måndag 25 oktober 2021

Nu har min bok "Utanför Normen" blivit ljudbok


Sent omsider skulle man kunna säga. Boken kom i bokform 2018. Nu kommer den som lyssning och det är jag själv som läser.

Att skiva böcker innebär i sig ett jäkla jobb med i första hand själv skrivandet, men sedan också alla de där synpunkter lektörer, korrekturläsare och förläggare har. Massor att ta ställning till och kanske tio femton genomläsningar, sedan en sista korrekturläsning...alltså, det tillhör hantverket men till slut står orden ända upp i halsen och man är så jäkla trött på dessa att man blir ointresserad själv och bara tänker på nästa projekt, det där löddrigt underbara att bara sitta och skriva och inte alls tänka på våndorna före en utgivning. 

Så sat jag där en vecka och vägde orden i min mun, inte alls längre trött på innehållet eftersom det gått en tid och jag kunde läsa med nypåkommet intresse. Under läsningen, och det är bra, förpassades jag till skrivandets stund precis då som texten en gång skrevs, kända samma lust i berättandet och samma vånda, nästan skräck inför ordens mening. Nu låg de där i munnen och växte till ljud framför mikrofonen och betonades exakt så som jag vill att orden ska betonas och där de får den extra mening som är var och ens enskildhet vid rättigenomläsning ur en bokbok.

Sen måste jag säga att det fanns en ytterligare glädje i det där med all läsa sin egen text, som en dramatik, eller som ett ytterligare instrument för upplevandet, det är klart att det är så. Det är idag 60 procent av all bokutgivning som sker som lyssningsböcker. Ska jag ge en spaning? Jo att inom en snar framtid kommer fler att läsa in sina böcker, eller låta andra göra det. Förmodligen blir läsaren en uttolkare precis som i musiken där inget konserterande är ett annat likt hur än tonsättaren bemödat sig med hänvisningar, taktslag i minuten, ppp eller fff. Så blir det med böcker. Frågorna vi ställer varandra är "har du lyssnat på kalle karlssons bok med jens jönsson som läser?". "Ja, men jag hörde också nisse eriksson som läste samma bok och det var helt annorlunda och man fick ut mer av hans läsning".

Provlyssna gärna på Bookias hemsida

Inom kort kommer också min bok Taxi 1251 som lyssnarbok jämte min biografi över Gladys del Pilar.


En chouchroute är alltid en chouchroute om än i varierad smak och stil

 




Enkel husmans. Så vansinnigt gott och varierbart. Den bästa, absolut bästa, med lättrökt, salt gris, het korv och confiterat anklår, tournerad potatis och surkål kokt i vin åt jag på Brasserie Georges i Lyon för massor av år sedan där syran i surkålen studsade mot det feta rökta fläsket och där hettan från korven mildrades av det confiterade låret som föll sönder och smälte i munnen och gav mildhet och en otrolig smak åt anrättningen. Jag var såld.

Den näst bästa var hos Thomas DrejingPetri Pumpa i Lund, en helt ordinär chouchroute på en helt vanlig lunch som förgyllde den vardagen genom att den var så genomtänkt av exakt tillagning och av lokala exemplariska råvaror och egensyrad surkål som var lite brynt vill jag minnas.

(Och appropos Petri Pumpa - läs det här)

Hade en bit saltfläsk hemma och en burk surkål, En rejäl bit falukorv från veckan som varit och kompletterade med några chorizokorvar. Se där, en enkel chouchroute att ha till vardags.

Grillade fläsk och korvar innan de gick i buljongkoket med falukorven. Värmde försiktigt surkålen och vips var middagen färdig. Högst 12 minuter från spis till bord. Stark senap till bara för att.


måndag 18 oktober 2021

Allt uppgrävt, allt i högar, men avlopp får vi. Så blir det fint ändå i trädgården till sommaren

                          
 Här kommer dom. Innan det ens ljusnat. Det är lördag morgon och vi fattar nog inte riktigt hur det kommer att se ut i trädgården innan det mörknat. Men vilka proffs bakom spakar och rörläggning.

