onsdag 27 maj 2015

Mycket gammal människa såg dagens ljus för första gången på 1000 år

Exakt där handsken pekar lyser skallen av en kristnad vikinng
 Kring lunchtid nådde årets utgrävningar vid Broby resultat. I alla fall ett sådant spännande resultat som grävande studenter och osteologer väntat på. Ett skalltak visade sig i en av gravarna utmed stora vägen.


De här gravarna ligger längre upp räknat från det gravområde som grävdes ut 2012. Man kan lätt tolka som att dessa båda rent av är skilda från de övriga då de skiljs med ett dike. Men det är självklart att ett dike inte är för evigt. Marken är brukad sedan urminnes och därtill bebodd så diket kan självfallet ha tillkommit långt efter att gravfältet anlades. För övrigt har här begravts människor långt före vår tidräkning vilket också styrker tesen att en kultplats alltid är en kultplats. Såtillvida hittades förra året en kristen grav mitt i en förkristen grav.

De gravarna som nu grävs ut av Stockholm Universitet och Länsmuseet är omgärdade av stenkedjor. Det var inte de gravarna som grävdes ut 2012, men på ett kopparstick från 1700 talet (?) finns fältets gravar avbildade med samma stenkedjor som dessa ovanför diket.

En grav där man också hoppas få fram kvarlevor.

Det här är såååå spännande. Nu hittas människorna, förfädren, som bodde i trakten... men var. Bosättningarna har inte hittats...än.

Fortsättning följer....

onsdag 20 maj 2015

Lustiga spett gör vingarna flygga


Ja de där krumma knytena som drar ihop sig och blir seniga är inget nöje att stoppa i munnen.
Jag talar om kycklingvingar. Prisvärt, marineringsvänliga och mörgoda på grillen om de spänns upp på ett spett. Lätta att vända också, för det är nödvändigt i hettan. Vända ofta, nästan hela tiden. 
Senast grillade vi i regnet. Härligt med rök och doft.

torsdag 14 maj 2015

Kirskålens fiende



 Nä, jag har inte hittat kirskålens fiende. Hade jag gjort det...?
Och det finnes inte ett enda uns av kirskål i wokmiddagen ovan, den vi åt ikväll. Kirs i maten är lika äckligt som i landet, smakar intensivt av klorofyll och ogräs.
Kirsen jag slår med nylonlina krattar jag ihop och använder som täckning där jorden ligger i dagen.

Bästa redskapet är grepen och renshänderna. Det handlar inte om att utrota, det går inte, men att minska för att inte konkurrera med sådden. Någon gång efter midsommar gör det inget längre, då konkurrerar den inte, snarare förbättrar genom att hålla fukten i marken.

Vår nya köksträdgård låg för fäfot förra året och missköttes åren innan av de tidigare hyresgästerna på Lugnet. Nu har jag tagit kraft till mig och börjat så smått.


Märkligt har man byggt konstiga träramar här och där. De kommer att ryka nästa år och då ska jag anlägga linneanska odlingsbäddar. I år får det vara som det är.


Jorden har en grundpotential, lite småfet, väl dränerad. Måste gödslas och kalkas.
Potatisen åker ner i morgon, den vackra rosenpotatisen som hör till statarlivet och som jag fått av Christina Frohm. Den tillsammans med väl förvaltade Ahlströmerknölar.

Vår vackra paviljong i ena hörnet av trädgården. Varsågod, kaffet är serverat.




måndag 4 maj 2015

Lackerade kycklingbröst


Jag skrev under flera år matreportage för Dagens Arbete. I ett månadsavsnitt handlade det om grillad grisbog och jag dristade mig till att skriva att den skulle ständigt bemålas med grillsåsen att den till slut såg ut som en tjärad kyrkport.

I helgen som var grillade vi både gris och fågel, bland annat de fina kycklingbrösten på bilden, tjärade som nyhövlad fur, så där genomskinligt, ganska lätt och bara för att ta den där sockrigt brända sojatonen, så läckert.

Fläker och skårar brösten och lägger dem i marinad av kikkoman, fisksås, ostronsås, riven ingefära, röd currypasta, lime. Sådär får de ligga någon timme. På det där med marinad finns lika mycket övertro som att salta potatis, inget tränger in i köttet likt salt i potatis. Det ligger på ytan och ger smak. Alltså, som Werner V sa i TV en gång lite besviket "jag fattar inte varför unga kockar slutat ösa". Så kärleksfullt stod han där vid pannan och öste. Det handlar alltså om att ständigt mata det man tillagar med ny yta och ytterligare yta och ännu mer yta, plan över plan och däremellan liksom "bränna fast" smakämnena från steksåsen eller marinaden.  Ytan ger då smak åt hela innehållet likt saltkornen som ligger på ytan av potatisen (läcker förresten med oljad småpotatis och flingsalt som får gå i 225 grader och baka)

Sådärja, kycklingbrösten har kommit upp till 65 grader, dags att avsluta det ständiga vändandet och det ständiga penslandet, nu är det klart och tempen kommer att stiga till exakt 67 grader vid tranchering. Lackade ljust till fantastisk smak.

Visst är det vår med stenmurklor i trädgården


Krattade bland vitsipporna för att förändra lite mark från ormbunketräda till blomsterbacke och hittade stenmurklor. Vackra som bara den, och för inte länge sedan gav svampen den bästa såsen man kan tänka sig. Nu får vi hålla till godo med sås på toppmurklor sedan stenmurklan befunnits vara supergiftig med stora mängder gyrometrin som inte bara är ett dödligt gift utan också kan påverka arvsmassan.

lördag 2 maj 2015

Ankans lov på Lugnet


Det råder inget tvivel. Om någon frågade vad jag estmerar mest så blir svaret tveklös "Anka" och helt som confiterad, länge kokt i sitt eget fett och sedan lite svedd på ytan i  en salamander (grillelementet i ugnen om man saknar en salamander).


Kollade vad jag tidigare skrivit om anka och fick en hel rad träffar. En av dem går igenom i detalj hur jag brukar tillreda den och just nu finns en hel del fryst anka för lågt kilopris i affären, tillgången tycks större än efterfrågan.


Bäst av allt är att hela ankan går att använda, jag menar att buljongen är förträfflig, fettet är åtråvärt, det lilla som blir över på skrovet går att använda till en rilette, en liten sylta på smårivna bitar av anka och ankfett att breda på surdegssmörgås av bästa märke.


Så hittade vi kronärtskockor, unga och hårt knutna att gå till ankan. August favorit alla kategorier