Akryl, pastell, akvarell och kol på papper 76.5 X 56.5 (se mer på: www.instagram.com/goranlagerart) |
lördag 23 juli 2016
måndag 18 juli 2016
Vägen och molnet
Vi går den där vägen varje dag. Ibland åt ena hållet, andra dagar åt andra. Det är vår dagliga motion och rundan utgörs av två av tiotusen sådana vägar, en lite mindre åkerkantsväg och en landsväg med asfalt. Rundan är exakt tre kilometer. Det är vackert och ljuset obetalbart. Kritvitt när det studsar mot stenrikets kalkgrund. Som uppgjort för konsten, att stå ute och se de allra minsta färgskiftningar i pappret, varje variation i neapelgult, okra, pariserblå och veronesergrönt. Schumring av vitt, som molnen i himlen vid vägen, ligger utanpå grängen som kastar skuggor mot sig självt och som molnen kastar skuggor i gröngula spälten på åkern och det gifter ihop sig med våra sinnen där vi går och axlarna åker ner en smula, tankarna flyger fritt och tröttheten över att vara i övrigt blir som den mjukaste andhämtning.
torsdag 14 juli 2016
Tortilla med massor av fyllning. August kockar på semestern
Börjar förstå mer och mer hur viktigt det är att släppa loss barnets kreativitet i köket. Själv tog jag nog väldigt mycket plats i vårt familjekök i Sollentuna och barndomshemmet. I alla fall tills morsans och farsans tålamod tröt. ibland tröt det fort, väldigt fort, ibland tog det längre tid och bäst var det när jag fick vara ensam hemma och labba.
August slår sina egna vändor i köket och är skitbra på det mesta. "Ja jag ställer inte upp i Sveriges yngsta mästerkock precis", säger han, men lagar djäkligt gott krubb efter eget huvud och anpassar kryddning efter råvaror och smak.
Nu senast var det en fyllt smörstekt tortilla till lunchmat. Balanserad med stekt bacon, salami, grönt och ost, som en liten "förenklad" pizza.
Nu är våra juliveckor till ända. August tar båten med största syrran till fastlandet (en syrra som körde upp idag och klarade lappen på första, GRATTIS LIVA) efter två veckor med kompis, bad, skytte, matlagning, utflykter, sol och spännande grejer.
Hörrni, det här är en unge som samtalar. han sitter inte och är oväsentlig, han sällskapar och är djävligt belevad.
Igår överraskade han mig rejält. Jag låg i sängen och tittade på en dokumentär om Egyptens fyra viktigaste kvinnor i historien (Faraoner) då han kom in och tittade mig i ögonen med ett leende och sa: "Ja du, här ska du ligga med en naken kvinna".
Tänkte omedelbart på mig och sambon Kristina och om han ...men tittade upp och såg en naken kvinnoskulptur i trä ovanför huvudet på ett hörnskåp i hyrestorpet.
August har ständigt sådana infall, utfall och "spikulationer", han blir aldrig tråkig, tjatig? JA, men aldrig trist att sitta och prata med, att göra grejer tillsammans med.
Älskade unge, kommer att sakna dig oerhört i 14 dagar.
Ag så det förslår
Här, mellan där vi bor på Sudergårda och Smöjen, växer agen tillräckligt många hundra kvadrat för att skördas. Träskmark, doftande, fuktigt och med rasslande ag.
Det är faktiskt första gången jag ser sammanhållna agtäkter och det är en lite märklig känsla med tanke på den kultur med agtäckning av tak som varit så allenarådande i historisk tid här på Gotland.
tisdag 12 juli 2016
Fokus grabben!, väl inskjuten skjuter han kanon. August - prickskyttegrabben
Det tog tre "kännapå och skjutainsig skott" sedan satt varenda kula där den skulle.
Jag vet August...det är en så skön känsla att göra något man aldrig förr har gjort och då vet man inte att man är så ägnad åt att göra det man inte haft en aning om, bara känt på sig.
"Ganska bra va?" sa han!
måndag 11 juli 2016
Dygnade för Frantzéns sista middag i Gamla Stan, värd varenda vakentimme!
Björn Frantzén känner sig väldigt nöjd nu, jag vet. Åtta år på Lilla Nygatan och med en ny lokal att flytta in i på Klara Norra Kyrkogata. Större, bättre, vackrare och med möjligheter. Det var nog möjligheterna som tog slut på Lilla Nygatan, liksom lite åt hållet: "Hit men inte längre."
Igår var jag på "vännernas lunch" och familjärare har nog aldrig stämningen varit i lokalen. Förvisso till vardags med avslappad elegans. Björn samlade familj och stammisar, journalister och nära medarbetare. Helt enkelt de som varit en del av Frantzén och inte nödvändigtvis stått i luckan.
Jag ville självklart inte missa tillfället. Steg upp vid tre i lilla huset i Hellvi på Gotland. Körde ner till Visby och tog färjan till Nynäs vid halv sju. Bussen upp till Stockholm, pendeln till Rotebro och hämtad av Gaston (son) fick jag packa ner allt det där vi glömde när vi sommarflyttade till Ön för en vecka sedan. Tiden räckte också till för att sätta mangoldplantor, skörda sockerärtor, rensa lite här och där, vattna där det behövdes, duscha och klä om och sedan tacksamt bli skjutsad till den sena lunchen på Frantzén klockan 14. (19:15 blev det buss till Nynäs och färja till Visby och körning till Hellvi. Landade hemma i gotlandssommaren halv två på natten och lade mig att sova vid tre då det ljusnat och kornknarren utanför på fältet var sommargalen).
