onsdag 24 februari 2021

På pricken!

 Kristallklar analys av lärare. Så här ser det ut och som förälder står man maktlös med ledsna rester att sopa ihop, lappa och laga och försöka få det så bra som möjligt. SUCK!

https://www.dagensarena.se/opinion/en-skola-alla-passar-ingen/?fbclid=IwAR1KAjv9RBNNluTELO3jL1uT3coC8veMSdmEBCPkUC0BDywja3WF3X8wm8w

måndag 22 februari 2021

I grådis i Edsbergsparken



 Namnet "Edsvik" är inte bara historiskt utan också förknippat med en plats för odling av anden, ett kulturens vardagsrum. 

Gick i detta grådis om morgonen, ensam med Assar. Och något kulturellt vardagsrum är det inte längre - det är en illa skött park med sliriga gångvägar, gropar och lera, risiga buskage och erbarmliga träd. 

En lada som står renoverad för miljoner, men tom sedan ett mc-museum gav upp, en konstlada, också den ett mångmiljonprojekt där mammon fått flytta in med kommersiella avsikter, en kommunallada för kommunala utställningar som är covidstängd, en glassentreprenör som tagit sig före att slå sig ner i oxstallet, byggt om för hur mycket som helst och ska locka glass och matgäster i ensamt majestät, glass mot grand tristesse.

Kände samhörighet med de kacklande ankorna i råken vid breddavloppet till kommunens dagvatten eller vassvipporna mot stocksundsgattet. De andliga rummen krymper, man kvävs!

torsdag 18 februari 2021

Mise en place för kvällen middag. Rakt igenom Thai



Idag blir det somtam på kålrot med vitlök, chili, palmsocker, fisksås, tomater, tamarind.
Varmt blir det ljummet med glasnudlar, seafood, fisksås, lime, dill, chili, charlottenlök, vitlök och lime.
Det blir bra så!

Kåldolmar med gräddsås och potatis

 


Vad gör man en sketen onsdag?

Kanske säter igång med kåldolmeprojekt, för det är det, ett projekt.

Hade 600 gram blandfärs, ägg och kryddor samt ett fint kålhuvud hemma jämte sirap och smör.

Så var det och så fick det bli, ett lyckat projekt så nu ligger de frysta portionsvis efter de vi åt till middag.


onsdag 17 februari 2021

Piggar upp mig med isterband


Bara en bild och så länken till det som finns på bloggen  om isterband 

tisdag 16 februari 2021

Odugligt folk!

 Idag försökte jag komma i kontakt med en riktig bibliotekarie i Sollentuna kommun för att prata böcker. Därför ringde jag biblioteket men hamnade automatiskt hos någon som kallade sig "kontaktcenter". Framförde  mitt ärende och människan i andra änden hade inte en aning om vad jag pratade. 

Varför kan jag inte få prata med en bibliotekarie? frågade jag.

Nä för vi har inte det systemet sa människan som det var synd om.

Okej, jag började prata om boken jag sökte, ganska abstrakt, "kontaktcentrum" fattade nada och när jag kom till författarens efternamn Caisou-Rousseau då sprack det fullständigt.

Ursäkta, sa jag och började bli elak: Har du över huvud taget ett eget lånekort. Det var efter att hon för sitt liv inte ens kunde förstå när jag bokstaverade...ni vet Cecar adam ivar och hon apade efter och skrev cecar adam ivar oj det var många förnamn...? Suck.

Sen avbröt hon sig för hon kom på att hon glömt informera mig om att om, alltså OM, den här boken av cecar adam ivar inte finns på huvudbiblioteket men någonstans i Stockholm så kan man inte få den på fjärrlån utan då måste man åka dit och hämta den själv, det är kommunens regler.

Nä men hejdå cecar adam ivar, jag står inte ut mer.

Gick ner till biblioteket som öppnats coronasäkert, med riktiga bibliotekarier och vi hittade boken jag sökte inne i stan och fjärrlån var självklart att erbjuda.