I helgen var vi hemma i Hälsingland för att vara till lags när grävskopan kom. Bara på några ögonblick hade hela den stora trädgården bytt form. Såg ut som en lavasunami på La Palma eller som en krigszon.
15 meter långt avloppsbädd med trekammarbrunn och ett lika långt breddavlopp ur i vår lilla skog där träd fick fälla för att skopan skulle på plats.
Trodde att pinnmo var löst grus, men icke. Överst ett 60 centimeter kulturlager där den 18 ton tunga grävskopan sjönk ner till hjulnaven sedan stenhårt som cement.
Precis innan vi reste hem i söndags började Mattias i grävskopan skickligt skrapa igen de långa vallgravarna, nu med avloppsrör och vattenledningar. 
Skickligt? Ja den där skopmanövreraren använde skopan skickligare än vi använder pekfingrarna!
På onsdag kör jag upp igen för då kommer rörisen från Ljusdal och ska koppla ihop allting. Skön förändring med egen anläggning och eget alldeles utmärkt vatten. Nu får allt lägga sig för hösten och i vinter behöver vi inte vara på med elkablar i ytligt lagda rör, nu ligger allt tjälfritt och isolerad där det sticker upp ur brun och hus.

Stenhårt efter en halvmeter av kulturlager

Sedan är det bara en vecka kvar till flytt - går från en femma från 2014 till en fyra från 1956. Gillar det läget. Kunde säga at jag flyttar från tomma mellanväggar av sexmillimeters renoveringsgips till ett bastand 50-talshus som dessutom är utmärkt planerat. Säger som telningen August att DÄR kommer vi att trivas.
I helgen var vi hemma i Hälsingland för att vara till lags när grävskopan kom. Bara på några ögonblick hade hela den stora trädgården bytt form. Såg ut som en lavasunami på La Palma eller som en krigszon.
15 meter långt avloppsbädd med trekammarbrunn och ett lika långt breddavlopp ur i vår lilla skog där träd fick fälla för att skopan skulle på plats.

Det smalaste diket, över två meter djupt för vattenledningen från brunnen.

Trodde att pinnmo var löst grus, men icke. Överst ett 60 centimeter kulturlager där den 18 ton tunga grävskopan sjönk ner till hjulnaven sedan stenhårt som cement.
Precis innan vi reste hem i söndags började Mattias i grävskopan skickligt skrapa igen de långa vallgravarna, nu med avloppsrör och vattenledningar. 


Där stod vår vita syrén. Grävskopan tog ett enda tag och den tre meter höga busken lyftes upp på brand och kompostberget i trädgården där den få vara tills allt är över, då blir det ett nytt skoptag och vips är den omplanterad på ett ställe där den inte är i vägen.

Skickligt? Ja den där skopmanövreraren använde skopan skickligare än vi använder pekfingrarna!
På onsdag kör jag upp igen för då kommer rörisen från Ljusdal och ska koppla ihop allting. Skön förändring med egen anläggning och eget alldeles utmärkt vatten. Nu får allt lägga sig för hösten och i vinter behöver vi inte vara på med elkablar i ytligt lagda rör, nu ligger allt tjälfritt och isolerad där det sticker upp ur brun och hus.

Från markbädden som är femton meter lång och några meter bred och med tre sorters genomsläpplighet och tre brunnar grävdes ett lååångt evakueringsrör rätt genom lilla skogen mot vägen.


Sedan är det bara en vecka kvar till flytt - går från en femma från 2014 till en fyra från 1956. Gillar det läget. Kunde säga at jag flyttar från tomma mellanväggar av sexmillimeters renoveringsgips till ett bastand 50-talshus som dessutom är utmärkt planerat. Säger som telningen August att DÄR kommer vi att trivas.



