tisdag 15 juni 2021

Plötsligt upptäckte han åkgräsklipparen


...och aldrig förr har vi haft ett så kortklippt gräs- Nu kan han inte vänta tills nästa gång. Jo jag vet, det är kul med åket.

fredag 11 juni 2021

Saft av svarta vinbär väcker plötsligt minnen i värmen


Det är varmt. Jag packar för sommaren. Hela ateljén i en tung låda - många blyfärger! Hetsar, vill få med allt, även onödiga grejer som jag tror att jag kan behöva. En kinesisk tushrivare jag köpte i Peking  och inte använd på över 20 år, silkespapper som måsta ligga slätt, en färdig målning, alla akvarellfärger. 

Blommorna på balkongen, alltså allt som försåtts och ska ner i jorden asap. Lampor, röjsåg, kläder. Helvete.

Sätter mig ner med ett glas saft av svarta vinbär.

Det var lika varmt den gången och min dryckesångest var ännu hetare. Döden kändes i bröstet och jag gick och gick och gick, men det gav sig aldrig. Ångesten och paniken tycktes ha flyttat in permanent. Det brukade släppa om jag gick, om jag gick fort och inte tänkte, liksom motade. Det tog timmar och mil. Jag gick runt som en dåre i samma spår. Det skymde tyckte jag, om det var himlen som blev mörkare eller om det var i mitt inre visste jag inte. Gick upp mot sjukhuset, vände vid dörren, gick en mil till, allt väldigt snabbt. Tog en lång vända, sedan tillbaka till sjukhuset. Gick in. Jag var så fördärveligt jävlig inombords, helt slut, helt uppgiven, inte nykter men spritfri. Sköterskan tog prover och jag fick gå in till en läkare, en ung kille. Han lyssnade, och jag tror han förstod. 

Det var dämpad belysning i läkarrummet, han, doktorn bläddrade i böcker samtidigt som han förhörde mig om brännvin, om alkohol, om mängder. Jag trodde att han trodde att jag ljög, men det gjorde jag aldrig. Just där och då ville jag kapitulera. Fick blåsa i en alkometer. Noll!  Jag var ju där för att alkoholen inte längre hjälpte. Ångesten och brännvinet hade gjort slut och ångesten hade vunnit. No Return!

Doktorn bläddrade fram och tillbaka och sa tvekande att jag skulle få ett antabus som det inte gick att dricka på och sen skulle jag få benzo (!) mot ångesten. Han bläddrade vidare och sa, "när du kommer hem nu så ska du ha lite mörkt i rummet"..."så måste du dricka vätska"...ingenting med alkohol förstår du"...jag tycker"...,sa han. "Köp med dig lite saft hem, drick saften varm, helst av svarta vinbär".


Så där satt jag hemma och gjorde som jag blivit tillsagd. Nyss fick jag det där minnet. Precis när jag hällde upp ett glas saft av svarta vinbär. Smaken fick mig att flyga och bli påmind. Glömskan är mig aldrig behjälplig. Påminner mig ständigt om den bedrövliga tiden jag genomled.

Hur gick det sedan? 

Läs min bok "Utanför normen".


onsdag 9 juni 2021

tisdag 8 juni 2021

Handen på hjärtat Arla, behagar ni skämta?

 


Är det här ett skämt. Arla gör ett 60 procentigt smör. Då blir det 40 procent över och då undrar man vad det är för "filler" i produkten.

Just nu går ett företag ut brett och söker testpiloter till Arlas nya smör (om den nu ändå inte är ett skämt) och efterlyser "ärliga synpunkter".

Nu ska vi ha "smör light" att steka i! Man undrar var det här ska ta vägen. Smör ska ju användas för den höga fetthaltens skull och för den goda smörsmaken. Det är en helt annan smak att bre något annat fett på sin macka än 80-83 %, rikheten, fettman, sältan och syran som lyfer alla smaker i brödet. Eller som här om dagen nötbrynt smör till ett stycke grillad färsk vitkål eller som igår skirt smör av bästa märke till en sous vide "kokt" Kummel. 