Jag frågade, när kommer boken?

Ungefär en vecka!

Va, skickar ni med Postnord?

Nej vi har eget system och har man otur tar det 14 dar. När behöver du boken?

Helst igår.

Beställde boken, men gick hem och källsökte på Riksarkivet och fick fram de fakta jag behöver för en kulturartikel jag skriver för en större tidning, men halva dagen gick i uppförsbacke.

Ska jag berätta något annat eller kanske spara det till nästa bloggtillfälle. Jag har i alla fall fått en släkting jag inte visste om på MyHeritage, hmm väldigt nära. Så nära att jag behövde konsultera MyHeritage konsultsupporter som sitter i Tel Aviv för att försöka förstå varifrån den här mycket nära släktingen kommer  - och duktiga Alexandra på MyHeritage fick mig att förstå vissa kopplingar under en timmes prat. Spännande värre det här, duger väl som sliffhanger?



Bästa törstsläckaren

 


För 25 år sedan satt jag i Thailand på en bar och försökte hitta alternativ till alla spritdrinkar folket runt omkring mig hinkade i sig och blev konstiga i hôvvet.

Värmen och luftfuktigheten var så hög att om man öppnade en namsoda så blev innehållet ögonblickligen till issörja. Ett utmärkt alternativ, sprittsigt och törstsläckande.

Då stod en barman bakom disken och pressade lime i ett glas, hällde över lite sockerlag och sedan hällde han isflisigt sodavatten över. Så ställde han fram glaset till mig leende och bad mig prova.

Det blev som en chockerande käftsmäll i den subtropiska hettan av smak, syra, sötma och orientalism. 

Manao, är det thailändska namnet för lime och det flytande heter nam och går igen i det mesta som till exempel i chiliblandningar med fisksås (nam pla) prik nampla. Eller som ovan, sodavatten, nam soda.

För den här lime/sockerlag/sodavattenblandningen blir namnet härligt poetiskt nam nammanao vilket ska utläsas som det första nam för helheten och det andra nam för saften från limen.

Gör basen till limedrickat så fort som limen reas i affären. Tycker fyra för tolv kronor är ett bra pris, ibland billigare.

Gör så här:

Lös en dl strösocker i en dl vatten genom att koka upp. Ställ i vatten att svalna.

Pressa 12 lime (jag har en vanlig elektrisk citrus rondell så det går fort.) 

Blanda med sockerlagen och ställ i kylen för att bli riktigt kall.

Häll i en centimeter limeblandning i ett fyradecilitersglas och fyll upp med iskallt sodavatten (hemma har vi tre grader som kallast i kranen och en sodamaskin. (jag brukar ta en liten liten nypa salt i sodavattnet).

Hur väljer jag då  bästa limen i affären. De allra flesta går på de grönaste med riktigt knottrigt skal. FEL! Mest saft finns i de släta, blanka lite gulgröna frukterna, tänk på det.

Så har jag sett märkvärdiga matlagare på TV hur de slösar med limen genom att skära den tvärs av och så pressa limen i näven. FEL! Hälften av saften blir kvar och det är rent slöseri. 

För många år sedan beskrev jag exakt hur man kan göra för att få ut mest saft ur limefrukterna. Följ länken här. Och den som vill veta mer så finns allt jag skrivit om lime här.



söndag 14 februari 2021

Satte som mål en månad - nu har det gått 29 år


Jag har delat det här på Fb. Men nu vill återkoppla till saken så här dagen efter och tacka för alla fina kommentarer och ryggdunkningar och hejarop. Främst för de tre rosorna jag fick kvällen innan från min bästa kritiker och största kärlek.



Sist jag firade nyktra år (för det är verkligen något att fira, ingenting är självklart när det ankommer besatthet och begär efter brännvin) så ställde jag en fråga om det är någon därute som vill ha det jag har av nykterhet och liv och att då inte tveka att messa mig, ingenting är så bedrövligt att det inte går att bli bra.