Gräsmattorna och planteringarna vi ömmat så för genom tre somrar. Nu ett moras, men en sak, Grävskopemannen Mattias har genom hela processen varit ohyggligt skicklig med skopan och sparat allt vi pekat på och ibland med centimetersmarginal.

Markbädden, man tycker nog att kommunens miljökontor tagit i från knäna i beslutet om vår avloppsanläggning.

Det var väl en förskäcklig tur att vi körde ut bilen från gården innan just den här gravrännan grävdes.


Förera vattenledningen låg på tio centimeters ljud riggad för sommarvatten från en kallkälla långt upp i skogen och fick duga för vattnet till huset även senare när vi borrat egen brunn (120 meter djup och perfekt vatten) och då med värmekablar på vintern. Nu ligger vattnet frostfritt till och från duschhuset och bostadshuset.




tisdag 5 oktober 2021

Läsning för Richard Tellström om postpandemikost

 Hej Richard,

På Fb frågar du om hur matintagen varit under pandemin. Förmodligen inte av personlig nyfikenhet utan förmodligen för mer vetenskapliga insikter. Här är min rapport till dig:

Under den långa isoleringen pandemin inneburit tillät vi oss i alla fall att ibland åka till affären med munskydd och utom rush hour. Märkte en viss tröst i maten med fetare råvaror godare och i en större mängd än tidigare. Mycket mjölmat som ugnspannkakor, inte sällan med amerikafläsk, högreven till grytor valde jag med mycket gult fett insprängt som gula öar i det rosa, stkta brödskivor i ankfett och med smäld lagrad ost Havarti, Maasdamer, Gruyere. Framförallt har det varit kopiösa portioner och långa sittningar vid bordet.

Dags för förlåtelse och till viss del underkastelse, rening, Mea Maxima Culpa!

Efter sommarens och de två gångna årens matexcesser och en fruktansvärd (10 kilo) viktökning fick det bli asketism  i tre och en halv vecka och samtidigt göra det så smakrikt som det bara går. 800kcal/dag, inte mer och inte mindre. Asketism med andra ord, eller sjä'lvsvält, ketos! Mycket energi gick åt att planera, mäta kalorier efter mina gamla tabeller från receptmakeri, väga och försöka njuta av suget/hungern. 

Tomaterna dignade i trädgården, tre olika slags grönkål i köksbäddarna, brockoli hårt knuten, rödbeta, morötter, ärtor, bönor sallad och olika japanska kålsorter med pak choi, massor med mangold allt rikt i smak eftersom det är gamla sorter aldrig förekommande i smakreducerande industrikök. Jo det går att laga njutningsfyllt som mäter 200kcal fyra mål per dag. Upptäckte skillnaden mellan då och nu, den slog mig ganska brutalt, dessa enorma mängder mat vi inmundigat, den ohälsosamma mättnaden och det onödiga ätandet bara för at det varit gott men obehövligt för liv. Lika gott och smakrikt nu och under fastan men i kontrollerat format. Sockret gick ner från 8.3 till 5.2  och i morse efter tre och en halv veckas "svält" och två veckors 5:2 har jag vunnit ett minus på 11 kilo. 

Packade upp en låda jag gömt i källaren med sådant som "varit för smått". Testade två Agassikostymer, en svart begravningskostym och en italiensk skräddarsydd, sitter perfekt, vilken post pandemivinst. Alla Eton och Jacobssonskjortor, mina skräddarsydda skjortor i egyptisk bomull - fan jag blir välklädd igen. Och allt annat härligt hängigt, svångrem till sista hålet, skönt,ledigt, fantastiskt.

Nu hoppas jag att köra en fortsättning med en 5:2 diet vilket innebär 600 till 800kcal måndagar och onsdagar samt varje dag en tolvtimmarsfasta och måtta i allt.

Fyra kilo  ytterligare är målet, men ger det två månader för beständighet. 

söndag 3 oktober 2021

Överraskande samtal idag, borde varat längre.