Hallengren och snuset som räddar liv

Mina snusplantor som ska ut i landet om en vecka ungefär

En alldeles utmärkt ledare i Expressen här om dagen. Fakta om snuset så som jag lade fram dem för massor av år sedan i samband med en ytterligare straffskatt som då utfärdades.

Här, allt jag skrivit på bloggen om snus.

Och här ledaren i Expressen. 

måndag 7 juni 2021

Lysing i sous vide 45°C en timme med dill och lagerblad


Lysing, eller som vi säger i Sverige, Kummel, är en helt fantastisk matfisk. Fastare i köttet så här års än torsken och lite tåligare vid tillagningen. Minst lika flikig i lamellerna och utmärkt med sin nötiga smak tillsammans med skirt smör och pepparrot.

Det var August som beställde den igår. "Sugen på Lysing - det var länge sen".

Och idag: "Det här måste vi äta oftare". Och gärna för mig.

Köpte en rejäl filé på skinn. Drösade den och lade i kylen i två timmar. Tog fram och sköljde noga bort allt salt. Vackade ganska hårt med dill och lagerblad. Fick vila i kylen till middagstid idag då den placerades i sous viden 45 grader i exakt en timme. Smältande smöret som skirades och så rejält med pepparrot och fina kokta potatisar till, en höjdare på en måndag!

fredag 4 juni 2021

Men ta er samman och renovera Enfors Pinne



I veckan som var gick Sollentunas stadsarkitekt min vän Jan Enfors i pension. Hans jobb har varit att förvandla kommunens ganska bleka förortsarkitektur till en stram, men samtidigt vänlig, stadsbebyggelse . Långt ifrån färdigbyggt men anslagen finns här. Olika stadsdelar i Sollentuna har blivit märkbart förbättrade under hans tid när han med kunskap och förstånd insett att det är mot okunniga politiker han hade att slåss. Politik utan skönhetsideal, utan byggnadserfarenhet, eller utan ett enda historiskt minne. Jag tror folk mår bättre i de miljöer och de hus som Enfors varit med om att driva fram än i de som byggdes före hans tid. Så här i efterhand kan man konstatera att politiken skulle lyssnat ännu mer på denna sakkunskap och kanske anteckna det till protokollet för framtiden att det finns de som vet bättre.

För många år inleddes det som var meningen att bli en förvandling av Malmvägen. Broarna revs, gångarna sattes igen, parkerna byggdes om och meningen var att Malmvägen skulle bli en stor vandringsgata som kombineras park och handelsplats med små butiker och torgstånd, kaféer och restauranger - det har inte riktigt blivit så (än?).

Efter att broarna revs över Malmvägen från Töjnasidan och in till Servicehussidan sparade Enfors en av kolonnerna som bar upp konstruktionen. Den putsades och installerades med små ljusdioder. Bland oss kring Enfors blev namnet på installationen "Enfors pinne". Jag tror han gillade det. Men nu är det tolv år sedan det här hände och skulpturen har blivit illa åtgången - det är dags för renovering, gör det för pinnen är jävligt fin och står där som en symbol för när Sollentuna byggdes med flit och kunskap (och tyvärr en hel del motstånd från tillbakasträvare).

Janne, nu kan vi luncha och fika när vi vill!



tisdag 1 juni 2021

Chicken curry, hot hot hot.

Fick en förfrågan om thaimat som jag bollade vidare till mitt ex. När jag såg menyn som erbjöds som buffé så blev jag så jäkla sugen och plockade ur frysen det jag hade och som skulle kunna passa. Rejäla kycklingben, egenodlad mangold (jo det passar utmärkt som bladgrönsak isf tex spenat) och lök, vitlök i mängd och chili och som alltihop sedan stuvas med grön currypasta och cocosmjölk. 

Det blir nog bra det här med ris till aftons.