Gör det!

Men det är ju så alldeles förbannat gott, fläskpannkaka med rårörda lingon


 Idag blir det något annat som är förbannat gott och det är isterband med stuvad potatis och inlagda röda betor. 

Ett alldeles speciellt minne med fläskpannkaka finns här.

Jag upptäcker att jag ältat denna läckerhet i flera omgångar. Läs om alla goda recept här.

Fläskpannkakan på bilden var med alldeles utmärkt rimmat bogfläsk från City Gross, prima gårdsägg och riktigt fet gammaldags mjölk - ja men då blir det ju extra gott. Bäst av allt om man lagar den på 11 dl mjölk för då räcker det även till morgondagen, lite uppvärmd och med smör och ost. Det är en liten sensation då på morgonkvisten att ta en tugga full av njutning och så det där lite salta stinget av en fläskbit inbakad. Jisses så små saker som kan vara till förmån för en god frukost.

tisdag 9 februari 2021

Älgskav, gräddsås och klyftig potatis


Det finns dagar då middagen bara en halvtimme innan servering fortfarande är ett oskrivet blad och huvudet tomt som en papperspåse.
Tur då med ett paket älgskav (jäkla överpris egentligen, nästan 50 spänn) i kylen jämte några mått grädde och några potatisar av fast märke.

Klyftade potatisen, olivolja och salt på och sedan skjuts in i ugnen 200 grader 40 minuter.
Tio minuter innan potatisen är klar hettas en gjutjärnsstekpanna glödhet. Snabbt i med en rejäl klick små och sen ner med den frysta biten älgkött. Vänd vartefter det stektinar och rafsa ito skivorna. Sådär ja, när allt fått lite färg hälls några deciliter grädde över och så salt efter smak (tycker om att våga salta rejält) vrid ordentligt med svartpeppar över (men gör svarpeppar något för smaken? Inte ett jävla dugg om man nu inte vill att det ska smaka svartpeppar).
Aj aj, det ska vara rårörda lingon till. Körde några handfulla frysta i en skål i mikron med lite strösocker 2 minuter på högsta. Ta ut och rör om.

Jo men så blev det en middag i alla fall.

tisdag 2 februari 2021

Räksallad, snö och kor på bete.

Kulturåkern ett litet stycke bort från torpet



Räksallad, enkelt efter 33 mils hemfärd om kvällen

Kor på ensilagebete i Tallåsen, ulliga i vinterdräkt

måndag 1 februari 2021

Lutfisk från Skärhamn en vanlig sketen måndag i februari


Den där delikatessen som förvandlats flera gånger innan den hamnar på tallriken. Så fick det bli idag. Lutfisk till middag. Så länge det är kallt, så länge det är snö och så länge isen ligger och kanske efter och före också passar det med denna magvänliga anrättning. Idag med ribbefett, lite bacon från Björks i Färila och så en bechamel och kokt potatis.

de där mänscherna i Skärhamn vet hur en långa ska dras. Spänstig, aromatisk, flakig och med det där lilla extra kvar av badet i kalk och soda.

Vattnade ur ytterst lite och la i ugnsfast form som först saltats, ja alltså saltet läggs i botten på blecket och sedan fisken med skinnsidan nedåt över saltet. Folietäcks och körs i ugn 40 minuter i 200°.

Nu sitter vi här ordentligt mätta och försörjda. Helt ljuvlig spis.


Läs om flera lutfiskäventyr här


Kakfén - jo, ett kondis och bageri i Färila med landets bästa semlor.




Visst, det trixas med semlan och alla försöker överträffa varandra med semmelidéer.  Fullkomligt onödigt. Bästa semlan finns i Färila några mil norr om Ljusdal och hos Kakfén.
Läcker bulle med tydlig smak av kardemumma, en fyllning av riktig hemgjord mandelmassa, bittermandel och rostat mandelhack och så en styv söt grädde.

