Magnus Linton i Sydsvenskan kanske har missuppfattat det jag sa i ett inslag för SRs samhällsmagasin Studio Ett när ommärkningshysterin var som värst.
Jag tog upp det där "motiverade värsta" i kötthanteringen, framtvingad av EUs slakt och poängsättningsregler av kött, att allt kött inte bara ska ha minsta fettansättning utan också snabbast tillväxt, varför det svenska köttet slaktas i förtid idag innan djuret är moget. För bara ett femtiotal år sedan skulle detta kött ansetts som fullkomlig oätligt. Kött som efter slakt skärs ner i styckdetaljer, plastas in i vacuum och sedan får ligga där och avsöndra sitt eget sekret av proteiner och enzymer, som i sin tur sammantaget bildar det som jag så fyndigt kallar "likvatten". Så gratulera svenska folket Ni får det kött Ni förtjänar, "likvattenmarinerad biff".
Den vätskan som avsöndras och blandas med blod - har ni luktat i ett sådant paket -har den kemiska sammansättningen gemensam med vätskorna som ansamlas under ett sommarlik.
Magnus Linton uppehåller sig vid att jag kallar slaktköttet för "Lik" och inte "Kadaver". Han ddrar slutsatsen att jag med "Lik" filosofiskt, menar att avlivandet skulle vara vara mord medan kadaver skulle upplevas som något ätbart, vilket jag finner svårt att förstå då kadaver är självdött eller rest från veterinäravlivat sjukt djur.
Det finns ingen mänsklighet i "lik" specifikt, varför jag kan använda benämningen på djur och nu är det inte liket i sig själv, det avdödade djurets stycke kött, som det handlar om utan den vätska kroppsdelen avger postmortem.
Jag har aldrig eller ens varit i närheten av att delta i i djurrättsdebatter som Linton antyder utan jag vill beskriva den fullständigt oetiska behandlingen av köttet som råvara och dess förvandling till mänsklig spis. Jag är fullständigt medveten, och till och med positiv, till att djur avlivas för att ätas. Därefter torde djuret styckas på ben och hängas, varför likvattnet då evaporerar och förs ut i luften. Jag har en önskan om att få djur som har några år på nacken och är motståndare till köttfabriker.
Nä, någon djurrättsdiskussion går inte att föra med mig.
onsdag 2 januari 2008
Tärningen är kastad
Det är ett nytt år och vi hade vänner hemma på middag - avslappnat, thai, julskinka(!?), hett och med räkor toppad med en röra av karamelliserad gul lök och torkad friterad chili.
Julskinkan tärnad och stenhårt stekt med korianderfrö, ginger, vitlök, soja och fisksås samt lime och serverad med vietnamesiska nudlar Guey djaab Youen, feta, motståndiga och Rodjanas barndomsminne från Isaanköket, det som finns kvar där än idag och som är så mycket av real Thailand.
Behöver jag tala om hur gott det var, hur hett, hur mycket maten lovade för 2008?
Nä, tänkte mig väl det!
Så var det det här med att tärningen är kastad. Ungarna som inte vill lägga sig tidigt så här års kom med Yatzy och det är klart att både jag, Rodjana, Janne och Gittan var med.
Så slog Gittan och på en av miljarden slag hamnade en av tärningarna som på bilden.
Hur räknas det?
God Fortsättning Alla Vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)