Mellan hägg och syren då skomakarn hade stängt




Visst är det en skillnad. Här där jag bor normalt sett, dvs när det är skolplikt och lillgrabben måste dyka upp varje morgon och terminsvis, blommar både hägg och syren numera samtidigt. Å andra sidan finns det ju tunnsått med skomakare också vars gesäller hade sin korta semester mellan just hägg och syren och då skulle ge sig iväg för att etablera egen rörelse.

Undantaget är vårt sommarviste uppe i norra Hälsingland. I helgen var vi där för att njuta - utöver 4000 kvadrat gräs som skulle klippas (9870 steg) och efterföljande värk i hela kroppen.

Nu blommar häggen och sprider väldoft över hela nejden, Var vi än gick hade vi häggens vårdoft i näsborrarna. Tittade på syrenerna och de var knoppade inte ens till bristningsgränsen än och körsbären inte alls - väntar väl på pollinatörer att vakna.

Annars - våra perenna - sippor, rosor, och allt annat, spirar och gror. Var rädda att rosen Mozart gått åt i vinterkylan tillsammans med Astrid Lindgren. Våra rosor har litterära eller musikaliska namn uteslutande och där New Dawn på tre platser är undantaget jämte de stora klättrande rosorna vid jordkällaren.

Fyra tulpaner har fått skatta åt förgängelsen och det före bockjakten, därefter fick resten stå och de är nästa trolska - lite lika de där tulpanerna som ritas av barn, schematiskt registrerade på papper som emblem för tulpan. Och varmt blev det, nästan 28 grader i skuggan på hustrappan där vi satt med eftermiddagskaffe och rökte cigariller. Hemma igen längtar vi dig och längtan försörjs av de förodlingar som nu gror som tusan på den inglasade balkongen. Virginiatobak, lavatomater, höstastrar, röd toppkål, palmkål, lokförare Bergfeldts jätteärt, solrosor, bönor, frilandsgurka, squash och diverse blommor. allt det övriga ska ner i jorden kring den 11e juni då vi är tillbaka, ännu mer bönor, potatis, betor, mangold. Då är det statistiskt över för järnnätter även i odlingszon 5. NB! gav jag mig ett löfte att sluta vara odlare för fyra år sedan då vi lämnade odlingsbäddarna på Antuna, men Orsa kompani lovade heller inte någonting!

Supervidvinkel över gården

Fransk och polsk vitlök som sattes i höstas, boostad med gräsklipp


Jag och K har flera köksodlingsbäddar, några är täckodling och toppas före sådder med allts gräsklipp vi får av att klippa den stora gräsmatten. En klippning brukar ge så pass att det går att täcka en lång odlingsbädd med 15 cm gräsboost. Sedan också nässelvatten som vi är självförsörjande med

I väntan på att järnnätterna ger sig.



torsdag 27 maj 2021

Shocking news, jag gillar Findus Krögarpytt!


Man skulle kunna tro att det här är ett "betalt samabete", men det är dt självklart inte. Jag har skrivit den här bloggen ganska många år nu. Alltsedan 2006 har jag hållit mig borta från att låsa upp mig till sponsorer eller betalda samarbeten, kanske dumt men det finns en fördel att kunna vara fri!

I alla fall så är det så att det finns vissa industriprodukter som jag inte kan hålla mig undan. En sådan är Findus krögarpytt, snabbt, enkelt och med rätta tillbehören, de vill säga HP-sås och stekta ägg, blir det skitgott (!), Röda inlagda betor funkar ju också, men inte ketchup. Kanske med bea(!?) och något studentikost.

Igår körde August nudlar med fläsk och jag tog pytten. Det är sällan vi delar oss inför middagen, men så blev det och så fick det vara. Ikväll blir det vildsvin - vet bara inte riktigt hur, men måste snart bestämma mig om jag ska köra köttet i sous vide i flera timmar och sedan steka på det.