Så till det fina i kråksången, här serveras nämligen semlan som hetvägg om man så vill flytande i en tallrik med varm mjölk, exakt så som vi åt den hemma som barn, bara under fastan och bara på tisdagar. När vi sedan flyttade till Stockholm förbluffades vi av att det fanns semlor på konditorierna även om lördagar och det stack i vår östgötska traditionella blick.


Jag älskar semlan när den är välfylld i en kardemummasoäckad vetebulle med mandelmassa som har karaktär, lite grov och bitter och samtidigt riktigt söt så att sötman räcker till hela tuggan av bullen, så som på Kakfén och mjölken som ytterligare sötas av lätt smältande mandelmassa...det är så jäkla gott.

Kan återknyta till det jag skrev nyligen om Möbeltjänst och om de ständiga nedläggningshoten. Ett ställe som Kakfén måste underhållas om det inte ska försvinna och utarma bygden. 

lördag 30 januari 2021

Lite småkallt kan man säga men ack så skönt

 



Assar stortrivs, men kallt om tassarna


Hallå

I natt var det rejält kallt, men inne varmt och gott

Fastfrusen julbelysning

Egentligen inget problem med torrdass





Allt det där nedläggninghotade i en byggd som redan har så mycket nedlagt



När vi är här så pratas det minnen i grannskapet och av folk som är barnfödda i trakten. Minnen av butiker, av närhet, av samlingspunkter, minnen från livsmedelsaffären där det mesta handlades över disk och de senaste nyheterna om socknen förmedlades.

I höstas säkrades torpet med ny elcentral och nytt kablage, nya element och nya lamputtag - allt nytt. Därvidlag behövde vi en del ny armatur som står i paritet med torpets om inte ålder så i alla fall tid.

Frågade överallt, men ingen kunde ge tips om en bra lampaffär. Fick förslag på elgiganten i Bollnäs, men dit är det över en timmes körning och så några designshopar i Ljusdal som bara hade minimalt sortiment och inte alls av den typen lampor vi jagade. På bondeloppisar runt ikring har vi köpt på oss en del vackra lampkupor som säkert har snart hundra år på nacken, så vi behövde också armaturhållare till dessa.

Sedan var det en människa som fick ur sig: "Kolla med Möbeltjänst i Tallåsen".

Det var i julas som vi åkte dit, alldeles i mellandagarna. Ett jättelikt möbelvaruhus i en trakt som mest är känt för sina jordgubbar. Vi gick in!

Det glittrade och det sken och passande nog stod en stor tomte i och spelade julmusik vid entrén (mekanisk förstås). Här var det.

Och personal som var superkunnig och hjälpsam och gratis kaffe i en hörna där folk satt och slog av en prat.

Vi fick lampor av exakta mått och utseende och det som de inte hade hemma beställdes genast och så ringdes och messades det när varorna kommit.

Idag var vi där för att hämta ett par unika sänglampor som vi valt ut för de passade så bra med torparkänslan. Och vi pratade om att denna unika butik långt bort från allt men nära för många i alla fall fanns. "Men det är inte självklart och här slåss man mot nedläggning", var det någon som sa. "Väljer folk att åka till storvaruhusen istället så går de miste om sådana som oss". Alltså på samma sätt som folk gjorde valet när det gäller de nära livsmedelsbutikerna i byn, samlingspunkterna, skolor, etc.

Nej, det är inte ett stödköp vi gjort när vi handlat i stort sett all belysning på Möbeltjänst i Tallåsen utan för att de var så bra, hade exakt det vi behövde, hjälpte till och kom med adekvata förslag och för att det var nära i den mån man kan prata om nära i norra Hälsingland.

Jag sa att konkurrensen från nätköp är ju stor och IKEA körde hem hem bäddsoffa åt oss för femhundringen i våras.

