet ta slut och då är det inget han sätter igång att laga, förberedelserna är nämligen 18 timmar.

Sen öppnade han i Kista i en lokal som han fick ruffa till ordentligt för att likna garaget i Jordbro och han har lyckats bra även med det.

Urgott, men inte gratis om man säger så. Brickan för två gick lös på 600 spänn, prisvärt!

Gör det, åk upp till Isafjordsgatan 16 och testa. Parkera i Kista centrum och gå Kistagången österut till toppen på kullen och där in till höger ligger det Arroganta svinet.

Vulkanutbrottet på Island lockar och skrämmer

Hela Reykjanäs ser ut så här med gråsvart lava i oändlighet

Det där smärtsamt vackra, förförande och samtidigt vänliga landskapet är brutalt.

Jag följer vulkanutbrotten i Grindavik på Island med största intresse, inte minst för att vi reste genom det landskapet för ett och ett halvt år sedan, kargt, svart-grönt, dramatiskt, men samtidigt öppet och vänligt. Men det var då - nu har helvetesgapet öppnat sig och ur detta gap på flera kilometer kastas eld upp hundra meter och lava väller fram.

Det ser inte ut som ett lavalandskap präglat genom tusenvis

vulkanutbrott genom årtusenden. En mjuk mossa gör landskapet

böljande vackert.

Någon smart geolog har räknat ut att det är omkring 800 år sedan detta skedde senast, långt innan stan ens var en tanke och det är klart att bosättare kunde känna sig trygga med det. I höstas började marken röra på sig, både åt sidled och höjdled, otroligt täta ristningar som blev jordbävningar, som blev sprickbildningar så husen delade på sig eller fick allvarliga skador. Det var då som man kunde konstatera lavaströmmar under jord och ett stigande magmatryck.

Den omtalade Blå Lagunen med de varma källorna, 

och visst, det här är den turistiska delan och folk 

verkar ovetande om att det finns varma källor att 

bada i lite överallt på Island, men varning, 

några är rent kokande heta...

Strax före nu hotade Grindavik ligger den Blå Lagunen, mitt i ett fält av stelnad lava från urminnes utbrott. Hela landskapet egentligen halvvägs till Keflavik flygplats och hela vägen ner till Grindavik är präglat av lava, svårforcerat och vasst, men till stora delar övertäckt med mjuk inbjudande grön mossa. Ständig vulkanisk aktivitet byggde Reykjaneshalvön genom mängder av utbrott, men som sagt, folk som bosatt sig här vid fiskehamnen tänkte väl att aktiviteterna upphört.

...som här uppe vid Stokkur och Geysir, ett 

stort geotermiskt område.

Annars ryker det och bolmar det lite här och var i bergsskrevor.

Igår kväll satt det igång igen, det alla trodde skulle vara över, det största utbrottet sedan i höstas. Grindaviksvägen är avstängt för det går helt enkelt inte att komma fram, lavan har flödat över. Det finns ytterligare en väg bort från Grindavik och det är Su∂urstrandvegur som går jämns med havet men den stängdes av i morse då lavaströmmarna tog en väldig fart - så pass att myndigheterna inte kunde garantera säkerheten.

Följer vulkanen på engelskspråkiga RUV och tittar på direkta webkameror där det också finns karta där man kan se de olika kamerornas placering.

Stokkur räknas som vulkanområde.

Blå lagunen och intilliggande privata SPAet Retreat är utrymt och stängt, men enligt senaste rapporterna inte hotat (men bara påt ungefär). På designade och fantastiska Retreat, med oändligt stora privata varma källor spenderade jag och K ett dygn sommaren för ett och ett halvt år sedan - en sanslöst lyxig anläggning mitt i lavalandskapet och tack vare min dotter Lovisa. (har nog aldrig erfarit en sådan fantastiskt flödande lyx och avkoppling) Mer om Retreat Hotel HÄR!

Retreat SPA och hotell.

Grindavik och vulkanutbrottet ligger bara fem mil från Reykjavik och två och en halv mil från Keflavik allt på Reykjanes. Jag hade mer än gärna varit där nu, inte för katastrofen som nu drabbar alla människor utan för att beskåda den obändliga kraft  utbrottet utgör och förvandlar landskapet.