Försöker komma på annan industrilagad färdigmat som jag gillar, men kommer faktiskt inte på något annat om man inte ska räkna in frysta grönsaker som små franska ärtor och brockoli, men det är ju något annat.

En mer bearbetat pytt är ju "Lapskojs", slår det mig och jag skrev om det på bloggen 2013, alltså en slags äldre version av gräddstuvad pytt, det som också kallas "skånsk":

Lapskojs!
En hart sagt utrotningshotad rätt som i mitt 60-tal lagades av pulverpotatismos och med en delad burk salta biten. Naturligtvis har rätten djupare rötter än så.

Namnet har inget med samer att göra, utan är en försvenskning av engelskans "lobscouse". Exakt vad det betyder är det ingen som vet men för att söka sig till det svenska ursprunget finns ett recept på lapskojs i den lilla boken "Matlagning i dyrtid"  från 1917 av Olga Ahl och under rubriken "Överlevor". Jag har med exakt det receptet i min bok (som fortfarande och för lång tid framöver är aktuell) "Järnspisar Hackekorv och Tabberas". 

Så här lyder det gamla receptet:

1 1/2 l nykokt varm potatis
4 dl tärnade »överlevor«
(det vill säga stekt eller kokt kött,
oxe, gris eller lamm, eller en burk
av en av landets äldsta konservmärken,
"Salta biten", för den
som inte ids ta vara på överlevor)
1 dl mjölk
1 dl mörk oxbuljong
2 msk smör
2 finhackade rödlökar
1 msk rivebröd
1 finhackad sardell (kan uteslutas)

Krossa potatisen och rör den smidig med 1 msk smör och kokande mjölk. Bryn löken och stek köttet hastigt. Låt rivebrödet svälla i buljongen. Rör i buljongblandningen i potatisen tillsammans med finfördelat kött. Lägg eventuellt ner en hackad sardell för den goda smakens skull och smaka därefter av med salt och peppar. Värm hela anrättningen försiktigt under omröring. Späd med mer mjölk om
så skulle behövas.

Så är det med det!

söndag 23 maj 2021

63 minuter 63 graders ägg med fisksås och Nam prig Narok

Så har jag då äntligen sällat mig till skaran som lagar till didär makalösa äggen. Jag har ju sedan länge utrustningen men aldrig riktigt funderat på att stoppa i äggen. Igår gjorde jag det i alla fall, satte värmen på 63 grader och tiden på två timmar - ja jag vet att det ultimata ska vara 63 minuter, men som jag förstått det spelar det ingen roll och jag skulle ut med Assar (hunden) och det tar längre tid än 63 minuter - så där fick 'äggen varmmogna under tiden.

Körde ett helt gäng med ägg och åt några efter promenaden - och visst det är väldigt väldigt bra.

Lät några kallna i vattnet och sedan i kylen över natten - till frukostmat.

I Thailand för många år sedan - tror det var i Bangkok, serverades jag löskokta ägg i en skål med fisksås och chili, det var som en krämig örfil i den fuktiga morgonvärmen.

Slog ur ett ägg i morse, stänkte över kanske en halv msk fisksås och en rågad tesked nam prig narog (Köp en sådan burk i din närmaste Thaiaffär, stapelkrydda som inte är svidande het men biter ifrån ordentligt och perfekt till ris med kyckling eller som till nu i olika anrättningar av ägg)

Men vilken smakbomb det här blev då med krämigheten och den runda smaken av den lösa äggvitan och äggula tillsammans med sältan från fisksåsen och så bettet i chilin som verkligen lyfte äggsmaken.

Nu kör jag några ägg igen att ätas i morgon bitti till frukosteringen.