Satt just och tänkte på hur dålig jag är på det sociala numera. Verkar, tycker jag, som att jag "gått glipp" av den ådran  under pandemin.

Till och med börjat fundera om jag innerst inne egentligen inte gillar folk, men så är det självfallet inte.

I morse ringde en gammal vän som jag känt snart 55 år. Oj sådana galenskaper vi hittat på genom åren och det verkar som att vi inte kommer ifrån varandra, vi dyker ihop lite då och då och även inom jobbet - (på den tiden vi jobbade) tangerar varandra och stöter ihop igen lite senare. Det är klart att sådana möten breddas och kryddas med rapporter som att förflytta dåtiden till nutid, folk runt omkring oss, litteratur vi nagelfarit, resor, umgänge och nu har vi börjat prata om rent fysiska hinder som artros och potens...nä inte så!

Det är fantastiskt att ha en kamrat som så finns i ens medvetande.

I morse ringde han, poeten, journalisten och kulturmannen Dennis Renfors. Han skulle landa i Sollentuna för att hämta ett paket på Clas Olsson och tyckte vi kunde ses om han bjöd på kaffe. Så var det och så fick det bli.

Vi hade några väldigt viktiga år här i kommunen där jag bor idag, och kommunen har förändrats under ett halvt decennium. Vi gick där lite före fikat och försökte dechiffrera byggkoderna. "Där låg det och där låg det och det revs 78, men teglet i gamla centrum står kvar".

Uppskattade dagen något enormt och bestämde mig på stående fot att bli mer social, dubbelvaccinerad och sugen.

lördag 2 oktober 2021

Jakten på råbiff - en näst intill förlorad uppgift

Bilden är från ett tidigare tillfälle. Ikväll blir det ljuvlig spis.

Goddag, jag skulle vilja ha lite malt kött till råbiff, hälften innanlår och hälften bog - eller förresten ta bara bog, innanlår blir så kletigt.

"Tyvärr, vi har inte någon kvarn i den här delidisken" - ICA Sollentuna Centrum

"Då får du ringa dagen innan och beställa för råbiff mal vi det första vi gör i rena kvarnar om morgnarna om det finns beställning. Du vet kvarnarna används sen både till fläsk och oxkött" - City Gross nya Häggviks handelsplats!

"Tyvärr vi tar inga sådana beställningar för hälsovårdsmyndigheten har sagt nej" - ICA Maxi Häggvik.

"Självklart, Bogen blir utmärkt. Hur mycket?" - Percys Norrviken.

Åh, fint 300 gram tack och två isterband från Vetlanda också tack.

Bästa butiken ⭐⭐⭐


fredag 1 oktober 2021

Några binder kransar och jag binder tobak...

 


...eller snarare syr tobaksblad på lina att hängas på tork. Det är iskallt, bladen ska sköljas fria från boss och insekter och de är kladdiga. Ibland får jag gå in och dricka vatten, lägga mig en stund, blir snussjuk, sedan på't igen tills allt är klart. Det är dessutom tungt, bladen tillsammans väger en hel del. Tänk vad man får offra sig för att komma förbi den fullständigt idiotiska skatten på snus. Varför idiotiskt? Jo därför det sätts något slags oförståndigt likhetstecken mellan röktobak och snustobak. Nu slumpar det sig inte sämre än att vetenskapen visar att tusentals rökarliv skulle sparas om de gick över till snus!

Läs mer om mina snusbryderier HÄR

torsdag 30 september 2021

Minns alla de där njutningsfulla stunderna på Hems hotel


Vi lagade cognacsgravade lammfiléer, vi lagade ugnstrull och vi stekte underbar entrecôte efter stekgrad. Vi gjorde potatisgratänger och rotsakslådor, rôtisserade både kyckling, anka och stekar, gjorde tunna raviolis med svamp plockad i Alskog och vi kokade kajpsoppa både för radio och för en mängd olika matmagasin. Inte sällan tog Nisse, som för övrigt var med i IOGT, mig ner i sin exklusiva vinkällare där vi valde ett lika exklusivt rödvin till köttet. Det är alltså långt över 30 år sedan, säkert 40.

