Strävar mot att inte vara den nostalgiker jag trott att jag är.
Den här bilden förvarar jag som papperskopia och som digital. Betydelsen av den kanske bara uppskattas av mig själv. Ungefär sm ett knastertorrt konstaterande att "visst ja, där är det där två macklingarna". Och det räcker för att nästan gå in i ateljen mitt i natten, eller i alla fall tänka tanken.