”All fisk,såväl från saltvatten, som från sötvatten, är af oberäknelig nytta och utgör en angenem omvexling i den dagliga matordningen ”.
(Charles Emil Hagdahl)
"Fanns stor tillgång till fisk saltades den lämpligen, fläktes och hängdes på tork. Ibland togs ryggbenet bort och köttsidorna spikades genom skinnet upp på husväggen."
” I äldre tider räknade man bara röd fisk och sik som bra. Abborre
och gädda höll man ej för goda. Gäddan torkades dock och blev till lutfisk”.
(Einar Wallquist i en beskrivning från en lappländsk socken från äldre tid).
”Färsk fisk kokades alltid - därtill mycket länge. Genom långvarig kokning blir till exempel rödingen alldeles särskilt välsmakande. Om man tar lite vatten och låter detta koka in så mycket som möjligt kommer det fram en egendomlig och säregen smak på fisken.”
Okänd
FOTNOT: Teckningarna från en artikel om festmaten förr då nors,lindare,sutare,ruda och karp gärna ställdes fram på borden och där jag citerar Hagdahl när han tackar Gud för Karpen: ”Det är medeltidens klosterträdgårdar med sina dammar som vi hafva att tacka för dessa och många andra Guds Gåfvor, som förljufvade de fromme fädernas vistelse här på jorden”. Teckningar och artikeln från slutet av 80-talet, tror att de gjordes i något ålderdomligt program på en tidig Classic.