 Ibland ser jag att jag nämner en massa ingredienser som kan uppfattas som fullkomligt abstrakta med sin thailändska namn. Jag brukar översätta i den mån det hjälper. Men översätter man nam prig narog så kan man liksom inte gå in i thaiaffären och be att få en burk chili från helvetet eller dess syskon burk "savann" som betyder himmelriket. Lika bra att storhandla. Här är en lista som kan behövas i skafferiet

Och när kollar i min nu ganska digra blogg för att se om jag skrivit om "Narog" tidigare hamnar jag i ett inlägg om när jag saltade in kalkon och ankägg. Läs om detta här.

lördag 22 maj 2021

Kycklinglever Anglais och assar fick sin beskärda del


Ja det var tänkt så, jag köpte två paket kycklinglever och ett paket kyckling i akt och mening att göra hundgodis. Jag steker först inälvorna hastigt och sedan torkar jag på plåt i ugnen några timmar på 60 grader. Med detta godis i fickan får jag Assar att inte bara göra konster utan också sköta sig på promenader vid hundmöten. Sådana möten har nämligen varit ett problem - han beter sig som en "mördarhund" och morrar och skäller med strupljud.

Nu slumpade det sig dock inte sämre än att både jag och August kände det där suget efter just lever. Det är något märkligt, förmodligen med järnnivåerna i blodet, som sänder signaler till hjärnan att nu måste nivåerna utjämnas.

Assar fruktansvärt sugen på lever!

Sagt och gjort så offrades ett paket kyckling till Assars nackdel. Bara skakade levrar i mjöl och stekte, kokt mandelpotatis och så smör och juice med kapris och finbacon därtill.



Grekiskt bygge i Sollentuna nära Centrum - står helt still.


Kan man säga att det ser rent för jävligt ut, bygget, eller snarare grundsättningen av ett helt kvarter efter Industrivägen i Sollentuna, det som annars utgör en helt ny "stadsdel" där tidigare industristadsdelen låg med bland anda Andrén och Söner, Reveteringsfabriken, Bergendahl och Höckert, AB Stansmekano, AB Erik Sundberg och Stålsvets.

"Det ser numera ut som i Grekland" för länge har ett kvarter blivit ofärdigt byggt. Det ligger nu  med betongsocklar och plattor i dagen, högar med nersjunket och förstört byggnadsmaterial, ruttnande marktäckdukar och skogar av armeringsjärn som sticker upp lite överallt. Hela kvarteret efter Industrivägen är inhägnat av stålstaket, ogräset tar över, dräneringsrör sticker upp och mattor som ska skydda grunden flisar sönder av väder och frost kring socklarna. Ser ut som att allt stannat av och lämnats åt sitt öde, en slags modern ruin, ett monument över en stadsdelsambition. Vad säger den avgående stadsarkitekten om detta? Och vad säger kommunantikvarien om förfulningen?

Varför ser det ut som det gör i Grekland? 

Jo, jag tänkte den där kopplingen för reser man i Grekland hittar man hus med armeringsjärn stickande upp och med byggmaterial kring husen och allt ser ofta ofärdigt ut. Då säger någon att greker inte behöver betala skatt förrän huset är färdigbyggt, men det ska vara en myt. Kanske det ändå är så i Sollentuna efter Industrivägen, att avskrivningarna fortsätter år efter år bara sockeln och plattan är gjuten, ett slags 0-projekt för att rädda företagsekonomin?

Nä, i Grekland sticker det ut armeringsjärn tänkta för en framtida utbyggnad när bostaden blir för liten. Och varje dotter i familjen får av tradition ett hus av sina föräldrar eller förväntas ärva föräldrarnas eget hus. Byggen av "dotterhus" påbörjas redan när flickorna är små och därför kan husbyggena ta hur många år som helst och stå halvfärdiga tills ekonomin tillåter att man bygger färdigt. Pojkarna då? Jo de förväntas gifta sig med flickor som har ett hus att bo i. 

Så är det självfallet inte på Industrivägen. Där känns bygget mest som ett misslyckande. Frågan är om de tilltänkta lägenheterna kanske redan är sålda, då är det en katastrof för alla som gått in med pengar. Fortsättning följer.

fredag 21 maj 2021

Vansinnigt förtjust i Yorkshirepudding, men äter det alltför sällan


Från idag räknat och bakåt är det 43 år sedan...