Där satt dom, alla de där som befolkat min värld de senaste åtta åren, underbara människor, fantastiska kreatörer, konstnärer, udda tänkare och en och annan AIK:are (det är ju väl känt vid det här laget att BF spelade i AIK när kroppen tog slut och han bestämde sig för att bli världens bäste kock istället för världens bäste fotbollsspelare) Det är också väl känt ( i alla fall hemma) att BF väckte mitt slumrade fotbollsintresse. Det som slumrat i 51 år då jag var på Parken i Norrköping med farsan -59 och sedan återuppväcktes av BF 2010.
Den här middagen om tio serveringar och med efterfest i studion var det absolut sista som hände i Frantzens gamla-stan-historia. Omedelbart efter att vi gått över till studion började kvarvarande kockar riva och packa porslin, göra klart för flytten.
Lokalen då? Jo den stannar inom gruppen och kommer att utnyttjas till annat än att vara en av världens bästa krogar.
Lokalen då? Jo den stannar inom gruppen och kommer att utnyttjas till annat än att vara en av världens bästa krogar.
Personalen då, frågar sig vän av ordning.
Alla följer med till nya stället i februari, alla!
Lite efteråt, när möblerna var undanstaplade, kartonger för porslin och köksutrustning framtagna så satte vi oss i krogen en sista stund. Björn på en stol och jag i fönstret. Han tittade på mig och log och sa: "Du, åtta år och vi är fullbokade jämt, krogen går bättre än någonsin och vi lagar nog den bästa maten vi kan...och då stänger jag, flyttar, för att göra ännu bättre."
Då tänkte jag att det är precis den slags galenskap som är så viktig för drivet framåt och som man aldrig kan klara sig utan.
Då tänkte jag att det är precis den slags galenskap som är så viktig för drivet framåt och som man aldrig kan klara sig utan.
Det finns stilla stunder, även om de är ögonblickliga för Björn och för mig var för sig. Ibland infinner de sig parallellt.
Så kommer vi till kapitlet, "Sista måltiden".
Sammanfattning: Genialiskt.
Spöfångad röding, osciètrakaviar "gold" med vinägrett på olivolja och rökta fiskben |
Chawanmushi |
Kungskrabbao "dashi", fingerlime och granskott |
Helhetsbild för tallrikens skull signerad Calle Forsberg som för övrigt också satt vid mitt bord under lunchen. |
Friterad havskräfta. torkat ris, majonäs på klarifierat smör |
Återigen, Calle Forsberg keramik |
Satio di tempestas hommage Lars Feddeck och Jan Andersson. Sistnämnde odlare av dessa magiska grönsaker satt också han vid mitt bord |
Marulk med jästa gula ärtor, lagrat grisfett och rostade hasselnötter |
Helt ny hos Frantzén och magnifik; Karamelliserad endive, grillade rosor, perigordine på rosvinäger |
Hummer med murklor, vispat gult vin och hyvlade valnötter |
Såsad på plats |
Bättre blir det inte... |
Bakad romrussinglass, råriven fryst anklever och verjussirap |
Rabarbersorbet med soltorkade jordgubbar pistage och rosépeppar |
Nu hann vi bara vända ryggen till så började Restaurant Frantzén att flytta. Sådär ja, tiden är inne. |
torsdag 7 juli 2016
Kvällspromenad i Sudergårda Hellvi Gotland
tisdag 5 juli 2016
Kornknarrsdörren är öppen
Nu står dörren öppen mot sommaren och över åkern knarrar kornknarren intensivt så att man kanppt kan tänka på annat. Detta är njutning. Stilla njutning.
måndag 4 juli 2016
Ett sådant kärlekskalas nära Sara och Björn gifte sig
Stort grattis till Björn Frantzén och Sara Sandberg som gifte sig i förrgår, ett bröllop som vi jag och Kristina fick förmånen att vara med om på nära håll.
Den bruden, hon var nog vackraste någonsin när Leiah och Stella gick före i kyrkgången och strödde rosenblad för sin mamma, och Björn stod där uppe vid altaret tillsammans med favoritprästen Camilla Lif i Katarina Kyrka och strålade med hela kroppen. Halvvägs upp kunde han inte hålla sig längre utan gick Sara till mötes och gav henne en lång och innerlig kyss.
Camilla Lif, alltid originell jämfört med andra och alltid varmt personlig både mot Bibeln, Jesus och dem hon möter. Underbart vigseltal och en fantastiskt avslappnad attityd till det ceremoniella utan att ge avkall på det djupt seriösa.
-------------------------------------------
Man skulle kunna säga att det var ett litet, men stort bröllop och med ett brudpar som träffades i högstadiet och som hållit ihop sedan dess.
Middagen då?
Ja, men det är väl klart. Började med små tilltugg vid champagnebordet i trädgården till Tornvillan i Nacka Strand, pyttelangos med löjrom, små kalvtartarer och annat smått och gott.
Förrätt var besläktad med den stående pilgrimsmusslan på Frantzén, här förenklad för att nå 80 gäster i samma ögonblick, tryfferad äggröra, brynt smör, pommes paille, torkad svamp och lagrad soja.
Huvudrätten var en rent magnifik pocherad pärlhöna 67 grader med stekt surdegsbröd, frasiga bitar av kycklingskinn och en riklig crème på ugnsbakade jordärtskockor, blond miso och gula kantareller med jus rôti och citrontimjan
Avslutades med en comté med tryffel och senare en lakritssorbet med färska hallon och hallonsirap. (ovan)
-------------------------------------------
Efter långsittning med många tal och väldigt familjär stämning så vankades naturligtvis en bröllopstårta signerad Daniel Roos, en "roosin" i all sin prakt och jämte allt annat fantastiskt god.
Se det var ett kärlekskalas som heter duga och jag och Kristina är tacksamma och ohyggligt glada över att få varit med och delat den här högtiden med Sara och Björn.
fredag 1 juli 2016
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)