-Vi tar ingenting för att köra hem en soffa, blev svaret

Ska jag då komma med ett bud? Jag gör det. Ni som är i närheten, akta den närhet som finns och gör som vana att handla där.

fredag 29 januari 2021

Äntligen, torsktungor i butiken



Det är skreitid. Vid mina många resor till Lofoten under skreikampanjer har jag  njutit middagar få förunnade. En är torsktungor och ungdomar tjänar extrapengar på att stycka ur när torsken landas på bryggorna i Svlovær och öarna runt ikring.

Torsktungor har rätt anrättade (högsta innertemp 42 grader) en konsistens som är en blandning av pilgrimsmussla och ostron och med ett frasigt yttre efter fritering. 

Igår var jag nere i centrum och där låg skivad skrej, romsäckar och torsktungor.

Tänkte mig först en skrejmølje som jag bjöds på ön Røst för en massa år sedan. Torsk i skivor som läggs i kokande vatten som precis får koka upp igen och sedan tas från elden i tio minuter innan de läggs på fat och överöses med salt hett vatten och serveras med kokta romsäckar, Lofotenpotatis och torsklever som sås - en hysteriskt god anrättning.

Nu blev det torsktungor till förrätt. Rimmade först i tio minuter i någon matsked salt. Skar bort hinnor och pudrades rejält med vetemjöl så att de blev helt torra. Ner i het olja, sen är det bara att hålla koll på temperaturen, 42 grader och upp på papper att rinna av. Servera med en majo med hackad inlagd gurka.

onsdag 27 januari 2021

Bevisat att alkohol ger en ökad risk att drabbas av covid-19


Ungefär så rubricerar idag SvD en artikel med en intervju med Sven Andreasson, räknas som landets främsta alkoholforskare och är professor vid KI.

Det här är intressant, men ingenting man kan luta sig mot när det gäller avstängningen av landets krogar och stoppet på alkoholförsälning efter klockan 20.

Det handlar istället om hur immunförsvaret drastiskt försämras vid alkoholintag och försämringen blir större i förhållande till mängden alkohol som intas.

Ett forskningsresultat som lyfts fram för att ge stöd åt detta, är att bland alla alkoholrelaterade dödsfall globalt så är så mycket som 12 procent resultat av en infektion.

Vare sig de vill eller inte, erkänner eller inte, så är upp emot tio procent av alla svenskar beroende av alkohol i så hög grad att de inte kan hantera sina liv. Nu påpekar forskare att covid-19 får ett allvarligare och snabbare förlopp bland storkonsumenter (läs alkoholberoende) vilket alltså ökar risken för att dö.

Sven Andersson säger till SvD att ett nedsatt immunförsvaret triggar igång covidinfektionen och skapar en överreaktion och detta kan ge allvarliga problem för lungorna, levern och hjärtat.

Alkoholen tar därmed plats bland de övriga två riskfaktorerna som är ålder och underliggande sjukdomar.

Vem som dricker och är beroende av alkohol lyssnar nu på det här? Har inte folk försökt säga till "sin" alkoholist att "dricker du så här så dör du"? Jag skulle kunna drista mig till att säga "Ingen"! Alkoholen hos en beroende är så stark att uppmaningen som Sven Andreasson riktar i SvD att kraftigt minska drickandet (!) eller sluta helt en period, kommer att klinga ohörd. Möjligen kan det bland några svårt hypokondriska alkoholister medverka till en tankeställare...men sluta? Nej knappast! (För så är det att hypokondri är en åkomma förstärkt hos alkoholister).

Hur ska man då skydda alla dessa svenskar som häller i sig alkohol dagligen och stundligen och som absolut inte kan tänka sig att sluta dricka oavsett?

Först ska Socialstyrelsen uppdatera listan över riskfaktorer och sedan ta ställning. I Norge stängdes "Polet" (norska systembolaget där rødvin är rödvin och hvitvin är vitvin och 45 procentigt brännvin heter "45"). Något för oss i Sverige? 