...alltså som jag åt Yorkshirepudding senast, men då väldigt ofta. Den serverades som ett ständigt tillbehör i RCAs matsal i London där jag gick masterprogrammet. (Helst till rostbiff, jo på den tiden serverades rejäla grejer)

Igår började jag tänka på den jäkla puddingen och minnas smaken och texturen. Så idag till överblivor av gårdagens 250 grams råbiff lagade jag Yorkshirepudding. Hur bra som helst, nästan obeskrivligt gott med "gravy" från grillningen av 185-gramsbiffen av möraste innanlår, mald två ggr på finaste skivan.

RECEPT:

det här behövs:

4 ägg

2dl tjockmjölk (sån där gammaldags förstärkt med en skvätt vispgrädde

200 g siktat kärnvetemjöl

salt

gör så är:

Häll en halv centimeter olja i en muffinform, alltså en sådan där med fördjupningar för pappersformarna.

Ställ i ugn i en timme på 190 grader.

Vispa äggen stenhårt (dvs ordentligt) häll i mjölken och vispa ännu värre och sikta så mjölet och vispa så armen domnar.

Häll smeten i en kanna med pip för att träffa rätt i formarna. Fyll upp jäms med kanten eller tills dess oljan når dit. Det fräser och hoppar så var försiktig.

Skjutsa in i ugnen och låt puddingarna sufflera i 20 till 25 minuter.

(Bäst som i England med en rostbiff på galler ovanför utan fettuppsamlare så att gravyn droppar ner över puddingarna.) Annars kan man servera till lätt halstrad lax med någon majonäsbaserad sås eller vilken sås som man tycker passar bäst. Det finurliga är att puddingarna suger upp och tar till sig och bara ger.)

Köttets lusta och när andan faller på. Det gjorde den igår!

Så plötsligt är det sommarvarmt ute och jag fick en gång lära mig att råbiff kanske inte är det lämpligaste under månader som saknar R (precis som för ostron). 

Men nu är det ju så att kylkedjorna förbättrats betydligt och det är ju inte fabriksmald köttfärs jag hämtar råvaran från utan "precisnyssmalt" innanlår från köttdisken till vår nära turkiska butik som vi är bortskämda med och som tidigare givit oss så bra entrecote (se bilden nedan, här är för övrigt länken till allt jag skrivit med ordet kött).


Alltså, inledde med ett par utmärkta kronärtskockor, hårt knutna och modell medium, rört smör och salt. Sedan råbiffen som jag brukar äta den på Pastis i Gamla Stan...

 ...och som jag förr brukade äta den i Paris på La Coupole på boulevard du Montparnasse som tämligen ung student.


En god middag en vanlig torsdag när alla andra söp ärtsoppa!

(Jämför förresten priserna från franska francen för 30 år sedan och SEK alldeles nyss)


lördag 15 maj 2021

Dasstrappsbygge, och nu kommer vi knappt ur sängen.


Som skrivande och målande och lärande och sjungande, påminns vi idag om muskler vi inte trodde att vi har. Hur fasiken kan man få ont i hela gluteus maximus av att såga och skruva?

Så är det i alla fall. 

Bredvid dasset stod till förra året en stor björk. Rötterna tränger sig runt hela dasset som är 1700-tal byggt av överblivor från någon gammal lada och falor från dess tak. Roligast är dörren som utan överhandsfräs har infällda stycken och smidda gångjärn, med en låstapp av handtäljt trä.

Det var ett rent helvete att gräva oss ner till passande vinkel för vagnstyckena och förankra dem med stenplattor. Att dessutom få fast dem i den gamla trästocken som i sin tur vilat på stenar för att få rätt fallhöjd från fjölen och ändamålsenlig urrensning från baksidan var heller inte det lättaste.

Men nu sitter den där, vår nya trapp i tryckt virke (!) 