När jag var nio år fyllda drabbades jag av vulkannörderi, ungefär på samma sätt som andra som jag drabbas av dinosaurier eller bilmoideller, eller tåg eller fotbollslag.

Jag fokuserade på isländska vulkaner i allmänhet och Hekla i synnerhet och läste så mycket så att jag tyckte jag varit där, stått vid foten och beskådat.

Under vår Isländska resa fick jag till slut stå där vid foten av Hekla som ungefärligt räknat brukar få ett utbrott, stort eller litet vart tionde år. När vi stod där var det med dryga övermåttet, senaste utbrottet var 2010, känslan var mäktig. Vi ett första varningstecken har man högst två timmar på sig att evakuera.

På väg mot mina drömmars mål, Hekla.

Ketla är värre egentligen då den täcks av en glaciär och utbrotten blir förödande. Senaste utbrottet var 1918 och apropå förödande så är det ju bara att titta tillbaka på Eyjafjallajökull vars utbrott 2010 fick världens flygtrafik att stå still. Det knepiga är vulkanerna som ligger under glacieärerna som under Vatnajökull, den stora glaciären man kan studera vid inflygningen till Ketlavik.  Grimvötn ligger mitt under isen och orsakade ett stort jökullopp 2010. Under samma is ligger Islands största aktiva vulkan, den stora Öræfaljökull som dock inte haft ett utbrott sedan 1727 men som har en gigantisk magmakammare.

Det är klart att man kan äta ost till middag - bara ost!

Det finns ostar jag aldrig glömmer och ostar som passera med en axelryckning.

Jag är nog lite av ostnörd i den mening att jag fullkomligt kan omfamna en ost med kärlek och beroende.

Jag skrev för några veckor sedan om en Farmhouse från Kalmar. Har skurit skivor till frukostbrödet sedan dess. Har inte tröttnat riktigt än, men vet att jag kommer att göra det så småningom. Känns så långt skönt att vakna med smaken av en 95 månaders lagrad ost från Kalmar mejeri.

Idag blev det ostmiddag! Sju olika ostar som avsmakades i ordning av påtaglighet, allt dirigerat av August.

Några italienare, men flest franska och en ettrig portvinslagrad engelsman som final.

Te att dricka till, en first flush.

Allt ackompanjerat med läsning om ostarna ur Engelmanns ostbibel "Finsmakarens handbok om ost".

Läcker tisdag!

TILLÄGG ONSDAG:

Ostarna till middag igår var en Epoisses från Bourgogne, en Vacherin Frigourgeois från Schweiz, en Cusie fogil di från Italien (inlindad i kastenjeblad), en Morbier från Frankrike, en stilton portvin från England, en delice De Bourgogne och en honungschevre från Holland, samtliga från Wijnjas gross på Bergsgatan 20 i Stockholm.

Suckar och stönar, låg i brygga av att läsa om en annans ångest, en mareritt på nynorsk

 
Precis läst ut Fosses debutroman Raudt Svart och är helt betagen. Läser Fosse så långt det nu går (svåra att få tag i) på nynorsk för att komma närmare inpå.

En så detaljrik angst att den smittar, får en att flyga 55 år tillbaka i tiden och allt det där ouppklarade far över en, det jag inte visste att jag bar med mig fortfarande, Läskigt. Angst som smittar!

Efter 230 sidor har jag förlorat ett sällskap. Måste omedelbart söka mig vidare i bland Fosses texter, är förälskad. Förälskad i den poesi en roman, en berättelse, kan skrivas med. Fan det är så vackert och samtidigt så ont.  Bara några dagar i en gymnasists liv. Lätt att flytta in och så kärt med diftpngerna i nynorskan, rytmen och lyriken. Samtidigt så svidande ont, en angst så svår att den smittar.

Karameller, njaää gillar inte, aldrig gjort. Ändrat mig nu, i alla fall för Banana Nostalgia från Haupt

 

Ja alltså, hårda karameller har aldrig varit min cup of tea med några få undantag. Kanske för att de helt enkelt inte trivs i min mun och för att de klapprar mot tänderna i tid och evighet, liksom låter. Sen blir det kladdigt också, fy fan!

Några få undantag?