En stängning är som att vifta framför ögonen på någon som är blind eller skrika sig hes till en stendöv. En alkoholist skaffar sig sitt förråd av alkohol oavsett om flasketiketterna inte är lockande, om systemet stänger helt eller om krogarna får fullständigt arbetsförbud och det här är ju alkoholister det handlar om inte gemene man eller de som hanterar att ta sig ett glas eller två. Det är alkoholisterna som kan drabbas svårt av covid-19, tänkbart svårare än andra, det är alkoholisterna som är infektionskänsliga och tar upp platser i sjukvården oavsett covid-19 eller annat. Men låt dessa svin dö då?

Fan heller, dessa tio procent av befolkningen är tillfrisknande en enorm resurs och tillgång för samhället och deras eventuella dödar skulle kosta avsevärt mer än att hjälpa till med tillfrisknandet som är möjligt (i fåtal fall är det för sent, i ett mindre antal bland de svårt patologiskt drickande är det hopplöst). Men det här är långsiktigt och inte mindre viktigt för det. Alkoholisten upptar sjuksängar oavsett pandemier eller andra farsoter, alkoholister kostar skjortan för samhället i vård och omsorgsutgifter. 

Varför inte, nu när det står klart att alkohol i stora mängder nedsätter immunförsvaret, satsa på tillfrisknande, möta alkoholister som är på nedgång tidigare. Det finns program och det finns metoder som i alla fall kan "rädda" fem, tio procent av de brännvinsgalna och bara det är en stor kostnadsbesparing för samhället. Inte  minst för att man då besparar  alla medberoendes lidande och vårdkostnader (se bilden ovan).

Siffran 10 procent aktiva alkoholister av landets befolkning ska vara statistiskt säker. Låt säga att varje alkoholist har fyra, fem personer (förmodligen fler) runt om sig som bryr sig, bekymrar sig, oroar sig och skyddar, fixar, ordnar så att hela deras egen tillvaro vänds upp och ner. I Sverige bor 10 miljoner människor lite drygt (2017 år statistik) Det betyder att det finns en miljon alkoholister... och fyra fem som bryr sig så pass att de företer liknande självskador och samhällsskador som den alkoholist de har hand om...vi är snart uppe i halva Sveriges befolkning som mår dåligt av alkohol och som kostar enorma belopp. Gör om och gör rätt.


tisdag 26 januari 2021

Kommunikatörerna i Sollentuna har misslyckats trots att de kan räknas med flera nollor

Sollentuna kommun har ett oändligt antal kommunikatörer. De är dess man möter först som ett slags filter mot ansvariga tjänstemän och framförallt visavi politiskt ansvariga när man ringer till kommunen.

Andra kommunikatörer sitter och formulerar budskap, skriver information, förmedlar handlingar till de som begär ut dem enligt offentlighetsprincipen men har tyvärr inte fattat något alls om just den principen som när jag begärde ut handlingar om den utredning som gjorts för Edsvik och kommunikatören frågade om mitt namn och vad jag skulle ha dessa handlingar till. (lagbrott som är graverande)

För några veckor sedan informerades på två A4 i vår hiss om kommunalhusets ombyggnad. Ungefär så här att "ombyggnaden kommer att pågå till 2020". Hallå den är i ett inledningsskede! Är det ingen som läser och faktakollar?

Utöver att de borde gå rättstavningskurser borde de också bli ivrigare att vilja vara korrekt informerade, våga ta egna initiativ och försöka se till att människor i kommunen fortsatt blir informerade. "Ett oinformerat folk är ett lätthanterligt folk" (Var det Marx, Lenin eller Engels som sa det?).

Tog en promenad i helgen till Edsviken och Tureberg och hamnade framför "Skansen". Bara några steg innan vi kom fram i halkan frågade mitt promenadsällskap; "Hur var det nu med det här huset"? Och några steg till kom vi fram till skylten och...