Och Mariannes matsalsarbete har satt så stort avtryck att det sitter där hos mig än idag. Det stora välkomnandet av gäster oavsett vilka de var, hur de såg ut, hur de var klädda. Det prudentliga dukandet, putsningen av glasen, de eleganta serveringarna både från fat och på tallrik. Aldrig en höjd röst, aldrig en offentlig tillrättavisning av personalen, små vinkar och ett alltid stort leende från nogsamt rödmålade läppar räckte.

Minns hur en gäst kom in direkt från sin svinlada (jo sådant känns) och blev stort välkomnad av Marianne redan i receptionen. Till bords beställde han högljutt, en gammeldansk 8 cl, en gröna hissen och en stor cognac. "Ja tack du ska få allting efter vart, ska vi börja med snapsen då kanske", kontrade Marianne förtjust på sin oefterhärmliga småländska. Så var det och så fick det bli. "Och något att äta"?

Självfallet har Hemse Hotel och dess radarpar lämnat efter sig hela högar med anekdoter och jag tror inte en enda är åt det sarkastiska eller elaka hållet.

Som när Nisse skickar en passning åt den gotländska kosthushållningen och en av de mest kända traditionella rätterna, idbullar. "Jo ser du, man tar en id...och en ko, sedan mal man allt kött, blandar och steker." Han var en sann mentor för mig inom gastronomin när jag tog de första allvarliga stegen.

Kryddbukett

 

Det doftar fantastiskt där den nu hänger för att torka långsamt och skönt. Så inkapslad är sommaren, så snörd är det varma och njutningsfyllda i doft och smakkoncentrat.

Skördade kvist för kvist av allt vi har av tilläggssmaker i trädgården och band sedan upp i kvastar att hängas på tork. När första flingan blad faller repar jag av och lägger i burkar att ha till te, till buljong, till att krydda grytor, soppor, omeletter - till allt helt enkelt. 

Massor av olika myntor och så kungen,;vår svårodlade timjan (odlingszon 5-6) som lyckligtvis klarar sig över vintersömnen under drivor av granris. (så täcker vi alla perenna växter under vintern). 

söndag 26 september 2021

Enkel skördesoppa på tre sorters kål



Primörer är inte alltid det där första som kommer upp ur jorden, det kan vara det sista också, sådant som fått en behövlig köldknäpp för att utveckla alla smaker. Tre av våra kålsorter i landet har just den benägenheten att utveckla så mycket mer smak efter första frostnatten.

Kruskål, svartkål och rysk grönkål.

"Hamlade" en korg igår från några utvalda plantor. Lade till några nyupptagna morötter och kokade små cirkelbetor.

Så här: Skär bort alla huvudnerver på kålen och hacka bladen grovt. Stek hårt en stund i stekpanna med lite smör. Koka därefter upp en buljongen (jag har alltid tagit till vara stjälkar och bortskurna bladnerver på kål och kokat till en reducerad grönkålsbuljong). Slanta moroten fint. Häll över stekt kål och morotsslantarna i kokande buljong och låt puttra (fint ord) tills helt mjukt. "Krydda" med lite svampsoja och smakförhöj med salt. Mixa slätt med en stavmixer.

Skala de kokta cirkelbetorna och halvera. Stek bacon (vårt är från Björks i Färila). Mixa igen tills soppan är skummig. Häll upp i skållrikar (Ordet finns i SAOB och först nämnt på 50-talet om skålliknande tallrikar utan bräm!) och lägg i bacon och cirkelbeta. Servera med tunnbakat kornbröd och västerbottenost.

