I en av mina kokböcker, ”Järnspisar, Hackekorv och Tabberas”
skrev jag i hastigheten i säljbrevet att recepten skulle omfatta allt mellan leverbiffar
kokta i mjölk och…
...Di där leverbiffarna kom aldrig med i boken.
De tillhörde mina favoriter som barn. Leverbiffar, korvkaka,
isterband, blodpudding. (Konstig unge!) Kan nog tänka mig att det egentligen var därför jag satte mig ner
för att skriva boken. Och jodå korvkaka och isterband är med och blodpudding
likaså, men leverbiffarna hängde i limbo ända tills nu.
För när jag botaniserade senast i Björks charkuteris
frysdisk (Färila) hittade jag en ”plastkorv” med etiketten ”Leverbiff”. Den gömde
leverbiffsmet färdig att steka. Bredvid låg några likadana förpackningar
etiketterade "pölsa" och dessa fick självklart slinka med hem de också jämte
deras fantastiska blodpudding som vi gärna äter till frukost och så alspånsrökt
fläsk i skivor, deras bacon som går att lägga ostekt på limpmackan och en bunt
isterband syrade efter alla konstens regler (ska stekas länge på svag värme).
Allt det här finns alltså i boken utom just de centrala
leverbiffarna i mjölk.
Nu öppnade jag förpackningen med den svagt rosa smeten.
Hettade upp en stekpanna med fräsande smör och klickade i den ganska lösa smeten som snällt bredde ut sig som knappt centimeterhöga biffar. Vände
efter någon minut och efter ytterligare stektid hällde jag över gräddmjölk
(lika delar vispgrädde och röd mjölk) som fick koka ner lätt till passande sås.
Smakade av lite citron för syrans skull och med salt (behövdes knappast) och
nymald svartpeppar som smakbryter fantastiskt bra.
Som när jag var barn, kokt basmatiris av bästa kvalitet
till, men då var det Uncle Bens aborterade myrägg som stod på spisen.
Det liksom dundrade till av minnen, av färger, av smaker och
av sällskap.
Förföriskt gott!
PS! Boken finns ibland att få tag i på antikvariat på nätet. DS!