...den gav information som var fullständigt oläslig. Här skrev i alla fall CJL Almqvist en del om Sollentuna som den vackraste platsen "ever" och här drevs en privatskola med elevbostäder under 1800-talet och i slutet av det århundradet användes Skansen som flickpension av en "fröken Rappe" (fakta ur Göranssons Vårt Sollentuna 1931). Tvivlar dock på att detta ens skulle kunna utläsas om nu det gick att läsa informationen på skylten.

Så gick vi upp till Engelska parken från Idunvägen och på håll såg vi informationsskyltar. Jippi, nu skulle vi bli informerade och fräscha upp våra tidigare inlärda kunskaper om begravningsplatsenmen...

...icke sa nicke vilket framgår av bilderna. Dessutom skyltstolpar nedslagna mitt i fornminnen.

Lyckligt försörjd med lakrits av bästa märke (Haupt)

 


Mitt i oxveckorna, inga inkommande jobb, inga skickade fakturor, bara väntan på en skruttig kulturpension. Då skiter jag i pieteten och går och beställer hem lakritsbåtar, svenskjävlar, vinter och fucking fabulous. Två första är gamla bekantingar, sistnämnda nya munknullare och konstaterar att de heller inte går av för hackor. 

Nu är min lust och min längtan tillfreds. Skönt. (bara det att jag har två ungar hemma som är ohyggligt gastronomiskt bevandrade och vet att skilja agnarna från vetet så jag får låsa in min skatt och bjuda ett och ett när de så begär. Inte lakrits att muyla i sig bara njuta av!)

Umamimiddag


 Lite av stapelföda här hemma liksom ikväll. 

Söker jag på kladdris eller kao nieuw på min egen blogg kommer det upp en hel radda inlägg och om jag söker på kycklingvingar är det väl snarlikt.

Så, egentligen behöver jag inte orda så mycket mer än att säga kao nieuw, kycklingvingar,
somtam på kålrot och nam prig bun. Mat som det smäller i käften av.

Somtam på kålrot



söndag 24 januari 2021

Mina nya målningar

 Hade ett gallerimöte igår på söder. Jättetrevligt, men inte alls för egen räkning utan bara som av en händelse och inte alls för bilderna här nedan. Ärendet var för att titta på Anders Karlssons skitfina träsnitt på Grafiska Sällskapet på Hornsgatan.

Däremot så kom vi att tala om mitt måleri och att jag faktiskt gjort ett låååångt uppehåll utan ateljé och utan ambition och utan att riktigt ha lust.

Nu är det ju så här, för alla nytillkomna som tror att jag bara skriver böcker eller jobbar med journalistik, att min grundutbildning och där jag har flest universitetsår och examina är just inom bildkonst. Från alldeles i början av 70-talet var det först diverse mindre konstskolor sedan konstfack följt av en BA på SHKI i Oslo och så till slut Royal College of Art /dept of painting/ i London.

För ett ögonblick har jag en liten ateljé och jag har idéer att förvalta och en produktion om inte i högsta tempo så i alla fall ganska jämt. Inte så att jag inför varje tom yta vet vad jag ska göra utan snarare så att den nödvändiga utmaningen finns. Känner igen från tiden för över 30 år sedan och det är befruktande. Jobbar på emblematiskt med ett uttryck jag sökt länge och för att det är nödvändigt.

När så vi pratade om mina nya målningar på det där galleriet jag besökte i helgen så skulle jag till att visa dem i telefonen via den här bloggen för jag var övertygad att de fanns där, men så icke. De låg kvar och skvalpade i bildappen.

Så onödigt tänkte jag, för målningarna är ju inga hemligheter längre. Under trettio är har allt jag gjort varit hemligt, allt skrapande och krafsande, alla måla över och vara osäker, alla kritstreck och färglager, allt sådant har jag behållit för mig själv - alla försök och all vilsenhet genom över ett kvarts sekel. De här sista är inte hemliga, de är vad de är och kanske det ärligaste jag gjort. Så är det och så har det fått bli. 

Samtliga med måtten 260 x 210 mm, Akryl, wax, krita och olja.

(Jo det finns titlar på dem också)