Ja i alla fall ett historiskt och två alldeles nyligen. Den historiska är en lakrits med fermenterad vitlök, tror den var med bland kaffegodiset hos Frantzén, jäkligt god och inte alls klapprig eller vass i kanterna, bara njutning.

I veckan fick jag hem, som jag ville prova. Banana Nostalgia från Haupt. Jag har hittills bara handlat softa (alltså mjuka) smakbomber och ettriga svenskjävlar, små gastronomiska äventyr och käftsmällar.

Det var alltså med ett nästan förväntat obehag jag stoppade en Banana Nostalgia i munnen. För så är min aversion mot hårda karameller.

Omedelbar banansmak - men inte från de där konstlade skumbanan utan snarare från bananbanan, mild sötbanan från Sydostasien, ni vet de där små som man tar i två tuggor om ens.

Så kom en markant sälta och en lakrits ända bak mot djupaste munhålan, liksom dunsade in utan att förta banansmaken. Stoppade genast in till och en till. 

Nu står burken på hedersplats i köket, det vill säga alltid framme så att man kan ta en karamell när man ändå passerar och jag gör mig ofta ärenden ut i köket. Svindlande goda.

Kroppkakor - i all oändlighet

Tog några bilder igår när K ställde sig att laga kroppkakor efter ett gammalt familjerecept som sträcker sig uppåt Sundsvallstrakten. Inget saltfläsk, ingen kryddpeppar!

Nej de här kroppkakorna är mildhetens lena munhåledans, inget jävla rytande av öländska gråtoner på råpotatis. Istället lite glansigt stekt lök och bayonneskinka som fyllning (kropp) och finaste kokpotatisen som hölje (kaka).

Åt dem nykokta igår till middag med lingon från Hälsingland och fint skirat smör. Idag till lunch uppstekta i halvor.

Vill du läsa mer om kroppkakor och få massor av olika kroppkakerecept, läs HÄR för jag har säker skrivit en hyllmeter i ämnet.

Femtioelfte inlägget om blodpudding - bästa frukostmaten

Jag gör så här att jag uppmanar till att trycka på länken för att läsa metervis jag skrivit om blodpudding. Där finns det recept och allt till egen hemlagad läcker blodpudding bland mycket annat.

Tryck HÄR!

I förbifarten kan jag väl berätta att just den här blodpuddingen (bilden) blev frukostmat till starten av Vasaloppet idag. Ett lopp som jag för övrigt aldrig kommit närmare än på TV.

Ingen aning om vad vi ska ha till middag - August vet besked och gör en smörgåstårta.

Fredagar brukar vi ibland handla en varsin Skagenbakelse på Percy's i Norrviken, men vi hann inte, eller kanske vi tänkte lite ekonomiskt.  

Så vi satt där med undran - vad ska vi ha till middag?

August sa lite tyst, precis som om jag skulle säga nej redan på det han tänkte...smörgåstårta, alldeles för underskattat.

Han fick fria händer och resultatet blev skitbra, en smakbomb och så fick vi undan några rödingfiléer vi sparat och som låg halstrade i kylen. Massor av gucka mellan vita brödskivor, övervägande majjo och räkor och massor med dill och smörgåskrasse.

Tackar!

Ostfrukost på landet - en nu 95 månaders lagrad på tunnbröd och en rågskiva med ägg och kaviar

När vi är på landet blir frukosteringarna ganska rejäla, mycket för närheten till bra råvarubutiker. Bacon från Björks, rimfläsk från Delins, Bröd från Janssons i Ljusdal eller nybakat tunnbröd om lördagarna. Ägg har vi med oss en karta hemifrån Antunas Kajsa vilket även gäller jerseymjölk i hink eller flaska.

En morgon nyligen blev det mer smak än volym. På Wijnjas hittade jag ju en Farmhouse i början av december, då 92 månaders lagring och med bibehållet krut i tuggan. Nu fick vi tag i en bit på 95 månader och ryktet säger att det finns i lager till 100 månader. Måste testa !

Ägg och kaviar är aldrig fel, helst på rågbröd och tillsammans med moccakaffe blir det nästan ett överdrivet bombardemang i käften som man smakmässigt står sig på långt över lunch.