IDIOTER säger en del, hur kan ni sätta tryckt virke i en trapp till ett sådant fint gammalt dass. Jo, men se: Dels så sätter alla generationer sin tidsprägel på renoveringar och utbyggnader och dels så kommer den här trappen att få en ton som går i ton med dasset, så pass att trappen smälter in i helheten. 


torsdag 13 maj 2021

En sorgmantel mötte oss på torpet i Håvra

Satte sig villigt på Kickis arm

 Den kommer som på fladdermusvingar i ultrarapid, sorglöst klippande i solen med sina svarta vingar och vita bräm.

Vet inte om det är ett gott eller ont omen, men vi tror på det goda, första eller andra fjärilen för i år nu när björkarna bara på en dag slagit ut till musöron och det är redan bladlöss på en knoppande rosbuske.

Fram med såpan, och var la vi sprayflaskan från i fjor?

Överblivor från frukosteringen, bitar av nätmelon och sötaste ananasen blir till lockbete och han/hon sätter sig så villigt.

Siväg igen för en runda ut över bärbuskarna som skiftar i grönt och solen värmer verandan där vi sitter med kaffekopp och njuter av stillheten, av utsikten bort över blånande bergen. Lite mer av vårdaller här uppe än hemma där asfalten omdelbart blev sommarvarm och alldeles mjuk och nästan outhärdligt utan minstaste vind.

Men sorgmanteln - vilken start på helgen.

tisdag 11 maj 2021

varmaste dagen med plötslig påminnelse om O-år

Sitter här med ett jättestort och omfattande frilansjobb inom kultursektorn (ja vad annars?). Balkongdörren står öppen, en mamma med barn leker därnere och pratar bäbisspråk med barnen.

Bläddrar i olika böcker för att hitta ingångar till bra tankar för jobbet, Agnes von Krusenstjerna, Edith Södergran och Thomas Tranströmer. En av böckerna, en tegelsten, Den Gyllene Trädgården, har en massa notater instuckna mellan sidorna, precis som många andra av mina böcker jag sparat (för fyra år sedan gick 900 volymer till second hand för välgörenhet) Lappar instuckna som står som en papperslappsskog ur sidorna med anteckningar om ämnet för senare läsning.

På en av lapparna står Björn Wessman, på en annan Markis de Girardin och så slår en sida upp sig med automatik och där ligger ett papper jag glömt sedan länge, en inköpslicens för textilvaror halvfullt med ransoneringskuponger för min morsa när hon gick sjuksköterskeskolan och jobbade på centrallasarettet i Gävle. Ett hundra fyrtio en kuponger signerade krisstyrelsen i Gävleborgs län Kontrollbyrån på formulär B1874 r-dec1944, licenskuponghäfte 023316 Statens livsmedelskommission. Imponerande ordning och reda, imponerande byråkrati.

Så står solen högt idag och värmen dånar.

Igår vid pass 13:00 gick jag och August över järnvägsbron. Det var kallt och blåsigt. När vi kom upp till toppen av den välvda bron var det som en förvandling. En mild, för att inte säga varm vind mötte oss och plötsligt var det tio graders skillnad. Märkligt.

"Ska vi gå genom alla andra böcker också för att hitta grejer?"


söndag 9 maj 2021

Snabb genväg med palt och fläsk och becha.


Det finns söndagar när man bara inte orkar ställa sig och göra långkok eller mer avancerad matlagning. Det fick bli palt på potatis och kornmjöl att serveras ångande heta med en saltig bechamel, stekt fläsk och rårörda hälsingska lingon till.

Se det gick ner det med!

lördag 8 maj 2021

Augusts sushi till middag, jäkligt gott

 

Han checkar videosar på sushikonst och gör efter, har fått in snitsen och framförallt smakerna. Köpte en bit gulfenad också. Som extra blev det en sojagravad äggula. Tack August, hur bra som helst - nu tar jag köket!