Varsegod!

tisdag 21 september 2021

Hundmat i ugnen

Smörstekta och skurna i munsbitar och klara för torkning



Det här är bäst för Assar. Vet han, och det gör han, att jag har torkad kycklinglever i fickan är han världens mest väluppfostrade hund, han går ledigt till fots och tittar upp glatt och struntar i hundmöten och pissfläckar.

Köper fryst kycklinglever, senast ett klipp hos Pulsen i Rotebro 20 kronor kilot. Låter rinna av och sedan steker dem på hög värme så att de koagulerar och får lite god smörstekyta.

Skär i mindre bitar (munsbitar) och lägger på plåtpapper och låter torka några timmar i ugn på 70 grader.

Smaskens för en jycke av Assars typ. 

Torkat och klart, färdiga för promenaden och träning

onsdag 15 september 2021

Det finns väl alltid intresse för viktreduktion - så här har det gått efter 14 dagar

 I morse var det 14 dagar sedan jag och K gick in i 800kcalträsket. Det har faktiskt varit ganska roligt. Lite muskelvärk, huvudvärk och allmänt dålig känsla - annars inga problem i denna självpåtagna svält.

I morse blev det invägning. Jag startade åtta kilo tyngre.

De är ju ganska ansenlig viktminskning och med ett socker på 6.2.

Fortsätter nu en vecka till - inte längre. Sedan medelhavsmat och bara kolhydrater när vi vill unna oss. Kanske en potatis till suringen, Men framförallt, att sluta äta när vi är mätta. (något jag aldrig gjort!)

måndag 13 september 2021

Gräslök för hela året


En tuva som vi flyttade till en liten ny ruta i kökslandet nära köket för sådant som behövs dagligen att skära eller plocka friskt och färskt. Gräslök, timjan, basilika, fransk estragon, plocksallad, beska och kryddiga japanska blad, ostronört

Nu hade den vuxit sig ansenlig och tillräcklig för att skuren ge oss gräslök för hela vintern. Lösfryst i backar. Bara att öppna burken och repa gräslök med en sked.

Just nu, inläggning av gurka inklusive en bunke rejäl saltgurka. Snart att ta hand om pak choi, vitlök och gröna lavatomater att hänga i fönstret till mognad.

Lämnade igår med mycket kvar i landet. Chansar att det inte blir frost tio dagar och nätter framöver. Har en tobakssort kvar i landet som behöver en extra vecka för att nå maximalt nikotininnehåll. Ska tvättas och hängas i ladan till ännu mer snus till vintern.

Kvar finns säkert ytterligare n skörd västeråsgurka, morötter, röd, cirkel och vitbeta, ytterligare svart och grönkål, röd toppkål och en del potatis. Jo, det klarar sig nog.

 

söndag 12 september 2021

Skördetid och hösthimmel


lördag 11 september 2021

Svartkålsrace



Lite olivolja och så svartkål hastigt i het panna, lite salt och så citronsaft, bara lite, vänd om och snabbt upp på papper att rinna av. Frasigt, aromatiskt, "kåligt" och så jäla gott.

Skördade ett och ett halvt kilo idag, förpackat i 125 g och vackat fvb till frysen. Nästan lika mycket kvar i landet och dessutom slätbladig grönkål och en del kruskål. Lämnat topparna i förhoppning att de växer vidare till en andra skörd av frostnupet att ta till köket direkt när vi kommer upp.

Skär enkelt bort svartkålens centralnerv. Samlar i buntar och skär ner i het stekgryta med lite olivolja. Bryner ordentligt och så på med kokande vatten. Stormkokar och sedan får det puttra en timme. Silar från och reducerar till några deciliter till en helt fantastisk svartkålsbuljong kryddad med lite timjan och några blad libbsticka i reduceringskoket.

Rödbetor och morötter och lite potatis får ligga kvar i jorden. Täcker gurkorna med duk och kanske. kanske klarar de tills vi kommer upp igen om 14 dagar. Jäklar vilken köksträdgård det blev i år.

fredag 10 september 2021

Denna jävla bantning


När jag blev 40 fick dietister och läkare lite problem med min vikt. Så fort jag dök upp på en mottagning fick jag medicinska gliringar om att jag nog vägde ett par kilo för mycket. Det där eskalerades så pass att jag började tro på det själv, ja så till den milda grad att jag till och med började se en tilltagande gubbmage eller som belackare sa - fjärde månaden.

Jag njuter verkligen av mat och lever för att äta inte äter för att leva. När jag ätit har jag aldrig ätit för att bara bli mätt utan för att det är gott. Jag kunnat stoppa i mig hiskeliga mängder mat, goda köttgrytor, gående bord till jul, påsk, midsommar och närhelst. Hemma har tanken alltid varit att laga god mat på riktiga råvaror och i en sådan mängd att jag skulle kunna frysa in resten...men det blir aldrig något att frysa - jag har ätit till botten av grytan är rensad. Exakt på samma sätt som när jag drack alkohol, vilket jag slutade med för snart 30 år sedan.

För åtta år sedan gick jag ett program på Itrim. Det var bra. Träning, kostråd och 13 veckors helvete med 800 kcal om dagen. Jag rasade nästan 30 kilo, rakade mig på huvudet och alla jag mötte var helt övertygade om att jag gick genom en cancerbehandling - läskigt och allt skinn hängde och jag såg fruktansvärt eländig ut trots muskelutvecklande träning.

Maten då, hos Itrim, bestod av pulver att röra ut i vatten och sedan mikra. Det var inte särskilt gott, men jag längtade verkligen till varje måltid fyra ggr om dagen. När jag lagt mig längtade jag till morgonen, efter frukostmålet längtade jag till lunch osv. Tittade aldrig då på påsarna avseende innehåll. Jo det gav säkert allt jag behövde av mineraler och vitaminer, men alltså vilken kemi. Påminde lite om det där man pratade om som barn när det gällde framtiden att "i framtiden behöver människan bara äta ett par piller om dagen istället för att lägga ner tid på att laga mat för att äta".

Efter fem år var jag upp i, om inte samma vikt så i alla fall 3/4 av det jag vägde inledningsvis, tjock, plufsig, orörlig, andfådd. MEN aldrig i helvete att jag vill genomgå samma eklut en gång till som med Itrim - trots alla glada människor som alltid mötte mig i affären och i träningslokalen - personal som verkligen var "devoted" och sponsrande. Men dyrt var det både träning och kost.

Min närmaste, min mentala sponsor, min själsfrände och livs kärlek kom hem en dag för 14 dagar sedan och slängde fram en bok om Mosleymetoden. "Är hon flygvärdinna" frågade jag misstänksam att det släktade med den populära och berömda flygvärdinnemetoden från 50 och 60-talet. Så var det inte. Han är läkare och kostivrare för bättre folkhälsa

Nä, det var som Itrim, med en start om 800 kcal om dagen tills man nått det måla som satts upp. För mig var det under hundra kilo. Utgångspunkten var 110. Någon sa till mig att inte lägga ribbar för högt. I morse efter tio dagar väger jag 103.3 kilo och det har inte varit smärtsamt.

Väger och mäter kcal efter en kcal-tabell, trevlig sysselsättning där jag noterar att en burk konserverade majskorn skulle ge mig hela dagsnormen om 800kcal.

Inte någon av måltiderna under dessa tio dagar har jag känt avsmak eller för den skull tvång. Detta lätta ätande med två skivor bacon och ett ägg eller 200 g havregröt med lite mjölk och råa nyplockade lingon, grillad gul squash nyss bruten med råa nyplockade capucinerärtor, tomatsoppa med lite soja av egna tomater...jag menar bara!

Sakta börjar jag förstå hur ohemult mycket jag stoppat i mig. Tio skivor bacon med ris med smält smör, 600 gr kött i en köttgryta, en halv ring falukorv med tomatiserad gräddsås och ris...jag överdriver inte.

Satt här alldeles nyss, skar en bit av Björks bacon och lite stekt ägg och jag njöt - mat är ju för fan njutning inte tvång och inte kemi i en påse, äggulan hög och rundad från ett pinfärskt ägg sist med en bit bacon allt i en tugga och njutning rätt igenom.

De senaste dagarna har jag märkt hur mina nyinköpta jeans glappar kring midjan och att jag får hasa upp dem titt som tätt. Märker att jag inte var så otymplig när jag plockade välfyllda ärtskidor av min capuciner Visingsö 2.5 meter hög. Kunde och orkade stå vid diskbänken och rensa två kilo nyplockade lingon, hade inga problem med att bära fram och dra ut stegen till sotaren som var här vid lunch. Viktigt att notera vinsterna.

Fortsättningen då efter 800 kcal om dagen? Jo medvetenheten har höjts. Tror det räcker med att sluta med kolhydratkosten baserad på bröd, ris och potatis och istället rikta in mig på medelhavskost. Fortsätta mäta kaloriintaget och framför allt sluta äta när jag är mätt.

Om några dagar ska jag mäta mitt blodsocker.

Känner mig asketisk och lycklig.

Här finns en del att läsa om min resa med Itrim.

Murre på taket - fritt fram för att elda

 



Vi är bortskämda med en vedspis av rang, en stor härlig Skoglund & Olson från Gävle och som säkert  är hundra år gammal.

I sommar har vi ägnat oss åt att göra ordning murstocken och samtidigt sotade jag spisen rejält.

Idag kom sotaren Pontus hit för översyn av skorstenspipor och spis. Pipan utmärkt och ingen sot i spisen (eftersom jag redan sotat). Med beröm godkänt mao!

Men fy fan för att gå på taket när det regnar. Jag får svindel bara genom att titta på.

Tobaken på landet - dags för skörd

 Det var i månadsskiftet april, man som jag sådde tobaken av två virginiasorter i små askar hemma på den inglasade balkongen. De tog sig fort och i juni planterade jag ut dem i en bädd som behövde gödning till nästa säsong. Hela juni tyckte jag de stod helt stilla för att sedan skjuta fart under varma juli och augusti. Idag var de nedersta bladen av cigarrformat. dags för skörd.

Varje blad som är moget ska brytas av vid stammen för att sedan tvättas ett efter ett och så med en syl förses med ett hål i bladnervens ände och sys upp på en tvättlina. Mödosamt, men inte bara det - saknade handskar med den påföljden att jag blev ganska snussjuk efter ett tag. Fick ta många pauser och borde haft handskar.

Nu är första skörden på tork i vår vackra lada. Där ska bladen hänga luftigt tills i december då de tas ner och mals i snuskvarnen till pulver och vår en omgång med saltvatten för att sedan fermenteras i ugn några dagar tillsammans med vissa tillsatser som natriumkarbonat och lite konserveringsmedel av samma typ som jag har i sylt. Sedan vackar jag och fryser för långsam mognad.

Förstår att jag kommer att vara självförsörjande på snus under så gott som hela 2022.

Så får den gamla ladan sin rätta funktion: Tobakslada!

Att odla sin egen tobak, i det här fallet till egentillverkat snus är ett resultat av myndigheternas hetsjakt på oss snusare - eftersom konsten att snusa är så specifikt svenskt och en så ojämförbar företeelse borde odlandet och snusandet utses till världsarv - genom pålagor, bestämmelser och skyhöga skatter.
Jag har skrivit metervis om snus och snuspolitik. Läs vidare HÄR

Skördade igår i stora lass.

Stora som dasslock eller täckblad till finare cigarrer

Varje blad ska sys upp på tråd, i det här fallet en tvättlina.


Så hänger bladen då här till slut. Hälften nu skördat...

...och ska nu torka i tre månader innan malning och fermentering


torsdag 9 september 2021